Tredje söndagen i september. Därmed är det fem år sedan Alliansen vann 2006 års val, och ett år sedan förtoendet förnyades. Och just på denna dag kommer en opinionsmätning från SIFO, som visar att lägget i opinionen ligger ganska stilla.
Jag brukar, som återkommande läsare vet, inte kommentera opinionsmätningar. Det tänker jag egentligen inte göra idag heller, men den är en intressant referens till det som verkligen pågår i den politiska debatten.
Det som behöver påpekas just idag är nämligen att den enda opinionsmätningen som verkligen gäller, det är den som utförs vart fjärde år. Däremellan kan man möjligen följa trender. Dessutom finns det ett mycket gott rent demokratiskt skäl till att utgå från valreultatet och inte fastna i mer eller mindre konstiga föreställningar om vad folk "egentligen" tycker. Det är att den allmänna rösträtten - ingen dum idé, för övrigt - liksoom handlar om att lyssna på alla, och inte bara på dem som svarar i en opinionsmätning eller fattar pennan och uttrycker en åsikt.
Och när man fråga alla, det vill säga tillämpar allmän rösträtt, så har väljarna sagt sitt vid två val i rad. Det är därför vi har en regering som består av Alliansen. Det är också därför vårt landsting leds av Allainsen. Och det är därför som ett stort antal kommuner, inte minst i vårt län, leds av olika konstellationer med alliansen i spetsen.
Jag tycker det är skönt att kunna luta sig mot väljarnas utslag i allmänna val, och det blir i sanniingens namn inte sämre av att de gav förnyat förtroende föt ett år sedan. men med utgångaspun kt i en lång rad bloggar, mediakommentarer och resonemang somo jag möter i olika politiska sammanhang så finns det ändå anledning att påminna om detta.
Den politik som Alliansen för är ingen som totats ihop av ett litet fåtal för ett litet fåtal. Den äör en följd av ett tydligt valutslag som faktiskt sade två saker. Det ena var att väljarna ville ha Alliansen. Det andra var att väljarna - en klar majoritet av dem - inte ville ha något annat.
Det finns ingen majoritet för en S/V/MP-regering. Det finns absolut ingen majoritet för en minoritetsregering (S). Det finns ingen majoritet för en regering där Sverigedemokraterna ingår. Och det finns ingen majoritet för något annat regeringsalternativ heller, förutom en alliansregering. Däremot erkänner jag gärna att det skulle kunna bilda gå att bilda majoritet för en sak, och det vore en regering bestående av partierna (S,SD,MP,V). Bilda en sådan gemensam majoritet, och jag ska lyssna på er som majoritetsföreträdare.
Skälet till att regeringen - och landstingsmajoriteten - sitter där de sitter är alltså något jag gillar skarpt och gärna hyllar just idag, nämligen den allmänna rösträtten. Man får gärna kritisera både regeringen och oss som leder vårt landsting, men då ska man göra det från rätt utgångspunkt, nämligen att man som kritiker representerar det mindre antalet väljare. Om man tar sig en annan utgångspunkt, så får man faktiskt börja med att förklara vad det är man inte gillar med det utslag väljarna givit genom valresultatet. Och således vad det är man tycker är fel med allmän rösträtt.
Är jag oklar? Behöver jag bli tydligare? OK, här kommer ett exempel. Det går faktiskt inte att med hedern i behåll beskriva Alliansen och dess politik som en liten sekt som för egen vinning fattar odemokratiska beslut. Om man gör det, så kritiserar man faktiskt inte Alliansens politiker utan de väljare - en majoritet, som sagt - som röstat fram de politiker som det är fråga om. Alliansen representerar inte bara sig själv, utan också alla de väljare som röstat fram den. Och den som företräder något annat parti företräder inga andra än dem som röstat på just det partiet.
Jag är stolt över det uppdrag jag har och det förtroende jag har fått av väljarna. Och om jag mot förmodan hamnar i opposition, så skulle jag först och främst fundera på vad jag själv gjort fel; inte på om väljarna röstat fel eller om det är något fel på min motståndares politik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar