I går kväll ägnade jag mig ännu en gång åt en av mina absoluta favoritaktiviteter, nämligen att knacka dörr i bostadsområden och samtala med människor om aktuella frågor. Just igår var det Ulleråkersområdet i Uppsala, där ju landstinget äger mark som nu ska planläggas för bostäder och säljas. Det gav anledning till många samtal med människor som hade synpunkter på allt möjligt inför det som nu väntar.
Jak ska nu inte gå in på dessa synpunkter - bara konstatera att vi har skrivit ner dem och sparat dem inför den fortsatta processen. Däremot mötte jag i flera av gårdagens samtal en inställning hos människor som förtjänar en kommentar.
"Vad roligt att ni kommer ut och lyssnar, jättebra initiativ" var det flera som sade till Carolina och mig när vi knackade på. Samma kväll såg jag också ett inslag på Aktuellt med ungefär samma tema. det var mina goda vänner Martina och Alexandra från Haninge som på samma sätt knackade på hos människor och samtalade om vardagsfrågor som engagerar.
Vi är många moderata förtroendevalda som sysslar med detat just nu. I radio och Tv framställs detta som att vi "kampanjar" inför det kommande valet, och visst handlar det om kampanj - i den språkliga meningen att bedriva en viss aktivitet uunder en given tidsperiod. Men syftet med aktiviteten är inte enbart själva valvinsten, och meningen med samtalen är inte bara - eller ens i första hand - att vinina väljare. Långt viktigare är att ägna sig åt varje förtroendevalds första och främsta uppgift: att lyssna till dem vi företräder.
Det sprids nämligen en bild av "poilitiker" (ack, detta diffusa uttryck), som ungefär går ut på att det vi gör endast går ut på att agera för det egna partiet eller till och med egna intressen. Ofta kombineras detta med en motsättning mellan "politiken" och någon sorts oklart "allmänintresse". Det är väldigt olyckligt.
Jag har skrivit om detta tidigare. Att vara politiskt förtroendevald innebär att man representerar andra, och har att ta tillvara intresset hos dem man representerar. Då är det självklart viktigt att ta reda på vad de man representerar faktiskt tycker - och det finns inte så värst många andra sätt att göra det än att faktiskt prata med människor. Det innebär inte att vi alltid kan ta hänsyn till alla olika åsikter, men vi har anledning att ha respekt för alla synpunkter och att väga in dem när vi formar den politisk som vi sedan kan driva.
För en dryg vecka sedan ägnade jag några timmar på Celsiustorget i Uppsala. Igår var det Ulleråker och för ett par veckor sedan Knivsta och Bålsta. Det leder till samtal som ger en bild av vilka frågor människor anser är viktiga och hur de vill att samhället ska formas. Många gånger befinner sig de samtalen lång ifrån den bild av politiken som skildras i media. Där beskrivs politiken ofta som ett spel mellan partier snarare än som vad det faktiskt är: ett hela tiden pågående arbete med att utveckla samhället i enlighet med änskemål från de många människor som ofta är mycket engagerade, men som väljer andra former för sitt engagemang än själva det politiska arbetet. Mycket sällan, om ens någonsin, möter jag i samtal som dessa någon känsla av motsättning mellan dem som har röstat och oss som söker väljarnas förtroende. Däremot möter jag ofta en glädje över att få tillfälle till samtal om vardagsfrågor.
Det är något för oss som är verksamma politiskt att ta fasta på. Vårt uppdrag är att företräda människor och ta ta vara på deras tankar och idéer. Att knacka dörr är ett både trvligt och engagerande sätt att göra det på. Och i kväll bär det av igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar