Exit Horace

Dagens mest intressanta nyhet är givetvis inte opinionsmätningen i DN, den säger ju bara exakt det som vi känner mest varje dag: väljarna sviker vänsterkartellen i horder och visar Alliansen allt större förtroende. Dessutom har (s) inte alls "förlorat 350.000 väljare" som vissa medier hävdar. Väljarna måste nämligen vinnas varje dag, och det som gäller är deras ställningstagande på valdagen. Men det är klart, om man tillhör ett parti som tror att sisådär en två miljoner väljare är självskrivna (fast de inte alls är det, visar det sig allt tydligare) så är tillvaron självklart ganska jobbigt just nu.


En som alltså haft det jobbigt ganska länge är Svenska Akademins ständige sekreterare Horace Engdahl. Jag säger bara en sak, Horace är cool. Inte nog med att presentationen av nobelpristagaren fått en ny dimension under det senaste decenniet (och det är INTE Gert Fylkings förtjänst), Engdahl har dessutom - möjligen utan att mena det - lyckats med att modernisera Svenska Akademin.


Ursäkta, Horace, men du har faktiskt gjort det med Svenska Akademin som statsministern har gjort med moderaterna. Till råga på allt har du gjort det helt i linje med den yttersta önskan från Akademins högste beskyddare, H.M. Konungen. "För Sverige - i tiden" är ju hans valspråk, och just så har Svenska Akademin utvecklats och förnyats sedan 1999. Se bara på vilka som fått nobelpriset! De är inte alla kända för den breda publiken, men ingen kan säga annat än att de fortsätter att prägla sin samtid. Kertesz, Jelinek, Lessing, Pamuk, alla är de i verklig mening moderna författare som har något att säga.


Tack, Horace. Du har gjort litteraturen rolig igen. Nu tar en av mina personliga favoritförfattare plats som ständig sekreterare. Dessutom placeras det sändiga sekreterarskapet vid det lärosäte där det hör hemma, nämligen det inte bara äldsta utan också bredaste och mest framstående. Allt är med andra ord som det ska.
(Bild från Wikipedia)