Idag har jag ägnat tre timmar åt att i strålande sol går runt bland huset i Alsike för att prata med människor och lyssna till deras tankar och idéer om hur de vill att vårt samhälle ska utvecklas. Det blev många givande och intressanta synpunkter både om det som fungerar och det som kan bli bättre. Det som också slog mig var det jag skrev om igår: vilka frågor det är som intresserar och engagerar väljarna.
Tänkvärt är också att prata med så många människor som faktiskt mest av allt hade gott att säga om mycket av det som är politikens ansvar. Och det handlade då inte bara om kommunala frågor som skolan och stadsbyggandet, utan också om de vardagsfrågor som är landstingets ansvar, inte minst kollektivtrafiken och vården.
Det är lätt gjort för oss som är politiskt verksamma att glömma bort de många människornas vardagssisuation, och glömma vilka frågor som står i centrum för den som har fullt upp med att får vardagspusslet att gå ihop. Naturligtvis ska vi lyssna på opinionsyttringar och alldeles självklart ska vi ta alla åsikter på stort allvar. men det gäller också att komma ihåg att en opinionsyttring bestående av femtio personer är just - en opinionsyttring bestående av femtio personer. Dessa femtio har viktiga synpunkter som är väl värda att lyssna på, men ett problem i vår moderna demokrati är risken för att de många som inte protesterar, skriver under namnlistor, deltar i aktioner och ger sin röst tillkänna också har en uppfattning - även om den kanske inte kommer till lika tydligt uttryck.
Jag träffade många av dessa idag, och det var på många sätt värdefullt. Dels för att de hade frågor och synpunkter värda att lyssna på, men också på grund av karaktären på deras synpunkter. Det handlade om vardagsfrågor, om ibland ganska enkla saker som vi förtroendevalda lätt missar därför att större och skenbart viktigare frågor hamnar i förgrunden.
Men inte nog med det.
För sådär en hundra år sedan slogs en hel folkrörelse för att alla skulle bli lyssnade på med samma värde i den demokratiska processen. Så sent som för nittio år sedan hade detta slagit igenom; den allmänna rösträtten var ett faktum. Vilka som då var för eller emot kan vi diskutera; mer intressant är kanske att notera vilka som idag sätter den viktiga principen inte bara om den allmänna rösträttens utövande utan också om vårdandet av dess utslag i absolut främsta rummet.
Självklart ska man som förtroendevald lyssna till opinionsyttringar. Men det är ockspå viktigt att komma ihåg vilka som faktiskt gett oss uppdraget, på vilka villkor och med vilket mandat. Trycket är ofta hårt på oss som har ledande politiska funktioner att "lyssna till" andra röster än de som faktiskt har lagt sin röst i allmänna val - och det är många som gärna säger sig ge uttryck för vad dessa många väljare faktiskt tycker.
Därför är det både nyttigt och viktigt att som förtroendevald lägga tid på de stora delar av befolkningen som annars inte kommer till uttryck mellan valen, och att inte glömma vad den allmänna rösträtten faktiskt innebär. Ett av de viktigaste leden i kampen för en allmän och lika rösträtt handlade om att värdet av röster ska vara just lika. Och den som sliter med det egna vardagspusslet är en lika viktig väljare som den som ger uttryck för sin åsikt även mellan valen. Glömmer man det, så bör man noga fundera över varifrån man hämtar sitt politiska uppdrag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar