En film jag inte tänker se är Steven Soderbergs "Che-Argentinaren", och det beror inte på de recensioner som ges i DN eller SvD. Det finns helt andra skäl.
Jag försöker föreställa mig några andra filmtitlar på samma tema, till exempel "Adolf - Österrikaren" eller "Josef - Georgiern", men det går helt enkelt inte. De orsaker som ligger bakom att det passar sig att skildra en politisk mördare om han är argentinare men inte om han är österrikare eller georgier ger kanske också en del av förklaringarna till att samtidens ondska är så svår att hantera.
Av någon anledning finns det nämligen en mer överslätande attityd till politiskt våld om det kommer från kommunister eller andra "vänsterorientrade" element än om de kommer från så kallade fascistiska dito. För mig är det ingen skillnad; använder man mord, terror, våld och andra kriminella metoder har man straffat ut sig från det demokratiska samtalet och därmed också från att få sina motiv såväl som sina handlingar rättfärdigade.
Tyvärr har jag kommit att inse att alla inte ser det så. Människor, även i min ganska nära omgivning, tenderar att släta över om stenen som träffar huvudet på en medmänniska kastas av en vänsteranhängare av något slag. Det leder till en relativisering av politiskt våld som är farlig, inte minst för demokratin.
Steven Soderberg, som gjort en rad utmärkta filmer, kan rehabilitera sig genom att till exempel göra film av det förtryck som sedermera kommit att prägla Kuba. Eller om hur de så kallade befrielserörelserna i Afrika genom stöd från kommunistdiktaturer kommit att förstöra en hel kontinent. Eller om de två nämnda likasinnade till Che, Adolf Hitler och Josef Stalin. De hade ju till och med en del ihop, likasinnade som de var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar