En vinstgivande exportindustri

Jag hade igår nöjet att delta i SwedenBIOs tioårsfirande. För den som inte vet vad denna organisation sysslar med, så handlar det om att främja en av våra viktigaste exportnäringar - eller mer exakt flera olika: läkemedel, medicinsk teknik och bioteknik. Sverige är mycket framgångsrikt inom dessa näringsgrenar, och därmed är de på flera sätt viktiga för välfärden och välståndet i Sverige.

För det försat är det nämligen industrisektorer som drar in exportinkomster. Om detta talade igår handelsminister Ewa Björling förtjänstfullt. Därutöver rör det som om branscher som starkt och aktivt bidrar till utvecklingen av svensk hälso- och sjukvård, både genom utvecklingsdrivande innovationer och genom att vara en partner som är del av sjukvårdens egna utveckling. Lifes science och sjukvård är inte bara ömsesidigt beroende av varandra; de är helt enkelt grenar på samma träd.

Just detta glömmer vi gärna och ofta bort i debatten om "vinster i välfärden" - för vad är väl företag som tillverkar läkemedel och medicinteknisk utrustning om inte just välfärdsföretag? Precis som de företag som har läkare, sjuksköterskor och annan personal anställda för att vårda och bota, så ingår tillverkare och leverantörer i den totala vårdkejdan. Vi behöver dem, för utan dessa företag blir det inte mycket till vård överhuvud taget.

Flertalet av dessa företag bidrar som sagt dessutom mycket påtagligt till att det kommer in expoertintäkter till landet - expoertintäkter som omvandlas till skattepengar som kan användas för att utveckla välfätrden ytterligare. Utan dessa exportföretag skulle Sverige vara ett mycket fattigare land, och därmed ett land som inte kunde erbjuda sina invånare en sjukvård av allra högsta klass.

Allt detta försvinner i den inflammerade debatten om vinster i välfärden. Den så kallade välfärdssektorn beskrivs av vissa debattörer som en sorts reservat, som på något sätt kan skyddas från profithungiga riskkapitalister. Bilden är totalt felaktig och vittnar mest om en ganska grundläggande okunskap om hur den totala välfärdssektorn faktiskt ser ut, vilka som ingår i den och på vilka sätt de bidrar.

Jag önskar mig en julklapp i år. det är en samsyn om hur olika aktörer kan bidra till en bättre välfärd, och en gemensam syn om hur vi kan samverka för att både få en bättre välfärdm, och fler jobb som lägger grunden för denna fina välfärd. den samsynen finns nämligen inte idag - och den manifesteras i den ibland närmast hånfulla synen på vad olika företag - och företagare av kött och blod - faktiskt kan bidra med. Gårdagen gav en bra inblick i detta, och ett tillfälle för mig att som representant för landstingen och sjukvården uttrycka hur viktigt vi anser att det är med ett väl fungerande samarbete.