Jag har ägnat morgonen åt att granska de senaste siffrorna som visar hur landstingen klarar vårdgarantin, och för vårt landsting är siffrorna verkligen glädjande läsning. Väntetiderna blir kortare, och vi står oss allt bättre i jämförelse med andra landsting.
När Alliansen tog över styret 2006 var tillgängligheten på många områden absolut sämst i landet. Att vi idag befinner oss i mitten av skalan då vi jämför oss med andra landsting är alltså en otvetydig framgång. men den räcker inte för att slå sig till ro och vila på lagrarna. Fortfarande finins det anledning att fråga varför väntetiderna är så långa som de är.
Mest glädjande, och kanske lättast att förklara, är den anmärkningsvärda uppryckningen i primärvården. 2006 låg Uppsala län i den absoluta botten när det gäller telefontillgänglighet och läkartid. Målet att 90 procent skulle komma fram på telefon samma dag och träffa en läkare inom sju dagara låg mycket långt borta. Sedan dess har primärvården gått igenom stora förändringar där två av de viktigaste har varit det fria vårdvalet som i sin tur lett till att nya vårdgivare har etablerat sig. resultaten har inte låtit vänta på sig. F´ler kommer nu fram på telefon och fler får en tid med sin läkare - samtidigt som antalet som söker primärvården också har ökat.
Arbetet med att utveckla primärvården har varit en framgångssaga. Att gå från botten till en plats på eller över riksgenomsnittet har varit en början på arbetet som sporrar och inspirerar till nya tag. Nu vet vi att det går, och nu är nästa steg att etablera Uppsala län som ett av de landsting där köerna och väntetiderna hör till de fem kortaste i landet. Det går, om vi bara fortsätter på den inslagna vägen.
Glädjande är också att statistiken - och bakom den döljer sig tusentals människor - visar att även väntetiderna till diganos och behandling går åt rätt håll. Att det fortfarande finns enskilda patienter som får vänta för länge på vård är jag den första att beklaga. Men att den totala utvecklingen går åt rätt håll - en bild som man kanske inte alltid får - är naturligtvis mer glädjande.
Dagens siffror visar att vi är på rätt väg men fortfarande långt ifrån målet. Det somo nu gäller är att arbeta vidare och att i vart fall inte byta färdriktning. I baksätet sitter fortfarande passagerare som vill tillbaka till den tid då väntetiderna var längre och patienterna därmed tvingades vänta på vård. och den som väntar på vård, väntar alltid för länge
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar