Det är kanske inte så dumt med lite mångfald

Om vi ska kunna bestämma oss för vart vi vill gå i framtiden så måste vi veta varifrån vi kommer. Så skriver Svenskt Näringsliv (fast jag har rättat svenskan...) på en webbsajt kallad ”Så var det 1980” som berättar om just hur det var 1980. Vi som var med då kan minnas så där lite nostalgiskt om en annan tid när åtskilligt kanske var enklare – men där möjligheterna att välja och att forma sitt liv också var betydligt mindre.

TV hade två kanaler, TV1 och TV2. Telefonen ägdes av Televerket (som Telia hette då) och det gick bara att ringa till fasta nummer. Politiska beslut styrde i betydligt högre grad än vi kanske erinrar oss, även över ganska vardagliga detaljer.

Att Svenskt Näringsliv, det vill säga hundratusentals små och stora företag, står bakom sajten, är varken hemligt eller konstigt. Det är ett uttryck för att vi har många samhällsdebattörer som vill vara med och påverka – även det ett rimligt uttryck för mångfald och möjlighet att välja mellan olika alternativ.

Aningen mer besynnerlig är då Aftonbladets totala och fullkomligt ideologiska nedsabling av webbsajten och det den uttrycker. Aftonbladet framhåller att det tidiga 80-talet var en tid då jämlikheten var som störst och det inte förekom avarter som ”champagnevaskning och weekendresor till New York”. Med detta menar Aftonbladet uppenbarligen att människor kan finna sig att inte välja teleoperatör, apotek eller välfärdstjänster – om bara den så kallade överklassen avhåller sig från de värsta excesserna.

Men till att börja med kan jag berätta för Aftonbladet att motsvarande excesser förekom även då, de tog sig bara andra uttryck (även ”överklassens” vanartigheter har givetvis en tidsstämpel över sig). Och liksom alla i ett visst inkomstskikt inte vaskar champagne eller kryssar jorden runt över långhelgen – de flesta gör det överhuvudtaget inte – så har det alltid funnit människor, i alla samhällsskikt, som betett sig allt annat än föredömligt. Och det är sannerligen inte något särskilt bra argument för att förmena det stora flertalet samhällsmedborgare möjligheten att göra egna val.

Det mer allvarliga är frågan om vilka möjligheter vi människor som samhällsmedborgare ska ha att göra egna val och styra våra egna liv. Och eftersom vi nyligen haft en lite konstig historiedebatt om den allmänna rösträtten, så kan det vara på plats att reda ut begreppen även här.

Jag tror att det är bra att människor kan, och får, välja. Vi ska kunna välja teleoperatör, vårdgivare, politiskt parti eller livsmedelsbutik. För mig är det ett ideologiskt ställningstagande, och det gäller alla dessa val – och åtskilliga andra. För oss som är politiskt verksamma måste en viktig uppgift då vara att se till så att dessa valmöjligheter blir så smidiga som möjligt, och att de ”valbara aktörerna” sköter sig.

Men, som upphovsmakarna bakom ”så var det 1980” faktiskt påpekar, så handlar det också om att alla vi människor, som samhällsmedborgare, funderar över vilket samhälle vi egentligen vill ha. Vill vill ”återreglera samhället” till 1980, eller vill vi fortsätta utvecklingen mot ett samhälle där människors egna val får vara det avgörande.

Alla valfrihetslösningar fungerar inte pefekt idag – det är jag den förste att skriva under på. Men att utifrån det kräva att utvecklingen rullas tillbaka är en farlig väg att gå. I stället är det viktigt att låta valfrihetslösnignarna mogna och steg för steg bli bättre. Det är som exempel intressant att se att kraven på återreglering alltid gäller de verksamheter som senast öppnats för större mångfald och ökade möjligheter att välja – medan ingen (nåja, nästan ingen...) idag ropar på återreglering av de områden där valfriheten och möjligheten att välja funnits längst.

Och den viktigaste, mest fundamentala och mest ideologiska frågan är alltså skiljelinjen mellan att låta människor välja eller inte. På teleoperatörer, politiska partier, mjölksorter eller vårdgivare. Jag står ideologiskt fast vill att jag vill låta människor välja.

PS. Och musiken tycker jag var bättre i början av 80-talet. Men då fanns inte Spotify. DS)