Knivstaandan, vad är det?

I dagens nummer av Knivstabygden kan vi läsa en intervju med (S) nya kommunalråd Claes Litzner. Han vill ha mer samarbete i den lokala politiken och efterlyser mer av "Knivstaanda".

Min enda kommentar är att jag har sett det förr.

Innan jag skriver något annat: samarbete i politiken är alltid bra. Ju bredare lösningar, desto bättre - i alla fall för det mesta. Men bredde på lösningarna får aldrig skymma det faktum att vi i de politiska partierna har gått till val på ett program, och det är det programmet våra uppdragsgivare, väljarna, har haft som underlag när de fattat sitt viktiga beslut.

Jag har genom åren som kommun- och landstingspolitiker, och förtroendevald moderat haft förmånen att vara verksam i fyra kommuner och två landsting. De politiska majoritetsförhållandena i dessa har skiftat ganska ordentligen, och mycket har hänt sedan slutet av 70-talet i den politiska opinionen. Mot den bakgrunden kan jag i vart fall säga en sak ganska tydligt.

Socialdemokrater talar gärna vackert om vikten av breda lösningar, och om att skapa samförstånd, när de befinner sig i opposition. Då är det alltid populärt att mynta begrepp som "knivstaanda" eller ge förslag på en bredare politisk beredning av ärenden.

Det ser inte riktigt ut så när sossar däremot är i majoritet. I Knivstas fall behöver man inte åka så långt; det räcker att vända sig söderut till grannkommunen Sigtuna - en kommun som inte precis är känd för sitt samarbetsklimat.

Socialdemokraternas självbild av partiet som vill alla väl och är experter på samarbete är falsk, men den går att förstå. Dels rör det sig om ett parti som i årtionden fullkomligt dominerade den politiska arenan; en epok som lyckligtvis är över. Dessutom är det fråga om ett parti som skapat bilden av sig själv just som ett parti som tycker det där som "alla" tycker. De har uppfattningen om sig själva som ett ganska pragmatiskt parti som har "samhällets bästa" för ögonen.

Men när allt kommer omkring så är även socialdemokraterna ett politiskt parti, med ett program - och med politiska motståndare vars uppfattningar man egentligen inte ger ett dugg för. Socialdemokraternas vilja till "samförstånd" handlar enbart om en strrävan efter att öka utrymmet för de egna idéerna när väljarna har avvisat dem i val. Det gäller att vara medveten om det, när propåerna om samverkan och samförstånd dyker upp.