Jag noterar att UNT:s Susanne Sigroth-Lambe i en spaning över veckans viktigaste frågor pekar ut köerna i specialistvården som en av dem. Visst är det så. Att människor i vårt län får vänta för länge på specialistvård är en utmaning, som det är hög tid att få en lösning på.
Det stämmer också att det finns något olika syn på orsak och verkan - och på vad som kan göras för att komma tillrätta med problemet. Då kan det vara på plats att komma ihåg hur det såg ut i primärvården för några år sedan, hur det ser ut idag, och vad som har hänt däremellan.
2006 var läget i primärvården minst lika illa som i specialistvården idag. Väntetiderna var landets längsta, och som om inte det vore nog hörde vi många klagomål från anställda samtidigt som ekonomin var körd i botten. Därför började Alliansen efter valet 2006 med en rad åtgärder för att rätta till bristerna.
En av de viktigaste reformerna för att lösa problemen var att öppna för att fler vårdgivare skulle kunna etablera sig. Det ledde till att flera nya vårdcentraler startat, både i Uppsala och på andra håll i länet. Tillgängligheten har också blivit markant bättre, till och bättre än genomsnittet i landet, och personalen trivs bättre.
Mer mångfald och ökad valfrihet för patienterna har alltså haft dramatiskt positiva effekter för att tillgängligheten i primärvården ska förbättras. Samma recept är nu på väg att införas i sjukhusvården, och det finns alla skäl att se fram emot en liknande utveckling även för operationer och andra behandlingar.
Vad är då orsak och verkan? Tja, en allt för stelbent organisation kan nog inte uteslutas. När arbetet med att reformera primärvården inleddes var antalet vårdcentraler som drevs av någon annan än landstinget självt - noll stycken. Idag finns ett femtontal med olika inriktning. Lägg till det en ny närakut, en ny ortopedakut, kvällsöppet på vissa vårdcentraler och en rad andra reformer så tonar bilden fram av vad som behöver göras. Om man gör som man gjort, så kommer det att gå som det har gått. Men om man vågar genomföra förändringar, så följer också förbättringar.
Kortare köer och väntetider har varit Alliansens mål allt sedan valet 2006. Vi har löst problemen inom flera områden - men det finns mycket kvar att göra, och det finns ingen anledning att luta sig tillbaka förrän problemen är borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar