Igår publicerade två skribenter en intressant artikel på SvD Debatt. Grunden för deras resonemang var att tonen i det politiska samtalet har hårdnat. Jag kan bara hålla med. Det ger skäl att fundera över varifrån tonläget kommer och hur det uppstår.
Igår publicerades också en debattartikel i tidningen Expressen, undertecknad av Marie Linder, som är ordförande i en intresseorganisation för Hyresgäster. Nu beskriver Linder inte sin egen organisation exakt så, utan snarare som en sorts allmännyttig intresseorganisation för alla som bor i hyresrätt. Mot den bakgrunden anser sig Linder (och många andra företrädare för liknande organisationer) kunna ta sig rätten att tala för långt fler än de egna medlemmarna. Linder går så långt att hon till och med gör sig till tolk för vad hon kallar för "vanligt folk".
Det är ett farligt sätt att argumentera, och Linder är inte ensam. I Aftonbladet hävdade till exempel författaren och juristen Malin Persson Giolito att den "borgerliga feminism" som KD-ledaren Ebba Busch Thor står för "verkar hata kvinnor". Att miljontals kvinnor tycker helt annorlunda bekommer dock inte en krönikör som - i egenskap av kvinna med tillgång till den offentliga debatten - anser sig har rätt att tala för alla kvinnor.
En bra utgångspunkt för en sund samhällsdebatt är att acceptera att det finns andra ståndpunkter än den egna, som kan vara högst legitima. Samhällsdebatt handlar inte om rätt eller fel (och det finns gudbevars ingen domare) utan om att olika åsikter med samma värde bryts emot varandra. Att inte se, och förstå, att andra åsikter än de egna faktiskt kan vara legitima är en viktig förutsättning för ett civiliserat samtal om samhället och dess utveckling.
Var och en av oss bör dessutom ha i bakhuvudet att ett bättre debattklimat inte åstadkoms av "någon annan". Vi har alla ett ansvar för tonen i samhällsdebatten, och bör tänka på det även i samtal med personer som vi ogillar djupt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar