Den som följer min blogg kan nog inte undgå att ett ämne förutom hälso- och sjukvård och andra välfärdsfrågor - som engagerar mig, det är demokratifrågor. Det är förresten också ett skäl till att jag också gärna skriver om vad vänstern, i alla fall den mindre demokratiska vänstern, har för sig.
Nå, det här med demokrat är inte alltid så enkelt som det skulle kunna verka. Det är nämligen rätt så ofta skillnad på vad "alla" tycker, och vad som faktiskt är det mest demokratiska beslutet. Inte nog med det. Det ärockså en väldig skillnad på vad de som gör sin röst hörd har att säga i en fråga - och vilken uppfattningen är hos alla dem som väljer att inte höra av sig.
I sådana lägen är den viktigaste av alla demokratiska dygder att lyssna, inte bara till dem som hörs - utan framför allt till alla de andra.
I Uppsala har vi just nu flera sådana frågor i debatten. Ärna är en av dem, Seminariet en annan, och bygget av ett nytt universitetshus en tredje. I alla dessa frågor kontaktas jag av människor som berättar för mig att "alla de pratar med" delar deras åsikt. Om det beror på att de bara talar med åsiktsfränder kan jag inte bedöma. Däremot kan jag konstatera att i nästan alla frågor där jag har en dialog med människor, så finns det vitt skilda åsikter om väldigt mycket.
Men inte nog med det. De åsikter i många omdebatterade frågor, som oftast och mest hörs i den allmänna debatten, är inte med säkerhet samma åsikter som delas av de många och mer tystlåtna. och om vi som förvaltar väljarnas förtroende inte har förmåga att lyssna även till dem som inte hörs - ja, då kan det faktiskt gå illa med demokratin.
Det räcker med andra ord inte med att lyssna till dem som hörs med, och som lärt sig konsten att få tillgång till makthavares öra. Det gäller också att lyssna till dem som av olika skäl är lite mer försynta. Och det gäller att våga stå emot den opinion som tror sig ha rätt och representera en majoritet bara för att de hörsn och syns mest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar