Onödig oro

Jag skrev för ett par veckor sedan om ett ämne som jag ska ta ett varv till idag. Nu har nämligen ett otvetydigt mesked kommit även från Sveriges Kommuner och Landsting.

I korthet handlar det om insulinpumpar för diabetiker, och om vem som ska stå för kostnaden för dessa. Tanken är att subventionen av praktiska skäl ska lfyttas från statliga Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket (TLV) till landstingen. Eftersom det är landstingens anställda som förskriver dessa pumpar blir det smidigare så. Det är alltså helt enkelt av praktiska skäl.

men detta enkla beslut - som har liten eller ingen betydelse för den enskilda patienten - har lett till en storm av olika aktioner för att "rädda insulinpunparna". Helt i onödan, således, eftersom ingen ifrågasatt att de skulle subventioneras.

Vad dessa protestaktioner däremot lett till, kan jag personligen intyga, är att massor av diabetiker och deras anhöriga blivit rejält oroliga. När det till och med påstås att pumparna ska "dras in" och argumentet dessutom sägs vara att "borgarna" (det vill säga vi i Alliansen) "vill spara pengar på de svagaste"så kan man inte låta bli att fundera på om det i vissa kretsar finns ett politiskt betingat intresse av att skapa oro hos människor.