Nej, det är inte slut på idéer

Slut på idéer? Trötta på att regera? I färd med att montera ned välfärden? Knappast. Men att våra politiska mottåndare känner ett så uppenbart behov av att sätta den bilden på Alliansen och inte minst på oss moderater säger ett och annat. Det säger till exempel en del om två olika politiska kulturer, där den ena tror sig stå på det rätfärdigas sida oavsett hur världen än ser ut - medan den andra sidan inser att världen förändras och att det ställer krav både på att vara nyfiken på vad förändringarna innebär, och intresserad av hur nya utmaningar kan mötas. Det säger en hel del om föreställningar om för vad och vilka politiken och vi som är politiskt förtroendevalda faktiskt finns till. Politiken i ett demokratiskt samhälle är till för hela samhället och för alla människor, inte enkom för en ena eller andra utsatta "gruppen". Att värna om utsatta människor är självfallet en viktig politisk uppgift, men det centrala för den som vill söka människors förtroende i ett demokratiskt samhälle måste vara just att bygga ett samhälle för hela befolkningen, för alla människor i djupaste mening. Här ligger nämligen den avundsdjupa, och mycket ideologiska skillnaden mellan höger och vänster och mycket av orsaken till det tonläge vi för närvarande upplever i politiken. För vänstern handlar politiken just nu i mycket hög grad om att vara allmänt "kritisk" och att berätta pm hur politiken "slår mot" diverse olika så kallade grupper. Sällan, ytterst sällan, får vi veta något konkret om vad ßenna vänster, i ganska bred mening, vill göra åt olika högst verkliga samhällsproblem. Desto oftare får vi veta desto mer om hur illa denna vänster tycker om det som faktiskt görs. Det, käre läsare, är dessutom ett mönster som kan upprepas hur länge som helst så länge Alliansens politik fortsätter att vara det den är, nämligen reforminriktad och i beredskap att hela tiden lösa de viktigaste samhällsproblemen. Låt mig göra det tydligt genom att hålla mig till den politik vi för i vårt landsting. Under de fem år som gått sedan 2006 har vi i Alliansen haft ständigt skiftande problem och bekymmer att förhålla oss till. Dålig ekonomi, långa väntetider och köer, hotfull situation för Akademiska sjukhuset och brister i exempelvis kollektivtrafiken är bara några av dem. Hela tiden har vi också arbetat målmedvetet med dessa (och många andra) problem och utmaningar. Lösningar har presenterats, och nästan alltid fått svidande kritik från en vänsteropposition som konsekvent talat om hur fel den förda politiken varit. Problemet, eller hur man nu ska se det, är bara att så gott sm varenda en av dessa från början så kritiserade lösningar eft hand inte bara har accepterats. De har rent av kommit att bli en del av den politik som i vart fall delar av oppositionen för. I detta ser vi också den viktigaste skillnaden mellan de två politiska alternativen. Det ena alternativet levererar, söker hela tiden nya problem att lösa och utvecklar därmed både verksamheten och den egna politiken. På den andra sidan står det politiska alternativ som i brist på egna konstruktiva idéer tvingas till att, efter hand i ett allt högre tonläge, klaga och gnälla på i stort sett allt som rör sig. Senast och kanske tydligast kom detta till uttryck i den debatt som fördes i landstingsfullmäktige om landstingets politiska riktlinjer. Där lade Alliansen fram ett genomarbetat förslag, som oppositionspartierna inte ens orkade reservera sig emot. I debatten i landstingsfullmäktige klev däremot talare efter talare från oppositionen up och yttrade sig - om saker som fanns med i Alliansens förslag men som inte nämndes med ett ord i de texter som oppositionspartierna lämnade ifrån sig. Just nu pågår ett viktigt, framtidsorienterat arbete i landstingsstyrelsen. Vi behöver titta på hur vårt landsting och vårt län behöver utvecklas på fem till femton års sikt. Det ska bli ytterst intressant att se om oppositionen har några idéer. För att vara kritisk räcker bra om man är i opposition, men det är ingen bra grund om man vill styra.