Rätt ska vara rätt

Vi som är politiskt förtroendevalda har sällan något emot att vi granskas, vare sig av den politiska oppositionen, av media eller av andra som vill skärskåda vad vi gör. Tvärtom är det viktigt att människor kan följa hur vi uppfyller vårt ansvar och förfogar över de skattemedel som vi fått förtroendet att förvalta.

Men just därför är det också viktigt att granskningen är saklig och korrekt, och inte innehåller fel. Av samma skäl är det viktigt att granskniingen inte bara är saklig, utan också objektiv, när den utförs av exempelvis massmedia. Den politiska oppositionen har ju per definition lite svårare att vara lika objektiv.

Ett eempel på när det finns skäl att diskutera detta är när situationen i vården beskrivs som att "resurserna dras ned", eller när utvecklingen av antalet vårdplatser beskrivs som om det sker på grund av att det tillförs minskade resurser.

Det är nämligen så - vilket möjligen kan förvåna en och annan - att den mängd skattemedel, det vill säga "resurser", som tillförs sjukvården är större än någonsin. Det gäller i vårt län, så väl som i landet som helhet. Det kan finnas enstaka län där situationen är annorlunda, men i Uppsala län har anslagen till hälso- och sjukvård ökat varje år sedan Alliansen fick majoritet 2006. Och det finns inga planer på något annat så länge landstingets totala ekonomi är i god ordning.

Hur dessa resurser sedan används är en annan sak. Från den politiska ledningen ställer vi nämligen som krav att verksamheten ska klara sitt uppdrag inom den ekonomiska ram som är given. Det brukar, för att uttrycka det försiktigt, vara lite si och så med den saken. Problement är att sådan bristande budgetdiscilipn väldigt ofta i offentliga sammanhang inte är symptom på att för lite pengar tillförs, utan att det väl så mycket finns anledning att titta på hur de tillförda medlen faktiskt används.

Så har vi frågan om vårdplatser. Bilden som ofta förmedlas är att de blir allt färre, och det är riktigt. Men är det då ett utslag av en allt snålare sjukvårdsbudget?

Faktiskt inte. Det förmodligen enklaste och mest välbekanta exemplet på det är vården av magsårspatienter. För trettio år sedan innebar diagnosen magsår inläggning på sjukhus och operation med en total vårdtid på uppemot två veckor. Idag får samma patient medicin och behvöer inte läggas in alls. Likadant är det med många sjukdomar. Nya mediciner och nya behandlingsmetoder ger nya, mer effektiva, möjligheer till en bättre vård.

Sjukvården 2012 kan ta hand om fler patienter än någonsin på ett bättre sätt, och med bättre medicinska resultat än någonsin. Det har lett till en befolkning som är friskare än någonsin. Men det finns gott om utmaningar för vården, och för landstingen som politisk organisation. De utmaningarna ska jag återkomma till.