I debatten om de superdyra men inte supersnabba järnvägar som nu diskuteras förekommer begreppet "nya stambanor". Det sker som ett led i en jämförelse med snabbtågsprojektet och de stambanor som byggdes i vårt land i mitten av 1800-talet.
Jämförelsen är ohistorisk. Stambanorna som byggdes för 150 år sedan kortade restider och kostnad för att resa dramatiskt jämfört med andra trafikslag som redan existerade. Järnvägen var en helt ny teknologi som ersatte kanalresor med båt eller resa på landsväg med häst och vagn. Att resa från Stockholm till Göteborg tog 14 timmar, i stället för de tre dagar som även den snabbaste resa hade tagit innan järnvägarna blev verklighet.
Faktum är att skillnaden i restid blev så dramatisk att till och med tidsangivelser påverkades. Från att varje del av landet hade haft sin egen lokala tid framtvingade det nationella järnvägssystemet - som för övrigt både bestod av stambanor och av privat finansierade sträckor - att hela landet införde en normaltid som järnvägens tidtabeller kunde förhålla sig till.
Förändringen av människors vardag blev dramatisk. Före järnvägen var en resa till närmaste stad ett äventyr som kunde ta dagar i anspråk. Nu kunde människor bege sig till närmaste järnvägsstation och för en relativt överkomlig penning ta sig längre än någonsin i sitt liv. Följderna för samhällslivet blev därefter.
De investeringar som nu föreslås ger inte en bråkdel av dessa dramatiska samhällsförändringar. Restiden mellan Stockholm och Malmö med tåg kortas med ett par timmar - men tåget är ändå inte snabbaste färdsätt. Det går, även efter byggandet av dessa nya banor, fortare att flyga mellan de båda orterna!
En mer adekvat jämförelse hade varit om den tidens förespråkade för modernisering hade föreslagit ett nät av "superkanaler" som skulle trafikeras med supersnabba ångbåtar (som då skulle gå tolv knop i stället för fem). Det hade visserligen kortat restiden med ett par dagar längs Göta Kanal - men dessa supersnabba ångbåtar hade inte kunnat konkurrera med järnvägen.
En upprustning av dagens järnvägssystem kan ge oss ett effektivt system för gods- och persontransporter särskilt på medellånga sträckor. Det kan göras till ett samhällsekonomiskt rimligt pris, och det kan ske på ett sätt som medger utveckling även av övriga delar av transportsystemet. Låt oss hoppas att vi inte bygger fast oss i något dyrt och ineffektivt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar