Idag går jag på semester, i den mån man har det som förtroendevald. Det kan behövas för att ladda om batterierna och få nya krafter för det arbete som ligger framför oss. Behovet av förändring, förnyelse och utveckling i samhället är stort.
Det behovet ser inte de socialdemokrater som fortfarande är bittra över att väljarna inte valde dem i höstas. Bloggar, insändare, tidningsartiklar och uttalanden ger en ganska tydlig bild. För många socialdemokrater var det inte bara en besvikelse att väljarna inte gav dem förtroende. Än värre tycks vara att vi i Alliansen nu faktiskt gör det som väljarna gav oss förtroende att göra, nämligen förnya, utveckla och förändra.
Några exempel: Peter Gustavsson är vice ordförande (s) i kulturnämnden i Uppsala kommun. Han gillar inte att Alliansen vill föra den kulturpolitik väljarna bett oss om, utan efterlyser mer socialdemokratisk politik i Alliansens kulturdirektiv. Sic!
Liknanden exempel finns det massor av på socialdemokraternas centrala och lokala hemsidor och bloggar.
I grund och botten är detta givetvis ett demokratiskt problem. Vi dras med ett oppostionsparti som inte förstått att väljarna i allmänna val har förkastat den politik som detta parti då förde till torgs. Att opinionsmätningarna nu visar något annat gör inte någon skillnad; det stora problemet är att vi inte får veta någonting om vad socialdemokraterna skulle vilja göra om de - mot all rimlig förmodan - skulle bli återvalda. de beskriver inte det goda med sin egen politk utan fokuserar på att klandra den politik som förs. det är inte ett hållbart sätt att arbeta för ett parti som trots allt fick en dryg tredjedel av rösterna i det senaste valet.
Deras agerande visar också varför ett långt och utvecklande regeringsinnehav för Alliansen behövs för Sveriges skull. Socialdemokraterna visar med sitt agerande att man kört fat även i ett annat viktigt avseende; man förstår nämligen inte att finns andra sätt att formulera samhällsfrågor och driva politik än det socialdemokratiska. Trots att en majoritet av befolkningen i allmänna val förklarat sig vara något annat än socialdemokrater, och den socialdemokratiska problemformuleringen därmed är satt åt sidan, så kräver (s)-företrädare att denna skall vara den rådande. Det visar inget annat än förakt för den kraftfulla majoritet som avvisar en alltigenom politiserad samhällsmodell.
Inte minst i sjukvårdspolitiken blir detta tydligt. I Alliansen tror vi att det finns andra aktörer än landstingen och kommunerna som kan bedriva en ändamålsenlig och bra vård och omsorg. Trots detta framhärdar socialdemokraterna i att kritisera en politik vars syfte är att bryta upp monopolet genom att skapa fler alternativ och därigenom större valfrihet och ökat patientinflytande. Socialdemokraternas motiv för detta är uppenbart. de är så bergfast övertygade om förtrffligheten i sin egen politik att man är övertygad om att varje rubbande av deras cirklar kommer att få hela välfärden att störta samman. För en övertygad socialdemokrat är välfärd nämligen lika med socialdemokratisk politik - och socialdemokratisk politik lika med välfärd!
Det ger anledning att berätta en nyhet för alla socialdemokrater. Det går att göra saker annorlunda! Skälet till att vi i Alliansen för den politik vi nu för är inte att vi vill "riva ner välfärden". Däremot vill vi montera ner följderna av den socialdemokratiska politiken - och syftet med det är att utveckla människors välfärd. Några år med Alliansstyre i riksdagen, landstingen och kommunerna kommer, är jag övertygad om, att leda till ett både friare och tryggare samhälle där gemensamma resurser används bättre - och var och en själv har större frihet att forma sitt liv efter egna önskemål.
Nu tar vi lite sommarledigt från politiken. Snart är vardagen här igen, och då väntar mycket arbete med förnyelse och utveckling av en för närvarande ganska trött välfärdsmodell.
29 juni 2007
24 juni 2007
Alliansen förpliktigar!
Dagens ledare i Svenska Dagbladet har både rätt och fel - och manar alla oss som fått väljarnas förtroende att besinna vad det egentligen består av.
De fyra borgerliga partierna gick på riksplanet till val som Allians för Sverige. Vips bildades också diverse olika allianser även i kommuner och landsting. Följden blev en våg av fötrtroende, som av allt att döma byggde på att väljarna väntade sig något mer än inflytande för just det borgerliga parti man röstade på. Den här gången skulle den gemensamma borgerliga plattformen räcka till för att skapa en bas för förändring och förnyelse.
Alldeles uppenbart händer det också åtskilligt där Alliansen fått förtroende, oavsett om det är nytt eller förnyat, av väljarna. Valfrihetsreformer, skattesänkningar, kvalitetshöjningar...den borgerliga politiken börjar sakta men säkert få genomslag.
Så långt är allt gott och väl, och SvD tenderar att glömma att vi i nästa val kommer att dömas för vad vi uträttat, inte för vad vi säger. Visst måste vi slå på trumman och redovisa valfrihetsreformer och kvalitetsförbättringar, för alla syns inte vid första anblicken. men vi ska akta oss för att tro att en ny valrörelse med manifestering av enighet och samförstånd kommer att räcka för en ny valseger.
Men det går att göra mer, mycket mer. Där har SvD alldeles rätt. Den gemensamma idéutvecklingen lyser med sin frånvaro. Ett och annat ganska onödigt tjuvnyp förekommer emellanåt mellan partier inom Alliansen. Uppslutningen bakom den gemensamma - för det är den! - politiken måste gå före det enskilda partiet. Här kan Alliansen bli ännu bättre. Svenska Dagbladet och dess ledarredaktion hade rätt när de manade till bildande av Alliansen före valet i fjol, och de har rätt även nu när de manar till vård av det som Alliansen står för.
De fyra borgerliga partierna gick på riksplanet till val som Allians för Sverige. Vips bildades också diverse olika allianser även i kommuner och landsting. Följden blev en våg av fötrtroende, som av allt att döma byggde på att väljarna väntade sig något mer än inflytande för just det borgerliga parti man röstade på. Den här gången skulle den gemensamma borgerliga plattformen räcka till för att skapa en bas för förändring och förnyelse.
Alldeles uppenbart händer det också åtskilligt där Alliansen fått förtroende, oavsett om det är nytt eller förnyat, av väljarna. Valfrihetsreformer, skattesänkningar, kvalitetshöjningar...den borgerliga politiken börjar sakta men säkert få genomslag.
Så långt är allt gott och väl, och SvD tenderar att glömma att vi i nästa val kommer att dömas för vad vi uträttat, inte för vad vi säger. Visst måste vi slå på trumman och redovisa valfrihetsreformer och kvalitetsförbättringar, för alla syns inte vid första anblicken. men vi ska akta oss för att tro att en ny valrörelse med manifestering av enighet och samförstånd kommer att räcka för en ny valseger.
Men det går att göra mer, mycket mer. Där har SvD alldeles rätt. Den gemensamma idéutvecklingen lyser med sin frånvaro. Ett och annat ganska onödigt tjuvnyp förekommer emellanåt mellan partier inom Alliansen. Uppslutningen bakom den gemensamma - för det är den! - politiken måste gå före det enskilda partiet. Här kan Alliansen bli ännu bättre. Svenska Dagbladet och dess ledarredaktion hade rätt när de manade till bildande av Alliansen före valet i fjol, och de har rätt även nu när de manar till vård av det som Alliansen står för.
20 juni 2007
Visst är det så!
Jag delar helt Urban Bäckströms analys av orsakerna till och ansvaret för dagens räntehöjning. Genom höga löneökningsnivåer har LO:s agerande lett till att svensk ekonmi blivit mer instabil. men det är itne det värsta. En procents för snabb löneökning kostar, enligt konjunkturinstitutet, ungefär 100.000 jobb. det är jobb som skulle behövas just nu föär att få bukt med ungdomsarbetslöshet och utanförskap. Än mer allvarligt är att dessa löneökningar kommer samtidigt som regeringen genomför skattereformer som ger mer i plånboken för låginkomsttagare. Köpkraten hade alltså stigit även utan allt för kraftiga löneökningar.
Jag vill inte anklaga LO för att medvetet underminera samhällsekonomin. Men något är i grunden fel när den centraliserade lönebildningen, som en gång var en garant för stabilitet på arbetsmarknaden, nu får leda till det som håller på att hända. För utöver de löneökningar som redovisats i riksmedia följer också alla lokala varv och därtill kompensationskrav från de organisationer som slutit avtal på mer ansvarsfulla nivåer.
Måtte nu inte ekonomin kraschlanda! Låt oss alla hoppas att vi inte få hög inflation (som drabbar löntagare med små marginaler hårdast), tuffare arbetsmarknad(som spär på utanförskapet) och överhettning i ekonomin. Det kan gå fort om det går illa.
Jag vill inte anklaga LO för att medvetet underminera samhällsekonomin. Men något är i grunden fel när den centraliserade lönebildningen, som en gång var en garant för stabilitet på arbetsmarknaden, nu får leda till det som håller på att hända. För utöver de löneökningar som redovisats i riksmedia följer också alla lokala varv och därtill kompensationskrav från de organisationer som slutit avtal på mer ansvarsfulla nivåer.
Måtte nu inte ekonomin kraschlanda! Låt oss alla hoppas att vi inte få hög inflation (som drabbar löntagare med små marginaler hårdast), tuffare arbetsmarknad(som spär på utanförskapet) och överhettning i ekonomin. Det kan gå fort om det går illa.
18 juni 2007
AFA slår till
Det är lätt att ta avstånd från nazister och fascister, det gör de allra flesta av oss som tror på demokratin och rättssamhället. Men steget över till att använda våld som politisk metod är desto längre. I sjävla verket är ju våld som politisk metod ett direkt avståndstagande från de principer som bygger upp den demokratiska rättsstaten.
Det är dock inte riktigt samma sak som att vår demokratiska rättsstat är fri från politiskt våld. Verkligen inte. I somliga vänsterkretsar är det rent av acceptabelt att puckla på den som "tycker fel". Och våldet drabbar både godtyckligt och blint. I något fall kan det vara den lokale nazisten som får näsan intryckt av dessa våldspolitikens banérförare. Nästa gång är det kristdemokraterna som får sin lokal vandaliserad.
Några belägg för att AFA ligger bakom en brutal misshandel av tre nazister i Eriksberg i Uppsala finns däremot inte, även om polisen säger sig ha misstankar i den riktningen.
De krafter i politiken som nyttjar våld och lagbrott som politisk metod är inte bara våldsverkare och lagbrytare. De river också upp de spelregler för politiskt umgänge som är en förutsättning för att alla åsikter ska komma till tals. Skillnaden mellan de nazister som blir nedslagna och de antifascister som slår är därmed bara en gradskillnad. I grund och botten tillhör de samma ideologi.
Det är dock inte riktigt samma sak som att vår demokratiska rättsstat är fri från politiskt våld. Verkligen inte. I somliga vänsterkretsar är det rent av acceptabelt att puckla på den som "tycker fel". Och våldet drabbar både godtyckligt och blint. I något fall kan det vara den lokale nazisten som får näsan intryckt av dessa våldspolitikens banérförare. Nästa gång är det kristdemokraterna som får sin lokal vandaliserad.
Några belägg för att AFA ligger bakom en brutal misshandel av tre nazister i Eriksberg i Uppsala finns däremot inte, även om polisen säger sig ha misstankar i den riktningen.
De krafter i politiken som nyttjar våld och lagbrott som politisk metod är inte bara våldsverkare och lagbrytare. De river också upp de spelregler för politiskt umgänge som är en förutsättning för att alla åsikter ska komma till tals. Skillnaden mellan de nazister som blir nedslagna och de antifascister som slår är därmed bara en gradskillnad. I grund och botten tillhör de samma ideologi.
17 juni 2007
Vem har gett dem rätten?
Missade faktiskt att blogga om torsdagens kommunfullmäktige i Knivsta. En bitvis märklig tillställning.
Att budgeten klubbades igenom är inte så mycket att orda om. Fem öre i skattesänkning är i alla fall fem öre mer än ingen skattesänkning alls - och ett steg i rätt riktning. Att sedan vissa ledamöter beskriver sänkningen som "omoralisk" säger kanske något om debattnivån. Som Göran Nilsson (m) påpekade: det hade varit mer omoraliskt att inte sänka, eftersom det enda parti som hade skattesänkning på programmet var det aprti som giv fram och nu är största parti i fullmäktige.
Därefter kom kvällens mer ideologiskt intressanta debatt. den stod mellan dem som anser sig ha rätt att gå emellan i en affärsuppgörelse mellan två parter och dem som anser att kommuner ska hålla sig borta från sådant. Det handlar alltså om rätten för en kommun att förköpa fastigheter. Lagen som medger detta är kanske motiverad då det gäller att förverkliga en större plan och en enskild fastighetsägare obstruerar. Förköpet blir då en "mjukare" form av expropriationsinstitutet. men att en kommun tar sig rätten att gripa in i snart sagt varje fastighetsaffär...både förkastligt och i vissa fall kanske rent av omoraliskt.
Demokratin måste sätta gränser även för sig själv. Ett beslut är inte med automatik demokratiskt bara för att det fattas av en majoritet. I en rättsstat måste varje medborgare kunna förutse följderna av sina egna beslut. Det är svårt när en kommunal fullmäktigeförsamling sätter spelreglerna!
En stor eloge dock till Kenneth Gunnar från knivsta.nu för han engagerade inlägg i "naturdelen" av debatten.
Att budgeten klubbades igenom är inte så mycket att orda om. Fem öre i skattesänkning är i alla fall fem öre mer än ingen skattesänkning alls - och ett steg i rätt riktning. Att sedan vissa ledamöter beskriver sänkningen som "omoralisk" säger kanske något om debattnivån. Som Göran Nilsson (m) påpekade: det hade varit mer omoraliskt att inte sänka, eftersom det enda parti som hade skattesänkning på programmet var det aprti som giv fram och nu är största parti i fullmäktige.
Därefter kom kvällens mer ideologiskt intressanta debatt. den stod mellan dem som anser sig ha rätt att gå emellan i en affärsuppgörelse mellan två parter och dem som anser att kommuner ska hålla sig borta från sådant. Det handlar alltså om rätten för en kommun att förköpa fastigheter. Lagen som medger detta är kanske motiverad då det gäller att förverkliga en större plan och en enskild fastighetsägare obstruerar. Förköpet blir då en "mjukare" form av expropriationsinstitutet. men att en kommun tar sig rätten att gripa in i snart sagt varje fastighetsaffär...både förkastligt och i vissa fall kanske rent av omoraliskt.
Demokratin måste sätta gränser även för sig själv. Ett beslut är inte med automatik demokratiskt bara för att det fattas av en majoritet. I en rättsstat måste varje medborgare kunna förutse följderna av sina egna beslut. Det är svårt när en kommunal fullmäktigeförsamling sätter spelreglerna!
En stor eloge dock till Kenneth Gunnar från knivsta.nu för han engagerade inlägg i "naturdelen" av debatten.
16 juni 2007
Som man är klädd...
En ung miljöpartists klädstil tycks just nu vara den viktigaste frågan i Eskilstunas lokalpolitik.
Jaha.
Jag är inte så förvånad, annat än möjligen över att rötmånaden redan är här. För det första måste jag ta mina moderata partikamrater i försvar: det vore ju klädsamt (ha ha) om de fick tillfälle att kommentera den anklagelse de nu utsätts för. För det andra borde unge Silva kanske ändå tänka ett litet varv till.
Jag har själv, för inte så hemskt länge sedan, varit "ung i politiken". Erfarenheten från den tiden har jag med mig även nu, nämligen att man faktiskt måste tänka lite på det yttre om man vill bli respekterad. Jag har själv, som snart (nåja) 50-årig ordförande i landstingsstyrelsen fått en kommentar om klädsel en gång. Då gällde det jeans och tenniströja på ett internt möte.
Men om man åtar sig ett förtroendeuppdrag så följer ett och annat krav. Man representerar inte bara sig själv, inte ens bara sitt parti utan faktiskt hela det politiska organ där man är invald. Det måste inte innebära att man alltid går klädd i kostym, skjorta och slips, men det som brukar kallas vårdad klädsel är rimligt i de flesta sammanhang.
Skälet har inte ett dugg med att stoppa revolter eller missakta andra klädstilar än den konventionella. Tvärtom handlar det om förutsättningarna för att bli respekterad även om åsikterna bryter mot konventionen. Jag har således ingen aning om vad unge Silva tycker i olika frågor, bara att han genom sitt agerande gjort kepsen viktigare än bärigheten i åsikterna. Ta på dig vårdade kläder nästa gång, så ökar kanske genomslaget för dina synpunkter också, Yuri!
Jaha.
Jag är inte så förvånad, annat än möjligen över att rötmånaden redan är här. För det första måste jag ta mina moderata partikamrater i försvar: det vore ju klädsamt (ha ha) om de fick tillfälle att kommentera den anklagelse de nu utsätts för. För det andra borde unge Silva kanske ändå tänka ett litet varv till.
Jag har själv, för inte så hemskt länge sedan, varit "ung i politiken". Erfarenheten från den tiden har jag med mig även nu, nämligen att man faktiskt måste tänka lite på det yttre om man vill bli respekterad. Jag har själv, som snart (nåja) 50-årig ordförande i landstingsstyrelsen fått en kommentar om klädsel en gång. Då gällde det jeans och tenniströja på ett internt möte.
Men om man åtar sig ett förtroendeuppdrag så följer ett och annat krav. Man representerar inte bara sig själv, inte ens bara sitt parti utan faktiskt hela det politiska organ där man är invald. Det måste inte innebära att man alltid går klädd i kostym, skjorta och slips, men det som brukar kallas vårdad klädsel är rimligt i de flesta sammanhang.
Skälet har inte ett dugg med att stoppa revolter eller missakta andra klädstilar än den konventionella. Tvärtom handlar det om förutsättningarna för att bli respekterad även om åsikterna bryter mot konventionen. Jag har således ingen aning om vad unge Silva tycker i olika frågor, bara att han genom sitt agerande gjort kepsen viktigare än bärigheten i åsikterna. Ta på dig vårdade kläder nästa gång, så ökar kanske genomslaget för dina synpunkter också, Yuri!
12 juni 2007
Konstruktivt på flera håll
Nu blev det en vecka mellan inläggen igen! Men tiden före sommar och semester är alltid hektisk och fylld av möten och arbete.
Gårdagen ägnades åt att lyssna till och debattera med en ganska gnällig opposition med få konstruktiva förslag och desto fler klagomål på...allt vi gör för att komma till rätta med problem. Toppnoteringen kom när Dick Jansson (s) både tyckte att vi gjorde för mycket och att vi inte tog problem på allvar!
Fast egentligen hade vi i Alliansen skäl att vara glada och nöjda. I budgeten fortsätter vi arbetet med att få balans i primärvården och fortsätter med att skapa mångfald och valfrihet.
Ovanpå detta kom under gårdagen beskedet att partiet nu sätter ner foten om Ansvarskommittén. Det är en glädjens dag för alla oss som inte tror på storskaliga lösningar och centraldirigerad utveckling. Synd bara att så mycket kraft och möda redan lagts på frågan. Men låt oss nu i stället lägga kraft på att hitta bra former för frivillig samverkan i stället. Det finns det goda förutsättningar för i vår del av landet.
Gårdagen ägnades åt att lyssna till och debattera med en ganska gnällig opposition med få konstruktiva förslag och desto fler klagomål på...allt vi gör för att komma till rätta med problem. Toppnoteringen kom när Dick Jansson (s) både tyckte att vi gjorde för mycket och att vi inte tog problem på allvar!
Fast egentligen hade vi i Alliansen skäl att vara glada och nöjda. I budgeten fortsätter vi arbetet med att få balans i primärvården och fortsätter med att skapa mångfald och valfrihet.
Ovanpå detta kom under gårdagen beskedet att partiet nu sätter ner foten om Ansvarskommittén. Det är en glädjens dag för alla oss som inte tror på storskaliga lösningar och centraldirigerad utveckling. Synd bara att så mycket kraft och möda redan lagts på frågan. Men låt oss nu i stället lägga kraft på att hitta bra former för frivillig samverkan i stället. Det finns det goda förutsättningar för i vår del av landet.
05 juni 2007
Kom igen, Börje
På måndag ska vi ta ställning till preliminär plan och budget 2008-2010 för landstinget. Det är ett ganska viktigt beslut för landstingets inriktning de kommande tre åren. Där lägger vi politiker fast hur vården ska förnyas och utvecklas för att möta nya krav och utmaningar. Olika uppfattningar om hur denna utveckling och förnyelse kan gå till kan då tas upp och brytas mot varandra. Tyvärr blir det allt mer uppenbart att om den förnyelsen och utvecklingen ska kuinna bli verklighet, så måste vi i Alliansen får väljarnas förtroende även i fortsättningen. Från oppositionen kommer det nämligen inte mycket.
Min socialdemokratiska motpart i landstinget, oppositionsrådet Börje Wennberg, brukar skriva ett brev på webben varje månad. Nu har han fattat pennan igen. Veckan före en avgörande budgetdebatt kan man tycka att de beslut som väntar runt hörnet borde vara intressanta att spegla i ett månadsbrev. Men antingen tycker Börje inte att landstingspolitiken är så värst intressant, eller också (hemska tanke) har han helt enkelt inget att säga.
Efter några rader med lite naturlyrik går landstingsoppostionsrådet Wennberg nämligen till storms mot...trafikförsäkringen! Visst kan jag förstå att även denna reform retar socialdemokraterna (det gär nämligen alla förslag till förändringar som kommer från Alliansregeringen), men SNÄLLA NÅN...finns det verkligen INGET i landstingspolitiken som är värt att angripa??? Eller är det, hemska tanke, verkligen så att (s) nu verkligen har helt slut på idéer? Och var håller resten av den s-ledda oppositionen hus???
På ett sätt är (s) passivitet begriplig. Den politik de fört under föregående mandatperioder var ju inte så värst framgångsrik och ledde till sist till att ett enigt landstingsfullmäktige riktade erinran mot den ekonomiska vanskötseln. Problemen med tillgänglighet, köer och väntetider blev dem till sist övermäktiga. Det känns ändå inte riktigt seriöst med ett oppostionsparti som inte ens orkar kommentera de förslag som de reserverar sig emot. Har idéerna helt enkelt tagit slut? Vad blir det då för politik man tänker gå till val på 2010.
Det är inte utan att jag känner mig som matadoren i "tjuren Ferdinand". Ni vet han som förtvivlat stå på knä framför den blomster- och fridsälskande tjuren och vädjar: "stånga mig, jaga mig, GÖR NÅGOT". Men Ferdinand bara luktar på blommorna. Precis som Börje.
Nå, min avsikt i politiken är inte att reta upp Börje Wennberg. Det jag önskar är seriös debatt och konstruktiva förslag för att tillsammans leda den utveckling av vården som behövs för att klara framtidens krav. Men helt uppenbart är att det är en process som Alliansen får ordna själv. Utan någon konstruktiv oppostion. Nu vet vi det.
Min socialdemokratiska motpart i landstinget, oppositionsrådet Börje Wennberg, brukar skriva ett brev på webben varje månad. Nu har han fattat pennan igen. Veckan före en avgörande budgetdebatt kan man tycka att de beslut som väntar runt hörnet borde vara intressanta att spegla i ett månadsbrev. Men antingen tycker Börje inte att landstingspolitiken är så värst intressant, eller också (hemska tanke) har han helt enkelt inget att säga.
Efter några rader med lite naturlyrik går landstingsoppostionsrådet Wennberg nämligen till storms mot...trafikförsäkringen! Visst kan jag förstå att även denna reform retar socialdemokraterna (det gär nämligen alla förslag till förändringar som kommer från Alliansregeringen), men SNÄLLA NÅN...finns det verkligen INGET i landstingspolitiken som är värt att angripa??? Eller är det, hemska tanke, verkligen så att (s) nu verkligen har helt slut på idéer? Och var håller resten av den s-ledda oppositionen hus???
På ett sätt är (s) passivitet begriplig. Den politik de fört under föregående mandatperioder var ju inte så värst framgångsrik och ledde till sist till att ett enigt landstingsfullmäktige riktade erinran mot den ekonomiska vanskötseln. Problemen med tillgänglighet, köer och väntetider blev dem till sist övermäktiga. Det känns ändå inte riktigt seriöst med ett oppostionsparti som inte ens orkar kommentera de förslag som de reserverar sig emot. Har idéerna helt enkelt tagit slut? Vad blir det då för politik man tänker gå till val på 2010.
Det är inte utan att jag känner mig som matadoren i "tjuren Ferdinand". Ni vet han som förtvivlat stå på knä framför den blomster- och fridsälskande tjuren och vädjar: "stånga mig, jaga mig, GÖR NÅGOT". Men Ferdinand bara luktar på blommorna. Precis som Börje.
Nå, min avsikt i politiken är inte att reta upp Börje Wennberg. Det jag önskar är seriös debatt och konstruktiva förslag för att tillsammans leda den utveckling av vården som behövs för att klara framtidens krav. Men helt uppenbart är att det är en process som Alliansen får ordna själv. Utan någon konstruktiv oppostion. Nu vet vi det.
03 juni 2007
Kom igen, Jonas, 27!
I Dagens Nyheter kan vi läsa en intervju med Jonas, 27, som greps av polisen i Rostock.
Det är ingen uppbygglig läsning.
Jonas (namnet är fingerat för att mamma inte ska bli orolig) åkte till Rostock, klädde sig i svarta kläder och maskerade sig under demonstrationen. Men han säger sig inte vara särskilt politiskt intresserad och bedyrar att han inte kastade sten.
Nähä.
Sanningen är att Jonas är typisk. Den antidemokratiska vänstern vill nämligen inte stå för sina åsikter, tar gärna till våld och är duktig på att "smälta in" som unge Jonas uttrycker det. Därför är denna antidemokratiska vänster farlig för det fria och öppna samhälle som de mycket riktigt gör allt för att bekämpa.
Skillnaden mellan 27-årige Jonas i Rostock, killen på Parken i Köpenhamn igår (som väl inte ens den mest likgiltige för fotboll kan har missat) och typerna i Vilnius som attackerar Litauens pride-festival är...ingen alls. Inget annat än slumpen avgör om det är antidemokratisk vänster eller antidemokratisk höger, eller för den delen fotbollshuliganer.
Jo, förresten. Det finns en viktig skillnad, och det var ju den som fick mig att (b)logga in. Jonas och hans stenkastarkumpaner får sympati långt in i de mer demokratiska delarna av vänstern. Vilket kanske säger något om tjockleken på den demokratiska fernissan hos vissa av de senare.
Det är ingen uppbygglig läsning.
Jonas (namnet är fingerat för att mamma inte ska bli orolig) åkte till Rostock, klädde sig i svarta kläder och maskerade sig under demonstrationen. Men han säger sig inte vara särskilt politiskt intresserad och bedyrar att han inte kastade sten.
Nähä.
Sanningen är att Jonas är typisk. Den antidemokratiska vänstern vill nämligen inte stå för sina åsikter, tar gärna till våld och är duktig på att "smälta in" som unge Jonas uttrycker det. Därför är denna antidemokratiska vänster farlig för det fria och öppna samhälle som de mycket riktigt gör allt för att bekämpa.
Skillnaden mellan 27-årige Jonas i Rostock, killen på Parken i Köpenhamn igår (som väl inte ens den mest likgiltige för fotboll kan har missat) och typerna i Vilnius som attackerar Litauens pride-festival är...ingen alls. Inget annat än slumpen avgör om det är antidemokratisk vänster eller antidemokratisk höger, eller för den delen fotbollshuliganer.
Jo, förresten. Det finns en viktig skillnad, och det var ju den som fick mig att (b)logga in. Jonas och hans stenkastarkumpaner får sympati långt in i de mer demokratiska delarna av vänstern. Vilket kanske säger något om tjockleken på den demokratiska fernissan hos vissa av de senare.
Mörka krafter på marsch
Att Sverigedemokraterna ryckte framåt i senaste valet är givetvis allvarligt, men ett väl så stort hot mot demokratin (av i stort sett samma skrot och korn som (sd)) är de mörka krafter som just nu visar vad de går för i Rostock. Läs mer om dem här om du är intresserad.
G8-länderna består av åttademokratiskt valda regeringars företrädare (även om Rysslands demokratiska legitimitet emellanåt ifrågasätts), och protester mot dessa är i själva verket protester mot de demokratiska processer som ligger bakom den förda politiken. Men det är sällan kravallerna, våldet och stenkastningen framställs så. I stället frammanas bilden av hängivna människors "kamp mot globalisering och fattigdom", vilket ju är helt och hållet fel.
För det första leder den så kallade globaliseringen till ökat globalt välstånd. De länder som rest sig från en position bland världens fattigaste till en ekonomisk ställning som närmar sig den så kallade rika världen har det gemensamt att frihandel och fri rörlighet aktivt har bidragit till deras välstånd.
Inte nog med det. Det finns länder som länge levt efter doktriner som liknar de som stenkastarna förespråkar. Dessa länder, till exempel Etiopien, Zimbabwe och Tanzania, hör inte bara till världens fattigaste. Under oket av en statssocialism som inte sällan understötts av den så kallade rika världen har dessa länder sedan 60-talet inte bara förblivit fattiga - de har till och med blivit fattigare!
Med andra ord: stenkastarna i Heiligendamm skrämmer på mer än ett sätt. Föutom att det gör ganska ont att få deras stenar i huvudet (vilket demokratins och rättsstatens försvarare råkar ut för just nu) så leder den politik de förespråkar till ökad fattigdom och fortsatt sned fördelning av det globala välståndet. Kanske är det dåligt samvete för just detta som leder till att huliganerna döljer sina ansikten bakom masker och bandanas.
G8-länderna består av åttademokratiskt valda regeringars företrädare (även om Rysslands demokratiska legitimitet emellanåt ifrågasätts), och protester mot dessa är i själva verket protester mot de demokratiska processer som ligger bakom den förda politiken. Men det är sällan kravallerna, våldet och stenkastningen framställs så. I stället frammanas bilden av hängivna människors "kamp mot globalisering och fattigdom", vilket ju är helt och hållet fel.
För det första leder den så kallade globaliseringen till ökat globalt välstånd. De länder som rest sig från en position bland världens fattigaste till en ekonomisk ställning som närmar sig den så kallade rika världen har det gemensamt att frihandel och fri rörlighet aktivt har bidragit till deras välstånd.
Inte nog med det. Det finns länder som länge levt efter doktriner som liknar de som stenkastarna förespråkar. Dessa länder, till exempel Etiopien, Zimbabwe och Tanzania, hör inte bara till världens fattigaste. Under oket av en statssocialism som inte sällan understötts av den så kallade rika världen har dessa länder sedan 60-talet inte bara förblivit fattiga - de har till och med blivit fattigare!
Med andra ord: stenkastarna i Heiligendamm skrämmer på mer än ett sätt. Föutom att det gör ganska ont att få deras stenar i huvudet (vilket demokratins och rättsstatens försvarare råkar ut för just nu) så leder den politik de förespråkar till ökad fattigdom och fortsatt sned fördelning av det globala välståndet. Kanske är det dåligt samvete för just detta som leder till att huliganerna döljer sina ansikten bakom masker och bandanas.
02 juni 2007
Smått och gott en lördagskväll
I torsdag kom beskedet att Citybanan ska byggas. Nu inleds förhandlingar mellan staten och de parter som undertecknade avsiktsförklaringen i varje län. Detta är en fråga av utomordentlig betydelse för hela regionen. Nu skia vi förhandla med regeringen i syfte att få till stånd en löäsning för hela regionens bästa. Att som vissa miljöpartister i UNT idag ifrågasätta projektet visar bara hur fel statens infrastrukturpolitik varit under allt för lång tid.
Signaler kommer nu också från regeringskansliet att LOU ifrågasätts för hälso- och sjukvård. Det är mycket bra eftersom det kan öppna för fler aktörer och större mångfald - förhoppningsvis är det vägen mot en ackreditering av alla vårdgivare som så önskar i kombination med en nationell vårdpeng.
Vad vi därefter ska ha landstingen till är en bra fråga som har direkt bäring på Ansvarskommittén. Det är således viktigt att vi inte drabbas av regionkommuner som cementerar det nuvarande förhållandet inom hälso- och sjukvården fast på ett högre och dyrare plan. Men processerna kring Ansvarskommittén pekar nu allt mer mot att det i alla fall inte blir någonting under denna mandatperiod. Att staten behöver se över sin organisation (vilket är helt nödvändigt) och sjukvårdens organisation lämnar en del att önska är inte samma sak som att en enda närmast "monolitisk" lösning är det rätta!
Jo, en sak till. Lite trist är det att moderatkvinnorna går ut så hårt med bristen på ledande kvinnor inom (m). Jag ser väldigt gärna en förbättring - men då ska inte glömmas att mycket har hänt. I vårt län är vi verkligen ett föredöme. Två kvinnliga KS-ordföranden i Håbo och Enköping, ytterligare två kommunalråd i Uppsala och Östhammar, en ledamot i riksdagen och en kvinnlig ordförande i kommunfullmäktige. Men det går att göra mer!
Signaler kommer nu också från regeringskansliet att LOU ifrågasätts för hälso- och sjukvård. Det är mycket bra eftersom det kan öppna för fler aktörer och större mångfald - förhoppningsvis är det vägen mot en ackreditering av alla vårdgivare som så önskar i kombination med en nationell vårdpeng.
Vad vi därefter ska ha landstingen till är en bra fråga som har direkt bäring på Ansvarskommittén. Det är således viktigt att vi inte drabbas av regionkommuner som cementerar det nuvarande förhållandet inom hälso- och sjukvården fast på ett högre och dyrare plan. Men processerna kring Ansvarskommittén pekar nu allt mer mot att det i alla fall inte blir någonting under denna mandatperiod. Att staten behöver se över sin organisation (vilket är helt nödvändigt) och sjukvårdens organisation lämnar en del att önska är inte samma sak som att en enda närmast "monolitisk" lösning är det rätta!
Jo, en sak till. Lite trist är det att moderatkvinnorna går ut så hårt med bristen på ledande kvinnor inom (m). Jag ser väldigt gärna en förbättring - men då ska inte glömmas att mycket har hänt. I vårt län är vi verkligen ett föredöme. Två kvinnliga KS-ordföranden i Håbo och Enköping, ytterligare två kommunalråd i Uppsala och Östhammar, en ledamot i riksdagen och en kvinnlig ordförande i kommunfullmäktige. Men det går att göra mer!
28 maj 2007
Magert!
Jag skulle önska att det är ett skämt men förstår att det är allvar. Två av partierna i oppositionen har nu lämnat ett alternativ till den budget som vi i Alliansen arbetat fram. Dessvärre innehåller deras förslag knappt någonting alls. Fattigdomen på idéer är påtaglig.
I ett läge där vår samhällsmodell står inför större utmaningar än någonsin, så är det uppenbart att vänstern är fullkomligt befriad från nytänkande.
Det vore inte så illa om vården fungerade riktigt bra. Men den verksamhet vi fick ansvaret för i höstas visade sig ha stora brister, som Alliansen nu tar tag i. Det gäller primärvården, psykiatrin, framtiden för Akademiska sjukhuset och inte minst ledarskapet och organisationen. Allt detta avfärdas på två och en halv sida som i stort sett går ut på att man är emot allting som innebär utveckling och förnyelse.
Oppositionens förslag hotar den svenska sjukvårdsmodellen. Det är allvarligt. Men deras budget alternativ känns närmast som ett skämt. Magert, alltså!
I ett läge där vår samhällsmodell står inför större utmaningar än någonsin, så är det uppenbart att vänstern är fullkomligt befriad från nytänkande.
Det vore inte så illa om vården fungerade riktigt bra. Men den verksamhet vi fick ansvaret för i höstas visade sig ha stora brister, som Alliansen nu tar tag i. Det gäller primärvården, psykiatrin, framtiden för Akademiska sjukhuset och inte minst ledarskapet och organisationen. Allt detta avfärdas på två och en halv sida som i stort sett går ut på att man är emot allting som innebär utveckling och förnyelse.
Oppositionens förslag hotar den svenska sjukvårdsmodellen. Det är allvarligt. Men deras budget alternativ känns närmast som ett skämt. Magert, alltså!
27 maj 2007
Vem gillar Hugo Chávez?
Venezuelas socialistiske president Hugo Chávez, vänsterns senaste gullgris, har nu släckt ner den fria televisionen i landet. Orsaken är den vanlgia i ofria länder, det vill säga kritik mot de styrande. Men i Chávez fall finns det särskilt oroande faktorer.
Orsaken är, som vanligt i vänsterorienterade regimer, krav på vad som kallas "folkupplysning". detta tjusiga ord betyder att folk "tycker fel" och måste korrigeras. Eftersom denna korrigering oftast inte låter sig inträffa, brukar följden bli allt tuffare åtgärder - som inte hjälper för "folkupplysningen" men i sin ture lägger grund för än mer ofrihet.
Så ser den socialistiska våldsspiralen ut. Vi har sett den på Cuba, i Tanzania och Zimbabwe, i Vietnam och Nicaragua. Varje gång har processen stötts av vänsterkrafter i vårt land - olika länge beroende på det egna demokratiska samvetet.
Det är dags nu att inse att socialism ALDRIG är rätt väg att gå. Inte för att ge människor frihet, men inte heller för att skapa välfärd. Frihet ger välstånd, och välstånd ger frihet. Därför är välstånd och ekonomiska reformer för ökad ekonomisk frihet alltid rätt väg att gå.
Från svensk sida behövs tydliga markeringar mot Hugo Chávez. Nu. Genast. Och innan det är för sent.
Orsaken är, som vanligt i vänsterorienterade regimer, krav på vad som kallas "folkupplysning". detta tjusiga ord betyder att folk "tycker fel" och måste korrigeras. Eftersom denna korrigering oftast inte låter sig inträffa, brukar följden bli allt tuffare åtgärder - som inte hjälper för "folkupplysningen" men i sin ture lägger grund för än mer ofrihet.
Så ser den socialistiska våldsspiralen ut. Vi har sett den på Cuba, i Tanzania och Zimbabwe, i Vietnam och Nicaragua. Varje gång har processen stötts av vänsterkrafter i vårt land - olika länge beroende på det egna demokratiska samvetet.
Det är dags nu att inse att socialism ALDRIG är rätt väg att gå. Inte för att ge människor frihet, men inte heller för att skapa välfärd. Frihet ger välstånd, och välstånd ger frihet. Därför är välstånd och ekonomiska reformer för ökad ekonomisk frihet alltid rätt väg att gå.
Från svensk sida behövs tydliga markeringar mot Hugo Chávez. Nu. Genast. Och innan det är för sent.
24 maj 2007
Nyttigt att mötas och umgås
Det hann bli en hel vecka sedan det senaste inlägget, vilket beror på ovanligt mycket möten. En ganska påtaglig del av mitt arbete handlar ju om att träffas och samarbeta med människor.
Några av dem träffade jag idag på möte med Mälardalsrådet vid det årliga Mälartinget som i år hälls i Västerås. Det är en bra mötesplats som ger tillfälle att diskutera gemensamma problem och glädjeämnen. På bilden ser du några av dem jag träffat idag: fyra moderata kvinnor, var och en ordförande i kommunstyrelsen i sin hemkommun. De har också massor av kvinnliga kollegor runt om i landet. En av fördelarna med vår framgång i det senaste valet var den långa rad med duktiga och drivande kvinnor som tog plats i ledande roller i kommuner och landsting.
De fyra är, från vänster till höger, Nina Lagh (Håbo), Ann Landerholm (Strängnäs), Anna Wiklund (Enköping) och Elisabeth Unell (Västerås). Jag är stolt över att arbeta tillsammans med dem i Mälardalsrådet och i andra sammanhang.
16 maj 2007
Forskning, tänder och vackert väder
Om en liten stund börjar fyra dagars skön ledighet. Med mig hem för läsning finns som vanligt handlingar till den kommande veckans sammanträden och en en tjock lunta om tandvård: "friskare tänder - till rimliga kostnader". Den stora frågan, som jag ser det, är balansen mellan det egna individuella ansvaret för den egna tandhälsan och det offentligas ansvar för att stödja. En knepig fråga!
Fick idag också tillfälle att tala med professorerna på Akademiska sjukhusets DAT-division och lägga ut texten om Alliansens syn på forskningsfrågor. det blev en intressant och i alla fall aför mig givande debatt om den medicinska forskningens villkor, samarbetet med Uppsala universitet och betydelsen för både Uppsala, länet och regionen.
Vi har ett enormt ansvar på detta område. Uppsalas hela utveckling bygger i hög grad på framgångar som vunnit på Akademiska sjukhuset, och jag är både stolt och ödmjuk inför ansvaret men också inför de möjligheter sjukhusets verksamhet innebär.
Tyvärr finns det allt för många i vårt närområde som tar sjukhuset och dess betydelse för regionens utveckling för givet. Vi måste arbeta mer för att inte bara behålla utan också stärka dess unika roll för det lokala näringslivet.
Allt detta tänker jag nu försöka glömma bort några korta dagar. Vädret verkar visserligen inte lova så gott. Men möjligheter för lite kajakpaddling, kanske en skogspromenad finns nog med rätt kläder och inställning.
Fick idag också tillfälle att tala med professorerna på Akademiska sjukhusets DAT-division och lägga ut texten om Alliansens syn på forskningsfrågor. det blev en intressant och i alla fall aför mig givande debatt om den medicinska forskningens villkor, samarbetet med Uppsala universitet och betydelsen för både Uppsala, länet och regionen.
Vi har ett enormt ansvar på detta område. Uppsalas hela utveckling bygger i hög grad på framgångar som vunnit på Akademiska sjukhuset, och jag är både stolt och ödmjuk inför ansvaret men också inför de möjligheter sjukhusets verksamhet innebär.
Tyvärr finns det allt för många i vårt närområde som tar sjukhuset och dess betydelse för regionens utveckling för givet. Vi måste arbeta mer för att inte bara behålla utan också stärka dess unika roll för det lokala näringslivet.
Allt detta tänker jag nu försöka glömma bort några korta dagar. Vädret verkar visserligen inte lova så gott. Men möjligheter för lite kajakpaddling, kanske en skogspromenad finns nog med rätt kläder och inställning.
15 maj 2007
En dag på jobbet
Idag har jag ägnat mig åt några av de trevligare delarna av uppdraget som landstingsråd: studiebesök, möta medarbetare och uppvaktning.
Studiebesöket först. Det gick av stapeln hos Ambulansverksamheten, vilket ju är en av de mest publika och "sedda" delarna av hela landstinget. Glädjande nog med redovisning av god måluppfyllelse, vilket naturligtvis är viktigt. Vi pratade också en hel del om vikten av att medborgare kan kosten att snabbt skydda och rädda liv, till exempel hjärt- lungräddning.
Därefter träffade jag landstingets ekonomiassistenter för att beskriva och prata om Alliansens politiska vision om god vård i tid. Några av de mest intressanta frågorna handlade om en av de verkligt stora utmaningarna vi står inför de närmaste åren: att ta hand om de många 40-talister som nu börjar pensioneras. det visar hur otroligt viktigt det är att nå målet om alla svenskar i arbete. Vi har helt enkelt inte råd med utanförskapet!
På eftermiddagen uppvaktades två av landstingets trotjänare på sina gemensamma 60-årsdagar.
Studiebesöket först. Det gick av stapeln hos Ambulansverksamheten, vilket ju är en av de mest publika och "sedda" delarna av hela landstinget. Glädjande nog med redovisning av god måluppfyllelse, vilket naturligtvis är viktigt. Vi pratade också en hel del om vikten av att medborgare kan kosten att snabbt skydda och rädda liv, till exempel hjärt- lungräddning.
Därefter träffade jag landstingets ekonomiassistenter för att beskriva och prata om Alliansens politiska vision om god vård i tid. Några av de mest intressanta frågorna handlade om en av de verkligt stora utmaningarna vi står inför de närmaste åren: att ta hand om de många 40-talister som nu börjar pensioneras. det visar hur otroligt viktigt det är att nå målet om alla svenskar i arbete. Vi har helt enkelt inte råd med utanförskapet!
På eftermiddagen uppvaktades två av landstingets trotjänare på sina gemensamma 60-årsdagar.
14 maj 2007
Glädje och oro
Jag har ägnat kvällen åt att läsa Företagarnas och Swedbanks Småföretagsbarometer och samtidigt studera arbetsmarknadsstatistik. Det är både glädjande och oroande.
Glädjande är att konjunkturen är urstark och att arbetslösheten sjunker ned mot riktigt låga nivåer. Den starka konjunkturen tycks dessutom vara uthållig, något som inte minst för stabiliteten i samhällsekonomin är långt viktigare än börsbubblor och spekulationsekonomi - något som ju gång på gång de senaste decennierna grumlat glädjen över växande ekonomi. Visst är det en märklig ödets ironi att den regering som kallat sig arbetarnas mest har bidragit till champagneyra och konstiga börsraketer.
Med den nuvarande regeringen - en riktig arbetarregering - kommer inte bara jobben. De kommer dessutom med låg inflation och sänkta skatter på att jobba. Nu lönar det sig att gå till jobbet inte bara för börsklipparen och direktören (det gör det ju för det mesta) utan framför allt för sjuksköterskan, affärsbiträdet och rörmokaren. Precis så ska det vara!
Men det fiinns orosmoment kvar. Fortfarande står tiotusentals utanför arbetsmarknaden, och det som är längst ifrån dne har fortfarande svårast att komma in. Mer måste göras för att matchningen ska bli bättre!
Glädjande är att konjunkturen är urstark och att arbetslösheten sjunker ned mot riktigt låga nivåer. Den starka konjunkturen tycks dessutom vara uthållig, något som inte minst för stabiliteten i samhällsekonomin är långt viktigare än börsbubblor och spekulationsekonomi - något som ju gång på gång de senaste decennierna grumlat glädjen över växande ekonomi. Visst är det en märklig ödets ironi att den regering som kallat sig arbetarnas mest har bidragit till champagneyra och konstiga börsraketer.
Med den nuvarande regeringen - en riktig arbetarregering - kommer inte bara jobben. De kommer dessutom med låg inflation och sänkta skatter på att jobba. Nu lönar det sig att gå till jobbet inte bara för börsklipparen och direktören (det gör det ju för det mesta) utan framför allt för sjuksköterskan, affärsbiträdet och rörmokaren. Precis så ska det vara!
Men det fiinns orosmoment kvar. Fortfarande står tiotusentals utanför arbetsmarknaden, och det som är längst ifrån dne har fortfarande svårast att komma in. Mer måste göras för att matchningen ska bli bättre!
13 maj 2007
Upplysning behövs om kommunismen
Brrr...
I onsdags publicerade två föredrädare för Föreningen för upplysning om kommunismen skrämmande siffror om ungdomars okunnighet om vad kommunismen ställt till med. Läs gärna själv artikeln på http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=647904 .
Kommunismen har under 1900-talet ställt till med massor av elände, men det värsta är att eländet fortsätter. Människor tror fortfarande att frihet, jämlikhet och broderskap kan kommenderas eller till och med piskas fram i ett samhälle. Insikten om vad kommunismen inneburit, och fortfarande innebär, i jämförelse med demokrati och fri ekonomi är förfärande begränsad.
Till råga på allt gav veckan som gått också exempel på att denna brist på insikt lever kvar. Medan USA och dess allierade faktiskt verkligen befriade den västra halvan av Europa, så ockuberade det kommunistiska Sovjetunionen den andra halvan. Medan den västra halvan inte bara fick frihet utan också ekonomiskt och socialt vänstånd, så fick den avc kommunister dominerade halvan både förtryck, social misär och ekonomisk stagnation. Att i det läget ställa sig i Göteborgs hamn och ropa "NATO, go home" är inte bara naivt och aningslöst. Det är en indikation på att människor fortfarande inte ser skillnaden mellan befriare och förtryckare.
I onsdags publicerade två föredrädare för Föreningen för upplysning om kommunismen skrämmande siffror om ungdomars okunnighet om vad kommunismen ställt till med. Läs gärna själv artikeln på http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=647904 .
Kommunismen har under 1900-talet ställt till med massor av elände, men det värsta är att eländet fortsätter. Människor tror fortfarande att frihet, jämlikhet och broderskap kan kommenderas eller till och med piskas fram i ett samhälle. Insikten om vad kommunismen inneburit, och fortfarande innebär, i jämförelse med demokrati och fri ekonomi är förfärande begränsad.
Till råga på allt gav veckan som gått också exempel på att denna brist på insikt lever kvar. Medan USA och dess allierade faktiskt verkligen befriade den västra halvan av Europa, så ockuberade det kommunistiska Sovjetunionen den andra halvan. Medan den västra halvan inte bara fick frihet utan också ekonomiskt och socialt vänstånd, så fick den avc kommunister dominerade halvan både förtryck, social misär och ekonomisk stagnation. Att i det läget ställa sig i Göteborgs hamn och ropa "NATO, go home" är inte bara naivt och aningslöst. Det är en indikation på att människor fortfarande inte ser skillnaden mellan befriare och förtryckare.
Lite söndagskultur på Linnés Hammarby
En skön och varm men lite blåsig söndagsförmiddag har ängats åt att inviga kulturreservat på Linnés Hammarby en knapp mil sydöst om Uppsala. När reservat av detta slag innebär väsentliga inskränkningar i äganderätten är de inte så roliga men i detta fall känns det klockrent - och nog är det en statlig/offentlig angelägenhet att vårda ett historiskt arv?!
På bilden inviger landshövding Anders Björck kulturreservatet tillsammans med Uppsala välkände Linnéimpersonator Hans Ödöö.
Ett stort tack till sällskapet Linnés Hammarby och Linnean Society i London för deras fantastiska ideella insatser för kulturminnesvården. De är organisationer som utgör ännu ett exempel på att den offentliga kulturens roll är att stödja de många privata initiativ som utgör grunden i samhällets kulturliv. Trist bara att många aktörer lite längre till vänster vare sig erkänner dessa privata initiativ eller inser förhållandet mellan offentligt och privat. Även på detta område har vi mycket kvar att uträtta i Alliansen.
På bilden inviger landshövding Anders Björck kulturreservatet tillsammans med Uppsala välkände Linnéimpersonator Hans Ödöö.
Ett stort tack till sällskapet Linnés Hammarby och Linnean Society i London för deras fantastiska ideella insatser för kulturminnesvården. De är organisationer som utgör ännu ett exempel på att den offentliga kulturens roll är att stödja de många privata initiativ som utgör grunden i samhällets kulturliv. Trist bara att många aktörer lite längre till vänster vare sig erkänner dessa privata initiativ eller inser förhållandet mellan offentligt och privat. Även på detta område har vi mycket kvar att uträtta i Alliansen.
08 maj 2007
På väg mot en bättre vård
Tillbaka i Uppsala efter två dagars studiebesök i ett annat alliansstyrt landsting, nämligen Östergötland. Visst hade vi problem att dryfta med varandra, vi som tagit över rodret efter vänsterkarteller, men i bägge landstingen fanns det gott om idéer och utvecklingskraft.
Så är det ofta när jag pratar med moderata kollegor i kommuner och landsting runt om i landet. Vi har alla massor av idéer som mer eller mindre väntar på att förverkligas, eller som vi fattat beslut om och nu väntar på effekterna av. Mot detta står i många fall en opposition som inte bara tycks sakna idéer. Vi ser fortfarande de förfärande konsekvenserna av deras politik under tolv år.
Idag kom nämligen också SKL:s undersökning om väntetider, tillgänglighet och kvalitet i vården. Att pappan till en ung kvinna sedan ringde på eftermiddagen och berättade om dotternas vedermödor med att komma i kontakt med en läkare gjorde bara saken än tydligare.
Nu lägger vi fler skarpa förslag för att utveckla vården. På torsdag presenterar vi vår nya budget.
Så är det ofta när jag pratar med moderata kollegor i kommuner och landsting runt om i landet. Vi har alla massor av idéer som mer eller mindre väntar på att förverkligas, eller som vi fattat beslut om och nu väntar på effekterna av. Mot detta står i många fall en opposition som inte bara tycks sakna idéer. Vi ser fortfarande de förfärande konsekvenserna av deras politik under tolv år.
Idag kom nämligen också SKL:s undersökning om väntetider, tillgänglighet och kvalitet i vården. Att pappan till en ung kvinna sedan ringde på eftermiddagen och berättade om dotternas vedermödor med att komma i kontakt med en läkare gjorde bara saken än tydligare.
Nu lägger vi fler skarpa förslag för att utveckla vården. På torsdag presenterar vi vår nya budget.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)