OS har Kina haft länge

Brukar inte blogga om utrikespolitik, men nu har ju en eventuell bojkott mot Peking-OS blivit högst inrikespolitisk. Då kan det först och främst vara läga att komma ihåg att det nu är ganska många år sedan Kina fick förtroendet. Den humanitära situationen var knappast bättre då.

Nu åker Fredrik Reinfeldt till Kina för att träffa landets politiska ledare. Det som måste sägas kan statsministern då säga till dem, på ett klokt och fruktbart sätt. Reinfeldt är säkert dessutom mycket väl förberedd för sitt uppdrag. Det ger ett både värdigare och mer effektfullt uttryck än att försöka slita facklor ur händerna på löpare.

Kina har sedan länge fått sitt OS. Det är ett ypperligt tillfälle att komma nära de brott mot mänskliga rättigheter som begås. Bojkotter och andra symbolhandlingar är väldigt sällan rätt väg för att ändra på missförhållanden.

Vården viktigast för väljarna

Läser i Svenska Dagbladet att - föga förvånande - vården seglat upp som nummer ett på listan över väljarnas viktigaste frågor.

Just det.

Väljarna vill ha vård av god kvalitet, i tid, utan att vänta för länge, och utan att behöva gå vilse i sjukvårdssystemet. Samtidigt är väljarna måttligt intresserade av frågor som rör finansiering eller organisation. det är liksom inte DET som debatten om vården ska handla om.

Det är därför vi i landstinget i Uppsala län nu har beslutat om ett nytt ersättnings- och listningssystem, arbetar fram ett koncept för närvård och jobbar vidare med kvalitén i sjukhusvården. Mycket återstår att göra, men vi är på rätt väg.

Marknadshyror är rättvisa!

Ja, snälla nån, vad säger man?
Hyresgästföreningen är bestämda motståndare till marknadshyror. Däremot går det bra att göra hyrorna "rättvisa" genom att låta hyresgästernas önskemål slå igenom på hyressättningen. Men snälla hyresgästföreningen, det är ju precis det som marknadshyror går ut på! Själva idén med marknadshyror är helt enkelt att det är efterfrågan, det vill säga hyresgästens önskemål, som styr. Naturligtvis måste också tillgången, det vill säga var lägenheten ligger och vilken kvalitet den håller, möta efterfrågan.
Med andra ord: att låta marknaden sköta regleringen av hyresnivån är i djupaste mening rättvist. den som vill betala dyrt för sin lägenhet må göra det, och den som väljer en lägenhet av lägre standard i ett mindre attraktivt läge får också billigare hyra. Det har tagit hyresgästföreningen ett par decennier att inse detta - och insikten är än så länge bara lokal, i Malmö. Dessutom går det givetvis inte för sig för en hyresgästombudsman att medge att marknadshyror är rättvist. Därför vill man, i hyresgästföreningen i Malmö, kalla marknadshyror för marknadshyror - utan för "en rättvis modell".
Marknadshyror är rättvist. Så enkelt är det. Svårare är det att få hyresgäströrelsen att erkänna detta!
(Bild från MKB:s hemsida)

Mycket på gång men mer måste göras

Ännu ett sammanträde med landstingsstyrelsen avklarat! Som så ofta var det mång aärenden med både stort och smått. En mycket djupgående redovisning av psykiatridivisionens och sjukhusledningens arbete med psykiatrin gjorde det största intrycket idag.
Det händer helt enkelt hela tiden otroligt mycket i vårt landsting, och en hal del av detta är sådant som borde åtgärdats för länge sedan. Nu tar vi i Alliansen tag i avtalsfrågan med kringliggande landsting, parkeringssituationen, bristerna inom psykiatrin, landstingets ekonomi, bristerna i primärvården och mycket annat. Ändå är det massor som återstår. Vården av äldre och multisjuka måste förbättras. Mer finns att göra inom samarbetet med kommunerna. Kostnadsläget kan förbättras både i sjukhusvård och i primärvården. Och så vidare.
Det blir helt enkelt allt mer uppenbart att hälso- coh sjukvården är det område inom den samlade välfärdssektorn där behoven av reformer och förnyelse är störst. det är vår uppgift under denna och de närmast kommande mandatperioderna!

Det är budgeten som gäller!

Uppgifterna i media om att Akademiska sjukhuset skulle tvingas spara stämmer inte. Däremot har sjukhuset, som all annan skattefinansierad verksamhet, krav på sig att hålla sin budget. Just nu ser det ut att gå riktigt bra med den saken.
Mindre bra är naturligtvis när uppgifter sprids om besparingar, eftersom det ger en oklar - för att inte säga oriktig - bild av sjukhusets ekonomiska situation. I själva verket är ekonomin bättre på Akademiska än på de flesta andra större sjukhus, vilket i sin tur beror på att verksamheten är väl skött och väl fungerande.
Det är inte heller så att landstinget har stora överskott att ösa ur. De skatteintäkter som flyter in behövs, bland annat för de stora investeringar som väntar och för att betala framtida pensioner.
Alla vi som jobbar med och värnar om "Ackis" har alla skäl i världen att se till så att den bild som förmedlas är korrekt.

Kul att prata vård med moderater

På gårdagens årsstämma med moderaterna i länet hade jag tillfälle att tala med flera partikamrater som situationen i vården. Mycket av det vi som arbetar med frågorna i landstinget har noterat verkade också stämma med den bild besökarna gav. Vi har en vård av mycket hög klass, men det finns viktiga problem att lösa. Tillgängligheten är ett, flöden och processer är ett annat.

Framför allt var det mycket roligare att sitta ned och prata med en eller några få människor i taget i stället för att, som vi politiskt aktiva allt för ofta gör, tala till dem som vi företräder. Vi behöver utveckla och förnya våra metoder i politiken!

P-kris på Akademiska ska lösas

Dagens nyhet i Radio Uppland, att det råder brist på parkeringsplatser på och kring Akademiska sjukhuset, är i vart fall ingen nyhet för oss som arbetar med frågan. Redan nästa måndag kommer ett ärende upp på landstingsstyrelsen, där tjänstemännen får i uppdrag att föreslå lösningar.
Vad lösningen blir återstår att se, och det går givetvis inte på dagen att b ygga nya p-platser. Men p-eländet är ännu ett exempel på en allt för länge undangömd fråga som vi i Alliansen nu tar tag i. Och jämfört med mycket annat är den trots allt ganska enkel.

(Bilden från Akademiska sjukhsuets hemsida)

Ledig arbetsdag

Sitter och pysslar lite med bloggen och hemsidan - och hoppas att någon där uppe ursäktar. Långfredagen är en viktig dag för mig, men lite annat än eftertanke finns det utrymme för även idag.

Dessutom är det inte konstigare att jag siter och pysslar med detta i dag, eller på vilken ledig dag som helst, än att gränsen överhuvudtaget är ganska utsuddad mellan "arbete" och "fritid" för den som fått politiskt förtroende på heltid.

Desto konstigare är det att TV 3:s "Insider" tydligen gör stor sak av riksdagsledamöter som inte sjukskriver sig för minsta åkomma. Motivet skulle, med en fri tolkning av TV3, vara snikenhet i förhållande till karensdagen. Jag tror, av egen erfarenhet, snarare att det handlar om att man som förtroendevald på heltid ytterst sällan har vare sig tid eller möjlighet att bara dra täcket över huvudet om man är snorig eller hostig. Kan man inte gå på sammanträden så finns det alltid mail att svara på, handlingar att läsa eller skrivelser att författa.

Att vara förtroendevald på del- eller heltid är inget "jobb" som journalist eller polis. Det är ett uppdrag som man anförtrotts för att andra vill det, och då får man så lov att göra sitt bästa även om snuvan eller febern klipper till. Och det finns varken karensdagar eller kompledigt att skylla på när media ringer mitt i natten!

Så nu vet vi det, alla vi förtroendevalda. Om TV3, Metro eller något annat Stenbeck närstående mediebolag ringer utom kontorstid så är det bara att hänvisa till förtroendevaldas arbetstid, 8-17 måndag till fredag. Om man inte har en karensdag förståss.

Stort!

Edsbyn vann igen, för femte gången i rad. Det finns inte så mycket mer att säga.

Tack

Till er som hört av sig under de två senaste dagarna med kommentarer: tack. Jag väljer att inte publicera dem, eftersom jag fått kommentarer både via e-post, till bloggen och på telefon. Kan bara konstatera att fler än jag trodde har visat uppskattning för det nya listningssystemet. Nu är det bara att hoppas att det leder till en mer tillgänglig vård för dem som behöver.

Samtidigt kan jag bara beklaga att ett extra landstingsfullmäktige krävdes för att fatta de nödvändiga besluten. Det blir förhoppningsvis inte någon vana.

Nu börjar läktarna komma på plats på Studenternas. Läckert!

Mindre läckert är det att studera minnesanteckningar från Landstingsrådsberedningen i ljuset av oppositionens kritik. Faktum är att man på ett år har väckt ett enda förslag i detta det viktigaste beredningsorganet i landstinget. Det är en önskan om att diskutera även ärenden som rör regionförbundet och sjukvårdsregionens samverkansnämnd i beredningen.

Med andra ord: oppostionen är inte bara passiv utan helt handlingsförlamad. Så här kan vi inte ha det, helt enkelt.

Tomhänt opposition

Nähä.
Det kom inga besked idag heller. Fortfarande vet vi inte ett dugg om vad socialdemokraterna faktiskt vill med ersättnings-och listningssystemen för primärvården. Kanske är de nöjda som det är. Eller också vill de göra förändringar, stora eller små. Det kan vi inte veta, för socialdemokaterna, vänsterpartiet och miljöpartiet passar i frågan.

Det enda vi vet om deras syn på våra förslag, är att det vi i Alliansen gör är fel. Helt fel. Visserligen har de inte lagt några andra yrkanden, och antyder emellanåt att den modell vi presenterat kanske inte är helt galen, men något definitivt besked har vi inte fått.

Givetvis är detta ett bekymmer. Inte i första hand för oss i Alliansen, men för den som grundat på partiers ställningstaganden vill engagera sig och ta egen ställning. Då är det inte så enkelt att ta ställning för (s), (v) eller (mp) eftersom de faktiskt inte tycker någonting alls!

Bakom denna passivitet anar vi dock nu en strategi, och det är motståndet mot ökat inflytande för patienten på bekostnad av politiker och byråkrater. Även om (s) och deras kamrater inte säger det rakt ut, så finns det en linje i deras motstånd: allt som liknar vårdval och ökad makt till patienten ska stoppas. Och om det inte lyckas så ska det i alla fall misstänkliggöras. Helst i förening med en indignation över vår påstådda ovilja till samarbete och samförstånd.

Det vore verkligen kul att förhandla lite med oppositionen; ge dem något som de får igenom och känner igen som sitt. Det är bara det att eftersom de inte sagt ett ljud om vad de faktiskt tycker så är det lite svårt att bjuda dem på något. Trist men sant!

S-kampanjen mot vårdval

I kväll kan vi höra Mona Sahlin debattera med Filippa Reinfeldt, som är moderat landstingsråd i Stockholm. Ämnet för debatten är människors rätt att sjävla välja vilken läkare som ska få ta hand om det mest intima och personliga som finns: våra sjukdomar och krämpor.

Socialdemokraterna föraktar en modell där människor själva får välja läkare. De motsätter sig också att det ska finnas ett positivt värde för läkare och vårdcentraler i att ta emot och behandla fler människor. Sist men inte minst är det viktigt för socialdemokraterna att vi alla går till den vårdcentral där vi bor, inte den vårdcentral där vi kan få det bemötande och det omhändertagande som passar oss bäst.

Även i vårt landsting, där vårdvalet inte ens införts, är motståndet mot varje förändring kompakt. Hur socialdemokraterna vill lösa de stora och viktiga utmaningar som vården står inför har vi inte fått några som helst besked om vad de vill. Lika lite har vi fått några som helst besked om med vem socialdemokraterna, om de mot förmodan får väljarnas förtroende, tänker samarbeta med. Det finns helt enkelt inte någon socialdemokratisk sjukvårdspolitk att förhålla sig till, bara ett motstånd mot den förnyelse och den utveckling som nu pågår under borgerlig ledning.

Vår förnyelse - och andras

Det talas mycket om den moderata förnyelsen, även om det avtagit efter valet. Nu tycks även Miljöpartiet vara på väg att ompröva traditionella ställningstaganden. frågan är bara om de gör det för att bli regeringsdugliga tillsammans med (s) eller om det är en verklig uppgörelse med förlegade politiska positioner.

Poängen med politisk förnyelse är ju att det alltid gäller att föra en politik i samspel med samhällsutvecklingen. det går inte för något parti att låtsas som om ingenting har hänt sedan det senaste handlingsprogrammet skrevs. De utmaningar som vi i de politiska partierna tar oss an måste kännas verkliga för dem som berörs: alla dem som lever i det samhälle vi vill utveckla.

Säga vad man vill om Miljöpartiets förnyelse, men än så länge känns det mest som om det gäller att städa ut de mest orimliga ställningstagandena ur programmen, som medborgarlön och nej till EU. Riktigt intressant blir det om detta parti vågar utmana sin egen bilfientlighet eller motståndet mot kärnkraft - och ändå hitta en hållning som är genuint miljövänlig. Det har ju vi moderater lyckats med, bland annat genom att fokusera på koldioxiden och på att hitta alternativa drivmedel till den bilism som är helt nödvändig i ett modernt samhälle men som måste få ned sina klimatpåverkande utsläpp radikalt.

Igång med närvården!

Tänk så trevligt att kunna hålla ett möte i fullständig enighet! Nu uteblev visserligen huvuddelen av oppositionen, men tillräckligt många var närvarande för att vi ska kunna se dagens möte som ett första steg mot en bättre samverkan kring multisjuka, äldre, funktionshindrade och andra som har särskilda behov av att samhällets vård och omsorg fungerar - oavsett vem som är huvudman.

Allt för länge har vi varit allt för dåliga på att ge medborgarna lika god service oavsett vilket politiskt organ som har ansvaret. Det är därför det är så viktigt att vi börjar arbeta tillsammans i kommuner och landsting och ser till att samordna de verksamheter vi bedriver. Det kan förefalla både enkelt och naturligt, men det är helt klart att det finns både önskemål, behov och efterfrågan när det gäller det samlade erbjudandet av välfärdstjänster.

I grund och botten är det inget konstigt, och mycket fungerar redan bra. Men alla vi som är verksamma i kommuner och landsting har en skyldighet att göra vad vi kan för att det ska fungera ännu bättre. Det kan vi göra genom bättre information, genom att se över hur verksamhet lokaliseras, genom samordning av olika projekt och sist men inte minst genom att inventera de resurser som används. Allt detta inleds nu. Inte en dag för tidigt.

Jag tänker inte se "Sicko"

Lite krasslig ägnar jag mig åt att bläddra bland filmrecensioner på DN.se. Hittar bland annat lysande omdömen om Michael Moores "Sicko". Men jag har sedan länge bestämt att jag inte tänker se den.

Varför då? Borde inte en sjukvårdspolitiker titta på detta tidsdokument? Finns det inte något att lära för den svenska debatten av Moores film?

Svaret är nej. Däremot försöker socialdemokraterna ivrigt göra poänger av det även i mina ögan tämligen misslyckade sjukvårdssystemet i USA genom att helt grundlöst påstå att något liknande skulle kunna vara aktuellt i vårt land. Sanningen är att det inte finns någon svensk politiker, och knappast någon i hela Europa, som ser något som helst värde i den amerikanska sjukvården.

Däremot finns det mycket att göra för att förfina och utveckla vår svenska modell - och det behöver den. Just därför är det så tragiskt att dessa ambitioner att skapa en bättre sjukvård i Sverige attackeras av oppositionen med argumentet att det "skulle bli som i USA".

Sanningen är att jag, utan att ha sett filmen, har förstått att ett av de länder som Moore håller fram som föredöme i Europa är Frankrike. Här finns en sjukvårdsmodell som många experter håller fram som en bra blandning av offentlig finansiering och privat drift, och som hittat en mix av sjukhusvård och öppenvård.

Tragiken i svensk sjukvårdsdebatt ligger inte i hotet från USA. Tragiken ligger i de politiska krafter som inte vill, kan eller orkar söka formerna för att utveckla och förnya denna viktiga och kostnadskrävande del av den samlade välfärden.

Vaccinering en kvinnofälla?

Har Socialstyrelsen helt missat den debatt som pågår kring användning av och kostnader för läkemedel? Det känns motiverat att ställa frågan i ljuset av den debatt som rasar kring vaccinet mot virus som kan orsaka livmoderhalscancer, Gardacil. Detta vaccin har presenterats som ett "vaccin mot cancer", vilket det alltså inte är. Gardacil skyddar mot två av totalt ett tjugotal virusm som i sin tur kan orsaka cancer i livmoderhalsen. Så blir den vaccinering som sägs skydda unga kvinnor i själva verket en falsk trygghet - en kvinnofälla!

Gardacil är dyrt och ger alltså inte ett så komplett skydd mot livmoderhalscancer som påstås. Därmed är det sannerligen inte en "klassfråga" om alla eller bara de som har råd ska få ett fullgott skydd mot cancer. Snarare är det en fråga om hur vi skyddar oss mot sexuellt överförbara sjukdomar, och det kan vi alla göra till en ganska billig kostnad. Det överlägset bästa skyddet mot allt från HIV till cancer i fortplantningsorganen är kondom, i synnerhet vid tillfälliga förbindelser.

Sexuellt överförbara sjukdomar förutsätter dessutom att man är två, det vill säga oftast två av olika kön. Med andra ord är ansvaret för att flickor får sexuellt överförbara sjukdomar i hög grad ett ansvar för deras manliga partners.

Betydligt viktigare, effektivare och mer säkert för att förebygga cancer är regelbundna cellprovskontroller. Det vore långt bättre att lägga den kraft som nu ägnas åt att propagera för skattesubventionering av ett dyrt vaccin på att se till så att dessa provtagningar blir mer heltäckande än idag. Propagandan har nu i stället skapat en felaktiv bild av att man kan "vaccinera sig mot cancer". Frågan är vilken reaktionen blir när unga kvinnor besviket inser att de fått cancer fast de trott sig vara vaccinerade. Riskerna med detta tycks Socialstyrelsen inte ha tänkt på.

Sist men inte minst är Gardacil dyrt. Det pekar mot att debatten också måste handla om hur vi värderar kostnader för läkemedel i förhållande till effekten - i vart fall när det finns alternativa vägar att förbättra hälsan eller förebygga sjukdomar. Om vi med statliga subventioner ska knapra oss till bättre hälsa i varje läge blir det svårt att hålla sjukvårdens totala ekonomi inom rimliga ramar. Det måste bli tydligare att vi har ett eget, personligt ansvar för den egna hälsan. Det beslut om Gardacil som nu aviseras pekar inte i den riktningen heller. Tyvärr.

Positiva reaktioner

Tittar på "Sjukhuset" i TV3 och kan inte låta bli att fundera på den äldre dam som ringde mig idag och ville veta vad det nya listningssystemet kommer att innebära för henne. Det kändes bra att kunna förklara för henne hur det skulle bli. Ganska många har hört av sig med olika frågor, och alla har blivit nöjda när de fått svar och kunnat diskutera vad förändringen innebär. Överhuvudtaget har jag stärkts i min tro på den nya modellen efter dessa samtal med dem som verkligen berörs.

Äntligen...?

Så har vi då haft extra landstingsstyrelse för att fatta beslut om nytt ersättnings- och listningssystem för primärvården. Oppositionen bet återigen huvudet av skammen, men all heder i alla fall till Miljöpartisten Tord Andersson, som kom med några kloka synpunkter som ledde till förbättringar av det ursprungliga förslaget.

I överigt visade det sig, som väntat, att oppositionen kom helt tomhänt till sammanträdet. Utöver ett avslag på det förslag som lades fram hade man ingenting allt att komma med - vilket inte är särskilt förvånande. Hos socialdemokraterna finns nämligen ingen insikt om de utmaningar som sjukvården står inför, och därmed heller ingen beredskap för de förändringar som faktiskt krävs.

Det vi nu inför, innebär att pengarna följer med patienten och därmed att makten också flyttas från politiker och tjänstemän till dem som är direkt berörda. Det som nu i högre grad avgör tillgängligheten och kvaliten i mötet mellan läkare, petient och övrig sjukvårdspersonal är faktiskt patientens egna önskemål.

Dagens beslut är ett första viktigt steg. Nu gäller det att jobba vidare för att fortsätta den viktiga utveckling som inletts. Vården behöver förnyas och utvecklas - inte stelna i socialdemokratiska idéer.

Dags att börja om!

Det är bara att erkänna. November, december, januari och början av februari har varit så fyllda av arbete att varken bloggen eller hemsidan fått den tid de borde. Men så har vi också hunnit uträtta en hel del, som till exempel den nya modellen för ersättning och listning i primärvården som diskuterades på landstingsfullmäktige nyligen.

Det som får mig att i alla fall försöka komma igång med regelbundet skrivande är dock faktiskt att folk frågat! Det roar mig en aning eftersom jag inte trodde att min blogg rönte något större intresse.