Välfärdens utmaningar

Dagens lördagsintervju med Vänsterpartiets nye ledare Jonas Sjöstedt visade verkligen på de dilemman som detta pånyttfödda parti - och för den delen hela den politiska vänstern - faktiskt står inför. Man vill gärna förbjda vinter i vården, men ändå inte. Det ska finnas olika driftsformer i verksamhet som finansieras offentligt, men de får inte gå med vinst. Jo, förresten, de får gå med vinst men inte hursomhelst. Märkligast av Sjöstedts alla uttalanden var ändå påståendet att flertalet företag i välfärden inte skulle ha god kvalitet i verksamheten som huvudsyfte. I klartext: Jonas Sjöstedt vill gärna exploatera den högst begripliga vrede som finns efter de skandaler som uppdagats, opch han vill gärna göra politik av sin vrede. Men han och hans parti vet inte hur han ska göra - av den enkla anledning att han mycket väl vet att mångfald och valfrihet faktiskt är uppskattat både av medborgarna och av de medarbetare som verkar i dessa företag. Alltså är Sjöstedts svar att det ska finnas en mångfald av utförare i värlfärden (det är nämligen populärt) men de ska inte kunna verka under rimliga former (fast det kallas för "inte gå med vinst"). Och i allt detta ska det till och med bli "fler arbetare i välfärden". Hur det nu ska gå till med tanke på nästa hjärtefråga.

Man vill införa sex timmars arbetsdag, men man har inga svar på hur det ska gå till. Man kan inte svara på hur man ska klara ut om det blir lönesänkning och i så fall hur man i så fall ska möta den standardsänkning som blir följden framför allt för de med låga inkomster och små marginaler. Ännu mindre kan Sjöstedt svara på hur finansieringen av välfärden ska klaras av med den kraftiga minskning i antalet arbetade timmar - det som lägger grunden för vår gemensamma välfärd - som en minskning av arbetstiden skulle innebära. Färre arbetade timmar innebär sämre välfärd, förr eller senare och i högre elelr lägre grad. Fråga grekerna.

Med andra ord: Sjöstedt har inte svar på de frågor som väljarna ställer. Han ger gärna uttryck för en vrede över missförhållanden, som han sannerligen inte är ensam om. Men därifrån till att ha lösningar på samhällsproblem är steget mycket långt.

I klartext speglar detta hela vänsterns dilemma. det är lätt att gå till storms mot både det ena och det andra, till exempel "vinster i vården", men det är svårare att faktiskt beskriva hur det ska bli i stället. Därmed kan vi konstatera att den verkliga utmaningen framöver inte är vänsterns (i bred men aningen otydlig mening) motstånd mot Alliansens politik - utan hur vi faktiskt svarar på de frågor som dagens lördagsintervju faktiskt lyfter upp.

Valfrihet och mångfald i välfärden är självklart och efterfrågas av de allra flesta, men det måste ställas krav på den kvalitet som levereras och vi i Alliansen måste kunna beskriva hur vi ska trygga kvaliteten i välfärden. Där har vi mer att göra, och det ska vi klara av. Det grundläggande svaret är att politiken, framför allt kommuner och landsting, måste bli oerhört mycket bättre på att följa upp och utvärdera både den egna verksamheten och den verksamhet som andra aktörer bedriver på kommuners och landstings uppdrag. Det räcker inte med en bra beställning och en fungerande valfrihetsmodell; det krävs också en fungerande övervakning och kvalitetskontroll.

Människor har också frågor om hur vi ska klara välfärdens finansiering i framtiden, med allt fler äldre och en oroande hög arbetslöshet. Det kräver som sagt fler arbetade timmar, men det måste också ske utan att arbetslivet blir så hårt och tufft att människor slås ut. Den som arbetar måste också kunna sätta av en slant till den egna tryggheten genom att marginalerna mellan inkomst efter skatt och fasta utgifter i hushålls ekonomin blir större. det är därför som jobbskatteavdraget inte bara är en inkomstreform utan också en trygghetsreform.

Sist men inte minst måste samhällsekonomin gå ihop. Skuldkrisen är också en välfärdskris, därför att tryggheten försämras när samhällsekonomins marginaler krymper. Även där är det tråkiga men enkla svaret att antalet arbetade timmar är grundvalen, och det som avgör om vi även i framtiden ska kunna erbjuda en god trygghet och en fungerande välfärd till alla medborgare.

Siste men absolut inte minst lever vi i en föränderlig värld. De utmaningar vi idag står inför är nya, och kräver därmed andra lösningar än de utmaningar som gällde för tjugo-trettio år sedan. Förmågan att se utmaningana med nya ögon är kanske en av de största utmaningarna för oss alla, oavsett partifärg eller grundsyn.
Människor har högst motiverade frågor om framtidens välfärd. Det är vår uppgift i Alliansen att ge svaren på dessa frågor. Att någon annan politisk kraft skulle ha den förmågan blir allt mer osannolikt.