Jag har ägnat eftermiddagen åt att diskutera och resonera med Prostatacancerföreningen. det blev en givande eftermiddag - förhoppningsvis för alla deltagande. Den viktgia frågan var naturligtvis hur vi kan forma en riktigt god prostatacancervård i alla led från diagnos och besked till patienten via behandling till eftervård. Att få ett cancerbesked är nämligen livslångt, även om många tillfrisknar. Det är också en sjukdom som inte bara drabbar patienten utan också familj och anhöriga. Det är viktigt att ha i minnet.
Från dagen ta rjag framför allt med mig behovet av bättre patientperspektiv och i synnerhet bättre information om allt från olika behandlingsmetoder till stöd i de många olika processer som en cancerbehandling faktiskt innebär. Svensk sjukvård är väldigt bra på väldigt mycket, men vi brister i bemötande och i kontakten mellan sjukvårdspersonal och patient. Här kan det bli bättre, mycket bättre, och det måste vi som är politiskt ansvariga ta till oss.
En fråga som tog upp en hel del av tiden, och där vi i vårt landsting lyckligtvis är i alla fall en bit på väg, är en personlig kontakt på vägen genom vården. Här finns flera olika begrepp som vårdcoach, kontaktsköterska och vårdlots. Det viktigaste är trots allt funktionen, men inte ens det är helt enkelt. I vissa fall bör kontaktpersonen/-sköterskan vara inriktad på en viss diagnos, i andra fall krävs mer "allmänkunskap" för att kunna ge patienten adekvat stöd genom hela processen. I vårt landsting på går ett arbete med att bygga upp detta, men det sker stegivs och prövande för att hitta de former som passar olika patienter bäst.
Jag vill tacka Prostatacencerföreningen för en bra eftermiddag. Jag hoppas verkligen att vi som satt i dagens panel gav tydliga och bra besked och att dagen innebar ett steg framåt för att utveckla cancervården i allmänhet och prostatacancervården i synnerhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar