28 februari 2013

Allmänt intresse - och enskilda fall

En av mina viktigaste politiska grundsatser är att politik handlar om människor. Det vi gör i poliitken påverkar människors vardag, på många olika sätt och allotid på gott och ont. Politiska beslut skapar välfärd, men politiska beslut innebär ocks ingrepp i människors personiga frihet. Framför allt handlar politiska belsut alltid om att göra val, och därmed om att balansera mellan olika intressen Men människan ska alltid gå först, och politiken ska vara till för att underlätta människors tillvaro.

Det där låter säker bra i de flestas öron. Men hur kan då en person som är förtroendevald i ett parti som Alliansen försvara till exempel reformerna i sjukförsäkringen?

Svaret på den frågan handlar om att lyssna. men lyssna är något man måste göra väldigt mycket, och då räcker det inte heller med att lyssna på en röst. Eller på två. Eller ens på tre. framför allt kan man inte efter att ha lyssnat på en enda eller några få utsagor rusa iväg och oöverlagt göra saker som har så mycket större inverkan på många, många fler.

De så kallade "enskilda fall" som då och då dyker upp i media är faktiskt ganska bra exempel på vad det handlar om. Det finns ingen, inte i något parti, som tycker det är okej att en döende person ombeds uppge när han "beräknas dö". Eller hur det nu var, för i den historien - som ju verkligen är horribel - måste jag också vara uppriktig och skriva att jag inte vet vad det är som faktiskt har hänt. Jag vet bara det som jag läst i tidningar och sociala medier, och anser faktiskt att jag som politiker behöver veta mer innan jag har en åsikt i ett - som det alltså heter - enskilt fall.

Men, bara för att upprepa, varje enskilt fall ger anledning att fundera på vad som kan ha gått fel, och vad som kan göras bättre. Framför allt har vi alltid anledning att fundera över vad vi kan göra som medmänniskor för dem som hamnar i kläm på olika sätt. Inget system är perfekt, men vi människor kan alltid göra mer för att göra den mänskligare och bättre. Och vi kan framför allt ställa människan före systemet - inte minst som medmänniskor.

Innan sjukförsäkringen refomerades fanns det också enskilda fall. Närmare bestämt rörde sig de "enskilda fallen" om hundratusentals människor som med förtidspension försäkrades bort från den gemenskap som ett arbetsliv ininebär. Tiotusentals funktionshindrade dömdes ut i unga år och fick aldrig en möjlighet att ens komma in på en arbetsmarknad med daglig samvaro med andra människor. Tusentals människor hamnade även då i rena gränsfall mellan sjukskrivning och friskförklaring - men rättssäkerheten och de entudoga reglerna gjorde det svårare att rätta till felaktigheter. Det fanns, helt enkelt, enskilda fall även då. men de uppmärksammades inte på samma grunder, och framför allt inte på samma sätt.

Därför är en politik som sätter människor i centrum inte med automatik en politik som byggger på så kallade "enskilda fall". Det skulle nämligen, hur bakvänt det än låter, vara en politik som vore oändligt mycket mer kall och människofientlig. Det inser man inte minst, om man har sin politiska gärning i sjukvården.

Käre läsare, fundera gärna ett ögonblick på följande scenario. Tänk om vi hade en ordning som vi lyckligtvis inte har, där enskilda människor kunde vända sig till oss som är förtroendevalda politiker för att få sitt vårdbehov prövat. Vi skulle i så fall, grundat på vår dagsform, vårt godtycke eller - hemska tanke - något ännu värre som ekonomiska eller andra påtryckningar, kunna fatta beslut i enskilda fall.

Nu har vi lyckligtvis inte den ordningen. Politikens roll är inte att ta hand om "enskilda fall" (med ett viktigt undantag, nämligen i socialtjänsten, som just därför är mycket noga omgärdad med regler för hur det ska gå till) utan att forma spelregler och att se till så att regelverket följs och fungerar. det är inte vå roll att bedriva verksamhet vare sig inom skolan, sjukvården eller i socialtjänst eller omsorg. Vår roll är att finansiera verksamheten 8det gör vi med skattemedel), bestämma hur den ska organisera och vad det är den ska uppnå. Den politiker som i sin iver att, till exempel, lösa "enskilda fall" kanske kan få poäng i just det enskilda fallet. men svårigheterna att få helheten att fungera tornar i stället upp sig ganska snabbt.

Men vi gör ju ställningstaganden? Vi fattar ju beslut som drabbar människor? Hur kan vi då påstå att vi värnar allmänintresset? Någon kommer ju i kläm.

Ja, det är riktigt. Politik handlar som sagt om att prioritera. Det går inte att med politiska beslut ge allt till alla. Prioriteringar innebär dessutom att någon, och någons intresse, måste stå tillbaka. I själva verket är det en av de allra viktigaste delarna av den politiska demokratin. Det fiinns politiska system som bygger på att alla ska vara överens. men en annan beskrivning av sådana modeller är faktiskt att det då är den som vill minst som bestämmer. Politik måste också handla om att kunna vara handlingskraftig, givetvis efter noggrann prövning av de olika alternativ som finns, och efter dialog med alla berörda. men den modell vi sedan mer än hundra år är överens om, det är att om det inte går att bli överens så är det flertalet som bestämmer.

Sverige har nästan tio miljoner människor. Uppsala län har drygt 340.000. En politik för hela Sverige, eller hela vårt län, måste ta hänsyn till enskilda fall. Då är varenda en av dessa människor ett enskilt fall. Alla uppmärksammas inte av media, men jag lovar att jag varje dag och i allt politiskt arbete har allas bästa för ögonen. Varje dag, och i varje ärende som behöver hanteras.

2 kommentarer:

Håkan Wester sa...

Du skriver att vi inte ska ha ett system där enskilda fall prövas för sig. Jag håller med om att det hade varit rätt otäckt. Men enskilda fall då det gått galet tror jag ändå kan vara intressanta. Är inte de indikationer på att systemet behöver förbättras i olika avseenden? Eller hur?

Erik Weiman sa...

Ja. Det håller jag verkligen med om. När det gäller sjukförsäkringen har man också arbetat precis så. I vårt landsting har vi också gjort korrigeringar när vi bearbetat tidigare beslut. Däremot är det heller inte säkert att ett "enskilt fall" är ett uttryck för "systemfel", utan det finns en annan faktor som vi förtroendevalda alltid måste ha med i beräkningen. det är den faktor som brukar kallas för den mänskliga.