19 augusti 2008

Ol(s)son(s) (s)tudio

Som alla andra följer jag OS mellan varven. Bland annat ser jag i stort sett varje kväll Olssons Studio i SVT. Det är ett småmysigt och lättsamt program som dock, likt många andra produktioner i SVT, har en brist: en viss slagsida åt det socialdemokratiska. Under två OS-vecnor har tre (s)-märkta politiker paraderat i rutan. Förvisso kunde vi också se en av alliansregeringens ministrar i soffan också, men det är inte det som är problemet.

Problemet är hur dessa tre socialdemokrater, Mona Sahlin, Anna Sjödin och Leif Pagrotsky, skildras - och det i synnerhet näör det jämförs med hur borgerliga dito får regi i liknande soffor. En borgerlig politiker är nämligen i regel först och främst just politiker, medan socialdemokrater framställs som...tja, någon sorts mer allmänna företrädare för befolkningen och samhällslivet i stort. På samma sätt som public service-media gärna framställer sig som skildrare av någon sorts lite mer objektiv sanning än andra, så kallade kommersiella, medier.

Allt detta är helt naturligt i ett land som så länge levt under socialdemokratiska värderingar att allt annat stämplas som avvikande. Friskolor, privatvård, borgerliga politiker och kommersiella medier är anomalier, avvikelser från den socialdemokratiskt formulerade dogmen.

Därför kan man bjuda in en misshandelsdömd politisk föredetting och en pretentiös före detta minister med grunda kunskaper om idrott för diskussioner i soffan. Men, hörni i redaktionen, ni glömde bjuda in Gudrun Schyman och Göran Greider...

Inga kommentarer: