Möte med vårdens viktigaste människor

Tillsammans med kollegor i landstingsalliansen besökte jag idag Danielsgården i Tierp för att får veta hur de arbetar med äldre multisjuka. Att hitta bra lösningar för äldre med stora vårdbehov är en fråga som vi i Alliansen tar på stort allvar. Det ställer krav på bra samarbete med länets kommuner, men också på att vi lyckas skapa en gemensam syn på resurser och behov.

En viktig del i detta är att lyssna på personalen och deras tankar om sitt arbete. Det kunde vi göra idag, och jag är övertygad om att det kommer att bidra till en bättre och värdigare vård för dem med stora och återkommande vårdbehov.

Dagen fortsatte med kampanjaktiviteter i centrala Tierp. Samtal med väljare och glada tillrop från förbipasserande gjorde mig än mer övertygad. Tierp kommer att höra till de kommuner där vi får väljarnas förtroende i valet. Det gör att vi kan arbeta vidare med att utveckla våra idéer till glädje för dem som bor i Tierp.

Besked om Ärna och Ledningsregementet, tack.

De rödgröna partierna slingrar sig som maskar när de lokalt ställs till svars om framtiden för våra militära förband i länet. Mina kollegor i Enköpings och Uppsala kommuner, Anna Wiklund och Gunnar hedberg, skriver idag i Svenska Dagbladet tillsammans med tjugo andra ledande moderater i kommuner med militära förband och kräver svar på var nedläggningar kommer att äga rum.

I Uppsala är frågan uppebart känslig. Den lokala ledaren för (MP), Maria Gardfjell, slingrar sig genom att lägga rökridåer och hitta svepskäl för att slippa svara. Det gör frågan än mer angelägen att ställa: kommer Ärna att läggas ner om de rödgröna vinner? Hur ser framtiden ut för Ledningsregementet i Enköping? Hur ser de rödgröna i så fall på möjligheterna att försvara Stockholm, Uppsala och Mälardalen?

Maria Gardfjell hukar och lägger rökridåer. Det intressanta är givetvis inte rökridåerna och krumbukterna, utan svaret på de frågor vi ställer utan att få svar. Och givetvis den fråga som följer: vad är det Maria Gardfjell har att dölja om den allt mer vänsterorienterade försvarspolitiken?

Frågor som väljarna ställer

Med tre veckor kvar till valdagen börjar temperaturen stiga, och det märks i kontakten med väljarna. Frågorna blir fler och nyfikenheten större på vad vi vill göra under kommande år. I debatten kring landstinget märks detta alldeles särskilt. Där står debatten mellan fortsatt förnyelse eller återgång till köer och krångel.

I veckan har jag fått flera positiva reaktioner på just detta. Både i dörrknackningssamtal och ute på gator och torg har signalen varit tydlig från väljarna: fortsätt förändringsarbetet! Jag får många synpunkter på vad som måste förbättras i vården, och det är bra.

Men i arbetet med förändring är det också viktigt att det sker med en trygghet för alla som berörs. Därför känns det bra att kunna lute sig mot det som vi gjort under de senaste fyra åren. Mycket har hänt - men grunden är stabil. I det läget är det givetvis märkligt att våra motståndare försöker dra in frågor i debatten som överhuvudtaget inte är aktuella, men det visar kanske också hur svarslösa de är i just de frågor som väljarna ställer.

För oss i Alliansen, och inte minst oss moderater, är akutvården, vården av äldre med stora vårdbehov och väntetiderna och tillgängligheten de viktigaste frågorna i vården - inte vem som äger vårdcentraler eller om de ska kunna gå med vinst. När vi pratar med väljarna - och det gör vi ofta just nu! - så är det mycket riktigt akuten, de äldres situation och väntetiderna som tas upp. När vi möter våra motståndare vill de prata om helt andra frågor.

Vi har många viktiga uppgifter i arbetet med att utveckla svensk sjukvård. Vi i Alliansen tänker fortsätta det arbetet, och göra det med utgångspunkt i de frågor som väljarna ställer. Den debatt med ideologiska övertoner som vänsterpartierna vill driva saknar intresse hos medborgarna.

Men ändå; ideologin spelar roll även i sjukvårdspolitiken. Därför är det anmärkningsvärt att det parti som driver de andra framför sig i vänsterblocket, det vill säga vänsterpartiet, är så tydliga i dessa frågor. I en radiodebatt i torsdags sade Sören Bergqvist (V) rakt ut att "riktig frihet handlar om att inte behöva välja". Citatet är en ypperlig sammanfattning av vänsterpartiernas politik under många år.

Valfrihet och människosyn

Susanne Eriksson (S) tror på de rödgrönas landstingsblogg att vi i Alliansen "kraftigt överskattar rörligheten bland länets patientgrupper."

Det gör vi inte. Däremot underskattar vi inte heller deras förmåga att göra egna val. Eller betydelsen av att faktiskt ge människor rätten att välja mellan olika alternativ.

Nu gäller det att skrämmas!

Den socialdemokratiska landstingspolitikern och riksdagskandidaten Pyry Niemi blottlägger socialdemokratins och de rödgrönas brist på politik på de rödgrönas blogg. Inte särskilt förvånande. Nu gäller det nämligen att, i brist på egen politik, med alla medel skrämma upp både väljare och medarbetare med "nedskärningsspöket".

Sanningen är att vi aldrig satsat så mycket på vården och kollektivtrafiken som nu. Så sent som i juni anslogs för övrigt 100 miljoner kronor extra just till vården.

Det finns däremot alla skäl för att utfärda en varning för de signaler som de rödgröna sänder, med en känsla av att faran är över när det gäller att hålla ordning på landstingets ekonomi. Vårt landsting har god ordning på ekonomin, men det är också centralt att kostnadsutvecklingen hålls i strama tyglar. Därför är dagens (S)-utspel inte bara osant utan dessutom ekonomiskt oansvarigt.

Här kan du se min kommentar till frågan.

Alliansen håller ihop

Noterade attt UNT igår skrev om att "blocken krackelerar", vilket för landstingets del i och för sig mest handlade om de rödgrönas olika hållning i viktiga frågor som konkurrensutsättning och patienternas valfrihet. Från den dagspolitisk verkligeheten kan dock noteras att frågan tycks vara avgjord inom det rödgröna blocken även om retoriken låter annorlunda. de rödgröna motsätter sig nämligen i praktisk handling konsekvent all ökad mångfald.

Nå, möjligen kamn deras inre oenighet vara orsaken till att de fokuserar på det enda de är överens om, nämligen att de vill styra. troligen är det därför som all kraft på deras blogg läggs på att kritisera oss i Alliansen och inte minst mig personligen.

jag kan glädja läsaren med att det faktiskt finns skillnader i synsätt mellan partierna i Alliansen - men också att de inte är större än att vi genom hela mandatperioden har kunnat hålla samman såväl i stort som i detaljer. Receptet är respekt för varandra, vilja att pröva olika lösningar och en ständigt pågående dialog mellan företrädare. Vi håller ihop. och inte nog med det. Vi har ganska trevligt tillsammans också. Förmodligen är det orsaken till goda resultat. Den som har roligast vinner!

Mycket kvar att göra

Söndag morgon, och det ligger givetvis ett leende på läpparna. Dagens SIFO kunde förstås vara sämre, men inte nog med det. Solen skiner, sensommaren är fortfarande njutbar och socialdemokraternas så kallade skräckrapport slår nog denna gång mest tillbaka på dem själva.

Men intressantast just nu är ett annat av vänsterpartierna, nämligen miljöpartiet. Den halländske bloggaren Pierre Ringborg slår huvudet på spiken. Detta parti börjar uppenbert inse att det inte var en helt enkel och klockren staregi att slå sig i slang med socialdemokraterna och Vänsterpartiet, av flera skäl. Dels börjar nu de miljöpartistiska hjärtefrågorna halka allt längre iväg från dagordningen men ännu värre är vad som dyker upp i stället. Vilket givietvis leder till att man stöter ihop med allt fler miljöpartister som blir allt mer obekväma med att behöva försvara...ja, lite allt möjligt.

Så är det också alldeles klart. En röst på miljöpartiet är inte en röst på någon sorts halvborgerlig alternativrörelse. Den som vill kombinera en grön politik med liberala idéer inom allt från utbildning till sjukvård kan inte rösta på miljöpartiet. För då röstar man på Lars Ohly, och på ett komplett paket av en politik som ligger så långt från Alliansen som det går att komma.

Det viktiga är dock inte andra partier, utan vårt eget arbete för att berätta om väljarna hur vår fortsatta renovering av välfärden ser ut Hur vi ska korta köerna i vården, förbättra resultaten i skolan, fortsätta att bygga ut infrastrukturen och skapa en värdig livsmiljö för gamla och multisjuka. Mot denna politik har våra motståndare inget att komma med annat än tjafs och skrämsel. Deras bloggar fortsätter att handla mer om oss om om den egna politiken. Vårt svara på detta ska vara att prata med väljarna opch att beskriva den politik vi vill föra. det verkar vara en ganska lyckad strategi, att döma av opnionsinstitutens mätningar.

Den desperata skräckrapporten

Jag har tagit del av brottstycken av den rapport som socialdemokraterna påstås ligga i startgroparna för att publicera och är egentligen inte ett dugg förvånad. det hela är egentligen ganska enkelt.

Opinionen går socialdemokraterna emot, och det är ju inte så bra - för socialdemokraterna. Eftersom detta parti anser sig företräda inte bara sina egna väljare utan rent av vara någon sorts allmän bärare av den gemensamma välfärden så är nu alla medel tillåtna för att skapa misstro mot den sittande regeringen - och mot sittande majoriteter i en lång rad kommuner och landsting.

Men den metod som enligt uppgift används för att få fram stoff för en "skräckrapport" är så ovederhäftig att den i sig är skäl nog att belysa hur direkt olämpliga socialdemokraterna är, när det gäller att ta ansvar för Sverige.

Men det går att sätta in denna kampanj i ett sammanhang där också exempelvis LO:s annonskampanj ingår. Lyckligtvis märks effekterna när vi pratar med människor i valstugan, vid olika kampanjaktiviteter, när vi knackar på dörrar och i liknande sammanhang. Folk tror helt enkelt inte på socialdemokraterna och deras lögner längre. Visst finns det fortfarande en hel del människor som röstar socialdemokratiskt och därmed också tror på "sitt" parti, men i påfallande hög utsträckning tycks ändå skrämseltaktiken ha slagit fel.

Det är tråkigt, lika tråkigt som när en företrädare för ett annat vänsterparti, miljöpartisten Edstav, medvetet (?) och fullständigt beskriver vår satsning på dem med de absolut största vårdbehoven, de allra sköraste som söker vård, för "en gräddfil för miljonärer".

Slutsatsen är enkel. Seriös debatt passar inte vänsterpartierna. Och den politik vi i Alliansen lägger fram är så svår för vänsterpartierna att bemöta att de inte drar sig för både lögner och medvetna misstolkningar. Möjligen beror de på att de upptäckt och insett att fyra år med Alliansens politik har gett positiva effekter för människor.

Medvind

Tar det lugnt hemma i Krusenberg efter en riktigt hektisk vecka. Presentation av Alliansens valplattform, kampanjaktiviteter från morgon till kväll och medias uppmärksamhet kring Upplands Lokaltrafik och avtalen med landstingen i regionen har fyllt veckan. Plus en resa till Malmö för sammanträde.
Roligast under veckan har utan tvekan varit alla positiva kommentarer. Det känns verkligen att vi har medvind!

Utbildning och sjukvård i världsklass

Bara de senaste dagarna har det kommit riktigt positiva besked för Uppsala och för vårt landsting. Mest glädjande för landstinget är givetvis beskedet att avtal är klara med alla landsting i sjukvårdsregionen, men vi gläds också ät att våra universitet rankas högt i internationella jämförelser.

I Uppsala har vi all anledning att vara stolta över våra båda universitet, Uppsala universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet. Bägge finns i den absoluta eliten av världens lärosäten, och bidrar till att vårt län växer och frodas.

För landstinget är samarbetet med dem mycket viktigt på många områden, eftersom de båda på olika sätt sysslar med livsvetenskaper. Till detta kan vi lägga de många organisationer och myndigheter som finns i Uppsala med omnejd, som också bidrar till Uppsalas och länets vetenskapliga profil. Dit hör Läkemedelsverket och Livsmedelsverket, Statens Veterinärmedicinska Anstalt och givetvis de otaliga företag som är verksamma i branschen.

Att samverka med så tunga och framstående aktörer stälelr givetvis stora krav på vårt landsting. Vården, forskningen och utbildningen går hand i hand på ett universitetssjukhus – och måste självklart hålla en standard i paritet med de universitet som man samverkar med. Från Alliansens sida tar vi därför dessa frågor på mycket stort allvar. Under de fyra år som gått har vi också kunnat genomföra flera viktiga åtgärder som stärkt Akademiska sjukhuset som ledande universietssjukhus.

Att Akademiska sjukhuset nu har långsiktiga avtal med alla viktiga partners är självfallet en sådan faktor. Likaså att forskningen stärkts genom ekonomiska satsningar från statligt håll. Uppdraget att bedriva rikssjukvård och den luftburna intensivvården hör också dit. Det har dessutom lett till ännu ett viktigt uppdrag, nämligen ansvaret för sjukvård för Försvarsmaktens utlandsstyrkor.

Under mandatperioden har ett forskningspris för framstående klinisk forskning inrättats, en forskningspolicy tagits fram, samverkan mellan kommun, landsting och näringsliv stärkts inom STUNS och Uppsala BIO och viktiga investeringar gjorts för att säkerställa att forskningen har de förutsättningar som krävs.

Så här kan uppräkningen pågå rätt länge. Vad de rödgröna vill med forskningen är mer oklart. Man pratar gärna om att samverkan ska vara god och att Akademiska ska vara ”ledande” men har lite att säga konkret om hur det ska gå till. Samtidigt sprider man gärna osunda myter. Man säger sig vara ”orolig” över saker som ofta saknar täckning och försöker gömma sin socialistiska sjukvårdspolitik bakom rökridåer om forsknings- och utbildningspolitiken. Ett flagrant exempel var när socialdemokraterna Börje Wennberg och Tomas Östros, den senare har tidigare varit en allt annat än lyckad forskningsminister, bröt den goda borgfred vi haft kring Akademiska med en osaklig debattartikel om sjukhusets framtid. Jag har flera gånger funderat över i vilken utsträckning detta försök att plocka poäng i en framtidsfråga lett till oro och osäkerhet bland sjukhusets anställda. Artikeln innebar i vart fall slutet på alla förhoppningar om att socialdemokratin kan utöva ett tryggt ledarskap för ett stort universitetssjukhus.

De rödgröna pratar gärna också om sin ”oro” för att ”Akademiska sjukhuset ska säljas ut”!. Sjukhuset måste, påstår man, vara en enhet för att inte riskera forskningen. Resonemanget blottlägger bara dessa partiers okunskap på området. Redan idag bedrivs en betydande del av både forskningen och den vård som är knuten dit utanför själva sjukhuset, och en utveckling i riktning mot ytterligare verksamhet utanför sjukhuset är nödvändig. Ett exempel är UCR, Uppssala Clinical Research Center, som har världsrykte inom kliniska prövningar och kvalitetsregister. Akademiska sjukhuset är en bra bas, men verksamheten måste sträcka sig långt utanför Uppsala. Forskningen vid sjukhuset är helt enkelt beroende av företag och organisationer långt utanför själva sjukhuset, både organisatoriskt.

Orsaken till socialdemokraternas passivitet i forskningsfrågor stavas rädsla och brist på insikt. Ett parti som räddhågset klänger sig fast vid landstinget som ensamt ansvarig för att leverera sjukvård till medborgarna får helt enkelt svårt att tänka så fritt som en snabb utveckling kräver. Det är beklagligt, för det hotar sjukhusets möjligheter till utveckling om den politiska utvecklingen skulle slå fel.

Min vän Gunnar

Noterar att Gunnar Hedberg börjat blogga. Jättekul.

Är helt övertygad o´m att du även där kommer att hitta övervägande positiva och glada inlägg, fjärran från de grinigheter och gnäll som översvämmar den politiska bloggosfåären.

Rock 'n' Roll i politiken

Man kan ju inte hålla på med valrörelsen dygnet runt. I kväll fick det bli lite rockriff med äldsta grabben som omväxling. Men annars är det politik för det mesta. Östhammar igår, Malmö idag, Knivsta i morgon. Och överallt möter vi glada tillrop. Jag har längtat efter valrörelse ett tag, men att det skulle bli så här kul trodde jag inte.

Påmåndag, har jag erfarit, kommer socialdemokraternas sjukvårdspolitiska talesperson Ylva Johansson till Uppsala. Hon kommer säkert att tala om Alliansens sjukvårdspolitik (som finns) i stället för om den egna (eftersom den inte finns). Och då har vi en del att berätta för henne. Som till exempel att tillgängligheten i primärvården gått från en bottenplacering 2005 till en plats i toppen idag. Att vårdvalet och det ekonomiska ersättningssystemet fått positiva effekter vi inte väntat oss, och nu delvis kopieras av andra landsting. Att ekonomin är i balans efter mer än tio års elände. Att hälsoläget i befolkningen blivit bättre. Att vi nu införe tt VIP-kort för de sköraste och mest utsatta, så att de inte ska tvingas vänta i timmar öpå akutmottagningarna. Att nya vårgivare etablerat sig i länet. Att Akademiska sjukhuset ständigt flyttar fram sina positioner som ledande universitetssjukhus.

Jag tror att Ylva kommer att prata om allt detta, men det kommer att låta aningen annorlunda. Hur det kommer att låta? Tja, en föraning får man på de rödgrönas blogg, som knappt ens nämner den egna sjukvårdspolitiken men skriver desto mer - i en hånfull ton som säger rätt mycket - om Alliansens politik.

Jag är stolt över Alliansen i landstinget, stolt över den politik vi för och de resultat den politiken har fått för invånarna i länet. Det är därför jag mer än gärna skriver om vår politik här på min blogg.

Det är helt enkelt, lite rock 'n' roll över Alliansens politik. Och den inte bara rockar; den håller ihop, fungerar och levererar!

Okunnigt och arrogant av Edstav (MP)

Ärlighet och hederlighet räcker långt även i politiken. En annan god egenskap för en politiker är att vara påläst och att veta vad man pratar om. Det finns många politiker i alla läger som är duktiga på detta. Men inte alla.

Jag har efter att ha läst Janne Nordlings blogg förstått att miljöpartiets Johan Edstav idag stått på Stora Torget i Uppsala och hånat ett förslag som överhuvudtaget inte existerar. Edstav kommenterade nämligen Alliansens valmanifest för landstinget, uppenbarligen utan att ha läst detsamma. Och då kan det gå illa.

På torget lär Edstav, enligt Janne Nordling som nog får antas ha koll på sina källor, ha sagt att vi vill införa VIP-kort för "rika direktörer". Den som lyssnat till, tittat på och läst medias rapportering har säkerligen förstått bättre vad det handlar om. Det vi vill göra är att de de allra sjukaste, mest utsatta och absolut sköraste i samhället, de riktigt gamla med många samtidiga sjukdomar och stora behov av omsorg och omvårdnad en värdigare och mer omtänksam behandling än idag.

För fyra år sedan ingick Johan Edstav i den politiska majoriteten i vårt landsting. På den tiden anmälde kommuner landstinget för brister i det gemensamma omhändertagandet av gamla och sjuka. Patienter blev liggande i veckor på Akademiska sjukhuset på grund av brist på vård- och omvårdnadsplatser. Nu arbetar vi med att lösa det problemet, och det vi kallar för ett "VIP-kort" är en del i den lösningen. Det handlar alltså inte om "rika direktörer" utan om samhällets allra sköraste.

Till samhällets allra sköraste hör inte Johan Edstav. Tvärtom. Miljöpartiets landstingsråd i opposition använder gamla och sjuka som slagträ i den politiska debatten och är mer intresserad av att plocka billiga poäng i valdebatten än att ägna sin energi åt landstingets viktigaste utmaningar.

Edstav behöver inte be mig och de övriga i Alliansen om ursäkt. Däremot vorde det bra om han ursäktade sig inför de hundratals äldre, multisjuka kvinnor och män som Edstav tycks vara totalt ointresserad av att bry sig om.

Rösta gärna på Johan Edstav om du tycker att den synen på patienter och vårdbehövande ska ge pluspoäng. Men om du tycker att politiken ska lösa de verkligt svåra samhällsproblemen, till exempel vad som ska göras med de mest vårdbehövande, och om du tycker attd et är ovärdigt att 96-åriga damer ska tvingas vänta i timmar på att få den vård de behöver - då ska du lägga din röst på Alliansen.

Kom och prata sjukvård med mig

Som du kanske noterat i dagens Upsala Nya Tidning (pappersversionen) så kan du träffa mig i valstugan på Stora Torget idag mellan 14 och 16. jag är där för att prata om hur vi ska utveckla sjukvården, men också om andra viktiga frågor inom landstingets ansvar: kollektivtrafik, regional utveckling och kultur. men också om annat som du vill diskutera, till exempel hur olika delar av välfärden hänger ihop.

Det är välsigt roligt och spännand eatt vara landstingspolitiker, men det gäller också att politikens olika delar hänger ihop. det är därför vi der samarbetet mellan landsting och kommuner som en av de viktigaste frågorna. Flera av de frågor som jag arbetar med har också en klart nationell profil, till exempel högre utbildning, forskning, och avancerad sjukvård. Sverige är ett litet land, därför måste vi använda våra resurser på dessa områden så klokt som möjligt och inte plottra bort dem där de inte gör nytta.

För Uppsala är en sådan utveckling bra. Vi är och ska förbli ledande inom dessa viktiga områden.

Men framför allt ska vi se till att alla som bor i Uppsala län får en riktigt bra hälso- och sjukvård och kollektivtrafik. Vi har gjort mycket under de senaste fyra åren - men det finns massor kvar att göra och vi är inte nöjda med allting som det är idag. Det akuta omhändertagandet måste bli mycket bättre, och det gäller inte bara väntetiderna. Det viktigaste är att ge de äldsta och sjukaste en bra vård, omvårdnad och omsorg - och det innebär att man som gammal och multisjuk självklart inte ska behöva ligga i en korridor och vänta i timmar på den vård man behöver.

Vi har idéer för hur vi ska arbeta med detta. Kom till torget idag, eller hör av dig någon annan gån, så berättar jag gärna mer. Vi ses!

Allt till alla?

Visst; jag tycker att man i första hand ska blogga om sin egen politik, men att kommentera andra politiska ställningstaganden behövs ändå också ibland. Alternativet skulle ju vara att vem som helst kunde säga, skriva eller tycka vad som helst utan att få mothugg. Jag vet inte om det heller vore så värst lyckat.

Därför har jag kikat lite på vad miljöpartiet idag sagt sig vilja stå för om man får väljarnas förtroende. Och sanningen är att det finns skäl att granska detta parti noga. Mycket noga.

Politik handlar i mycket hög grad om att ta ansvar, om att våga genomföra saker och att stå för beslut även om de är tuffa. Politik handlar därmed också om att göra prioriteringar, om att kunna välja och välja bort - och att för väljarna redovisa en sammanhåller politik som faktiskt fungerar även om man skulle hamna i en majoritetsställning.

Av detta ser man inte mycket i miljöpartiets politik. I stället är det "allt till alla" och dessutom utan någon som helst ekonomisk analys. Att saker och ting kostar pengar - skattebetalarnas pengar - tycks inte bekomma miljöpartiet det minsta.

Några exempel som ligger mig varmt om hjärtat.

Miljöpartiet vill att vi ska bygga upp ett spårvägsnät i Uppsala. Kostar enligt partiets ledande företrädare "några arenor" att bygga upp. Det vill säga en eller annan miljard. Pengar som måste lånas, eller betalas via höjda skatter. ge oss besked om vilket, tack.

Miljöpartiet vill bygga ett nytt kök på Akademiska sjukhuset, en lösning som en bred majoritet av landstingsstyrelsen avfärdade för knappt två år sedan. redan då ansågs investeringen för dyr. Idag har byggkostnaden ökat ytterligare. Ändå har Miljöpartiet mage att kalkylera med samma investeringskostnad som då. Minst hundra miljoner ligger därmed och slirar i miljöpartiets ekonomiska kalkyl för landstinget. Till saken hör dessutom att detta parti som säger sig värna om miljön därmed föreslår en lösning för maten på Akademiska som skulle leda till att tvåtusen lastbilstransporter varje år skulle åka rakt in i centrala Uppsala. Och allt detta utan att maten för den skull blir bättre!

Seriösa politiska partier lägger inte fram förslag på det sätt som Miljöpartiet gör. Ett seriöst politiskt parti gör noggranna ekonomiska kalkyler innan de går till väljarna med sina idéer.

Hur går det ihop?

Idag blir det ett par rader om Mona Sahlins sommartal, som bland annat kommenteras av våra rödgröna vänner här i landstinget. I det inlägget ställs skattsänkningar i rak motsats mot välfärd, men socialdemokraternas partiledare har ju lovat att sänka skatten med i storleksordningen tio mailjarder. Hur går det ihop? Denna skattesänkning ska ju dessutom finansieras. med vad? Blir det höjda skatter på annat, eller blir det neddragen välfärd? Och om det blir skattehöjningar, hur kommer de i så fall all slå mot pensionärerna? Vad blir nettoeffekten av den socialdemokratiska politiken för pensionärerna?

Att sänkta skatter kan kombineras med bra välfärd har väljarna lärt sig under de fyra senaste åren. En undersköterska har fått nästan en månadslön extra i plånboken, utan att välfärden raserats. I vårt landsting lägger vi till och med mer än vi någonsin gjort på vården under innevarande mandatperiod - och det i efterdyninarna efter den värsta ekonomiska krisen på årtionden. Allt detta bygger på en kombination av ansvarsfull ekonomisk politik och satsning på arbetslinjen.

Man kan helt enkelt säga att det är häftigt att betala skatt, framför allt om det är riktigt många som gör det - för då räcker mindre skatt per skattebetalarare längre.

Stabilt i Alliansen, oro bland vänsterpartierna

Jag noterar efter att ha läst Svenska Dagbladet och kikat runt lite bland rödgröna bloggar att desperationen sprider sig i vänsterleden. Några argument har man inte, så nu är det bar smuts och högljudd arrogans som gäller. Framför allt tycks det faktum att Vänsterpartiet u blanserar på fyraprocentssspärren väcka oro. Det kanske indikerar att intresset från socialdemokrater för att stödrösta på detta parti blir avsevärt mindre när det egna partiet snarare balanserar på trettioprocentsbranten.

Men inget är ännu klart. Kampen står om ett stort block av väljare som ännu ej bestämt sig och kan hamna vart som helst. I ett sådant läge känns det tryggt att kunna luta sig mot en god politik och inte mot smutskastning och sarkasmer om motståndaren.

Pengar från facket och politik i retur

I all korthet och all enkelhet efter en intensiv dag med valkampanj i länet. Jag noterar i Expressen att LO nu lanserar sitt bidrag i valrörelsen.

Att LO lägger en hel del av medlemmarnas pengar på socialemokraternas valrörelse är sedan länge känt. I veckan förekom en del insinuationer om kopplingar mellan bidrag till personvalskampanjer och löften om motprestationer. Nu vore det intressant att få veta vad LO tänker sig att få för politisk utväxling av sitt stöd till vänsterpartierna. Det är ju onekligen en fråga av mer allmänt intresse eftersom det rör medlemmarnas pengar.

Det vore bra om de ledande socialdemokratiska politikerna i kommuner och landsting berättade om sina politiska bindningar till facket, som den största externa finansiären av socialdemokraternas valrörelse.

Flitens lampa lyser...?

Nu har jag fått veta.

De "flitigaste politikerna" i vårt län är inte de många förtroendevalda som i ansvarig majoritetsställning arbetar med att ge invånarna i länet skola, sjukvård, omsorg, kollektivtrafik och mycket annat. I alla fall inte när media (mer exakt Radio Uppland) recenserar det politiska arbetet. Flitigast blir då den som i stället för att ta ansvar i majoritet - eller för den delen i opposition - lägger kraft på att skriva motioner, interpellationer och frågor.

Nu vill jag betona att jag inte kritiserar själva undersökningen eller dess metod; den är i själva verket riktigt välgjord. Jag är inte heller förvånad över att det "piggaste och mest alerta" oppositionspartiet (mer om detta nedan) är det som "vinner" i undersökningen. Radio Uppland påpekar också, det ska sägas, att det är oppositionens flit som granskas i inslaget.

Men efter fyra år med många och mycket långa arbetsveckor som bland annat ägnats åt att svara på en del av alla dessa motioner, interpellationer och frågor kan jag inte låta bli att fundera över vilken flit som är mest värdefull. Är det att ha politiskt ansvar för en kommun eller ett landsting med - som i vårt landsting - åtskilliga miljarder i omsättning och långt över tiotusen anställda? Eller är det att från en bekväm och ansvarsfri oppositionsställning kunna ägna sig åt att kritisera den verksamhet som bedrivs utan att för den skull behöva ha allt för konkreta och konstruktiva förslag för egen del.

Alltnog; en politiker i ansvarig majoritetsställning har personligt ansvar för den verksamhet som bedrivs. Ansvaret handlar om att utse och leda de tjänstemän som ska svara för den operativa verksamheten, om att svara för uppföljning och ekonomisk styrning, för alla externa kontakter både med medborgare och diverse myndigheter (jo, de kontaktar oppositionen också men det ligger liksom i sakens natur vem det är som ställs till svars) och sist men inte minst för att verksamheten fortlöpande rullar på. När det gäller landstinget och sjukvården är det således inte bara oppositionen som granskar utan också exempelvis Socialstyrelsen och andra myndigheter.

Ingen ska heller tro att jag beklagar mig; tvärtom. Det är oändligt mycket mer givande att vara i majoritet - och det är självklart att i det kommande valet söka nytt förtroende för att fortsätta på den väg som vi har slagit in på. den uppskattning vi förtroendevalda politiker vill ha, den ber vi naturligtvis om på valdagen - och det bästa som kan hända oss är inte positiva inslag i media, utan att bli återvalda för de goda insatser vi gjort under de fyra år som gått.

Syftet med detta blogginlägg är alltså inte att kritisera någon (framför allt vare sig Sveriges Radio eller miljöpartiet) eller att beklaga mig för det förtroende jag har fått att leda vårt landsting. Däremot är syftet att lite försynt lufta fram att politik, framför allt i majoritetsställning och i all synnerhet i en ordföranderoll eller motsvarande, handlar om lite lite mer än om att skriva motioner, interpellationer och frågor. Och till och med om lite mer än att svara på dem. Våra viktgiaste granskare och uppdragsgivare är inte den politiska oppostionen utan alla de medborgare som för sin dagliga tillvaro är helt beroende av att skolan, vården, trafiken, kulturlivet, ordningsväsendet och allt vad det är fungerar. Mitt löfte i det väntande valet är att fortsätta arbeta hårt för en bättre sjukvård, kollektvitrafik och regional utveckling i länet om jag får väljarnas förtroende.

Maten är klar!

Mitt i valrörelsen har jag ägnat några timmar åt god mat, närmare bestämt den mat som dagligen tillagas i Västerås och sedan serveras i Uppsala. Jag har dessutom provätit maten, en mycket smaklig kycklinggryta.

God mat hör till mina personliga intressen. Igunden handlar det om bra råvaro, omsorgsfull tillagning, känsla för smaker och kombinationer samt sist men inte minst att tänka på hela anrättningen. God mat handlar inte bara om det som läggs på tallriken utan också om miljön runt omkring.

Den anläggning vid sjukhuset i Västerås, där maten som serveras på våra sjukhus tillagas, är ett kök av absolut högsta klass. Det kan jag intyga efter dagens studiebesök. Därmed kan jag också intyga den mycket höga kompetensen och professionella inställningen hos de högutbildade kockar och biträden som arbetar i köket. Jag kan också notera den fantastiska hygieniska standarden, krav som ställs på råvarorna och dessutom de miljöeffekter som följer av den effektiva organisation som är uppbyggd. Den leder till att mer än två tusen långtradare år inte åker in i centrala Uppsala.

Det finns mycket gott att säga om maten som tillagas i Västerås och serveras i Uppsala, med andra ord. Samarbetet mellan våra landsting är ännu ett exempel på hur vi utvecklar förbindelserna över länets gränser - till glädje för dem som bor i Uppsala län.