Barnsligt

Läser i UNT att oppositionen i Uppsala kommun helt sonika lämnade mötet när kommunfullmäktige skulle debattera vårdnadsbidrag. Det är ett omoget beteende som bara visar det många av oss länge anat: vänsterkartellen har inget intresse av nya idéer och initiativ i välfärden. Det är barnsligt och på gränsen till rent förakt för demokratin. Det kan vara värt att komma ihåg inför kommande val

Vinkällarbestyr

Nu när det är sommar går det att hitta tid för lite annat än jobb och politik. Idag har jag till exempel mest ägnat mig åt att göra i ordning det som ska bli en vinkällare här hemma på gården. Mer exakt har det handlat om att skyffla ut grus och jämna av golvet, titta på olika lösningar för att hålla fukt och temperatur på rätt nivå samt funderingar på vinställ och annan inredning.

En egen vinkällare är ett projekt som sysselsatt mig i något år, men det finns som sagt inte så mycket tid för sådant annat än på sommaren. Jag ska skriva mer om detta efter hand som projektet fortskrider.

Fler platser behövs på läkarutbildningen

Kvällens inslag i Rapport upprör säkert många. Självklart borde vi i Sverige utbilda tillräckligt många läkare för våra egna behov. Det är glädjande att högskoleministern lovar fler platser. Nu återstår bara att verkställa löftet. I Uppsala har vi beredskap att snabbt öka antalet platser, om regeringen bara skjuter till pengar.

Kanske inte succé men i vart fall inte fiasko...

Sverige åkte ut EM efter en match mot Ryssland som sedan skickade Holland, som vann sin grupp med tre raka matcher, ur turneringen. Det betyder i min värld att Holland är ett himla bra fotbollslag, att Ryssland är aningen bättre och att Sverige därmed faktiskt inte är så illa!

I media låter det inte riktigt så. Där får vi närmast intrycket att Sverige, klara kandidater till en slutseger i turneringen, åkte ut i förtid på grund av en kombination av klanting matchning och ålderstigen spelartrupp. Det senare skulle bero på dålig laguttgning - men det framgår inte riktigt vare sig hur denna klantiga matchning kunde leda till ännu ett slutspel och hur vi, trots pensionsfärdigt lag och dåliga coacher, ändå i medias ögon rankas i klass med Tyskland och Holland.

Sanning är ju snarare denna: Sverige gick ungefär så lång som man kunde vänta sig, bjöd två tunga nationer (Ryssland och Spanien) brea motstånd och slog de regernade Europamästarna Grekland. Min gamla gympalärare från Bollnäs Lasse Lagerbäck gjorde sitt bästa, medan den svenska kåren av sportjournalister gjort ett EM i klass med funktionärerna i Europacupen i Friidrott.

Egentligen är det ganska enkelt. Sverige håller hygglig EM-klass, efter de sex-sju största nationerna men definitivt i klassen strax under. Vi kommer att fortsätta gå till slutspel för det mesta, komma till kvarten ibland och missa ibland. Visst vore det kul om vi kunde höja oss ett snäpp men konkurrensen är benhård. Att då tala om en förlustmatch mot laget som senare slog ut guldfavoriterna som en idrottsskandal i klass med Berlin -36 blir lite torftigt.

Fantasilös opposition

Vi står inför enorma utmaningar i hälso- och sjukvården, inte minst i vårt landsting. I det läget är det tragiskt att se den helt fantasi- och initiativlösa opposition som vi har att möta i den politiska debatten. Tre gånger har jag nu bett Börje Wennberg om besked om vad som är deras idéer för att komma till rätta med de problem vi står inför - utan att få några svar. Det enda som ens liknar någon sorts besked är att man i alla fall inte vill ha några "privatiseringar", med vilket man tycks mena att man fortfarande vill att all hälso- och sjukvård ska drivas i landstingets egna regi.

Mot detta står vi i Alliansen, som både har idéer för att utveckla vården och kraft att genomföra de beslut som krävs. Det är bara det, att de utmaningar vi står inför egentligen kräver större och mer genomgripande förändringar och därför skulle behöva bredare politisk uppslutning. Min förhoppning om att socialdemokratin, eller deras vänner till vänster, ska vara med på sådana förändringar är dock ganska liten. Skälet är att de ser varje förnyelse - hur nödvändig den än är - som ett hot mot något som de uppfattar som en socialdemokratisk sjukvårdsmodell. Vad de nu menar med det...?

Det må vara hur det vill med den saken. Vi i Alliansen uppfattar välfärden som ett gemensamt projekt för hela folket och inte som någon sorts politiskt experiment. Därför får vi väl ta och göra det enda rätta: genomföra de reformer vården kräver oavsett vad vänsterpartierna må tycka om den saken.

Tack, Arne

Tack till Arne Sandemo för en trevlig födelsedagsfest. Och tack till alla Arnes vänner för att ni bidrog till den. Det är vännen Arne värd!

Ovärdiga angrepp mot Hahne

Den som känner Liv Hahne vet att hon inte bara är en drivande och duktig politiker som alltid är påläst och dessutom har en stark övertygelse. Hon är dessutom en varm men samtidigt krävande person. Med andra ord en stark och kompetent kvinna som väcker känslor både i egna led, hos politiska motståndare och ute bland allmänheten. Alla gillar inte Liv, men de flesta i vår stad har åsikter om henne.

Kontroversiell eller inte, så hör det till god ton i politiken att inte använda rena personangrepp mot sina politiska motståndare. Därför blir jag både upprörd och ledsen när jag läser om oppositionens kampanjer mot Hahne i UNT. Tydligen är argumenten nu så slutkörda att det är rent trams som får ta plats i debatten i stället för sakliga argument.

Jag hoppas att Lena Hartwig, som ledare för oppositionen, visar lite ledarskap och läxar upp kampanjmakarna. Angreppen på Hahne är ovärdiga för hela den politiska debatten i Uppsala.

Initiativ, underskott och barnavgifter

En tillgänglig sjukvård av bra kvalitet, konstigare än så behöver egentligen inte landstingets uppdrag formuleras. Till detta kan läggas det självklara i all offentlig verksamhet, nämligen att hålla ekonomin inom givna ramar och att se till så att skattebetalarna - våra uppdragsgivare - får valuta för sina skattepengar.

Mot den bakgrunden är det tänkvärt att privata sjukvårdsförsäkringar är en växande marknad, eftersom orsaken förefaller vara att människor inte fullt ut litar på den sjukvård som finansieras med skattemedel. Extra intressant blir det när man tar den av undersökningar som visar att svensk sjukvård faktiskt håller världsklass.

Vad säger då detta? Jo, tre saker. Medarbetarna i vården gör ett fantastiskt arbete. Därför har vi en sjukvård i toppklass. Problemet är att de drivkrafter saknas som kommer från fler initiativ, mer konkurrens och ökad valfrihet för patienterna. Men konkurrensens och mångfaldens drivkrafter behövs också för att driva utvecklingen, samtidigt som vi soom arbetar politiskt måste hitta modeller för att styra och fördela resurser.

Det är därför vi arbetar på att skapa större mångfald och fler alternativ, men också med att skapa utrymme för fler som bidrar till att göra vården bättre. Men det är också därför vi exmepelvis infört en avgift för all sjukvård, inbte bara den som vuxna betalar för sig själva utan också för den som de har att betala för sina barn. Syftet med detta är givetvis inte tat tjäna pengar utan just att modellen bör innefatta ett eget ansvarstagande - en viktigt del av den totala politiken för hälso- och sjukvård. Hur gärna vi än vill kan vi inte ge "allt till alla", inte ens inom ett så viktigt område som sjukvården. Just därför måste vi se till att de största behoven får prioritet, men att den som behöver också ska kunna välja.

Skatten sänkt i Knivsta

Fem öre lägre skatt till knivstaborna. Hurra! Särskilt roligt att kvalitén fortsätter att förbättras i välfärden samtidigt som alla som arbetar får lite mera i plånboken. Vanlig hederlig allianspolitik med andra ord.

Kan i sammanhanget konstatera att oppositionen därhemma i Knivsta var påtaglit lik den opposition vi känner igen i landstinget: idéfattig, gnällig och utan visioner. Det kan inte vara roligt att vara i opposition när makten betyder mer än idéerna!

Lite mera avstånd till vänster, tack!

Vänsterpartiet ska bli modernare och mer demokratiskt, sägs det från partiets kongress. Välkommen i klubben, får man kanske säga. Inte minst med tanke på att partiets kommunikationschef Jenny Lindahl Persson lär ha uttalat att den "nya moderaterna" är en förebild för Vänsterpartiets förnyelse.

Mot bakgrund av en sådan ambition, och med tanke på att det faktiskt runnit en del vatten under broarna sedan 80-talet, så finns det inge anledning att erinra om gamla synder. Tvärtom vore det roligt och intressant med ett piggt och utmanande alternativ till vänster i svensk politik. För den förnyelse som borgerligheten gått igenom, och inte minst Alliansen är ett lysande exempel på, den saknas helt till vänster i politiken. Även miljöpartiet visar ibland upp små korn av utveckling och nytänkande - men i det stora partiet i vänsterkartellen är den mörkt.

Dock har Vänsterpartiet ett och annat kvar att göra. Det räcker inte med att ta avstånd från Kuba, när åtskilliga andra gerillarörelser, despoter och diktatorer fortfarande njuter vänsterns stöd. Ett riktigt saftigt avståndstagande från exempelvis FARC-gerillan i Colombia eller den gapige om än folkvalde vänsteragitatören Hogo Chavez i Venezuela skulle öka vänsterpartiets legitimitet kraftfullt.

Däefter återstår givetvis att syna partiets idéer. Det är väl för mycket att hoppas på en mindre dogmatisk syn på ägande och kapitalbildning, för att inte tala om en breddning av synen på hur verksamhet ska bedrivas i offentlig regi. Fortfarande lär vi ha ett parti till vänster som inte accepterar ökad mångfald och valfrihet i valert av välfärdstjänster. Men det kanske vi i Alliansen inte behöver bekymra oss över. Det är snarare ett problem för den regeringskoalition till vänster som uppenbarligen inte existerar. Riktigt så långt har inte förnyelsen i vänstern kommit.

Handel=välstånd=sant

Besökte idag en av Uppsalas nya handelsplatser, Willys i Gränby. Den låg bekvämt till i samband med ett par andra ärenden, och det var skoj att se en ny butik med modernt koncept. Det har hänt mycket sedan jag arbetade i handeln för 15-20 år sedan. För övrigt är det något som även gamla kollegor intygar.

Men det var inte därför jag plockade frasm datorn, utan för att konstatera att denna nya handelstablering är ännu ett exempel på att Uppsala både växer och utvecklas. Handeln, som ökar kraftigt i Uppsala, är både ett tecken på ökat välstånd i sig och ett sätt att bidra till detta ökade välstånd. Vi blir rikare av handel, och nyttjar vårt ökade välstånd till att handla. Så har det vrit i årtusenden, vilket är en orsak till att vi idag har det mycket bättre än för låt oss säga tusen år sedan.

I vår del av världen började denna resa mot större välstånd för drygt tusen år sedan med de vikingar som minsann inte alls bara rövade och härjade. Tvärtom var det utbytet av varor med länderna bortom havet som var vikingarnas viktigaste värv, och det som ledde till att välståndet ökade.

Det kan vara något att tänka på vid nästa besök på ett köpcentrum eller i den lokala affären. Men det ger också skäl att fundera över vilka motiv de krafter har, som vill stoppa denna utveckling. Sådana krafter finns nämligen, vilket är att beklaga eftersom handel och utbyte av varor, tankar, idéer och pengar har ett direkt samband med att världen blir bättre och mer rättvis. Det är därför handel i sig skapar ökat välstånd men också större rättvisa.

Vad var det jag sade?

För någon timme sedan skrev jag föregående blogginlägg om (s) vilja till anpassning för att skapa breda lösningar i svensk politik. Den som vill få det jag skrev bekräftat kan med fördel studera Morgan Johanssons uttalanden i ämnet här.

Ta bara detta citat: – Så jag hoppas att de här partierna är inriktade på att göra upp med oss och i sådant fall kommer en sådan uppgörelse att se helt annorlunda ut än den som skissas i dagens artikel, säger Morgan Johansson.

Bred samling i grundlagsfrågor?

Alliansen tillsammans med miljöpartiet presenterar idag på DN debatt viktiga steg mot en författningspolitisk reform. Det är väldigt bra, och kan leda till att en rad segslitna frågor på området får sin lösning. Dit hör skilda valdagar, möjlighet till kommunala extraval, öakt inslag av personval och sist men inte minst en författningsdomstol. Allt detta skulle vitalisera demokratin, inte minst på det lokala och regionala planet.

Förhoppningsvis går det att skapa ytterligare parlamentarisk bredd kring förslaget, först och främst då genom att socialdemokraterna ställer upp på dessa viktiga tankar. Där är jag dock, av erfarenhet, aningen mer pessimistisk. Breda lösningar i svensk politik brukar nämligen inte komma till genom att (s) anpassar sig till andras uppfattningar, utan genom att detta parti ställer mer eller mindre ultimativa krav på övriga partier att anpassa sig. Breda lösningar brukar således inte enbart kräva socialdemokraternas medverkan, utan därtill att det är kring i grunden socialdemokratiska lösningar som enigheten uppstår.

Flera av de krav som de fem partierna framför är sådana som just (s) länge motsatt sig. Nu vill det till att de denna gång visar en kombination av god vilja och respekt för andra uppfattningar än de egna. I så fall kan vi få en både hållbar och demokratiskt vitaliserande författningsreform som stärker demokratin på alla plan. Det skulle Sverige vinna på.

För tydlighets skull!

Jag kommer inte, i kommande förhandlingar med kringliggande landsting, att göra något som äventyrar sjukhusets nuvarande situation. Det kan vara på sin plats att uttrycka detta mycket tydligt.

Vi har anledning att värna om det goda samarbetet inom sjukvårdsregionen, och detta värnande kommer vi att framhålla i kommande förhandlingar.

Inte helt rätt om regioner och Akademiska

Dagens artikel i UNT om regionfrågan och Akademiska sjukhusets framtid är tyvärr inte helt korrekt. Vi i Alliansen har definitivt inte sagt att vi inte vill samarbeta med övriga landsting i sjukvårdsregionen; tvärtom! Det vi har sagt är att vi inte vill stressa fram en regionbildning till 2010, där regionen då hotar spricka på andra frågor än samarbetet kring sjukvården. Därför uttalades följande: "Vår tidigare uttalade strävan att stödja en process som stärker nuvarande sjukvårdsregion kvarstår, men de fortsatta diskussionerna bör föras utan tidspress."

Det är nämligen just det som är det stora orosmomentet. Samarbetet i sjukvårdsfrågor är gott, och det kan utvecklas ytterligare. Det finns också andra områden där samarbetet mellan berörda län kan både utvecklas och fördjupas. Det är en utveckling som är till gagn inte bara för Akademiska sjukhuset och för Uppsala utan för hela den berörda regionen.

En het och hektisk vår

I morgon är det sista april, och det är första dagen på en i sanning efterlängtad minisemester. även om morgondagen innehåller några ganska trevliga förrättningar, så känns det mest som att det är vårvarm ledighet som står på schemat. Det behövs efter några hektiska veckor med budgetarbete och mycket annat.

Har just ägnat två dagar åt landstingsledningsseminarium med kollegopr från hela landet. Intressant, men också lite oroande med tanke på de utmaningar som den offentliga ekonomin står inför. Lägg därtill de viktiga frågor sjukvården har att möta de kommande åren; det saknas sannerligen inte viktiga uppgifter för oss landstingspolitiker.

Bra betyg för landstinget

Två goda nyheter på en och samma dag om landstinget. Inte illa!
Att landstinget som arbetsgivare får goda betyg av medarbetarna är givetvis utmärkt. Likaså är det självklart att undersökningen ger skäl att arbetar vidare, men det viktiga nu är kvittot på att huvuddelen av medarbetarna trivs och ser landstinget som en bra arbetsgivare.

Positivt är också den utredning som visar att landstingsbytet gynnade dem som bor i Heby. De bytte till ett bra landsting, och det är de förtjänta av.

Rice for president

Beskrev i föregående inlägg hur otänkbart det är för mig att föredra den kvinnliga (Clinton) eller den svarta (Obama) kandidaten i presidentvalet i USA. För mig som för många andra är dock den allra bästa tänkbara kandidaten, som dessvärre inte kandiderar, en svart kvinna. Drömmen hade nämligen varit om vi hade fått se Condolezza Rice ställa upp. Förmodligen hade hon dessutom vunnit både republikanska primärval och hela presidentvalet, oavsett vem hon gått upp emot.

Rätt bild av USA-valet?

Huruvida Sveriges Television är opartisk eller inte kan man alltid diskutera. Kvällens reportage i Aktuellt om primärvalskampanjen i USA gav i vilket fall som helst anledning att fundera.

Reportaget kom från den lilla staden Johnstown i Pennsylvania, en typiskt landsbygdsamerikansk småstad med alla dess problem: arbetslöshet, åldrande befolkning och omodern infrastruktur. Men också en del av USA där traditionellt konservativa värderingar håller ett starkt grepp om befolkningen. I dessa delar av USA röstar man inte - tycka vad man vill om den saken - inte främst på en kvinna. Och inte heller på en svart man. Hellre då på en krivsveteran.

Lisa Carlssons reportage handlade dock mest om kampen mellan Obama och Clinton. I slutet kom dock ett klipp från en intervju med tre mycket tradtionellt amerikanska arbetarklassmän i medelåldern. det framgick MYCKET klart av intervjun att dessa tre herrar minsann inte tänkte rösta på någon demokrat - framför allt inte på Clinton eller Obama. Men nu är det så att det ska mycket till innan det faktiska läget i den amerikanska presidentvalsdebatten presenteras för oss svenskar. I förra valet trodde svenska media att Kerry skulle vinna. Nu tror man att kampen om presidentposten utspelas i det demokratiska primärvalet. Kvällens reportage visade för den som läste mellan raderna att det inte är riktigt så enkelt.

Själv, är det väl bäst att säga, skulle jag inte ha det minsta emot att rösta på en svart man eller på en kvinna. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att rösta demokratiskt, om kandidaten är den rätta. Däremot har jag svårt att rösta på Obama eller Clinton. Bodde jag i USA skulle det mesta tala för att John McCain fick min röst.

Ett tufft uppdrag

Ligger hemma i sängen och - som synes - arbetar lite smått med en riktigt maffig virusinfektion i kroppen. Det gör att jag missar en del möten som förhoppningsvis klarar sig bra utan mitt deltagande.

Samtidigt pågår diskussionerna om Kristina Axén Olins avgång. Bortsett från en eller annan skadeglad vänsterdebattör väcker hennes beslut stark sympati, och det är bra. Kanske är det dags för en debatt om ledande politikers villkor, och då en debatt som inte enbart handlar om arvoden och innehåll i beslut.

Politiskt ledarskap handlar om mycket mer än om att "bestämma" och att föra en politik. Vi som har dessa roller ska samtidigt ta ansvar för den verksamhet som en kommun eller ett landsting bedriver, hålla samman olika viljor och sist men inte minst helt inte glömma bort att vi faktiskt är företrädare för dem som valt oss: medborgarna. Risken är många gånger stor att möten med tjänstemän och andra politiker får ta mer tid än möten och kontakter med medborgarna.

Möjligheterna att koppla av och varva ner är dessutom många gånger ytterst begränsade - och ska i viss mån så vara. Att vara förtroendevald är inte ett jobb utan just ett förtroendeuppdrag. Tyvärr ses det inte alltid så, utan allt för ofta som just ett arbete vilket som helst, om än med större krav och lite andra förutsättningar.

Det är hög tid att återupprätta förtroendemannarollen, och att se till att de uppdrag människor är beredda att ta på sig i första hand går ut på det som är grunden för uppdraget: att företräda medborgarna!