En lycklig lösning

Jag är väldigt glad för att det ser ut som om ockupationen av landstingets lokaler på Ulleråker nu får en lycklig upplösning. Med lycklig menar jag då två saker. Det ena är att ungdomarna lämnar lokalerna utan våld från någon part, det vill säga att en fredlig aktion också får en fredlig upplösning. Det andra är att vi nu fortsätter att diskutera det som är själva roten till händelsen, nämligen att det råder brist på bostäder.

Det finns två andra frågor, som jag flera gånger fått och nu tar tillfället i akt att besvara. Svaren är ja och nej.

Den första frågan är om jag hade varit beredd att diskutera bostadsfrågan med dessa ungdomar även om de inte hade tagit till de metoder som nu blev aktuella. Svaret på den frågan är alltså ja. Det är självklart för mig som förtroendevald att diskutera viktiga samhällsproblem, även om de inte direkt berör landstinget.

Den andra frågan är om jag hade förhandlat med ungdomarna oavsett vilka krav de hade ställt. På den frågan är svaret alltså nej. Det kan inte vara så att lagbrott kan vara ett verkningsfullt sätt att få igenom diverser samhälleliga eller politiska krav; i så fall bör var och en noga fundera över vilket samhälle vi skulle få.

Sammanfattningsvis har jag i samband med husockupationen mött trevliga, engagerade och intressanta ungdomar med intressanta synpunkter (som jag inte alltid delar) i viktiga samhällsfrågor. Jag ser fram emot en intressant fortsatt dialog.

Mycket gjort - mer kvar att göra

Efter att ännu en gång ha hört Börje Wennberg i en debatt påstå att jag skulle vara ”pressad” så satte jag mig ner i lugn och ro för att försöka komma på vad han egentligen menar. För att få klarhet gjorde jag helt enkelt en snabbgenomgång av landstingets verksamhet för att se om jag kunde hitta någon riktig orsak.

Kan det vara i hälso- och sjukvårdsstyrelsens verksamhet? Något med vårdgarantin, kanske? Nej, det verkar inte så troligt. Vi klarar numera vårdgarantins krav och kan därmed ge huvuddelen av patienterna vård i tid. Mer finns att göra, men att det skulle vara så värst pressande verkar lite överdrivet. Situationen är ju bättre än vad den varit på många år. Likaså har tillgängligheten blivit klart bättre även inom primärvården, inte minst när det gäller att komma fram på telefon.

Nå, men inom samarbetet med kommunerna eller utvecklingen av närvård, då? Nej, knappast. Även inom detta område är ju situationen bättre än någonsin; långt bättre än för fyra år sedan, då Uppsala kommun anmälde Akademiska sjukhuset till Socialstyrelsen för att färdigbehandlade patienter blev liggande kvar på sjukhuset. Avtal om sjukhusansluten hemvård har tecknats i stora delar av länet, och samverkan blir allt bättre även på andra områden som folkhälsa och psykiatri. Så hälso- och sjukvårdsstyrelsens frågor kan inte vara det som Börje tror skulle vara så pressande.

Men kan det kanske vara verksamheten inom primärvården? Nej, det har jag svårt att tro. För utöver att tillgängligheten blivit bättre så går ju också ekonomin och verksamheten åt rätt håll. Visst finns det mycket kvar att göra – fyra år räcker inte för att rätta många års försyndelser – men att det skulle vara så pressande är svårt att se.

Nå, Akademiska sjukhuset har ju ofta varit i blickfånget. Kan det vara orsaken till Börjes omtanke om min livssituation? Nja, visst finns det mycket att göra på Akademiska, men den nyligen publicerade medarbetarenkäten visar ju att tillståndet generellt sett inte är det som Börje tycks tro, och det är också vad jag ser vid mina besök på sjukhuset. På liknande sätt förhåller det sig också med övriga förvaltningar inom landstinget. Visserligen har vi en del problem att hålla ekonomin i schack, men det problemen är knappast värre än de varit under tidigare år; snarare tvärtom.

På tal om ekonomin kan det inte heller vara landstingets ekonomiska situation som helhet som oroar. Vi har ju bättre balans i ekonomin och bättre ordning på landstingets finanser än vi haft på årtionden. Möjligen kan Börjes oro bero på att vårt landsting numera har en ekonomisk buffert på ett antal hundra miljoner att luta sig emot om tiderna blir tuffare, till exempel på grund av en rödgrön valseger. Den bufferten behöver ju förvaltas väl, och det skulle kunna inge en viss oro.

Men förhållandet till omvärlden då? Tja, det har ju under många, många år varit en närmast ständig källa till oro – men nu är ju situationen stabilare än på många, många år även på detta område. Till det bidrar inte minst Akademiska sjukhusets framgångar på olika områden tack vare den starka forskning som byggts upp.

Så här går det att hålla på inom ganska många olika områden. Det råder ordning och reda i verksamheten, även om det själv klart finns mycket mer kvar att göra. Arbetet med att renovera vårt landsting behöver pågå ytterligare några år.

Så särskilt pressad kan jag inte säga att jag känner mig. Möjligen en aning framåtlutad och väldigt sugen på att arbeta vidare på den väg vi slagit in under mandatperioden. Och stolt över det vi hittills uträttat, men ännu mer fokuserad på det vi ska göra under nästa mandatperiod.

Att blicka framåt

Jag skrev i går om att vi blivit granskade och godkända efter debatten om landstingets årsredovisning. Nu är det dags att vi lägger det (framgångsrika) som varit till handlingarna och i stället blicka framåt. Men en kort resumé kan vara på plats.

Vi har tryggat avtal om högspecialiserad vård, klarat att hålla ekonomin i schack genom århundradets tuffaste lågkonjunktur, kortat köerna och klarat vårdgarantin. Dessutom har vi påbörjat en viktig förnyelse av vården genom "Vårduppdrag 2010".

I två dagar har nu budgetberedningen diskuterat förutsättningarna för 2011 års budget, gått igenom ekonomiska prognoser och idéer för att fortsätta vårdens utveckling och förnyelse samt resonerat om vilka utmaningar vårt landsting och dess olika delar står inför. Och de utmaningarna är många.

Vården måste bli mer rättvis. Allt för många människor får inte den vård de behöver, måste vänta på vård allt för länge eller vårdas inte på rätt sätt. Ålder, kön, bostadsort, etnisk härkomst och utbildningsnivå innebär skillnader i den vård man får. Det är inte acceptabelt, och vi måste nu ta krafttag för att bli bättre.

Väntetiderna till akutvård är för långa. Ingen ska behöva vänta mer än fyra timmar på akuten, och det behövs en organisation för att ta hand om alla de äldre och multisjuka som behöver ett snabbt och värdigt omhändertagatnde men som inte nödvändigt för den skull behöver komma till vården via akutmottagningen. Här kan vårt landsting definitivt göra mer.

Kravet på en ekonomi i balans innebär också ett krav på en verksamhet i balans. När verksamheten fungerar som den ska, så brukar också ekonomin vara i god ordning. Redan idag finns det gott om goda exempel, och dessa behöver spridas. Vi kan göra mer för att bedriva verksamheten både effektivt och med god kvalitet.

Forskningen måste vara ett prioriterat område för ett landsting som driver ett av landets ledande universitetssjukhus. Här finns mer göra för vårt landsting.

Sist men inte minst ska vårt landsting bli bättre på att ge en trygg och säker vård.

Allt detta ligger inom ramen för den vårdpolitik vi ska föra i vårt landsting under den kommande mandatperioden. Nu är siktet inställt på att vinna höstens val för att kunna fortsätta det arbete vi inlett. Jag är övertygad om att det kommer att gå bra.

Granskad och godkänd II

UNT noterar idag att oppositionen kritiserade årsredovisningen. Det är knappast någon nyhet; det ligger ju i oppositionens roll att vara kritisk mot den politiska majoriteten. Mer anmärkningsvärt är att vi inte vet vad oppositionen vill göra i stället. Vi fick veta att resultatet presenterades som "för bra" (det har rent av talats om friserade siffror men det påståendet tycks man ha tagit tillbaka) - men det framgår inte hur mycket mindre bra oppositionen hade velat att esultatet skulle vara. Däremot vet vi av lång och bred erfarenhet att god ordning på ekonomin leder långt när det gäller att få ordning på verksamheten.

Vi går nu vidare på den inslagna vägen. I två dagar ska vi nu diskutera hur 2011 års budget ser ut, exempelvis formerna för ersättning till sjukhusvården och satsningar på klinisk forskning. Och hur utvecklingen mot närvård kan gå vidare.

Granskad och godkänd

Jag sitter på landstingsfullmäktige och följer nu debatten om landstingets årsredovisning. Det är en intressant och belysande debatt.På den ena sidan vi i Alliansen, som lägger fram en redovisning av verksamhet och ekonomi som präglas av ansvar och allvar. Vi visar att våra reformer ger resultat, och att vi gör förändringar som är på riktigt - och som ger konkreta positiva effekter.

Det har lett till det ekonomiska resultatet är bättre än någonsin, vilket vårt landsting behöver för att klara kommande utmaningar. Men det är inte bara ekonomin som går åt rätt håll. Av de mål för landstingets verksamhet som fullmäktige har ställt upp, är det bara fem av nittio mål som inte är helt eller delvis uppnådda.

Inte nog med det. Tillgängligheten har också blivit bättre. Patienterna får vänta kortare tid, har fler vårgivare att välja på ochj sist men inte minst får ett bättre bemötande.

Det betyder inte att vi lutar oss tillbaka och är nöjda och glada med tingens ordning. Tvärtom fortsätter reformarbetet - helt enkelt för att det behövs! Arbetet med att renovera vår sjukvårdsmodell klaras inte på en mandatperiod, och det är därför vi efter sommaren ska be väljarna om förtroende för att fortsätta det arbete vi påbörjat under mandatperioden.

På den andra sidan...? Där finns den politiska oppositionen, och dess göranden och låtanden kommenterar jag inte.

Nu har landstingsstyrelsen och övriga nämnder och styrelser också fått ansvarsfrihet, vilket känns bara bra.

Vårdvalet är bra för hela landet!

Under vår kommunala rikskonferens diskuteras bland annat hur framgångsrik vår politik är i skilda delar av landet. Inte minst är det bra att få en uppriktig bild av hur det faktiskt fungerar jämfört med den bild som sätts av våra politiska motståndare eller i massmedia.

Ett av dessa områden är införandet av vårdval, en viktig reform som nu sjösatts i alla landsting där Alliansen har majoritet – och i ytterligare några där kloka socialdemokrater insett värdet för medborgarna. På det seminarium där jag just nu är åhörare diskuteras hur vårdvalet ser ut i olika landsting, vilka utmaningar vi mött under genomförandet och sist men inte minst hur den politiska debatten och processen har sett ut.

Det som då blir intressant är både hur smidigt reformen genomförts i vissa landsting och vilka olika barnsjukdomar som skilda landsting har haft att hantera. Enkelt kan man säga att en bred samstämmighet bakom ett genomförande av vårdval är till fördel för processen – men att den större bredden i politiskt stöd för reformen ökar risken för att den modell som väljs innehåller komponenter som kan bidra till minskad framgång.

Därmed är en viktig slutsats att vårdvalet dels är en reform som har kommit för att stanna, dels är en reform som nu är mogen att införas i hela landet. En lagstiftning på detta område är redan klubbad, till glädje för medborgare och patienter oavsett var i landet de bor.

Sammantaget kan vi konstatera att det är i landsting som styrs av Alliansen där de flesta och mest framgångsrika reformerna genomförs. Det är i regel också landsting som styrs av Alliansen som har bäst ordning på ekonomin. Det borde borga för en valseger för Alliansen – om resultat och reformer får avgöra.

Rättvis vård

Under eftermiddagen har jag haft förmånen att tillsammans med ett antal kollegor från olika delar av landet resonera om hur vi på bästa sätt kan arbeta för att vården ska bli mer rättvis i Sverige.

I Hälso- och sjukrådslagens andra paragraf står det att "Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården". Detta ställer alla upp på. Så vad är problemet? Problemet är att detta idag endast kan ses som en vision, för vården är långtifrån rättvis. När jag tillträdde mitt nuvarande uppdrag trodde jag, kanske naivt, att det såg ut på ett annat sätt. Jag tror dessutom att svensken i gemen lever i övertygelsen att vi har en rättvis vård i vårt land. Men jag har de senaste åren med stigande förvåning och ilska tvingats inse att vården i vissa avseenden är ett lotteri. Bor man på "fel" ställe, har "fel" kön eller etnicitet, så får man en sämre vård än vad man har rätt till. Inget landsting kan på denna punkt slå sig för bröstet, för orättvisorna finns överallt, på olika områden.
Dessa skillnader har uppmärksammats för att vi tack och lov börjat jämföra och mäta resultat. Det finns långtifrån tillräckligt med kunskap och hårda fakta, men det är en början.
Så vad ska vi göra åt det?

Jag vill på en gång säga att jag inte klandrar de som jobbar i vården. De gör dagligen ett fantastiskt jobb runtom i landet. Det är vi politiker som borde skämmas. Vi har inte ställt kraven, vi har inte följt upp resultaten och vi har inte tagit konsekvenserna av den kunskap vi har haft.

Det vi måste göra är för det första att ta reda på hur verkligheten se ut. Vi måste ställa krav på statistik som visar de i behandlingsresultat som finns mellan män och kvinnor, unga och äldre samt personer med olika socioekonomiska tillhörighet.
Forskning om läkemedel och behandling måste vidare ske inte bara utifrån friska unga män, utan anpassas efter hela befolkningens behov.
Vi måste satsa mycket mer än idag på information, på bemötande, kunskapsspridning och utbildning, både i vården och inom samtliga vårdutbildningar.
Vården måste bli mer tillgänglig. De som har svårast att komma till sjukvård drabbas hårdas av bristande tillgänglighet. Valfrihet ökar möjligheterna till tillgänglighet, därför måste Vårdvalet utvecklas.

Vi måste också ha en tydligare nationell styrning av sjukvården. Men det kommunala självstyret då? Det är nog så att vi som är kommun- eller landstingspolitiker får det självstyre vi förtjänar. Och på detta område har vi inte lyckats, det är bara att erkänna. Så det behövs mer av en gemensam, nationell, uppfattning om vilka krav som ska ställas på sjukvården. Patienten måste gå före landstingen.

Patientens rättigheter måste dessutom stärkas. Vi moderater vill ha en patienträttighetslag som sätter individens behov i centrum, inte sjukvårdsproducentens.

Detta är frågor vi arbetar med och kommer att fokusera mer på om vi får förnyat förtroende i valet den 19 september. Vi är ödmjuka inför uppgiften men mycket bestämda med målet, en rättvis sjukvård i hela Sverige.

Tydliga val

Efter att tillsammans med 2500 partivänner ha lyssnat på finansminister Anders Borg är det mycket som blir tydligt. Val handlar om att välja. Det kan låta som ett trivialt konstaterande men när väljarna går in bakom det gröna skynket den 19 september är det ett val mellan två alternativ. Det ena alternativet innebär mer av jobb och välfärd. Det andra är ett där man med kirurgisk precision hindrar tillväxten av fler jobb.
Vi söker ett mandat för att bygga ett Sverige med fler jobb, ökad välfärd och sammanhållning. Vi är på väg ut ur den ekonomiska krisen. Nu handlar det om att se till att de nya jobben tillåts komma och öka under så lång tid som möjligt. Så att vi nästa gång krisen kommer står så starka som möjligt. Vi möter väljarna med ordning på finanserna, på nationell nivå, på landstingsnivå och på kommunal nivå. Sverige har idag en statsskuld som motsvarar 41 procent av BNP. När regeringen tillträdde var den 46 procent. Vilket land som helst i vårt närområde skulle vilja byta jobb med Anders Borg.
Det finns anledning att påminna om hur starka finanser vi har i vårt landsting också. De senaste åren har vi fattat tuffa beslut som förbättrat ekonomin och vår beredskap för investeringar och oförutsedda händelser framöver. 2009, under ett krisår, klarade vi med god marginal målen för god ekonomisk hushållning. Krispolitiken i Sverige har lyckats. Genom att ha satsat rätt; ökade resurser till kommuner och landsting, sänkta skatter för pensionärer och löntagare, investeringar i vägar och järnvägar, går vi starka ur krisen utan att ha fått massarbetslöshet. Man ska komma ihåg att sysselsättningen har ökat med 50~000 sedan 2006, trots krisen. Om de rödgröna hade velat snickra ihop ett regeringsalternativ med utgångspunkten att stoppa jobben kan man konstatera att de borde vara nöjda. Höjda arbetsgivaravgifter för unga, höjd bensinskatt, avskaffade RUT/ROT-avdrag, höjda skatter för låg- och medelinkomsttagare återinförd förmögenhetsskatt och avskaffad kärnkraft är alla recept som ger ett klart resultat: färre jobb. Så ser alternativen ut.
En Allians som satsar på välfärdens kärna och som i alla lägen hävdar arbetslinjen. Ett alternativ för sammanhållning. Och så har vi de rödgrönas jobbstoppslinje. Det är idag 156 dagar kvar till valet. Jag och alla andra moderater och vänner i Alliansen ska under den tiden tala med så många väljare som möjligt och tala med dem om hur viktigt valet är och hur alternativen ser ut.

Välkommen hit - välkommen hem!

En stor dag för Uppsala idag, när den nya järnvägsstationen äntligen invigdes. Ett imponerande bygge, som dessutom är mer än en station. Den nya gången under spåren binder samman staden och bidrar till att Uppsala allt mer blir en storstad. Butiker, service och spännande arkitektur gör stationen till ett mötescentrum lika mycket som en del av ett resecentrum. Sationen bidrar verksamt till Uppsalas utveckling - bra för oss alla som bor eller verkar här.

För oss som hör hemma i Knivsta går det dessutom inte att komma ifrån att Uppsala C inspirerar. Jag hoppas att vi snart kan se något liknande även i Knivsta. Efter den genomgång vi moderater nyligen ordnade kring centrum- och trafikfrågor känns det inte helt främmande.

Måndagen avrundades annars med den första kvällen med moderaternas kandidatskola. Över hundra inspirerade kandidater lyssnade till föredrag som sjukvård och andra landstingsfrågor, jobbpolitik och trygghetsfrågor. Det minsta man kan säga är att stämningen var både taggad och segerviss. Vi har en bra politik, har mycket att vara stolta över under mandatperioden och inte minst massor av idéer att möta väljarna med i valrörelsen. Det känns riktigt bra nu!

Obehaget tar form

Under en "bloggrunda" hittar jag ett inlägg av socialdemokraten Peter Andersson som absolut måste läsas. Varför? undrar säkert vän av ordning. Jo, för att inlägget är ett ack så typiskt exempel på den valrörelse som väntar.

Inlägget handlar inte om socialdemokratisk politik, men det är nu inte så konstigt, för det är det många (flertalet?) socialdemokratiska blogginlägg som inte gör. Det handlar inte heller om det som många socialdemokratiska - och moderata - blogginlägg handlar om, nämligen den moderata politiken (eller mer korrekt Alliansens politik). Vi får leva med att socialdemokratin avundsjukt tittar på, och granskar, den framgångsrika politik vi för på många håll i landet.

Men när argumenten har tagit helt slut, så övergår socialdemokraterna till rena personangrepp. Detta inlägg är ett utmärkt och talande exempel. Till råga på allt har bloggare Andersson en länk till något som kallas "tvättstugan", där man refererar vad man anser som otillbörliga angrepp i sociala och andra media på den egna politiken. Syftet uppges vara att få en renare valrörelse.

Nå, att göra valrörelsen renare är inte så svårt. Det är bara att sluta med sådana rena personangrepp som det refererade blogginlägget är exempel på.

Till saken hör att bloggaren inte är vilken socialdemokrat som helst, utan partiombudsman i Stockholms län. Det gör det påkallat att ställa frågan om rena personangrepp är sanktionerade av partiets ledning.

Ser vi nu ännu ett exempel på en smutsig valrörelse? Vi får hoppas att det inte är så, utan att sakfrågorna och de politiska visionerna är det som valrörelsen kommer att handla om. Annars ser vi en risk för ökat politikerförakt med allt vad det innebär. Om så skulle bli fallet, så vilar ansvaret på dem som står bakom de texter som publiceras.

Vi välkomnar valfrihet och mångfald!

Vårdföretagarnas Hans Dahlgren skriver i torsdagens UNT och efterlyser fler fristående alternativ till den offentliga vården. Från Alliansens sida i landstinget har vi antagit den utmaningen och ser mycket gärna fler alternativ och en ökad mångfald. Just därför har vi också, under stort motstånd från den rödgröna oppositionen, öppnat för just det som Vårdföretagarna efterlyser. Vårt landsitng tillämpar inte passiv listning, har öppnat för fir etablering, söker ständig anpassa regelverken för att vara så konkurrensneutrala som möjligt och bjuder in nya externa aktörer till att etablera sig i vårt landsting.

Ser man till hur det såg ut vid mandatperiodens början är framstegen också remarkabla. Då fanns inte en enda fristående vårdcentral; allt drvs i landstingets egna regi. Regelverken öppnade inte för några nya etableringar, utan allt reglerades i detalj av politiska beslut.

Nugår vi vidare med den utveckling som inletts. Det självklara ,ålet är att öppna fler delar av vården för externa aktörer. Det leder till större mångfald och större valfrihet för patienterna, vilket inom vården liksom inom alla andra delar av välfärden är en väg till bättre kvalitet och större kostnadskontroll. Vården i vårt landsting är på rätt väg, men mycket återstår att göra.

Världsklass!

Noterar, från Dagens Nyheters referat av den undersökning URANK gjort av landets lärosäten, att Uppsalas två universitet finns blad de fyra främsta. Att de båda hör hella i den absoluta toppen av svenska lärosäten, och enligt liknande internationella mätningar till och med i världsklass, är inget som egentligen förvånar. Det finns också goda skäl att ta mätningar som dessa med åtminstone en rimlig nypa salt - men icke desto mindre är resultaten mycket hedrande och stimulerande för alla oss som på något sätt arbetar med frågor som rör den högre utbildningen och forskningen i vårt land. Och givetvis i synnerhet här i Uppsala.

SLU är ju inte enbart baserat i Uppsala, utan ett univiersitet med något speciell inriktning och faktiskt hemvist över hela landet. Var gång jag på något sätt har med SLU att göra så imponeras jag över bredden och spetsen inom akademisk verksamhet som förenas vid detta fantastiska lärosäte. Man gör mer på SLU än att bara utbilda agronomer och veterinärer!

Uppsala universitet placerar sig med sin rankning i ett viktigt avseende högst. Inget av de stora universitetet med ett komplett utbud av högre utbildning och forskning rankas lika högt. Att Karolinska Institutet och Handels ligger i topp är med deras speciella profiler kanske inte någon större sensation - och viktigt för hela landets profil på respektive område. Att Uppsala universitet ligger med i toppen visar på en närmast unik kombination av spets oc bredd hos ett lärosäte som inte bara är nordens äldsta utan dessutom ett av de absolut mest mångsidiga.

Den högre utbildningen och forskningen i Uppsala håller bokstavligt talat världsklass på en lång rad områden. Uppsala befäster sin ställning som riksledande på området, och alla vi som på något sätt har del i utvecklingen (vilket landstinget på sitt sätt har genom den nära kopplingen mellan Akademiska sjukhuset och universitetet) har givetvis alla orsaker i världen att både sträcka på oss en aning men framför allt kavla upp ärmarna och arbeta vidare på den fina utvecklingen. Stolta kan vi vara, men vi kan inte vila på lagrarna.

Bra vård kräver bra lokaler

Vi möttes av många negativa överraskningar när vi efter valet 2006 började granska den verksamhet vi fick väljarnas förtroende att ansvara för. En av de större och ekonomiskt tyngre överraskningarna var det dåliga skick många fastigheter och lokaler befann sig i, och som UNT skriver om idag. Att komma tillrätta med detta är inget som klaras av på en mandatperiod, men vi har börjat med att steg för steg komma tillrätta med de stora problem som det eftersatta underhållet och den bristfälliga lokalplaneringen leder till.

Jag vet inte varför underhållet inte sköttes som det skulle, men under åren före 2006 hade vårt landsting ju också dålig ekonomi med stora underskott och ständiga kostnadsökningar. Det är kanske helt enkelt så, att dålig politisk styrning då ledde till att man varken hade råd att göra nödvändiga insatser eller kännedom om behoven.

Nu pågår en noggrann behovsanalys. Samtidigt är landstinget, numera får man således konstatera, utrustat med ekonomiska förutsättningar för att klara av de satsningar som krävs. Det gör att vi efter hand kan utveckla Akademiska sjukhuset ytterligare, för att stärka sjukhusets viktiga roll som ledande universitets- och forskningssjukhus.

Dagens artikel i UNT är med andra ord ännu ett led i det som beskrev även i en artikel häromdagen. Vårt landsting är i stort behov av fortsatt förnyelse och utveckling. Det arbetet komemr vi i Alliansen målmedvetetatt driva vidare efter valet. Det behövs.

En bra dag på jobbet - igen!

Det brukar vara trevligt att hålla sammanträde med landstingsstyrelsen. Tvärtemot vad många säkert tror är sammanträden i regel inte det roligaste en politiker vet - tvärtom! Men när sammanträdena ger tillfälle att fatta bra beslut eller bekräfta bra verksamhet är saken lite annolunda.

Som idag. Men en årsredovisning som bland annat visar upp landets tredje starkaste landstingsekonomi. Ett erkännande av vårt tålmodiga arbete för att servera ekologisk och närproducerad mat (som jag skrev om igår), och en början på ett mycket bra arbete med att införa ett genomarbetat ledningssystem för patientsäkerhet - mycket efterlängtat. Dessutom några viktiga investeringsbeslut och sist men inte minst en samlokalisering av vårdcentralerna i Luthagen och Svartbäcken för att skapa mer slagkraftiga, och därmed konkurrenskraftiga, enheter.

Många bra beslut blev det. Men vi har mycket krav att göra för att fortsätta att utveckla vårt landsting till att bidra till ett Uppsala län som är bra att leva i. Men först väntar faktiskt några dagar av riktigt skön avkoppling med familjen över påskhelgen.

Ekomaten igen

Noterar i förbigående att ett av partierna i oppositionen tydligen tänker "bojkotta prisutdelningen". Jag kan bara notera att det är ungefär som att den som kommer fyra i ett OS bojkottar medaljceremonin. Miljöpartisten i landstingsstyrelsen får befinna sig precis var han vill när jag tar emot utmärkelsen, och att han hellre sprider oro och misstro omkring sig än för en konstruktiv politik är vi i Alliansen så vana vid att vi knappt ens noterar saken.

Bäst i landet på ekologisk mat

Visst är det jätteroligt att ligga på topp! I morgon får vårt landsting ta emot pris för att vi gör det. Mer exakt har vi den högsta andelen ekologisk mat av alla landsting, och kommer därför att få ta emot pris för detta under måndagsförmiddagen.

Det ska bli jätteroligt att få ta emot priset, och det sporrar inför framtiden. Mycket av vår matproduktion sker ju nu tillsammans med landstinget i Västmanland, och vi ska självklart driva på för att andelen ekologisk och närproducerad mat ska öka i vår gemensamma kostnämnd.

Ett valprogram för rättvis och tillgänglig vård

Igår fick jag uppleva en av de där dagarna som gör det mödan värt att vara finanslandstingsråd. Ja, det är väl på plats att säga att det ¨så gott som alltid är både roligt och stimulerande, men det går inte att komma ifrån att vissa dagar är mer stimulerande än andra. Det som utlöste glädjen och den goda känslan var att vi höll länsförbundsstämma och fastställde det program som vi ska möta väljarna med i landstingsvalet. Det blev en stimulerande upplevelse på flera sätt. Först och främst var det med ett stort mått av stolthet som jag presenterade ett program som, efter några mindre ändringar, togs emot mycket positivt av ombuden på stämman. Men utöver det kände jag också en väldig stolthet över att kunna presentera programmet utifrån rollen som gruppledare. Det handlingsprogram som vi går till val på är följden av ett lagarbete i landstingsgruppen - ett lagarbete som det är ett fantastiskt privilegium att få leda som ordförande i landstingsstyrelsen.

Jag ska inte här och nu skriva så mycket om programmet. Det lär jag få anledning att återkomma till I korthet handlar det om att fortsätta med den utveckling som inletts under mandatperioden, och som handlar om att göra vården mer tillgänglig, lättare att vända sig till, mer anpassad till den enskildes behov och sist men inte minst mer rättvis. Dagens hälso- och sjukvård innehåller många orättvisor (jag har skrivit om det tidigare och kommer säkert att skriva om det igen), och dessa orättvisor behöver vi rätta till under de närmaste åren. Vi är alla med och betalar - och vi bör alla ha rätt att ha tillgång till vård.

I detta är jag också övertygad om att nyckeln till valseger och förnyat förtroende för oss i Alliansen ligger. Vi ska berätta om vad vi gjort för att reformera vårt landsting, men framför allt vad vi vill fortsätta att göra för natt utveckla vården.

Vad våra politiska motståndare vill ha vi däremot inte en aning om. De har också emn blogg, men den används minst av allt till att berätta om hur de vill lösa alla utmaningar som vårt landsting har att möta. Jag har just gått igenom de inlägg (det går fort, för de är inte så många) som de skrivit sedan årsskiftet. Det är en ganska häpnadsväckande genomgång. Nästan undantagslöst handlar dessa inlägg om mig, om Alliansen och om istapparna på deras kontorshus. Varför vill inte de rödgröna berätta om sin politik? Har de ens en politik att berätta om? Är det för att de är oense, för att de inte har några idéer eller helt enkelt för att de inte tycker att valrörelsen ska handla om två olika politiska alternativ? Det lär vi inte få veta. De rödgröna får gärna fortsätta att mörka sitt politiska alternativ. Väljarna vill ha klara besked, och de komemr de att fortsätta få av oss i Alliansen.

En viktig del av demokratin

Kvällens begivenhet har varit att tala på års- och namngivningsmöte för föreningen Autism och Aspberger i Uppsala län. Föreningen har bytt namn, breddat sitt uppdrag något och fåt en bra nytändning på kuppen. Framför allt var kvällen ett bra tillfälle att träffa föreningens ledning och medlemmar och diskutera handikapprörelsens villkor.

Brukar- och anhörigföreningar är viktiga kontaktyror för oss som är förtroendevalda. De har viktiga egna erfarenheter som vi har alla skäl att ta med oss i det dagliga politiska arbetet - och det gör vi också! I själva verket är hela handikapprörelsen en viktig del i den politiska demokratin, både i sin roll som folkrörelse och inte minst som företrädare för människor som annars kan komma i kläm mellan olika intressen.

I vårt landsting spelar dessa föreningar, och framför allt givetvis deras medlemmar, en oerhört viktig roll. Vi ska vara glada att de finns, även om vi inte alltid delar deras synpunkter och budskap. Att de dessutom ger möjlighet till trevlig samvaro och dialog gör inte saken sämre, tvärtom.

Förtroende, ansvar och anonyma oförskämdheter

Jag började faktiskt skriva på detta inlägg redan i går, men har inte förrän nu – och efter att ha lyssnat på debatt i SvT om näthuliganer – fått till ett färdigt inlägg. Igår blev jag nämligen en aning illa berörd av en anonym kommentar till bloggen. Sådana publicerar jag inte, vilket det nu finns skäl att upprepa. Jag ser heller ingen anledning att publicera rena oförskämdheter, oavsett om dessa är anonyma eller inte.

Möjligheten att vara anonym på nätet öppnar givetvis för oanade möjligheter av många olika slag. Vi närmar oss nu en valrörelse där nätet i allmänhet och de så kallade sociala medierna i synnerhet skapar nya möjligheter. Det är lockande, men också skrämmande. Möjligheten att knyta nya kontakter ger fantastiska förutsättningar för att kommunicera med nya väljare som annars kunde vara svåra att nå. Men nätet ger också möjlighet till anonymitet – och därmed också oanade möjligheter för den som vill hota och skrämma eller helt enkelt bara vara oförskämd.

Det uppdrag jag har fått innebär att många beslut måste fattas. Alla beslut är inte alltid populära hos alla, och jag är inte övertygad om att den bäste politikern är den som alltid väljer den ”lättaste” vägen. Populism brukar vara en ganska kortsiktig, och kortvarig, väg till uppskattning. Tuffa beslut är inte bara svårare att förklara och beskriva, utan dessutom lättare att kritisera – framför allt om kritiken framförs anonymt och därmed är svårare att beskriva och förklara.

Jag låter inte min glädje över att ha fått förtroende från dem som har att avgöra saken grumlas över att andra, som inte träder fram ur anonymiteten, tydligen inte har samma uppfattning. Möjligen beror det på att de som fortlöpande arbetar tillsammans med mig i politiken och följer besluten mer nära får en annan bild både av innebörden, av bakgrunden – och av konsekvenserna. Men för den som vill veta mer, och som verkligen vill veta och inte bara klaga, så går det alltid bra att höra av sig öppet. Då är jag också beredd att både förklara, beskriva bakgrunder och motivera orsaker till olika beslut som vi i landstinget fattar.

Så en sak till. Givetvis kommenterar jag ibland våra politiska motståndare och den politik de för. Men som den kan notera som följer min blogg, så skriver jag huvudsakligen om min egen vardag och om den politik som jag står för. Med den agenda vi i Alliansen arbetar med, så räcker det till för ganska många inlägg i olika ämnen. Därutöver vill jag bara konstatera att jag är mycket väl medveten att det finns åtskilligt mer att läsa om mig personligen, om den politik vi i Alliansen för och om mina kollegor. Dessa många inlägg finns på andra bloggar härt och var på nätet. Men de är då oftast inte skrivna av oss i Alliansen utan av våra politiska motståndare. Läs gärna även dessa inlägg, och fundera någon minut på vad det har för innebörd, när man på sina bloggar skriver mer om motståndarna och deras politik än om de egna visionerna och idéerna.

Värna gärna Ärna

Länsstyrelsens beslut om framtiden för Ärna är både balanserat och klokt. I ett läge då många olika hänsyn måste vägas samman har länssrtyrelsen miljöprövningsdelegation lyckats väl. För landstinget, som ägare av Akademiska sjukhuset, bar beslutet stor betydelse eftersom det är bra för den mycket viktiga verksamhet som har sin bar på flygplatsen. Nu kan denna utvecklas vidare.

Jagh får ganska ofta i samtal med patienter och anhöriga vittnesbörd om den stora betydelse den luftburna intensivvården har. Att ha Ärna som bas för denna verksamhet, och för mycket annan samhällsviktig flygtrafik, har i sin tur betydelse för Uppsalas utveckling på flera olika sätt. Det är därför vi i Alliansen ser Ärna som en nyckelfråga för Uppsalas och länets utveckling, även utifrån de utgångspunkter som gäller för landstinget.

Men det finns också miljöhänsyn att ta, och länsstyrelsens miljöprövningsdelegation har som sagt tagit sin uppgift på stort allvar och vägt in dessa viktiga hänsyn. Det är bra, för balanserade beslut är vad Uppsala behöver för att kunna växa och utvecklas på ett bra sätt.

Nu går arbetet vidare. Ingen lokal offentlig aktör har något som helst intresse av att äga en civil flygplats. Däremot har vi stort intresse av att en sådan kan komma till stånd, och att den infrastruktur som i decennier byggts upp vid vad som redan tidigare var en stor flygplats kan komma att utvecklas vidare.

Men det som också värmer är att beslutet är ännu ett i raden av viktiga beslut för Akademiska sjukhusets fortsatta utveckling, och de positiva besluten för sjukhuset börjar bli gansa många nu: Ronald McDonald-huset, brännskadevården, avtalen med kringliggande landsting, samarbetet och life sceince med andra aktörer i regionen och inte minst det återvunna förtroendet från Högskoleverket att bedriva specialistutbildning för sjuksköterskor. Mycket har gått åt rätt håll för sjukhuset under de senaste åren, och den utvecklingen ska vi givetvis se till att den fortsätter.