Dagen har till största delen ägnat åt krisledningsövning. Det visade sig vara nyttigt men också högst nödvändigt. En offentlig verksamhet som vårt landsting kan givetvis råka in i situationer som kräver att organisationen måste spänna sig till det yttersta. Bara under de senaste åren har vi ju haft både bussolyckor, tsunami, Estoniaförlisning, 11 september och ett antal stormar och oväder att hantera. Än så länge har händelser som dessa inte framtvingat någon högre beredskap i vårt landsting, men det gäller som sagt att vara förberedd om det skulle hända. Därför satte vi landstingsråd av en dag för att vara beredda om det värsta skulle hända.
Jag ska inte här presentera det scenario vi fick öva på, bara konstatera att det är viktigt att öva det osannolika. När en skarp händelse väl blir verklighet så finns det troligen bara en sak vi kan vara säkra på, och det är att det som händer är något som ingen väntat sig. Därför var det nyttigt och intressant både att pröva på att arbeta med beslutsfattande i ett allvarligt läge och att se hur kollegorna i landstingsrådsberedningen agerade. Jag ska inte recensera mina kollegor, bara konstatera att vi klarade oss igenom övningen med hedern någorlunda i behåll och att det var riktigt spännande att pröva på rollen som ordförande i krisledningsnämnden. Utöver det dagliga arbetet i landstingen insåg jag snabbt vilka svåra beslut vi kan komma att ställas inför och hur viktigt det då är att ha kollegor i krisledningsnämnden som det går att lita på; som aktivt deltar i krishanteringsarbetet med kreativa idéer men inte minst med närvaro och engagemang.
Vi kommer att öva krisberedskap mer under min tid som ordförande i landstingsstyrelsen och krisledningsnämnden. Övning ger som bekant färdighet, och om en allvarlig händelse inträffar på riktigt så ska medborgarna veta att viktiga samhällsfunktioner fortsätter att fungera. Det är nämligen det viktigaste i ett krisläge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar