Marknadsföringsinsats?

I kvällens TV4-Nyheterna intervjuas Anna Ek, ordförande för Svenska Freds- och skiljedomsföreningen. För henne är den svenska insatsen i Libyen inte vad det är för väldigt många av oss andra, en insats för att stoppa en diktator som mördar sina egna medborgare. Att insatsen är beslutad av FN och att Sverige fått en förfrågan om deltagande är inget som bekymrar, lika lite som att svenska soldater faktiskt deltar i kampen för det libyska folkets frihet med risk för sina egna liv. För Anna Ek är insatsen i Libyen "en marknadsföringsinsats för SAAB". Uttalandet är inte bara aningslöst utan faktiskt rent av cyniskt. Det stämmer visserligen att SAAB byggt och sålt Gripen. Och det råder inte något tvivel om att en framgångsrik insats kan vara bra för SAAB och för deras förmåga att sälja ett eller annat plan. Men Anna Ek tycks inte inse att hon relativiserar vapenanvändning. Det finns faktiskt en oerhört viktig skillnad mellan de vapen som är i Khadaffis händer och de JAS-plan som nu laddar för en insats. Khaddaffi, och därmed hans vapen, är allt annat än demokratiskt valda. De vapen som flugit ner till Medelhavet är däremot sända efter ett beslut stött av en förkrossande majoritet i en demokratiskt vald riksdag. Jag vägrar tro att uttalandet av Svenska Freds ordförande innebär ett ställningstagande som är neutralt mellan diktatur och demokrati. Men Anna Ek har i vart fall i mina ögon ett och annat att förklara i frågan. För egen del tvekar jag inte. Freden och friheten kräver att vi ibland är beredda att ta till vapen för att försvara vissa värden. Som till exempel demokrati, öppenhet och mänskliga rättigheter. Det är nämligen det som kränks i Libyen - och det är därför som JAS-plan står beredda på Sicilien. Mot den bakgrunden väljer jag att se Anna Eks olyckliga uttalande som en marknadsföringsinsats för Svenska Freds. Men till mig har man inte sålt in sin ståndpunkt.