Popcornpolitik

Vi var många som intresserat lyssnade till förra ministern och partidistriktsordföranden (S) Thomas Östros när han beskrev den centrala socialdemokratiska politiken som "en popcornmaskin". Nya, ogenomtänkta förslag av helt skilda slag poppar upp ungefär som nypoppade popcorn, och tas sedan lika raskt tillbaka när man tänkt till lite mer - eller fört den interna debatten färdigt.

På samma sätt fungerar den socialdemokratiska landstingspolitiken. Det är ganska mycket "dagsnotering" över vad socialdemokraterna vill - och föreslår. Det förefaller snarare som om det är den dagsaktuella debatten som präglar det socialdemokratiska agerandet, och det gör att politiken blir därefter.

Ett bra exempel finns både i och inför den debatt om landstingsplan och budget som förs i landstingsfullmäktige idag. Förutom att partierna i oppositionen har helt olika idéer om vad som ska göras, så presenteras ständigt nya förslag och inspel. Så kan man givetvis göra när man befinner sig i opposition, men det fungerar inte om man har en seriös önskan om att faktiskt ta ansvar för att leda och styra ett stort landsting med omfattande verksamhet på skilda områden.

Socialdemokraterna har, på alla nivåer, gjort denna "popcornpolitik" till skön konst. Det låter både spännande och intressant, men det håller som sagt inte för att leda och styra ett landsting. För att klara det behövs både konsekvens, tydlig inriktning och bestämda prioriteringar. Det krävs, helt enkelt, en förmåga att ta ansvar. Det är på den punkten den viktigaste skillnaden mellan Alliansen och den politiska oppositionen syns.