Är det verkligen så självklart att ett parti som inte är parlamentets största och dessutom gjort en valförlust också ska vara det parti som får snavsr för en regeringsbildning? Kan det inte vara dags för en blocköverskridande lösning?
Frågorna gäller naturligtvis inte Sverige, även om den allt mer samspelta oppositionen naturligtvis stökar till det. Frågorna gäller Danmark, och det gäller givetvis också att ta med skillnaderna mellan dansk och svensk politik, och politisk kultur, i beräkningen.
Vad som står helt klart är att en regering grundad på fyra så pass olika partier som Radikale Venstre, Socialistisk Folkeparti, Enhedslisten och Socialdemokraterna inte känns särskilt stabilt. Bättre vore då att bilda en regering som visserligen kallas för "blocköverskridande" när svenska politiska orakel kommenterar - men som har en värdegemenskap sm inte står den svenska Alliansen efter.
I den danska borgerligheten finns också ett parti, Venstre, som har gedigen erfarenhet av att regera och som kan leda formandet av en ekonomisk politik som kan samla ett brett underlag. Och det sista är kanske det viktigaste av allt med tanke på den globala ekonomin.
Mot detta står ett regeringsalternativ som både är djupt splittrat inte minst i viktiga ekonmiska frågor och som dessutom skulle ledas av ett parti utan vare sig visioner eller framgångar i opinionen.
Danmark har inte råd med en så svag regering som nu ser ut att bildas; och det allraminst i ett läge där världsekonomin kan bli tuff för ett litet sårbart och exportberoende land.
Låt oss hoppas att det ska gå bra för Danmark. men oddesn är inte de bästa med de regeringsförhandlingar som nu har inletts.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar