Falska företrädare

Jag har just lyssnat till ett intressant inslag i radions Godmorgon Världen, som verkligen får mig att fundera över detta med företrädarskap i en representativ demokrati. I just detta flal handlade det som så kallad "klimataktivism" - men det kunde lika gärna handla om dussintals andra rörelser med små medlemstal men stora ambitioner.

Låt mig stanna vid klimataktivisterna. I inslaget beskrevs ett möte med ett trettiotal deltagare för några år sedan i en av landets större städer. Ambitionen hos detta trettiotal var att "bli en folkrörelse" - men nu några år senare har medlemstalet snarare sjunkit. Det har däremot inte svansföringen gjort. Det var ganska uppenbart att de intervjuade tyckte att man egentligen (oklart hur) såg sig som representanter för oändligt många fler än dem som faktiskt visat sin sympati. Det var oskså uttryckligen uppenbart - det sades nämligen rakt ut - att man såg såg andra samhällsfenommen med oändligt mycket större folkligt stöd som "särintressen". Detta, som sagt, som relief till synen på sig själv och sitt fåtal medlemmar som en "folkrörelse".

Vi ser dessvärre samma sak i många olika sammanhang, i olika delar av samhällsdebatten. Det handlar om olika grupperingar som snarare utifrån organisationsform än utifrån faktisk medlemsanslutning gära klistrar på sig själv etiketten "folkrörelse" och därmed omedelbart också ger sig själv rätt att tala för fler än dem som faktiskt är medlemmar. Jag ska här inte ange fler - med det är gott omo dem, och jag tror att du käre läsare själv kan börja leta och fundera över företrädareskap och legitimitet nästa gång någon uttalar sig som företrädare för en rörelse. Fundera på om denne person då uttalar sig för de - många gånger ganska få - medlemmar rörelsen i fråga faktiskt har, eller om man uttalar sig i namn av de medlemmar man önskar att man hade.

Låt mig för övrigt lägga till en sak. Indirekt anslutning gills inte. Ett av problemen är nämligen just, att många rörelser av detta slag gärna knyter sig till en befintlig organisation med väöldigt många medlemmar - men med ett helt annat syfte. Och även då blir det, som sagt, lite knepigt. Om jag har gått med i en fackförening, så har jag jgort det för att få större kraft mot min arbetsgivare. Dessvärre sewr vi idag att vissa fackliga organisationer med glädje anammar än det ena, än det andra indirekta budskapet som kanske inte faller alla tänkbara medlemmar på läppen. och kanske kan just det vara en orsak till den fackliga rörelsens försvagning.

Håll alltså ögonen öppna nästa gång du ser någon uttala sig för "breda grupper" - och var beredd att ställa frågan på vilken faktiskt bredd detta uttalande bygger. Falska företrädare, som gärna lutar sig mot ett stöd som inte finns, är det ganska gott om. Hur de ändå kan stå upp trots begränsat stöd är en fråga vi kan fundera en stund över.