Ingen konst alls!

Anna Odell heter hon, eleven på Konstfack som genom att simulera akut psykisk sjukdom drog igång en sällan skådad debatt om konst. Nu intervjuas Odell i DN om reaktionerna på hennes tilltag.

Odell säger sig stå för det hon gjort, men frågan är ändå om hon insett vad hon ställt till med. "Jag kan se hur konsthatet växer" påstår Odell. Jag skulle snarare säga att ilskan över hur konstnärer tar sig olagliga friheter i namn av konstnärligt skapande har lett till en hel del frustration, även bland oss som har ett intresse för och engagemang i samtidskonst.

Allt är nämligen inte guld som glimmar, och allt är inte konst bara för att någon som kallar sig för - och till och med utbildas till konstnär utför det. Problemet är inte "konsthat", utan att Odell och hennes gelikar inte förstår de gränser som gäller alla oss samhällsmedborgare. Även om vi kallar oss konstnärer.

Jag har inte stött på ett enda exempel på det "konsthat" som Odell talar om. Däremot har jag haft kontakt med många som anser att kejsaren/konstnären är naken och att det inte skulle skada om konstnärer (inte minst de som undergår skattefinansierad utbildning på akademisk nivå) inte bara borde fundera på hur de "tänjer gränser" utan också på hur de agerar innanför ramarna.

Snus är snus, om än i gyllene dosor. Vulgaritet och smaklöshet, skadegörelse och lagbrott får ingen rosa skimmer över sig bara för att utövaren kallar sig konstnär. En smula omdöme och insikt är rimligt att kräva även av den - ja, inte minst av den - som vill ställa utmanande och vidgande frågor. Det har Anna Odell och NUG inte förstått.