17 april 2014

Brukare och andra som är viktiga

I förra veckan besökte Jimmie Åkesson Akademiska sjukhuset. I samband med det skriv jag ett tidigare inlägg om att landstinget och dess institutioner ska vara öppna för alla. Jag tänkte spinna vidare på diskussionen om öppenhet och ett landsting för alla. Det är en av våra viktigaste demokratifrågor.


Ett landsting för alla förutsätter också politiker som kan lyssna till alla. Jag kan ibland känna oro för att frågor om delaktighet och demokrati snarare görs till frågor om vilka som ska ha rätt att komma till tals. Därför tycker jag, i vårt demokratiska system, att vi ska vara försiktiga med att hindra vissa från att komma till tals.


Det finns nämligen gott om röster som inte hörs. Om vi inte vårdar synen på demokratin som ett samhälle för alla, så är det lätt hänt att de som får göra sin röst hörd är de som har kanaler och vägar till inflytande och påverkan.


Det lägger ett stort ansvar på oss som har politiska förtroendeuppdrag. Det är alltid lockande att ha ett svar till dem som hör av sig. Men alla de andra då?


Uppsala län har ungefär 350.000 invånare. Jag för ingen exakt statistik, men jag brukar har direkt kontakt varje vecka med några hundra av dem. Det rör sig alltså i bästa fall om några få procent av hela befolkningen - och då blir det ganska många som inte får göra sin röst hörd.


En av de stora utmaningarna för dagens hälso- och sjukvård är den psykiska ohälsan. Upp till en tredjedel av befolkningen drabbas någon gång av psykiska problem av olika slag. För vissa är det en kronisk sjukdom, för andra är det övergående. Tyvärr är detta också kanske den grupp av medborgare som har svårast att göra sin röst hörd.


Det ställer särskilda krav på hur vi på bästa sätt för samtal med dem, lyssnar till dem och lär oss att första deras förväntningar, önskemål och behov. Det ställer också krav på hur vi organiserar en sådan samverkan.


På senare år har det blivit allt vanligare att hitta nya former för påverkan och inflytande för dem som befinner sig utanför det vanliga politiska beslutsfattandet. Öppna sammanträden, möjlighet att lägga medborgarförslag och olika typer av dialogforum är exempel på detta. De har alla sina fördelar, men de innebär också problem. Om bara några få nyttjar dessa möjligheter till direkt dialog och inflytande - vem lyssnar då på alla de andra? Om vissa patient- och brukargrupper i vården och omsorgen lyckas få tillträde till direkt dialog med politiska beslutsfattare - vem tar då tillvara intresset för alla de andra?


Politisk debatt blir ofta en fråga om svart eller vitt - och visst är det bra när alternativ ställs emot varandra. Men vi får aldrig glömma om att det demokratiska samtalet måste ge alla en röst. Det bör vi som har möjlighet att fatta politiska beslut tänka på när vi skapar former för dialog och inflytande. Och det gäller inte bara i sjukvården.

1 kommentar:

kwn sa...

Mer kunskap om psykisk ohälsa behövs. Projektet (H)järnkoll som drivs av Handisam och brukarföreningarnas nätverk NSPH (Nationell samverkan för psykisk hälsa) har utbildat 60 ambassadörer som gärna föreläser om hur det är att leva med psykisk ohälsa och egna erfarenheter av återhämtning. Vi vill gärna fortsätta och stärka samtalen om detta med kunskap och egna vittnesbörd. Hoppas att Landstinget kan skapa en budget för detta viktiga uppdrag.
3/4 av Sveriges innevånare berörs.
Glad Påsk Kurt Nyberg