Budgetkarusellen

Hemkommen från två dagars landstingsfullmäktige försöker jag smälta debatten och besluten. Efter en del funderande på vägen hem tror jag det klokaste är att blogga ihop en beskrivning av processen. Jag tror att det kan stämma till en eller annan eftertanke. För egen del har jag i vart fall dragit en del tänkvärda erfarenheter.


Valet i september slutade ju med en ganska stor seger för de tre rödgröna partierna. De presenterade inte särskilt mycket av gemensam, genomarbetad politik - men de vann valet.


Efter en mycket snabb budgetprocess kunde denna nya majoritet klubba sin första budget, för 2015, vid landstingsfullmäktiges sammanträde i december. det normala är att budgeten ett valår antas i november och att en nytillträdd majoritet ägnar tiden mellan valet och slutet på oktober åt att bygga den budgeten. Så blev det alltså inte i år, utan redan den första budgeten försenades och fick antas med stöd av en undantagsparagraf i kommunallagen.


Därefter inleddes arbetet med årets budget. Redan under våren stod det klart att sämjan mellan de rödgröna inte var den bästa, och efter "snusluktaffären" där ett socialdemokratiskt landstingsråd grovt generade kollega i vänsterpartiet, var det uppenbart att det kärvade ordentligt.


Som ett brev på posten kom också beskedet att den rödgröna majoriteten hade spruckit. I stället för en budget stödd av en majoritet klubbade sedan landstingsstyrelsen ett förslag till budget med stöd endast av socialdemokraterna och miljöpartiet. Några besked om hur man skulle göra för att få budgeten igenom fullmäktige gavs inte då.


Så var det till sist dags för debatt och beslut i landstingsfullmäktige. Presidiet i fullmäktige, som leder förhandlingarna och har ansvar för att korrekta beslut fattas, fick en mastig uppgift. I stället för det normala, med ett tydligt förslag som har stöd av en majoritet, fanns fyra olika förslag - där inget av dem samlade mer än en dryg tredjedel av fullmäktiges röster:

• De två rödgröna partierna har tillsammans 31 röster i fullmäktige
• De fyra allianspartierna är nästan lika stora med 28 mandat
• Vänsterpartiet har sex mandat, liksom Sverigedemokraterna

Fullmäktige har totalt 71 mandat. Vän av ordning ser då att det behövs 36 mandat för att ha majoritet.
Hur gjorde då S och MP för att få igenom sin budget, när vänsterpartiet hade lämnat majoriteten?


Enkelt - i alla fall för den som kan politisk taktik.


Det normala i politiken är att man röstar på sina egna förslag. Men om man vill snurra upp politikens spelregler, så kan man givetvis taktikrösta på andras. det är så Sverigedemokraterna gjort i riksdagen för att skapa det kaos som tvingade fram decemberöverenskommelsen.


Precis så gjorde socialdemokraterna i landstinget.


Först trodde de att vänsterpartiet skulle lägga sig platt och rösta på deras förslag. Men vänsterpartiet var denna gång hederligare än ...tja, än till exempel Sverigedemokraterna i riksdagen. De röstade på sina egna förslag, och inte på några andra.


Då tyckte socialdemokraterna att man kunde göra som... som... tja, som Sverigedemokraterna i riksdagen. Man måste nämligen inte rösta bara på sina egna förslag. Man får  faktiskt rösta på andra partier också. Sådär som Sverigedemokraterna gör i riksdagen.


Det gjorde socialdemokraterna.


Föra att blockera Alliansens förslag, så såg socialdemokraterna konsekvent till att rösta bort alliansens förslag i den omröstning som handlar om att ta fram det ena av två förslag att rösta på i fullmäktiges slutliga votering. Man röstade på vänsterpartiets förslag, så att den slutliga omröstningen skulle komma att stå mellan... just det. Mellan socialdemokraternas/miljöpartiets förslag och vänsterpartiets. Socialdemokraterna/Miljöpartiet valde helt enkelt själva vilka motförslag som skulle röstas fram. Lite som om Sverige själv skulle kunna utse sin egen VM-kvalgrupp i fotboll. Och välja Andorra, San Marino och Liechtenstein i stället för Spanien, Holland och Italien. Klart det blir lättare att vinna då.


Med andra ord: i den avgörande omröstningen i fullmäktige fanns två förslag, nämligen de två förslagen från den spruckna majoriteten. Som inte kunde komma överens internt och därför lämnade över till landstingsfullmäktige att reda ut deras små problem.


Vi i Alliansen höll oss för goda för att lägga oss i de rödgrönas mellanhavanden och lade ner våra röster. För vi röstar inte på andra partiers politik av taktiska skäl - utan tror på kraften i vår egen.


Däremot - och det är viktigt att påpeka - röstade inte Vänsterpartiet en enda gång på S+MP. Broarna är alltså uppenbart rejält brända åt det hållet.


Rörigt? Det här är bara en kort sammanfattning av nästan fyra timmars omröstningskaos.


Summan av kardemumman är att landstingsfullmäktige röstade fram en budget med stöd av ungefär 40 procent av fullmäktiges ledamöter. Det är inte någon stark budget, och allt talar för att ett liknande kaos kommer att fortsätta under hela mandatperioden. Tyvärr.


Socialdemokraterna gjorde inget formellt fel. De gjorde det som regelverk och lagar tillåter, och exakt det som åtskilliga gånger förekommit för att driva fram ett visst beslut.


Däremot återstår att se om de fick igenom en budget - till priset av en så kallad pyrrhusseger.


För en av konsekvenserna av att de 31 S och MP-ledamöterna fick igenom sin budget, det är att inget annat parti nu är särskilt förtjusta i dem. Och även om 31 räcker för en budget, så lär det bli en vinglig resa genom den fortsatta mandatperioden. Med 40 politiker som bara väntar på sin tur att vinna en votering.