På plats och i full gång

Så är Almedalsveckan i full gång, med mer än 200 seminarier per dag. För egen del väntar nu ett part riktigt hektiska men intressanta dagar. Gårdagen, mest resdag, innehöll bland annat ett mingel på den båt som ett antal aktörer i Mälardalen samsas om. Den goda stämningen var inte att ta miste på, på en absolut proppfull båt med många intressanta människor. Träffade till exempel Våsterås kommunstyrelseordförande Elisabet Unell, min gamle vän Johan Thor, numera på läkemedelsföretaget GlaxoSmithklineBeecham (som sålt influensavaccin inför pandemin till landets alla landsting - vår bekantskap har dock inte med detta att göra alls!!!) och den nye landshövdingen i Västmanlands län, Ingemar Skogö. Och många andra.

Det är nämligen detta sm är en väsentlig del av Almedalen; att hinna möta människor som man mellan varven knappt ens hinner prata med. Här finns tid för lite mer avkopplade samtal, vilket är viktigt för den goda relationen när tempot stiger igen efter semestrarna. På det sättet har dessa möten stor betydelse för vardagen i politiken hemma i Uppsala och i länet.

Vi hörs och syns; slå en signal om du själv är på Gotland denna vecka!

Medielogik är inte alltid så ankelt

Idag finns ett inslag i Radio Uppland som faktiskt stämmer till lite eftertanke i sommarnettan. Det handlar om en ridskola i Slavsta i östra delen av Uppsala. Där bedrivs en av många uppskattad verksamhet, framför allt för barn. Nu ligger emellertid gården i fråga inom detaljplanelagt område, och då finns en gräns på 200 meter mellan bostadbebyggelse och hästanknuten verksamhet.

Att Radio Uppland gör ett inslag om att verksamheten måste upphöra är ganska naturligt. Nyheten fyller rätt många krav på rimlig nyhetsvärdering, och inslaget är välproducerat. Så vad är då problemet?

Frågan är hur medierna hade beskrivit en motsatt situation. Låt oss anta att myndigheterna, kommun och länsstyrelse, hade tillåtit hästverksamheten. Låt oss sedan anta att någon reagerat på detta och påtalat risken för allergier. Gissa om vi hade kunnat se och höra ett reportage fyllt av både indignationoch ilska mot "myndigheter och makthavare".

Låt mig vara tydlig: detta är ingen kritik vare sig mot Radio Uppland eller mot det aktuella inslaget. Det är välgjort och producerat i ett medium med god förmåga att hålla sig till journalistikens spelregler. Däremot är inslaget, och det är skissade alternativet, ett exempel på att nästan alla berättelser i media her mer än en sida - och att det är viktigt att skildra olika sidor av ett förhållande sakligt och neutralt. Medias uppgifte är nämligen inte att bilda opinion, utan att skildra de olika opinioner som har anledning att komma till tals i det offentliga samtalet.

Ingen kritik mot inslag eller aktuellt medium, alltså. Men tänk om det goda exemplet kunde bli utgångspunkt för en mer sansad spegling av många gånger komplicerade och mångfacetterade nyheter - som tyvärr allt för ofta skildras enkelt och ganska ensidigt.

Mingelvecka på gott och ont.

Nyhetskanalen har gått igenom vilka uppsalabor som kommer att vara aktiva i Almedalen och noterat att jag tydligen är den mest aktive politikern. Jag kommer under veckan att delta i tre seminarier om kollektivtrafik, läkemedel och regional utveckling. Det är givetvis smickrande att vara den mest inbjudne uppsalapolitikern, men ännu viktigare är faktiskt att Uppsala syns och är aktivt i Almedalen. Just därför är jag tacksam för att kunna delta i olika aktiviteter - och att vara aktiv i Almedalen.

Det finns fog, det ska erkännas, att ifrågasätta hela fenomenet Almedalsveckan. I grunden är det ett evenemang för de närmast berörda. Almedalen är helt enkelt en träffpunkt för politiker, journalister, PR-människor och beslutsfattare från olika samhälssektorer. Särskilt många beslut fattas inde under veckan - men det knyts många viktiga kontakter.

Det är därför jag åker dit. Uppsala behöver synas och vara aktivt på den nationella politiska arenan. Vi behöver lyfta fram att Uppsala faktiskt är landets fjärde största stad - och att landstinget i Uppsala län till omsättning och antal anställda är landets fjärde största landsting. En viktig orsak till detta kommer också fram i en granskning av deltagarna på olika seminarier. Påfallande mycket handlar i år om medicin, läkemedel, vård och hälsa - och påfallande många av de experter som bjudits in kommer från Akademiska sjukhuset. Det är dock inte så förvånadne eftersom en påfallande stor andel framträdande forskare finns just på Akademiska; ett av landets absolut ledande universitetssjukhus.

Det ska bli ett nöje att delta i Almedalsveckan; när den nu finns går det knappast att bortse från den. Motivet för mitt deltagande är att bevaka länets intressen, det vill säga att se till så att Uppsala län fortsätter att växa och vara starkt. Givetvis kommer jat att blogga, kommentera och referera annat än mina egna evenemang under veckan - som kommer att bli hektisk men också säkert en aning avkopplande.

Noterar att UNT skriver om Upplands Lokaltrfiks (UL) SMS-biljetter, som inte blivit samma succé på regionbussar och tåg som i stadstrafiken. Det finns nog flera skäl till det, till exempel att resandet med regoionbussarna i högre grad är regelbundet (till exempel arbetspendling) och att fler därför använder period- och rabattkort.

Generellt går nämligen trafiken som UL svarar för som tåget, om lustigheten ursäktas. Rimligen är den väl fungerande kollektivtrafiken också en orsak till att vårt län de senaste åren haft en god ekonomisk utveckling, det vill säga att ökda pendlingsmöjligheter gett en större arbetsmarknad till nytta både för arbetssökande och arbetsgivare. Ett större utbud - och större tillgång - på både arbetskraft och arbetsplatser är bra för den ekonomiska dynamiken och därmed bra för Sverige. UL har en viktig roll i detta, och då i synerhet regionbussarna och Upptåget. Två nya tågsätt och en medveten satsning på att utveckla trafiken utgör en viktig del av detta.

Kommande vecka har jag nöjet att prata om detta på ett seminarium under Almedalsveckan. Välkommen att lyssna och diskutera, om du är i Visby och har vägarna förbi!

Ansvar att förvalta

Mycket går nu Uppsalas och länets väg. Vi fick en god tilldelning av det statliga infrastrukturanslaget, och av de forskningsmedel som nyligen klubbades. Befolkningen ökar i länet, och även om det ekonomiska läget är allvarligt här som överallt annars, så finns det en aktivitet som ger gott hopp inför framtiden.

Dessa ljuspunkter ger dock goda skäl till ett mycket stort mått av ödmjukhet. De statliga anslagen, till forskning såväl som till infrastruktur, är i hög grad tilldelade Uppsala som en del i ett större ansvar än det för den egna kommunen eller länet. Det är viktigt för oss i Uppsala län att samverka med andra, både för att få bästa möjliga effekt av tilldelade medel och för att uppnå det som är syftet: att tillväxt och utveckling når så stora delar av landet som möjligt.

Bilden av ekonomin är nämligen inte lika ljus överallt. I de delar av landets som domineras av tung basinsdustri, fordonstillverkning och råvaruproduktion är situationen inte bara tuffare. Det rör sig också om branscher och verksamheter som behöver komma ut ur det rådande läget med ett stort mått av strukturomvandling. Vi har en betydande global överproduktion av personbilar, och det måste givetvis svenska aktörer förhålla sig till. Det innebär, i sin tur, inte att svenska biltillverkare automatiskt är dödsdömda. Däremot innebär det att svensk bilindustri, sluttillverkare såväl som underleverantörer, måste anpassa sina produkter, sin marknadsföring och sin organisation till de nya förhållanden som kommer att råda.

I vår lilla del av världen måste vi fortsätta att vara bäst på det vi är bra på. Vi måste ha de skickligaste medicinska forskarna, de bästa miljöerna för exempelvis klinisk forskning och de bästa yttre förutsättningarna för att etablera industrier som kan utvecklas.

Personligen ska jag, efter nästa veckas aktiviteter i Almedalen, ta några veckor ledigt för att koppla av och ladda om. Därefter gäller det att åter ta upp arbetet med att förvalta den goda utvecklingen i vår del av landet, till godo inte bara för Uppsala utan för hela Sverige. Ett gott samarbete, och klokt hanterande av gemensamma resurser, är en förutsättning för att klara välståndet även i framtiden.

En helg för att fira skapelsen och livet

Jag läser dagens debattinlägg i DN av ett antal personer som tror på sekularism, och jag ryser. De vill frammana en bild av att ett samhälle där religionen relativiseras skulle vara öppnare, mer tolerant och mindre fördömande, men redan själva artikeln pekar ju im motsatt riktning. I själva verket är den sprängfylld med fördomar mot alla som tycker annorlunda än dem.

Det är klart; om man lever i föreställningen att tro på ett högre värden än den enskilda individen är hokuspokus och vidskepelse, så kan det finnas ett begripligt drag i Humanisternas resonemang. Men så är faktiskt inte fallet. För de flesta troende, oavsett trosriktning, är det faktiskt så att "godhet kommer inifrån, inte uppifrån" som Humanisterna själva skriver. Att tro på ett högre väsen - oavsett vad man kallar detta - är att tro på att det finns saker i tillvaron som vi inte förstår och som inte låter sig förklaras med rationella orsaker och samband. Där ligger också mycket av orsaken till att många framträdande vetenskapsmän kunnat berätta inte bara om sin tro, utan också om kopplingen mellan tro och ett rationellt och nyfiket sökande efter kunskap. Där finns ingen motsats, tvärtom.

För dessa religionsmotsåndets mörkermän och -kvinnor kan jag särskilt rekommendera de evangelietexter som i morgon, på midsommardagen, läses runt om i svenska kyrkor. De handlar dels om skapelsens och livets fantastiska mysterium men också - faktiskt! - om Ordet, det vill säga om man så vill förnuftet, som utgångspunkt för hela vår existens.

I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som fanns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

Trevlig midsommar, oavsett vad du tror på.

Vaccin till alla i länet - ska det behövas?

I dag har landstingsstyrelsens presidium beslutat köpa in 2 doser influensavaccin till alla medborgare i länet. Beslutet skedde efter rekommendation från smittskyddsläkaren och Socialstyrelsen, och mot bakgrund av risken för att efter sommaren faktiskt stå inför en så kallad pandemi, det vill säga att betydande delar av befolkningen insjuknar i influensa.

Som många beslut i landstinget var det inget enkelt beslut att fatta, men sannolikt helt nödvändigt. Risken för att stå utan vaccin om en pandemi skulle inträffa lockar inte. Däremot kan man givetvis, i ett ekonomiskt utsatt läge, konstatera att en bit över 40 miljoner kunde ha använts på många andra sätt. Tillverkaren av vaccinet är dessutom säert både glad och nöjd idag.

OM de drygt 600.000 vaccindoserna kommer att behövas återstår alltså att se. Beskedet idag innebär dock också en annan sak, nämligen ännu ett exempel på att vi är beredda att ta det ansvar som krävs för landstingets bästa - även om det kräver obekväma beslut. Det ansvaret är helt nödvändigt inför framtiden.

Färre sjukskrivningar bra för alla

Man skulle kunna tro att det är till allmän glädje att sjukskrivningarna minskar. Men efter att ha studerat den publicerade nyheten och diverse kommentarer till den, så har jag sannerligen förstått att så inte är fallet. De minskade sjukskrivningarna sker nämligen under borgerlig regim, och då måste det ju finnas mörka och onda motiv bakom det som händer.

Sådan är nämligen den bild som oppositionen nu förmedlar. För de partier som utgör den politiska oppositionen både i riksdagen och i vårt landsting så är nämligen demonisering av den politiska majoriteten, det vill säga Alliansen, viktig. Därför gäller det att med kraft beskriva allt som händer, gott som ont, som ett onsdskans verk av Alliansen.

Oppositionen, däremot, är givetvis det ädlaste och mest samlande som någonsin bestigit politiska förtroendeuppdrag. Socialdemokrater i majoritetsställning är inte bara omhuldade folkliga ledare, de är rent av i stort sett lika älskade bland sina motståndare som hos de egna leden.

Nej, så är givetvis inte fallet. Att sjukskrivningarna minskar är bra, för sjukersättningen gör bäst nytta när den fungerar som är tänkt. Vitsen med sjukersättning är inte att vara en allmän inkomstförsäkring utan ska täcka inkomstbortfall när arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom. Det är också mycket bra att våra allmänläkare blir allt duktigare på att göra allt bättre bedömningar i fråga om sjukskrivningsprocessen.

Vad landstingets resor har med saken att göra är desto svårare att förstå. Radio Upplands rapportering av frågan förstår jag helt enkelt inte.

Likhetstecken?

Debatten på landstingsfullmäktige innehöll just ett mycket talande replikskifte mellan folkpartiets Ludvig Larsson och socialdemokraternas Claes Sundelin. När Larsson i ett tidigare inlägg påpekade bristen på utveckling i den socialdemokratiska sjukvårdspolitiken, så svarade nämligen Sundelin med att peka på den fantastiska utveckling som själva sjukvården gått igenom.

Här finns nämligen en central punkt i den socialdemokratiska retoriken. Svensk sjukvård är, i socialdemokraternas ögon, ett socialdemokratiskt projekt som inte bara vårdas bäst under socialdemokratisk ledning - den äventyras så snart någon så mycket som petar på densamma.

Men givetvis kan svensk sjukvårdspolitik, liksom svensk sjukvård, utvecklas högst betydligt. Det är också vad som just nu sker, genom utveckling av vårdval, större mångfald och ökad valfrihet för patienten.

Klart är att svensk sjukvård håller mycket hög klass. Det område där behovet av förbättring är störst är tillgänglighet, valfrihet och väntetider. Just på detta område sker också den mest intressanta utvecklingen - dessvärre inte med något större engagemang från socialdemokratiskt håll.

Landstingsfullmäktige sammanträder

Sitter i landstingsfullmäktige och lyssnar till inläggen i debatten om landstingets preliminära plan och budget för de kommande tre åren. Det är en ganska underlig debatt. Den politiska oppositionen säger sig vilja ta krafttag, men har i själva verket ytterst få konkreta förslag kommit från oppositionens sida.

I opposition kan man ägna sig åt två saker. Det ena är att kritisera och attackera den politik som majoriteten bedriver. Det andra är att genom egna, konstruktiva förslag forma en politik som verkligen utgör ett alternativ till majoritetens. Det finns givetvis också ett tredje alternativ, och det är att mer eller mindre kapitulera inför majoriteten - detta i är i regel det som händer om man helt saknar egna politiska alternativ.

Oppositionen ägnar sig åt alla tre, och av det blir det inte mycket till politik. Snarare ser vi en opposition som visserligen lyckats prata ihop sig om en gemensam reservation, men som faktiskt inte kan presentera en konsekvent politik.

Gott om utmaningar för oss moderater

En vecka efter EU-valet är det hög tid för oss moderater - nya eller inte - att inte bara analysera mera, utan framför allt att börja handla. Efter åren i detaljhandeln är det hög tid att inte bara använda begreppet "nya moderaterna" som epitet för vår nyfikenhet, förändringsbenägenhet och förmåga att reagera på förändringar i det sammanhang där vi verkar. Det ör också dags att ta fram nästa knep - och vi kan gott redovisa det öppet! Det "knepet" är...nu i ny förpackning!

Piratpartiet skördade stora framgångar bland de unga väljarna. De regerade också rejält i så kallad enya medier, och de appellerade till ungdomar på ett sätt som...tja, som ett parti med hög medelålder bland företrädare och medlemmar bara kan drömma om!

Mot den bakgrunden gör min gode vän Kent Persson, oppositionsråd i landstinget i Örebro län (och i alla fall förhållandevis ung - i vart fall i politiska sammanhang), rätt analys av problemet men fel analys av orsaken när han hyllar Piratpartiet som ett föredöme inför kommande valrörelser. Vi som har fyllt 40-nånting kan nämligen blogga, twittra, youutuba och stå i allt vad vi orkar; vi kommer knappast att framstå som så värst mycket yngre för det! Den unga generationen, de som är födda på 80- och till och med 90-talet (min yngste son röstar nästa gång - bara det...) tycker förmodligen att folk födda på 60-talet i de sociala medierna är ungefär lika spännande som en överårig hippie upplevdes under "flower power"-eran.

Tillkämpad ungdomlighet är således inget nytt, och har förmodligen aldrig fungerat. Vi kan inte heller i första hand fundera på hur vi "släpper in" de unga i "vårt" politiska system. Däremot måste vi ge dem utrymme att agera - och utrymme för att kunna utöva makt.

Dessutom: när de ungas vilja till inflytande nu uppmärksammas - så dyker det genast upp krav på...mer inflytande för... pensionärer. Jag ska inte trötta läsaren med statistik över åldersstrukturen på våra politiskt beslutande församlingar och jag vill inte missakta någon enskild förtroendevald - allra minst i mitt eget parti. Men det är i vart fall inte fler äldre förtroendevalda vi behöver. Inte i något parti, så det så.

Däremot är det hög tid för oss medelålders (en etikett vi ogärna sätter på oss själva) att ta för oss bättre än vi gjort. Nästan hälften av ministrarna i regeringen är födda på 60-talet, ändå är detta den generation väljare som inte får någon som helst uppmärksamhet; alla vi som lever mitt i livet, betalar skatt (fast allt mindre med regeringens lyckosamma politik), har skaffat vår skivsamling lagligt i affären och inte hinner konsumera så värst mycket kultur och fritid. Vi har nämligen fullt upp med att jobba, skjutsa barn till fritidsaktiviteter, sköta om våra åldrande (och i stigande takt välfärdskonsumerande) föräldrar och att lyssna på "mellangenerationens" (det vill säga 40-talisternas) klagolåt om hur illa det kommer att bli när de lämnar arbetslivet.

EU-valet var ingen katastrof för oss moderater, för det går helt enkelt inte att dra samma slutsatser av ett EU-val som av ett vanligt riksdags-/landstings-/kommunalval. Däremot var EU-valet en ypperlig väckarklocka för alla som trodde att valet 2010 blir en baggis bara för att partierna till vänster saknar både synpatisörer och politik. Det är på allvar dags att börja fundera på hur vi ska rekrytera våra kandidater, hur de ska presenteras och vilken politik som moderaternas kandidater ska stå för. Det ska vi, till sist, avgöra själva i förhållande till våra väljare och inte med räddhågset sneglande på eventuella konkurrenter. Däremot ska vi ta lärdom av förändringar i samhället som påverkar våra väljare!

Avsättningar för framtiden

Mer UNT: tidningen gör sitt bästa för att förklara ett svårt ämne, nämligen landstingets - och kommunernas framtida pensionsåtaganden. Det är helt korrekt att landstinget om några år kommer att ha ganska stora utbetalningar på grund av tidigare pensionsutfästelser. Däremot kan det vara på plats att landstinget bara de tre senaste åren gjort nästan en halv miljard i överskott, pengar som kan användas till att möta dessa pensionsåtaganden som det skulle behövas. Landstinget budgeterar också med ett årligt överskott på 125 miljoner, en summa som har nåtts de senaste åren. Inför framtiden kan det bli aktuellt att höja detta finansiella mål, allt för att säkerställa pensionerna för landstingets tidigare medarbetare.

Omstritt?

Idag tas första spadtaget för bygget av Psykiatrins Hus. det är ett projekt som beslutats i fullständig politisk enighet och som det faktiskt inte kommit särskilt många synpunkter på från allmänheten. En betydande del av finansieringen kan dessutom klaras genom försäljning av fastigheter och mark på Ulleråkersområdet, där psykiatrin idag är lokaliserad i undermåliga, utspridda och perifert belägna lokaler. Min förhoppning är dessutom att projektet frigör ledig mark i Ulleråkersområdet, vilket skapar nya möjligheter för landets fjärde stad att växa.

I en demokrati finns alltid olika uppfattningar om saker och ting, men i detta fall måste jag säga att jag inte kan erinra mig när jag senast var med om ett projekt som beslutats och projekterats i sådan enighet som detta. det skulle möjligen vara Skandionkliniken, som byggs några hundra meter därifrån.

Föreställningar och verklighet i politiskt arbete

Måste säga att jag uppskattar dagens insändare i UNT av Eva Edvardsson (FP). Den sätter fingret på vad som faktiskt är ett demokratiskt problem: föreställningen om hur politiskt arbete går till, och vad det går ut på, i förhållande till hur det faktiskt förhåller sig.

Den politiska beslutsprocessen är ofta ganska krånglig. Orsaken är helt enkelt att det rör sig om komplicerade förhållanden på flera plan. Hela processen är dessutom reglerad i lag, och inte bara i en eller några få lagar. Lagstiftningen reglerar hur beslut ska fattas, hur ärenden ska beredas, hur allmänheten ska ges insyn och inom vilka ekonomiska ramar verksamheten ska bedrivas.

Samtidigt handlar politik inte enbart om att fatta beslut om inriktning (vilket är det enkla) utan också om att se till att en omfattande produktion av välfärdstjänster kommer till stånd. Allt detta ska till råga på allt ske i en process där olika viljor ska smältas samman till ett beslut som helst ska delas av så många som möjligt - och under alla omständigheter av en majoritet. Till detta kan läggas ett moment av kamp mellan de olika viljor som vill få gehör får sina ståndpunkter, både i den aktuella debatten och i ett kommande allmänt val.

Föreställningen att ett sammanträde i en fullmäktigeförsamling är själva kärnan i det politiska arbetet är ganska vanlig. I själva verket, just så som Edvardsson beskriver, är mötet och debatten i fullmäktige bara den slutliga formella bekräftelsen på hela beslutsprocessen. Det betyder inte att vare sig debatten eller besluten i fullmäktige är betydelselösa - men de får givetvis en bild av meningslöshet över sig om man inte förstår och känner till de faktorer som ligger bakom varje beslut, varje debatt och varje ställningstagande.

Inte så bra

Landstinget i Uppsala län har just nu problem med att klara vårdgarantin. Enligt uppgifter från socialdepartementet är det endast fem landsting som för närvarand einte klarar vårdgarantin. Att Uppsala län är ett av dem måste självklart åtgärdes före den 30 november, då det fastställs hur pengarna i den så kallade kömiljarden fördelas.

den som väntar på vård väntar, som bekant, för länge. Före årets slut ska ingen behöva vänta längre än vad vårdgarantin stipluerar även i vårt län. Det är Alliansens löfte både till dem som väntar och dem som finansierar vården i vårt län.

Till våra vårdgivare är budskapet lika enkelt. Nu måste alla krafter sättas in för att klara den kanske viktigaste utmaningen vårt landsting just nu står inför.

Ingen räddning men en tänkbar lösning

Att som TV4 gör kalla Vårdmobilen för landstingets räddning i den ekonomiska krisen är att överdriva, men en av många lösningar är det definitivt. Det som präglar Alliansens arbete med renovering och förnyelse av landstingets verksamhet är nämligen att hitta nya lösningar på problem som allt för länge fått stå olösta - just på grunde av brist på nytänkande i politiken.

Mot den bakgrunden är det inte konstigare med en mobil mottagning än med mycket annat som ny görs för att samtidigt trimma ekonomin och trimma vårdutbudet på olika områden. Hella mandatperioden präglas av nya idéer och innovationer, och hela syftet med detta är att ge medborgarna i länet så mycket och så bra verksamhet som möjligt för de skattemedel som ställs till förfogande.

Vårdmobilen är då en intressant lösning. Vi har fler liknande lösningar och idéer på lager. Ett flygplan för transporter av skadade och vårdbehövande är exempelvis på gång, och det är då kanske bäst att i rådande ekonomiska läge påpeka att det rör sig om ekonomiskt viktiga transportlösningar för sjukhuset, med de uppdrag Akademiska sjukhuset har.

Se inslaget i TV4 om Vårdmobilen här.

Vilka är det som är desperata?

Av någon anledning så har på senare tid någon konsult i S-högkvarteret kommit på att socialdemokrater ska säga om oss moderater att vi är "desperata". Först och främst förstår jag inte vad dessa socialdemokrater menar. Jag har inte träffat en enda desperat moderat på jag vet inte hur länge. De flesta av oss har om inte annat helt enkelt inte tid att vara särskilt desperata. Vi har förtroendeuppdrag att sköta, och i påfallande många fall handlar det om att ta ansvar för verksamhet. Då är desperation det sista som passar sig.

OM det nu, mot förmodan, vore så att vi vore desperata så beter vi oss i sanning konstigt. Den ena veckan anklagas vi nämligen för passivitet och handlingsförlamning, medan exakt samma politik den påföljande veckan påstås bygga på ideologisk trosnit och överdriven iver att genomföra det vi vill.

En så vacklande hållning i argumentationen tyder på att socialdemokraterna inte riktigt vet hur de ska lösa sin egen kris eller hur de ska förhålla sig till sina ibland lite bångstyriga vänner i (MP) och (V), för att inte tala om problemen i fackföreningsrörelsen och med der bristande förtroendet för både Sahlin och Lundby-Wedin.

De har de inte lätt just nu, socialdemokraterna. Det får vi moderater, lite lagom avkopplat och tillbakalutat, leva med. Gårdagens valresultat är kanske inte precis vad vare sig vi eller socialdemokraterna väntat sig, men i alla de kontakter jag hunnit ha med moderater runt om i landet så är i alla fall inte desperation den dominerande känslan.

Inom socialdemokratin verkar däremot finnas en känsla av att inte veta hur man ska hantera den rådande politiska situationen vilket leder till diverse oöverlagda utspel och uttalanden. Vilket namn man vill sätta på detta tillstånd överlåter jag till dig som läsare att värdera.

Bakläxa

En riktigt underlig fågel i den lokala politiska faunan är Knivsta.nu. Den här gången har man visat sin kombination av självtillräcklighet och okunnighet genom en "opinionsundersökning", dock med mycket magert resultat. Sju procent av väljarna i Knivsta är, berättar UNT, enligt detta parti ett tillräckligt underlag för att säga att det är "oomtvistligt vad väljarna tycker".

Jag fylls av obehag inför sådana resonemang. Lägg ut en namninsamling eller ställ dig utanför en ICA-butik eller en vallokal några timmar - och vips har du en "oomtvistlig" uppfattning i en fråga.

Kära "knu-are": vare sig opinionsbildning eller inhämtning av människors uppfattning går rimligen till på det viset. Sättet att resonera visar nämligen ett totalt förakt för de 93 procent av medborgarna i Knivsta som INTE svarat på enkäten. Att göra de sju procenten representativa för dessa 93 är inget mindre än förakt för det som är själva grunden i demokratin: att allas, och inte bara ett fåtals, uppfattning kommer till uttryck.

Knivsta.nu gör återigen mer skada än nytta i den lokala politiken. Inte nog med att man saknar grundläggande insikt om demokratins principer, minst lika illa är att man uppenbart inte har en aning om vad de som är berörda tycker - trots att man grötmyndigt anser sig kunna göra sig till talesman för "alla som bor i Knivsta".

Skäms, Knivsta.nu. Det blir bakläxa både på metoden och på resultatet. Kanske är det dags för att i en enkät fråga om detta parti överhuvudtaget behövs.

Inte så dramatiskt, faktiskt

Kvällens första prognos visar att dramatiken och omkastningarna faktiskt inte är så stora. Vänstern har tappat till miljöpartiet, och junilistan till Piratpartiet. I övrigt är, som sagt, valresultatet ungefär detsamma som i förra EU-valet. Av det kan vi dra slutsatsen att EU-val ska jämföras med EU-val och riksdagsval med riksdagsval. En ganska logisk slutledning egentligen.

Allemansrätt, äganderätt och EU-val

Väljer att vara hemma i kväll och vakar in resultatet i EU-valet hemma framför egna TVn. De sista veckorna har varit hektiska så det räcker.

Det ger tillfälle att fundera över en fråga som jag funderat över på senare tid, och det är förhållandet mellan allemansrätt och äganderätt. Många som rör sig i naturen verkar inte riktigt ha förstått vem det faktiskt är som upplåter sin egendom genom allemansrätten, och på vilka grunder det sker. Det är nämligen INTE staten som "bjuder på" de naturupplevelser som allemansrätten innebär, annat än då staten själv är markägare. Då är det också intressant att det ofta är just på statlig mark, till exempel skjutfält, nationalparker och naturreservat, som tillträdesrätten är som mest inskränkt.

Tyvärr tror många som rör sig i skog och mark att allemansrätten också innebär en rätt att vara direkt oförskämd och rent av "läsa lagen" för den mark- eller rättighetsägare som stillsamt hävdar rätten till det man äger eller förfogar över. Men allemansrätten är INTE tänkt att vara en inskränkning i det privata ägandet - tvärtom!

Poängen med allemansrätten är tvärtom just att markägaren upplåter sin egendom även till andra, på villkoret att den som får del av denna förfoganderätt respekterar - observera respekterar - de villkor som markägaren faktiskt ställer upp.

Vad har då detta med EU-valet att göra? Jo, om några timmar får vi veta hur det går blrna annat för det parti som gjort till sin affärsidé att kränka just denna äganderätt. Det är nämligen vad det handlar om. Den principiella skillnaden mellan att palla äpplen, plocka blommor i någon annans rabatt eller för den delen måla grafitti på någon annans egendom och att olovandes ladda ner upphovsrättsskyddat material är faktiskt hårfin. Dessutom innehåller även upphovsrätten redan som det är ett mått av "allemansrätt": för eget bruk kan du ladda ner en kopia av till exempel ett musikstycke. Däremot får du inte mångfaldiga och sprida ett sådant verk. Helt rimligt tycker jag.

Välkommen ut i naturen i sommar! Paddla gärna i Mälaren eller rör dig i våra fina marker här runt Krusenberg. Men var snäll och håll dig borta från privata bryggor, parkera din bil på anvisade platser och kör inte in på privata vägar. Gena inte över tomtmark och stäng grindar efter dig. Framför allt: tänk på att du får en chans att förfoga över någon annans egendom och visa respekt för detta. Och sist men inte minst: man får faktiskt inte slänga skräp på annans mark, även om det är utom synhåll både för markägare och andra!

Oc du; respektera gärna äganderätten även ute på nätet!

Okunskap kan skada Akademiska

Hamnade av ett sammanträffande på en blogg som skrivs av en lokal socialdemokrat i Uppsala och kunde konstatera en häpnadsväckande kombination av ideologisk nit och okunskap. Det handlar givetvis om fortsatt flygverksamhet på Ärna, något som lokala socialdemokrater motsätter sig i en form oxch omfattning som kan få förödande konsekvenser för Uppsalas framtid.

Att lokala (S)-politiker i Uppsala har bristande kunskaper om Akademiska sjukhuset och dess betydelse för Uppsala må vara en sak; min erfarenhet från tiden som kommunpolitiker i Uppsala kommun gör att jag inte är ett dugg förvånad. Men éftersom frågan om Ärna har sådan stor betydelse både för Akademiska sjukhuset och därmed för Uppsala, så borde man bemöda sig bättre med att ta reda på fakta.

De lokala (S)-politikerna i Uppsala tycks leva i föreställningen att det går lika bra för den luftburna intensivvården att flyga från Arlanda (tre mil från Uppsala) som från Ärna (tre kilometer från Akademiska sjukhuset). Förmodligen beror detta på inte bara bristande utan helt obefintlig kunskap om under vilka omständigheter den luftburna intensivvården bedrivs. Detta är dock inget att förvånas över. Kombinationen av ideologiskt nit, självtillräcklighet och bristande faktakontroll är en högst normal kombination när somliga socialdemokrater med ganska luddig argumentation agerar på ett sätt som - vilket vi som arbetar med frågorna är högst medvetna om - faktiskt kan rycka undan hela grundvalen för Akademiska sjukhuset.

Marlene Burwick får ta krafttag när hon blir oppositionsledare för (S) efter valet 2010. Okunskap och ignorans i (S)-eden kan vi leva med, men ett agerande som hotar Akademiska kan bli förödande för Uppsalas framtid.

Ta inte friheten och freden fär given

Idag är det Sveriges nationaldag, men inte bara det. Det är faktiskt också exakt 65 år sedan D-dagen, det vill säga den dag då invasionen av det av nazisterna ockuperade Europa inleddes. Det är definitivt en dag att hålla i åminnelse.

Vi kan inte ta freden för given, inte ens i Europa. EU är en union mellan självständiga stater och först som sist ett fredsprojekt, men lyckligtvis har folken i Europa med tiden också insett att fredlig samexistens underlättas av fri handel och fri rörlighet. Lyckligtvis - också - finns det likväl anledning att också utveckla regelverk för hur denna fria rörlighet ska gå till. Friheten kräver helt enkelt institutioner för att skydda den. Lika lite som freden går nämligen friheten att ta given.

Större delen av Europa före D-dagen hade faktiskt inga inre gränser; kontinenten var nämligen i stort sett helt ockuperad av nazisterna. Det räcker med andra ord inte med att "riva gränser", om man innanför dessa rivna gränser bygger upp förtryck och ofrihet.

Därför är arbetet mot ett fritt ochh öppet Europa ett arbete på många plan, och ett arbete som ställer stora krav. Låt ansvarstagande och tolerans därför ledsaga friheten, så kan både Sverige och hela Europa bli bättre att leva i.

Studentexamen

Den senaste veckan har bloggaktiviteten varit låg eftersom all ledig tid ägnats åt kampanj inför EU-valet.
Ber att få återkomma i morgon, bland annat med kommentarer till den artikel jag idag haft publicerad i Svensk Tidskrift.
I stället ägnar jag dagen - en av de få under året som inte i huvudsak ägnas åt mina politiska förtroendeuppdrag - åt att fira min duktige son Peter som idag tagit studentexamen med fina betyg. Dessutom uppvaktar jag min duktiga svägerska som firar sin försvarade doktorsavhandling med middag och fest. det ska bli riktigt trevligt!