12 januari 2015

På rymmen från en ankdamm

Skriver detta behagligt tillbakalutad i en solstol på semester. Kanske behövs den distans som en utlandsresa ger för att få perspektiv på media och debatt i Sverige.  För redan ett par dagar med ökad närhet till internationella media ger anledning att fundera över hur det står till med det kulturella och intellektuella klimatet i vårt kära fosterland.

Bakom oss ligger några dagar av osedvanlig dramatik. Terrordåden i Paris är i verklig mening en internationell händelse av största nyhetsmässiga mått. Men det är också en nyhet med många vinklar och många historier att berätta. När det mest akuta skedet nu passerat följer ännu mer av diskussion, reflektion och analys.

Av detta finner jag ytterst lite i svenska media. Att en tidning som franska Le Mondelevererar mer av både nyheter, djup och dramatik är kanske inte så konstigt. Men att även brittisk och amerikansk press har så mycket mer att berätta, det säger ett och annat om den nyhetsrapportering vi får del av i Sverige. För den som undrar kan jag exempelvis berätta att fransk debatt nu börjat om de politiska följderna av terrordåden och möjligheten att införa särskilda terrorlagar av den typ USA införde efter den 11 september. I utländska media kunde jag också läsa att både Israels premiärminister och Palestinas president deltog i den stora marschen i Paris i söndags. Jag ber svenska medier om ursäkt om jag, trots ivrigt surfande, missat något referat av detta.

Det aktuella skeendet är inte unikt. När såg vi senast rapporter i svenska media om det politiska läget i våra grannländer? Vad vet den normalt politiskt intresserade om inrikespolitik i länder som Tyskland eller Spanien? Ytterst lite, om man endast följer svenska media.

Skulden för detta ligger inte i första hand på mediernas utrikesreportrar. De är i många fall mycket högklassiga journalister (även om det finns undantag som jag inte ska nämna). Frågan är bara hur de och deras redaktörer på hemmaplan väljer att värdera och vinkla allt som händer ute i världen - och vad det leder till i den lokala, svenska debatten.

Minst lika sorgsen blir man nämligen av vad detta aningen torftiga berättande om livet ute i den stora världen får för effekt på inrikespolitisk debatt här i Sverige. Lite utblick skadar som bekant aldrig, och effekten på den mer intellektuella analysen kan var och en säkert själv ana. Nu senast har detta bland annat lett till att högst etablerade debattörer i Sverige (inga namn...) har kunnat häva ur sig ståndpunkter som direkt hade blivit rejält mosade om de publicerats i tidningar som har samma renommé i sina respektive utgivarländer som Aftonbladet, DN eller Svenska Dagbladet har i Sverige. Glädjande nog har även andra bloggare, till exempel alltid skarpa Rebecka Weidmo Uvell i flera av sina inlägg gjort liknande reflektioner.

Den viktigaste frågan för en bar debatt och ett bra intellektuellt klimat i Sverige är därmed inte vilken partifärg olika journalister och andra makthavare i media har. Den viktigaste frågan är om de gör ett bra jobb. Så länge utländska medier är en viktigare källa än svenska dito anser jag nog att det finns en del potential för förbättring.

Inga kommentarer: