Jag har ägnat en stund av eftermiddagen åt politik när den är som bäst. Mer exakt har jag haft ett långt samtal med en person som hade gott om kloka synpunkter på hur samverkan mellan landsting och kommun kan bli bättre när det handlar om vården av de mest sjuka och vårdbehövande. Det är ett intressant område, för vi är nog många som vill tro att de mest utsatta och mest behövande också är de som får den bästa tillgången till vård. Det samtal vi förde visar att det finns en del kvar att göra.
Att landstingen ska bedriva en sjukvård av god kvalitet är det nog ingen som ifrågasätter. När vi tittar i "öppna jämförelser av kvalitet i hälso- och sjukvård" så ser vi att kvalitén på den vård som vårt landsting bedriver i regel är god. Men det går som sagt alltid att göra förbättringar.
Framför allt är det inte meningsfullt att peka finger mellan landsting och kommun. Ingen bryr sig om vems felet är, om välfärden inte fungerar - och ingen som inte är inblandad i det politiska arbetet ska egentligen behöva bry sig om vem som har ansvaret. Välfärden ska bara fungera.
I samverkan mellan kommun och landsting har vi gjort en hel del under de senaste åren. Ett närvårdscenter har startat i Östhammar, och närvårdsplatser har också inrättats i Enköpings kommun. Det arbetet rullar nu vidare i både Uppsala och Tierp, och på sikt ska alla som bor i länet ha väl fungerande mellanvårdsplatser för patienter som skrivs ut från sjukhus. Det är faktiskt inte bara en ekonomisk fråga utan helt enkelt ett sätt att skapa en värdigare och bättre sjukvård och äldreomsorg.
Men det går, som sagt, att göra mer. Det samtal jag hade (och som jag beskrivit i början) är ett förträffligt exempel på det. Människor har förväntningar på att välfärden ska fungera, i all synnerhet för de sköraste och mest utsatta. Vi som är politiskt valda har till uppgift att möta dessa förväntningar. Det första vi då måste göra är att lyssna till dem som är direkt berörda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar