Siffertrix och samhällsproblem

Politik handlar om att se verkliga samhällsproblem, ta tag i dem, och ge dem en lösning. Så tror jag också att de allra flesta människor vill se politiken - och ser den, när den fungerar som den ska. Men politik är inte alltid att lösa samhällsproblem, för i politiken finns också ett mått av list och ställningstaganden, som jag tror att människor i allmänhet är ganska trötta på. Jag tror rent av att det politiska spelet - som alltså är något annat än det tålmodiga arbetet med att se och lösa samhällsproblem - är något som faktiskt kan äventyra människors tilltro till politikens förmåga att ge samhällsproblemen en lösning.

Det är något jag tänker på just idag, efter en lång och intensiv dag med landstingsstyrelsen. För jag har också förstått att dagen både i lokala och i nationella media har ägnats åt en verklig pseudodebatt - som jag också ägnat kvällen åt att både följa och sätta mig in i.

Låt mig just därför börja med vad som är samhällsproblemet i frågan. Det är att alldeles för många tåg både avgår och kommer fram för sent. En tågtrafik som inte klarar att hålla tidtabellen blir snabbt en förlorare, när det gäller resenärernas trovärdighet. Och var och en av oss som använder tåg vet mycket väl att vi vill veta när tåget kommer fram - helst innan vi reser. Vi gillar inte att ringa till mötet vi ska gå på för att berätta att vi kommer en kvart för sent. Vi vet dessutom att teatern eller biofilmen vi tänkte gå på inte väntar på oss bara för att trafiken inte fungerade enligt tidtabell.

Det mesta i tillvaron går helt enkelt på tidtabell, och då borde även tågen göra det.

Vi är många i vårt land som sliter för att detta ska bli bättre. En del spott och spe får man räkna med, oavsett om man som förtroendevald i landstinget pysslar med den regionala trafiken eller om man som riksdagsledamot eller minister har de nationella transportfrågorna att pyssla med.

Och tåg är försenade, så är det bara. Alldeles för många tåg går alldeles för sent. Det är också något som den ansvariga myndigheten, Trafikverket, öppet redovisar på sin hemsida. Där kan man läsa hur många tåg som är sena, vilka typer av tåg som är det, vilka som är de vanligaste orsakerna och till och med vilka och hur många tåg som är inställda.

Allt detta är givetvis en tröst för tigerhjärtan. Varje försenat tåg är nämligen hundratals människor som kommer försent till möten, inte hinner hämta på dagis eller bommar den där teaterföreställningen som man fick biljetter till i födelesdagspresent. Det är samhällsproblemet, Trafikverket redovisar bara hur det liksom ligger till.

Att lösa problemen med alla försenade tåg är också vår infrastrukturministers viktigaste fråga. det är lika så en fråga som ordföranden i landstingets kollektivtrafiknämnd, Johan Örjes, jobbar hårt med. Det borde vara den prioriterade frågan för alla sdom verkligen vill se en bättre, punktligare och effektivare tågtrafik.

Men det är det inte. Nu har ett radioprogram, för licenspengar, ägnat sig åt att...tadaa...leta fram statistik som finns helt öppet på Trafikverkets hemsida inklusive uppgifter om när sättet att beräkna ändrades. Sättet att räkna - som sagt fullkomligt öppet redovisat - presenteras sedan ungefär som om det vore det största problemet järnvägen haft sedan nedläggningen av smalspåren i Mellersta Östergötland. I den öppna redovisningen framgår till och med när Trafikverket ändrade sitt sätt att redovisa.

Nå, om detta kan man ha tusen synpunkter. Jag bryr mig till exempel inte ett dyft om ifall Trafikverket tycker att fem eller femton minuter är mera okej än det andra. Om jag kommer sent till ett möte så är det nämligen sent alldeles oavsett Trafikverkets redovisning. Jag känner häller ingen som ser just detta som ett samhällsproblem. Däremot känner jag många som tycker att sena tåg är bland det värsta som finns. Framför allt gäller det alla de tusentals som dagligen pendlar mellan Uppsala och Stockholm.

Jag är nu inte särskilt imponerad av Trafikverkets sätt att redovisa, och inte av deras förklaringar om varför de redovisar som de gör. Men jag ser det alltså inte som något särskilt avgörande för den totala utvecklingen av järnvägstrafiken. Och jag tror inte att särskilt många gör det - faktiskt.

Jo, förresten. Jag känner faktiskt till några personer som tycker att detta faktiskt är ett stort samhällsproblem. Det nämnda radioprogrammet, Kaliber heter det, har nämligen fått några av oppositionens politiker "på banan" som det brukar heta. Därför fiinns nu människor som med indignerad hetta anser att infrastrukturministern måste gripa in och ta tag i den konstiga redovisningen. Och, förmodar jag, att vi landstignspolitiker omedelbart måtte göra det samma.

Därför har jag en hälsning, eller mer korrekt flera stycken.

För det första får jag upprepa att varken jag, kollektivtrafiknämndens ordförande Johan Örjes eller infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärd tycker att försenade tåg är okej. Inte alls. Inte det allra minsta och alldeles oavsett om det gäller fem eller femton minuter. Men jag tar mig också friheten att påpeka för oss alla tre (har inte talat med Catharina men tror hon håller med) att vi har en del annat att pyssla med.

Därtill behövs det inte så mycket för att analysera hur det står till med svensk tågtrafik. Det räcker bra med att kunna läsa, och varför inte då göra det på Trafikverkets hemsida. Där finns nämligen all statistik man kan önska sig. och när jag förresten tänker efter lite till så behöver man inte ens läsa. Det räcker med att ta första bästa tåg, inte minst mellan Uppsala och Stockholm.

Min slutsats av dagens debatt om infrastrukturen är ganska enkel. Vi har en jättebra arbetsfördelning mellan olika berörda politiker. Några av oss löser samhällsproblem, men den som hellre vill det har naturligtvis full frihet att med tidtagaruret i hand kolla upp hur många minuter sena tågen är idag. Eller skriva ett eller annat indignerat pressmeddelande.

Och för den som trots allt tycker att debatten om hur Trafikverket räknar är viktigare än skarpa åtgäder för att lösa järnvägens problem, så har jag ett filmtips.