18 mars 2011

INgen dödskyss för kärnkraften

Kärnkraftens dödgrävare har givetvis vaknat till liv efter den förfärliga katastrofen i Japan. Det är begripligt, men det kräver också att vi som tror på kärnkraften som - om än tillfällig - energikälla har anledning att ge vår syn på saken.

Först och främst kan det vara klokt att ge frågan rätt proportioner. All energiproduktion innebär risker. Tusentals människor dör till exempel i kolgruvor belägna i länder där svensk arbetsmiljlagstiftning inte ens är en from förhoppning. Ett samhälle där energi blir en allvarlig bristvara är inte heller något drömscenario - framför allt inte för den som hoppas på en jämnare inkomstfördelning mellan människor. I själva verket är det så att en ökad tillgång på förhållandevis billig och lätt tillgänglig energi är en av de viktigaste förutsättningarna för ett jämnare fördelat välstånd.

Mot den bakgrunden är inte bara själva motståndet mot kärnkraften värt att ställa frågor kring; det kan emellanåt finnas anledning att syna vad följderna skulle bli. Samtidigt är det ofrånkomligt att nya energikällor måste tas fram om vi långsiktigt ska klara framtidens utmaningar. Inte bara kärnenergin i den form vi känner den idag utan också oljeberoendet måste vara en parentes. En långsiktigt hållbar värld kräver energiförsörjning som inte bygger på ändliga resurser.

Låt oss alltså se vad som händer i Japan med en aning av proportioner. Tusentals, kanske tiotusentals, människor har dött i en naturkatastrof. Tusentals kvadratkilometer mark och tiotusentals byggnader har förstörts. Infrastrukturen ligger i ruiner. Framtiden och förhoppningarna för miljoner människor är osäker, för att uttycka det milt. Det gäller att se katastrofen i Fukushima i ljuset av detta. Att strålning läcker ut är givetvis både oroande och besvärande. Men såvitt känt är dödsoffren mycket få, om ens några (i skrivande stund är det faktiskt inte helt klarlagt). Och att så att säga dra alla kärnkraftsolyckor över en kam ökar ju snarare kravet på att faktiskt sätta in kärnkraften i sitt energipolitiska och riskmässiga sammanhang. Det dör ganska många människor som en följd av energiutvinning. Är dessa liv olika värda?

All energiproduktion - nästan, i alla fall - innebär också påverkan på miljön. Ingen av oss vill se vindkraftverk på de platser där det faktiskt blåser mest. Ingen av oss har väl glömt oljekatastrofen i Mexikanska Golfen. Personligen tycker jag att den allt mer desperata jakten på oljefyndigheter är ett mer skrämmande fenomen än kärnkraft.

Kärnkraften ska vara så säker som möjligt. Men det gäller också all annan energiproduktion. Och ett samhälle med skriande brist på energi är ett långt mer skrämmande scenario än en energikälla som förvisso innebär risker men också ger den kanske viktigaste förutsättningen för mänsklighetens utveckling: tillgången till förhållandevis billig energi.

Inga kommentarer: