Den förbittrade oppositionen

I ett år har den förbittrade oppositionens mantra varit att "regeringen inte har majoritet", och med det antytt att regeringen under vissa omständigheter skulle kunna falla. Det påståendet stämmer - om alla de fyra oppositionspartierna gör gemensam sak. Hotet mot regeringen som framställs är alltså bara verkligt under vissa omsrtändigheter.

Nu har det dykt upp ett tillfälle att visa om detta hot är verkligt eller inte. Det är den TV-debatt som plötsligt blivit en stor politisk fråga. Men det debatten handlar om är inte regeringens politik, eller eventuella alternativ till den. Den stora frågan är hur politikerna ska vara placerade i studion.

Låt oss alltså klara ut vad detta innebär.

Dels finns det en regering. Den består av fyra partier som förvisso tycker lite olika ibland, men som under fem år faktiskt kunnat komma överens om precis allting och därmed faktiskt styr landet. Det går dessutom rätt hyggligt, om man ser till hur det ser ut i omvärlden.

På den andra sidan står fyra partier som inte lyckats komma överens om någonting, inte ens internt, men som med ett konstigt resonemang anser sig vara ett regeringsalternativ fast ändå inte.

Det senaste året har präglats av en form av politisk krokbensfällning som ingen utanför politikens värld kan ge det minsta för. Med hjälp av diverse parlamentariska finter har de fyra partierna i opposition försökt tvinga regeringen att föra en annan politik än den regeringen står för - grundat på att "regeringen inte har majoritet". Men svensk grundlag är solklar: för att fälla en regering krävs en annan majoritet än den som bildar regeringsunderlag.

Det gör att socialdemokraterna och vänsterpartiet på söndag har två alternativ. Antingen kommer man till debatten och ställer sig där man hör hemma. Eller också erkänner man att det faktiskt inte finns något reellt politiskt alternativ till den sittande regeringen.

Det troliga är emellertid att inget av detta kommer att hända. Och för den som undrar varför rekommenderas Stigbjörn Ljunggrens artikel i SvD.

Vi möter det även på hemmaplan, i kommuner och landsting. Gnäll, formaliafrågor, bitterhet och allmänt klagande över tingens ordning. Alliansen styr, oppositionen gnäller.