Jag skrev igår om den förbittrade oppositionen, då mest med fokus på att man lämnar walk-over till kvällens TV-debatt. Peter Wolodarski skriver i DN med en lite annan vinkel, nämligen risken för att gnället i kombination med en föreställning om att "det var bättre förr" gör att helt nödvändig politik-och idéutveckling får stå tillbaka för...tja, just en tro att det var bättre förr.
För det var det inte. levnadsstandarden var längre, och vi levde dessutom i en helt annan omvärld. För den som för ett ögonblick tror att 60- och 70-talens (S)-politik kan bli modern igen, så kan det vara på sin plats att påpeka att världen har förändrats en aning under de 30-40 år som gått.
Men inte nog med det. "Det var bättre förr" fungerar alltså inte som politiskt mantra. "Borgarnas politik är fel" fungerar inte heller. Att bygga ett helt politiskt alternativ på att försöak misstänkliggöra den politik som förs, kombinerat med små irrbloss av idéer om dert som är mest dagsaktuellt håller helt enkelt inte som politiskt alternativ. Resultatet blir, just det, gnälligt, kortsiktigt, rörigt och allmän ogenomtänkt. Vilket är det sista som behövs i den politiska situation både Sverige som land och vårt landsting behöver.
I vården och kollektivtrafiken behövs i stället två saker. Det ena är ett nyfiket och framåtsyftande ifrågasättande. Det andra är nya lösningar på nya utmaningar och nya problem. Det kräver nya arbetssätt, nya organisationsformer och framför allt nya idéer. 70-talets idéer fungerade kanske för 70-talets sjukvård, men nu är det faktiskt 2011, med allt vad det innebär.
Jag träffade häromdagen människor som arbetar på en avdelning på Akademiska sjukhuset. Vi pratade bland annat om de många medicinska och tekniska landvinningar som gör att vården idag kan rädda fler liv än någonsin. Ett exempel beskriver Uppsala Nya Tidning i en artikel. Teknikerna och metoderna är nya - men organisationen ser ut som på 70-talet. En fråga som vi behöver diskutera är då om dagens sjukvård verkligen kan vara organiserad som 70-talets, eller om vi kan hitta nya sätt att arbeta.
En av de skillnader som vi ser tydligt är att utvecklingen går mot allt mer så kallad öppen vård, vilket innebär att mer även av den specialiserade vården kan göras utanför sjukhusen. Detta påverkar också stora universitetssjukhus som Akademiska sjukhuset. Att då ropa på mer centralisering och på att stoppa in mer och mer verksamhet inne på ett redan trångt sjukhusområde är kanske inte det modernaste sättet att lösa detta högmoderna problem på; inte heller att tacka nej till alla idéer om utveckling som frodas hos andra vårdgivare än landstingets egna verksamhet.
En annan fråga handlar om tillväxt och utveckling. Uppsala län ghar landets lägsta arbetslöshet och växer näst snabbast av alla län. Vad är det då vi ska göra för att denna goda utveckling ska fortsätta? Ska vi vända oss om och springa tillbaka, eller ska vi öka takten och göra större språng mot framtiden?
Vi står inför många spännande utmaningar under de närmaste åren. Alliansen har därför dragit igång ett utvecklingsarbete som pekar mot nya lösningar på nya problem. Vi kommer även i fortsättningen säkert att hånas och förlöjligas för dessa nya, moderna lösningar - och det kommer att bli fler försök att stoppa framtiden. Det kan vi finna oss i. Det är bättre att få kämpa för framtidens idéer än att sitta fast i gårdagens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar