Jag blir emellanåt lite fundersam över ett uttryck i det politiska språket; ett uttryck som ofta används som en form av fingerpekning. Det handlar om att olika debattörer, inte sällan från den sida som för ögonblicket befinner sig i opposition, gärna säger åt den politiska konstellation som är i majoritet - och därmed också har ansvaret - att man ska "ta ansvar" för olika saker.
Det är i regel ytterst oklart vad detta ansvarstagande mer exakt skulle gå ut på. Den som pekas ut har nämligen, som sagt, i regel ett ganska omfattande ansvar och ägnar också sin tid och kraft åt att faktiskt utöva detta ansvar.
Kravet på ansvarsutövande följs mycket sällan av några förslag på konkreta åtgärder - och om sådana föreslås, så ligger de gärna på rejält politiskt avstånd från vad den ansvarstagande kan förväntas göra utifrån det mandat väljarna gett. I rådande politiskt läge ser vio således ofta att vi som valt för att föra den politik Alliansens väljare efterfrågar ska "ta ansvar" genom att i stället ansluta oss till en helt annan politik.
Just därför är det klanske dags att en gång för alla klara ut vad politiskt ansvarstagande går ut på. Det är att fullfölja den politiska inriktning som man som förtroendevald blivit vald på, för att sedan kunna möta sina väljare och redovisa resultaten av den politik man har fört.
Vi har i landstinget till exempel tagit ansvar för ekonomin, som har blivit bättre se senaste åren. Vi har också tagit ansvar för primärvården, som vi lovat i två val; den fungerar nu bättre än någonsin. Vidare har vi tagit ansvar för Akademiska sjukhusets långsiktiga utveckling, vilket lett till fenmåriga avtal med landstingen i sjukvårdsregionen, strategiska satsningar på forskning samt en rad andra utvecklingsprojekt som jag skrivit om tidigare.
Politik handlar helt enkelt om att ta ansvar. Men det handlar också om att svara upp mot dem som har gett ansvaret - väljarna - och att utgå från de majoritetsförhållanden som lett till att en viss politisk inriktning har fått förtroendet och ansvaret. Dessa två begrepp hänger nämligen ihop i en demokrati. OM man har fått förtroende av väljarna, så har man också ett ansvar att ta. Och om förtroendet saknas; ja, då är det som återstår att ställa sig bredvid och ropa på att någon annan ska ... just det, "ta ansvar". Det är kanske inte så svårt att gissa vilket som är både mest spännande och mest krävande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar