En av de svåraste uppgifter en journalist har är att spegla den verklighet som vi lever i. Var och en av oss ser givetvis vår egen verklighet och därför är det svårt - ja, nästan omöjligt - att kunna gör aanspråk på vad som är "den rätta" bilden.
Om man mer eller mindre ofta är föremål för journalisters intresse så blir detta givetvis extra tänkvärt. Hur den objektiva och helt värderingsfria bilden av tillvaron ser ut går det naturligtvis inte att säga. Det ininebär också att kraven är mycket stora på dem som har till yrke att försöka spegla och referera verkligheten så sakligt och objektivt som möjligt.
Denna svåra balansgång blir givetvis inte enklare av att alla vi som väner oss till medierna med vår syn på olika saker är måna om att förmedla...ja, just det...vår syn på saken. och vi är heller inte särskilt objektiva av oss.
Jag skriver detta eftersom det nu pågår flera nyheter i media som ger anledning att fundera ett ögonblick över det som i journalistiska sammanhang kallas för kritisk granskning. Att vi som har politiska förtroendeuppdrag ska granskas av medierna tycker jag är ganska självklart; det är rent av en av medias viktigaste roller i en demokrati. Däremot bör samma journalister fundera över samma sak när de möter andra, som gärna till media vill förmedla sin bild av olika skeenden.
Med den inledningen ska jag bli lite mer konkret i ett särskilt ärende. Det gäller, som så ofta, Akademiska sjukhuset. Ännu en gång finns det nu skäl att erinra om att Akademiska är ett av landets ledande och absolut främsta universitetssjukhus. Där bedrivs en betydande del av den medicinska forskningen i landet, flera av verksamheterna håller internationell toppklass, sjukhuset har tilldelats flera prestigefyllda rikssjukvårdsuppdrag och rankas högt när det gäller utbildning, forskning och utveckling. En nära samverkan med Uppsalas och regionens näringsliv och med Uppsalas bägge universitet borgar också för detta.
Så mycket om detta; det kan inte råda något tvivel om att Akademiska sjukhuset faktiskt är ett universitetssjukhus i absolut internationell toppklass. Påstår man något annat, så vet man antingen inte vad man pratar om eller har någon form av orsak för att "prata ner" denna bild.
Att det därtill finns gott om problem och utmaningar för oss som fått förtroendet att svara för sjukhusets utveckling är inget att sticka under stol med. Jag är själv på besök på sjukhuset varje vecka och ser då både glädjeämnen och problem. Genom täta besök och kontakter med verksamheten får vi som är förtroendevalda en god bild av hus situationen på sjukhuset faktiskt ser ut - och det är också en ganska bred och allsidig bild.
Akademiska sjukhuset står inför gott om utmaningar, men är också bättre rustad för dessa utmaningar än någonsin tidigare under sjukhusets 300-åriga historia. Och jag är stolt över att kunna företräda sjukhuset i olika sammanhang. Sjukhusets och landstingets problem och utmaningar ska vi klara av, men en av utmaningarna är att sätta en riktig bild av sjukhusets situation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar