En av de frågor som jag tog upp, och som jag vet engagerar
många, är hur idrotten kan främja gemenskap och förhindra mobbning och
utanförskap. Det gäller inte minst i lagidrotter, där en ganska skrämmande
tendens är att toppning och laguttagningar som ställer några utanför sker i
allt lägre åldrar.
Jag tycker att elitidrott är häftigt. Jag njuter av
sändningar från OS och VM i stora idrotter, när man kan se prestationer på
absolut högsta nivå. Men breddidrott, och inte minst barn- och ungdomsidrott,
måste vara någonting helt annat. Det måste vara lek och nöje vara till för alla
och sist men verkligen inte minst bidra till mer än lek och rörelse. Det är
också en fråga om värderingar.
Barn gör som vi gör, inte som vi vuxna säger. Om fusk,
filmningar, ojuste spel och utslagning blir ett naturligt moment i barn- och
ungdomsidrott – så ser vi snart samma tendenser även i samhället i stort. Här
vilar ett stort ansvar på föräldrar, ledare och alla andra vuxna med anknytning
till barn- och ungdomsidrotten.
Samarbetet mellan landstinget och idrotten är viktigt. Men det gäller också att inte politisera idrotten genom att knyta den allt för nära det politiskt styrda landstinget. Tillsammans har vi i landstinget och Upplands Idrottsförbund dock ett viktigt ansvar när det gälelr att forma strategier för ett friskare och hälsosammare län.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar