Problem på väg att lösas

Idag berättar UNT att Akademiska sjukhuset håller på att få bukt med bristen på sjuksköterskor. Det är ett glädjande besked, men det finns mycket kvar att göra. Det pågår också ett intensivt arbete med att förbättra lönebildningen och med att skapa bättre arbetsförhållanden.

Nyheten är intressant på mer än ett sätt. Alla gläds säkerligen åt att situationen ljusnar. Det ligger mycket och hårt arbete bakom den utveckling som nu ger resultat. Och det finns som sagt mer att göra. Men det är också intressant att notera det politiska spelet kring den svåra situation som sjukhuset befunnit sig i.

Från Alliansens sida har vi naturligtvis varit angelägna om att lösa problemen. Läget på sjukhuset har verkligen inte varit bra. Självklart har vi också diskuterat situationen med berörda chefer och tjänstemän och resonerat kring tänkbara lösningar.

Men utmaningar och problem i politisk verksamhet löser man naturligtvis inte genom att skriva debattartiklar och insändare, och ännu mindre genom käcka utspel i media. Problem i politisk verksamhet kräver tålamod, erfarenhet, långsiktighet och en tydlig idé om vad man vill göra. Det är också precis det som Alliansen har gjort. Vi har sett viktiga problem, tagit tag i dem och sett till så att de har fått en lösning.

Nya problem kommer att dyka upp i landstingets verksamhet. När problemen dyker upp, ska vi hitta en lösning, se till så att den genomförs och följa upp resultatet. Det viktigaste för Alliansen är att göra rätt saker, så att verksamheten förbättras. Andra får ägna sig åt att skriva debattartiklar och klaga.

Tio skäl för att rösta på Alliansen i landstingsvalet

Det här är egentligen inte politiska skäl. Det är rent objektiva skäl till varför det är viktigt att den nuvarande utvecklingen i vårt landsting inte hindras av resultatet i höstens val.

1. Landets näst nöjdaste primärvårdspatienter.
2. Förtroendet och nöjdheten har stigit även för vården på sjukhus
3. Akademiska sjukhuset rankas som landets tredje bästa universitetssjukhus, och
4. Lasarettet i Enköping rankas som det femte bästa minndre sjukhuset
5. Ekonomin är god. Bara tre landsting har bättre långsiktig betalningsförmåga (soliditet)
6. Resenärerna i kollektivtrafiken är nöjda. Bara tre landsting har nöjdare resenärer
7. Landets lägsta arbetslöshet. Kanske inte bara landstingets förtjänst, men det är ju dumt att chansa
8. SL-pendeln, Upptåget till Gävle och Sala, nya bussar och ett enklare taxesystem
9. Ett rikt kulturliv i samverkan med länets kommuner
10. Landets bästa möjligheter att kunna välja vårdgivare, inte bara i det egna länet

Rent objektivt går det alltså riktigt bra för vården, kulturen och kollektivtrafiken i Uppsala län. Fler än någonsin får vård i tid, bussar och tåg går som det ska och kulturlivet blomstrar. Det beror inte bara på kloka politiska beslut. Men det kan inte gärna vara en slump att så mycket har förbättrats sedan 2006.

Vårdvalet kortar köer

Upsala Nya Tidning inleder idag en intressant artikelserie om vårdvalet. De ökande kostnaderna för hörselvård och psykoterapi beskrivs som ett problem. I själva verket är just dessa vå vårdval bra exempel på tidigare problem som behövde åtgärdas. Den ökande kostnaden hänger nämligen ihop med att fler patienter nu får hjälp med sina besvär. Det kortar köerna och väntetiderna. I primärvården ser vi redan goda resultat av detta, och nu börjar effekterna också komma i sjukhusvården.

Titta gärna på grafiken i UNTs papperstidning. 2011 gjordes 6558 patientbesök; kostnad drygt 7 miljoner kronor. 2013 gjordes 18306 patientbesök, nära nog en tredubbling. Kostnaden per patientbesök sjönk däremot betydligt, med cirka 20 procent. Fler patienter fick den vård de behövde till en lägre kostnad per behandling. Det är så Alliansen utvecklar länets sjukvård!

Ett annat orosmoment som framförs är att vårdvalet skulle skada forskning och utveckling. För att säkerställa att så inte sker, formas regelverket i nära samarbete med Uppsala universitet och med noggrann kontroll av följderna för utbildning och forskning. De fristående vårdgivare som deltar i vårdvalet är skyldiga att fullgöra sin del av dessa viktiga områden.

Vårdvalet leder till kortare köer och mer vård för skattepengarna. Därför ska vi fortsätta att utveckla sjukvården i en riktning som gör att fler får tillgång till den vård de behöver.

Uppsalas viktigaste utvecklingsmotor

Jag kommer just från ett seminarium om fastighetsfrågor. Som så många gånger diskuterades Uppsala utveckling, och en av de frågor som togs upp - som en av Uppsalas viktigaste framgångsfaktorer - var Akademiska sjukhuset.

Att "Ackis" är viktigt för sjukvården i länet är självklart. Betydelsen för medicinsk forskning och utveckling är också ganska naturlig. den tredje viktiga rollen som Akademiska sjukhuset spelar är som motor för länets näringsliv, och inte minst för life science.

I Uppsala finns en lång rad företag som arbetar med läkemedel, medicinslk teknik och andra verkdsamheter som är anknutna till sjukvården. Dessa företag är en helt avgörande del av Uppsalas näringsliv - och därmed en viktig grund till att det går bra för Uppsala. Inte ett enda av dessa företag hade varit lokaliserade till Uppsala om det inte hade varit för Akademiska sjukhuset och dess viktiga roll som ledande universitetssjukhus.

Sedan Alliansen fick väljarnas förtroende 2006 har vi lagt mycket kraft på att framhålla vilken betydelse Aakdemiska sjukhuset har, inte bara för sjukvården och forskningen, utan också för näringslivets goda utveckling. Det är också en insikt som sprider sig allt mer, i näringslivet och bland Uppsalas invånare.

Vi i Alliansen kommer att fortsätta att tala väl om Akademiska sjukhuset. Vi kommer också att fortsätta satsningarna på Framtidens Akademiska och sist men inte minst att se till så att sjukhuset fortsätter att vara Uppsalas viktigaste arbetsgivare. Jag välkomnar alla krafter som deltar i en sådan positiv utveckling och ser vad det betyder för att det ska fortsätta att gå bra för Uppsala.

Lönebildning

Just nu är frågor om lönebildning i offentlig sektor en aktuell fråga. UNT hade artiklar om detta i helgen och idag, och ingen kan väl ha missat diskussioner om löner för lärare, barnmorskor, sjuksköterskor och andra medarbetare i vård, omsorg, utbildning och socialtjänst.

Det är verkligen på tiden att dessa frågor hamnar i debattens fokus. Under årtionden har lönebildningen i verksamhet som domineras av offentlig sektor varit både omodern och eftersatt. Den varuproducerande industrin måste naturligtvis ha konkurrenskraftiga löner för att kuunna sälja varor på exportmarknader. Men det finns också goda skäl att fundera på vilka mekanismer som ska styra lönebildningen i verksamheter som bedrivs med skattemedel.

Den gamla dåliga lönebildningen i dessa branscher byggde på tanken att stanes (och kommunernas/landstingens) kaka var "liten men säker". Lönen var statisk och strikt reglerad enligt lönegrader och löneklasser. Begrepp som löneglidning och förtjänstutveckling förekom knappast.

Dagens arbetsliv ser annorlunda ut, även i verksamhet som präglas av offentliga tjänster. den stora skillnaden är inte att det finns privata alternativ, även om det har betydelse. Den viktigaste skillnaden är att den som arbetar som lärare, sjuksköterska eller socialsekreterare naturligtvis också vill kunna få mer i lönekuvertet för en god arbetsinsats.

Dagens löneavtal för offentlig sektor ser också annorlunda ut, och understödjer en mer individuell lönesättning. En fråga som kan ställas är om vi som är arbetsgivare i offentlig, skattefinansierad verksamhet har hängt med i utvecklingen.

Landstinget i Uppsala län har sedan 2012 en lönepolicy som definitivt gör det. Den säger bland annat att lönesättningen ska grundas på systematiska bedömningar av arbetsuppgifternas svårighetsgrad, medarbetarens arbetsresultat och bidrag till verksamhetsförbättringar. Den säger också att lönen ska vara individuell och differentierad, och anger hur samspelet ska gå till mellan medarbetare och lönesättande chef. Därmed är lönebildningen också individuell och differentierad, och sätts efter dialog mellan medarbetare och närmaste chef.

Tidigare sattes lönerna i detalj genom politiska beslut. Det var en lönebildning som möjligen fungerade på 60-talet, men som är omodern idag. En modernare lönebildning ställer krav på alla berörda. Den ställer krav på den lönesättande chefen, som måste vårda sitt uppdrag och säkerställa att den lokala lönebildningen fungerar bra. Den ställer också krav på medarbetaren som måste ta sin del av dialogen. den ställer också krav på högre chefer och på oss politiker. Dels gäller det att vi vårdar den lönepolicy vi har fastställt. Dessutom måste lönesättande chefer naturligtvis ha en rimlig möjlighet att göra sitt jobb. De måste ha befogenhet att sätta rimliga löner.

Att gå från en tidigare lönebildning till en bättre och modernare är inte enkelt. Det kräver förändring av kulturer och traditioner, men också om att våga tro på lokala chefers förmåga att ta diskussioner och beslut som krävs. Vi arbetar med det i vårt landsting och i kommun- och landstingssektorn som helhet, och vi ser att det går åt rätt håll. Men det finns mycket kvar att göra.

Jag vill avsluta med att varna alla som tror att lösningen på den diskussion som pågår är en återgång till politisk lönebildning där löner sätts genom politiska beslut. Det var den ordningen som skapat dagens situation. En lönebildning som belönar individuella, goda arbetsprestationer är vägen till bättre villkor i alla verksamheter. även om finansieringen kommer från skattebetalarna.

Ersättningssystem i primärvård

Kanske har du noterat inslag i Tv 4 idag om ersättningssystem i primärvården. Ett antal landsting använder ett system för ersättning till vårdcentralet som kan missbrukas genom överdriven regisrering av diagnoser hos pátienter.

Landstinget i Uppsala län har inga sådan inslag i sin ersättningsmodell. När det nuvarande systemet infördes, så diskuterade vi ingående vad som skulle vara grund för hur primärvården skulle ersättas för sitt arbete. I Alliansen kom vi mycket samstämmigt fram till att det var viktigt att forma ett enkelt och tydligt ersättningssystem som är svårt att manipulera. Samtidigt är det viktigt att ersätta all verksamhet efter arbetsinsats och vårdtyngd hos patienterna.

Därför är ersättningssystemet i vårt landsting viktat efter patienternas ålder. Ingen annan faktor väger så tungt när det gäller skillnader i vårdtyngd. Det har skapat ett robust och relativt enkelt system som både ger stabilitet och bidrar till en god sjukvård.

Mot den bakgrunden är inslaget intressant. Det visar att vi i Alliansen i vårt landsting tänkte rätt när vi valde att inte införa den typ av ersättningssystem som prövats på många andra åll i landet. Möjligen bidrar det också till att vår primärvård idag fungerar allt bättre och har landets näst nöjdaste patienter.

Ett sjukhus i världsklass

Socialdemokraternas oppositionsråd Börje Wennberg och Vivianne Macdisi fortsätter sin strävan efter att prata ner Akademiska sjukhuset för att vinna kortsiktiga politiska poäng. Det är djupt olyckligt att sjukhuset av (S) görs till slagträ i valdebatten. Det blir inte bättre av att deras resonemang bygger på rena sakfel.

Påståendet att Akademiska sjukhuset skulle riskera att förlora sin ställning som universitetssjukhus stämmer helt enkelt inte. Däremot pågår en utveckling emot att kopplingen mellan sjukvård, forskning, utveckling och utbildning inte längre kan begränsas till landets sju universitetssjukhus. För Akademiska sjukhuset är det extra viktigt att hitta stabila partners även utanför sjukhusets egna väggar.

Hur går det då för Akademiska sjukhuset under Alliansens ledning? Frågar man andra bedömare än Macdisi och Wennberg så går det ganska bra. I en omfattande rankning av Dagens Medicin placerade sig sjukhuset för andra året i rad bland landets tre främsta. Det är svårt att se det som något annat än ett toppbetyg för vårt fina universitetssjukhus.

Akademiska sjukhuset rankas högt för vårdhygien och medicinska resultat. Väntetider och bemötande drar ner betyget - och är därmed hindret för att sjukhuset ska rankas ännu högre. Därför arbetar Alliansen hårt med att hitta lösningar som förbättrar sjukhusets möjligheter att klättra i kommande rankningar.

Ett sätt är att lägga en del av vården utanför sjukhuset, och att ta hjälp av andra aktörer. Det är detta som Macdisi och Wennberg har svårt för - särskilt när de externa aktörerna kopplas ihop med patientens möjlighet att välja.

Men vårdvalet fungerar! Köerna till operation har kortats betydligt sedan vårdvalet infördes, och till det kan vi lägga succén med vårdval i primärvården - som (S) också protesterat högljutt emot. Den har fått till resultat att länets primärvård har landets näst nöjdaste patienter. Så såg det inte ut när socialdemokraterna styrde.

Så sent som i förra veckan kunde jag stolt lyssna till andra bedömare än Wennberg och Macdisi som gav sitt omdöme om vårt framstående universitetssjukhus. Akademiska sjukhuset har nämligen en stark ställning i svensk sjukvård. Vi i Alliansen tänker se till så att sjukhusets ledande position bevaras och förstärks. Den ranking Dagens Medicin gjort är ett bra mått på hur det arbetet går. Socialdemokraternas svartmålning av sjukhuset är det inte.

Bokslutsanalys

Jag tittar lite i landstingets bokslut inför den politiska behandlingen. Samtidigt kan det vara läge att titta både bakåt och framåt.

Sedan 2006 har landstingets egna kapital stärkts med 604 miljoner kronor eller 34 procent. Soliditeten, det vill säga den långsiktiga betalningsförmågan, har förbättrats från minus 62 procent till minus 35. Att siffran visar minus beror på de stora pensionsåtaganden som landstinget har att möta. Det har vårt landsting gjort genom att sätta undan pengar för ändamålet. I stort sett alla landsting redovisar därför en negativ soliditet inklusive denna ansvarsförbindelse. Vårt landsting är, särskilt sedan försäljningen av Ulleråker, ett av de som ligger allra bäst till.

Landstinget har också gjort stora investeringar. De sex senaste åren har landstinget investerat för 2841 miljoner kronor. De sex åren dessförinnan (under S-styre) investerades endast 1084 miljoner kronor. Skillnaden mellan dessa två siffror säger något om ambitionen att modernisera de fastigheter som landstinget äger och driver verksamhet i.

Orsaken till denna förbättring av de viktigaste ekonomiska nyckeltalen är att landstinget varje år sedan 2006 gått med överskott. Det ger en trygghet inför framtiden och en stabil grund att stå på när nya utmaningar ska mötas.

Tittar vi bakåt, så kan vi konstatera att åren före 2006 inte alls såg likadana ut. Det är på senare år som landstingets ekonomi har rätats upp och utrymme har skapats för nödvändiga investeringar.

Tittar vi framåt, så ser vi att landstinget måste fortsätta att sträva efter att hålla kostnaderna i schack. Sedan 2006 har det heller inte krävts några stora nedskärningar, utan verksamheten har fått något mer pengar att röra sig med varje år.

Valet i september kommer att avgöra den fortsatta färdriktningen. Vi i Alliansen kommer att fortsätta att hålla i landstingets pengar för att klara de utmaningar som väntar.

Att prata politik

I helgen fick jag en fråga. Det var en person som undrade varför jag så ofta skriver om det som vi i Alliansen har gjort under de senaste åren. Personen tyckte att det "mest lät som skryt". I stället borde vi "svara på oppositionens alla anklagelser".

Det ligger något i det. Fast det som kan uppfattas som skryt är ofta just svar på "oppositionens anklagelser".

De rödgröna partierna har gång på gång anklagat oss för att ha infört ett dåligt vårdvalssystem. Men när patienterna ger sitt omdöme är de näst nöjdast i hela landet.

De rödgröna partierna har gång på gång skrivit om hur hotat Akademiska sjukhuset skulle vara, och hur dåligt vården sägs fungera. Men när Dagens Medicin rankar universitetssjukhusen så har Akademiska sjukhuset två år i rad hamnat bland de tre bästa.

De rödgröna partierna har gång på gång bråkat om landstingets ekonomi. I själva verket har vårt landsting haft positiva resultat sju år i rad och är ett av de landsting som har den stabilaste ekonomin.

Politik handlar om att göra saker. Sedan Alliansen fick väljarnas förtroende 2006 har vi gjort åtskilligt. det har vi anledning att berätta om, och det ska vi fortsätta att göra.

Vad Alliansen har gjort, och kommer att göra, det kan du läsa om här på min blogg. Vad de rödgröna partierna tycker om det får du fråga dem om.

Det måste löna sig

Jag har redan skrivit ett inlägg idag om hur vi gör samhället mer rättvist och jämställt (om kvinnligt företagande i välfärden). Den andra viktiga frågan som behöver hanteras politiskt är lönebildningen.

I vårt landsting har vi flera gånger kartlagt osakliga löneskillnader och kunnat rätta till de brister vi hittat. Det är inte där som de stora problemen med rättvisa löner finns. Lika lite är det största och viktigaste problemet ingångslönen inom olika yrkesgrupper. Det verkligt allvarliga med lönebildningen i offentlig verksamhet är den ofta mycket dåliga förtjänstutveckling som väldigt många offentligt anställda lider av. Lönen ökar helt enkelt inte tillräckligt mycket genom yrkeskarriären. Ännu allvarligare är att lönen inte alltid speglar förtjänst och skicklighet. Alldeles för många löner sätts på slentrian, och på samma sätt som i många, många år.

En del av orsaken är historisk och kulturell. Det finns en inrotad föreställning om att lönen i offentlig verksamhet ska vara en kaka som är liten men säker. Det håller inte längre. Stat, kommuner och landsting måste bli moderna arbetsgivare där lönen sätts individuellt och differentierat utifrån varje enskild anställds faktiska arbetsprestation. Så fungerar det inte alltid idag.

I vårt landsting finns både goda och dåliga exempel. I många fall fungerar lönebildningen som den ska. Den som är duktig kan få god ersättning för sin prestation. Den som är chef ska kunna premiera den som förtjänar en god löneutveckling. De centrala och lokala avtal som finns, och den lönepolicy som gäller för landstinget, understödjer en sådan lönebildning. Men jag vet också att det finns undantag. Det är en uppgift för landstingets produktionsstyrelse att hantera och lösa.

Lön ska inte bero på kön. Den som gör ett bra  jobb ska få effekt av det i lönekuvertet. Det är ett rimligt löfte till alla våra anställda. Men det är också ett löfte som ställer krav. Framför allt behöver vi ha chefer som vill och vågar göra lönepolitiska ställningstaganden. Därför utbildas nu alla chefer i landstinget. Det kräver också tydliga kriterier för vad som ska uppnås för att nå en önskad löneutveckling. Det är inte generella påslag som är rätt väg till rätt lön, det är individuella löner med tydliga lönekriterier och en bra dialog mellan chef och medarbetare.

Lönespridning är nämligen bra, både för den enskilde anställde och för en bättre löneutveckling. Därför gäller det att vi arbetar vidare med en lönebildning som verkligen är rättvis. Landstinget i Uppsala län ska vara en riktigt attraktiv arbetsgivare. Det gäller även lönebildningen.

De leker inte affär

I morgon är det den internationella kvinnodagen. En dag före läser jag om Lotta Wiström, som driver barnmorskemottagningen Sinnligt. Hon är en företagare i välfärden, som möts av de mest häpnadsväckande fördomar om sitt företagande.

Att prata om företagande i välfärden med uttryck som "leka affär", så förminskar och hånar man en sektor där många av företagarna är kvinnor. De driver friskolor, privata förskolor, hemtjänst och vårdcentraler. De arbetar med äldrevård, utbildning, barnomsorg och omvårdnad.

Att mot den bakgrunden ens använda uttrycket är ett hån emot tusentals hårt arbetande kvinnor som bryter ny mark inom ett viktigt område. Det förminskar, därför att det beskriver dessa kvinnor på ett rent ut sagt nedsättande sätt. De leker inte affär; de ger viktig service och gör det under svåra ekonomiska omsrändigheter. Det är ett hån, för det sätter en bild som inte stämmer. De kvinnliga företagar jag känner i välfärden leker inte. De tar sitt jobb på betydligt större allvar än de många debattörer som använder sådana nedsättande uttryck.

Jag tänker fira kvinnodagen genom att uttrycka min uppskattning till de fantastiska kvinnor som startar och driver företag inom utbildning, vård, omsorg och service. Ni är värda allt tack och all uppskattning. Ni leker inte affär. Ni är helt avgörande för en god välfärd i vårt land. Det är mer än man kan säga om många av de debattörer som hånar er. Lycka till med ert viktiga arbete.

Ett inlägg om Alliansens vårdpolitik

I veckans nummer av Uppsalatidningen skriver den socialdemokratiske ledaren i landstinget, Börje Wennberg. Hans artikel går framför allt ut  att socialdemokraterna inte gillar det fria vårdval som Alliansen har infört. Samma kritik riktades emot införandet av vårdval i primärvården. Det fanns ingen hejd på allt elände som skulle uppstå om vårdvalet tilläts bli verklighet.

Idag har vi facit. Primärvården har ordning på ekonomin, köerna är kortare och patienterna är nöjdare.

Nu går Alliansen vidare. Att kunna välja även i öppen specialistvård är bra för sjukvården, men framför allt bra för dem som vården är till för: patienterna.

Akademiska sjukhuset har ett komplicerat uppdrag. Det är ett av landets största och främsta universitetssjukhus, nyligen rankat som ett av de tre bästa. Mer än något annat av de större universitetssjukhusen ska Akademiska samtidigt klara uppdraget att både svara för avancerad specialistvård för hela landet och grundläggande sjukvård för invånarna i Uppsala län. Det är en omöjlig ekvation om vi inte vågar tänka nytt.

Vi i Alliansen är stolta över sjukhusets framgångar men samtidigt medvetna om att det krävs nytänkande och kreativa lösningar för att hålla den ledande positionen. Samtidigt växer vårt län, vilket är bra på många sätt men också innebär ett växande behov av vård. Om inte Akademiska sjukhuset ska digna under bördan av detta ökade behov av vård hos länets invånare, så måste fler vårdgivare ges möjlighet att erbjuda invånarna sina tjänster.

Samtidigt som fler vårdgivare öppnar vården och ger nya möjligheter, så sker också satsningar på att göra landstingets egna verksamhet mer skicklig och attraktiv. Ett sätt att göra det är att låta vårdens personal sköta det som det är utbildade för. Så används skattebetalarnas pengar klokare.

I det här inlägget har jag presenterat vad vi i Alliansen gör för att lösa sjukvårdens problem, konkret och i form av faktiska beslut som har fattats i landstingets olika politiska organ. Läs gärna min politiske motståndares inlägg igen. Jag tycker att politiska texter som denna ska handla om vad man själv vill göra, och inte i första hand bestå av beskrivningar av motståndarens förslag.

Reformer ger resultat

2006 vann Alliansen landstingsvalet. En av de första frågorna att ta itu med var siusationoen i primärvården. Läget var då uunder all kritik, med dålig ekonomi, dålig tillgänglighet och oro bland de anställda. Bristerna hade pågått under lång tid och var en orsak till människors missnöje med den tidigare politiska ledningen.

Arbetet med att genomföra reformer inleddes omedelbart. Däremot tog det lite tid innan reformerna kunde komma på plats, och ännu längre tid ininan de fick tydligt genomslag i verksamheten. Idag har vi kommit så långt att vi kan sätta betyg på reformarbetet som inleddes i primärvården på hösten 2006.

Från att ha varit sämst i landet har vår primärvård ryckt upp sig ordentligt. I den senaste patientenkäten är primärvården näst bäst när patienterna får säga sitt. Dessutom är ekonomin i ordning och personalen betydligt nöjdare. Reformerna i primärvården har helt enkelt gett resultat.

Så långt är allt gott och väl. Men eftersom landstinget är en politiskt styrd organisation och debatten varit intensiv om just primärvården, så kan det vara på sin plats att fundera över hur alternativet hade sett ut.

Samtidigt som Alliansen - ibland under stort motstånd - sjösatt ett antal reformer, så har den politiska oppositionen haft en annan uppfattning. Redan när den nuvarande ersättningsmodellen för länets primärvård sjösattes, så protesterade man häftigt. Gång på gång under de sex år som gått sedan beslutet fattades har de rödgröna partierna markerat sitt missnöje med hur primärvården har utvecklats.

Nu har vi facit. Från sämst till näst bäst i landet. På sex år.

F´örra veckan skrev jag om skillnader i politiken. Reformerna i primärvården är ett bra exempel. Där finns en tydlig skillnad mellan de rödgröna partierna och Alliansen.

Vi ville reformera primärvården, och vi gjorde det. Nu har vi alltså facit. Alliansens reformer ger resultat i form av nöjdare patienter, bättre ekonomi och kortare väntetider.

Skillnader som avgör

Idag ska jag skriva om skillnader i politiken. Då tänker jag inte på avståndet mellan partierna i opinionsmätningar, utan om de olika alternativ som finns i politiken.

Det är ofta lätt att få intrycket att skillnaderna i många frågor är himmelsvida mellan olika partier och grupperingar. Så är det oftast inte. Det finns till exempel inga större politiska skiljelinjer när det gäller frågor som rör kvalitet eller finansiering i välfärden. Alla partier utom Vänsterpartiet hade till exempel exakt lika mycket pengar att hantera i landstingets senaste plan och budget för kommande år. Det är ibland svårt att tro, när man lyssnar till de olika partiernas retorik.

Kollektivtrafiken är en annan sådan fråga. Det skiljer ganska lite i synen på hur trafiken ska utvecklas och bedrivas. Att debatten ibland ändå blir intensiv kan bero på att vi som är politiskt aktiva vet hur viktig frågan är - och vill profilera oss därefter.

Alltså: det gäller som väljare att ge akt på vilka frågor det är som faktiskt skiljer mellan partierna inför det val som väntar. Det är liksom viktigare och mer avgörande än en diskussion om i vilka frågor partierna helt enkelt är sams och överens.

En sådan fråga gäller valfriheten i vården. En röst på något av partierna i Alliansen (helst moderaterna, förstås) är alltid en garanti för större valfrihet och mer mångfald. Vissa a.v de rödgröna partierna försöker ibland framstå som valfrihetens värnare, men när man tittar på hur de agerat och röstat, så har de alltid röstat emot.

Frågan om valfrihet och mångfald i välfärden är kanske den viktigaste skiljelinjen mellan partierna i landstingspolitiken - och det är en fråga som dessutom har betydelse för vårdens kvalitet och innehåll. Vi började med att reformera primärvården efter Alliansens valseger 2006, och vi ser nu skillnaden mellan nu och då. Arbetet med att öppna vården för ökad valfrihet har fortsatt under två mandatperioder, och i höstens val söker vi mandat för att fortsätta den goda utveckling vi sett. Men det är inte vi som bestämmer om det även i fortsättningen blir möjligt att välja vårdcentral, barnmorska eller specialistläkare. Det gör du som väljare, i valet i september.

I politiken finns inga kvalitetsgarantier eller varudeklarationer. Därför gäller det för dig som väljare att lyssna, ställa kritiska frågor om vad vi gjort och vill göra - och granska de politiska alternativen. Du är alltid välkommen att kontakta mig eller någon av mina kollegor om du cill veta mer om hur vi faktiskt har agerat i olika frågor.

Utmaningar

Börjar dagen med att bläddra i senaste numret av Dagens Samhälle, som är kommun- och landstingssektorns branschtidning. Idag innehåller den bland annat ett intressant reportage om en undersökning som presenterades i veckan, men refererats ganska lite i media. Den visar svart på vitt att välfärden får mer resurer än någonsin, det vill säga att det läggs mer penar idag än får åtta år sedan på skola, vård och omsrog - även om man tar hänsyn till inflation och befolkningsutveckling. det är viktigt att komma ihåg när myter om att "något håller på att gå sönder" sprids i debatten.

Tidningen berättar också om vilka landsting som varit framgångrika när det gäller att ha egen anställd personal i stället för att behöva hyra in anställda för att klara vakanser. Läget när det gäller brist på personal är svårt i hela landet - men Uppsala län är på en glädjande fjärdeplats. Det betyder absolut inte att faran är över när det gäller att rekrytera och behålla personal - men det ser trots allt bättre ut än på många andra håll i landet.

De problem vi ser med brist på personal i viktiga yrkesgrupper måste lösas med långsiktiga åtgärder. Antalet utbildningspplatser måste öka snarast, och en dialog förs om detta med Uppsala universitet. Så sent som i måndags träffade jag de ansvariga på universitetet för att tala om dessa frågor. Det behövs också krafttag för att göra yrken inom vård och omsorg mer lockande för dem som funderar på sin framtid. Här har Sveriges Kommuner och landsting gjort satsningen Sveriges viktigaste jobb för att lyfta fram fördelar och möjligheter med vård- och omsorgsyrken.

Här ligger två av välfärdens viktigaste utmaningar. Vi måste se till så att vi har råd att fortsätta att göra satsningar på välfärden, bland annat för att kunna betala löner som gör sektorn attraktiv som arbetsgivare. Vi måste också se till så att fler söker utbildningar och yrken i vården, så att vi får bukt med en djup och långvarig bristsituation. Vi jobbar på det.

Det går bra för Uppsala län

Gläds idag åt nyheten att Uppsala universitet blir nod i en stor europeisk satsning på att hitta nya antibiotika. Det är en viktig nyhet på flera sätt.

Det är bra för sjukvården. Allt fler bakterier blir motståndskraftriga emot antibiotika. det är mycket allvarligt och påverkar sjukvården mer än vi tror. Om vi inte har kvar möjligheten att bekämpa infektioner, så blir många ganska rutinmässiga åtgärder i sjukvården omöjliga. GVården är helt enkelt beroende av att nya antibiotika kan forskas fram.

Det är bra för Uppsala unifversitet, och därmed för Akademiska sjukhuset. Tilldelningen visar ett förtroende för ett lärosäte som är ledand einite minst inom medicinsk forskning. Det stärker universitetes ställning och visar att vi kan vara stolta över ett lärosäte i världsklass. Samverkan mellan landstinget och Uppsala universitet är en självklar del i detta.

Det är bra för Uppsala, och för hela vårt län. En stark förskningsmilljö drar till sig externa forskningsmedel, och höjer därmed attraktionskraften. Det ska vi givetvis glädjas åt och arbeta hårt med att behålla och stärka.

Det går bra för Uppsala län, och det är roligt att kunna glädjas åt goda nyheter.

Möte med Uppsalas näringsliv

Foto: Henrik LundströmIdag har jag hälsat på 3H Biomedical (på bilden tillsammans med deras VD Mallen Huang) och diskuterat en viktig fråga för länets utveckling: hur kan vi göra så att Akademiska sjukhuset blir en ännu viktigare aktör för att stärka life science och näringsliv? Det blev ett intressant samtal med Mallen och hennes kollegor om vad som görs idag och vad som kan bli bättre.

 

Uppsala har ett starkt näingsliv och en dynamisk life science-sektor. Vi som på olika sätt har ansvar för och samverkar med näringslivet måste hela tiden fundera över hur vi kan utveckla vårt samarbete. Besöket hos 3H Biomedical gav flera nya och intressanta infallsvinklar. Det är lätt att vi som är verksamma i det offentliga ser lite för snävt på den egan verksamheten och missar att erbjuda möjligheter som bidrar till näringslivets utveckling. Konsekvensen blir i värsta fall fölrlorade arbetstillfällen - och minskade skatteintäkter.

 

Vi resonerade också kring hur Innovation Akademiska kan utvecklas och hur vi tillsammans med andra aktörer kan flytta fram Uppsalas positioner. Jag hade stort utbyte av vårt samtal och hoppas att utbytet var ömsesidigt. Det är möten som det vi hade idag som leder till att Uppsala län växer och utvecklas.

 



Alliansen gör det bättre

Idag har landstingets hälso- och sjukvårdsstyrelse haft sammanträde. Det var ett nöje att få höra vad som klarats av under dagen.


- Två nya vårdval, öron/näsa/hals och ögonsjukvård. Leder till ökad valfrihet och kortare väntetider.
- Analys av köer och väntetider. Landstinget i Uppsala län börjar äntligen klara kömiljardens krav.
- Förberedelse för beslut om ett Äldrecentrum, ett led i bättre samarbete med länets kommuner


För att bara nämna något. En mer komplett rapport kan du hitta här.


En dag på jobbet för Alliansen i ett av vårt landstings politiska organ. Vi som inte sitter i hälso- och sjukvårdsstyrelsen har, till exempel, diskuterat läkarutbildning och forskningssamarbete med Uppsala universitet och förberett kommande beslut i produktionsstyrelse och kollektivtrafiknämnd.


Det händer mycket i vårt landsting. Skälet är enkelt. Saker behöver bli bättre. Även om sjukvården i många delar är väldigt bra, så finns det alltid saker att förbättra. Och det gör Alliansen.


Alliansen gör det bättre, helt enkelt. Varje dag.

Den medicinska paradoxen

Allt fler får cancer. Antalet äldre människor som drabbas av demens blir allt fler. Kraven på äldreomsorgen ökar. Är det ett uttryck för en allt sämre vård och omsorg?

Nej, det är faktiskt tvärt om. Vi människor får det allt bättre, inte bara i vårt land utan i hela världen. Allt fler kan äta sig mätta, lever allt längre och har ett rikare och godare liv. Det är bara det att vi till slut alla också slutar våra dagar på samma sätt. Mortaliteten (det vill säga sannolikheten för att avlida) är fortfarande hundra procent. Vi ska alla en dag lämna jordelivet, det är bara det att det är troligare än någonsin att vi hinner leva länge innan dess.

Mer än var tredje människa kommer någon gång att drabbas av cancer. Det beror inte på att risken för att få cancer i yngre år har ökat; det beror på att många av oss blir så gamla att vi förr eller senare drabbas av cancer.

Naturligtvis är detta en utveckling som på många sätt är bra. Sannolikheten för fler friska och goda liv är större än någonsin. Den medicinska utvecklingen har lett vägen.

Men det innebär också en motsättning. Vi kan se fram emot fler friska och goda år, men vi har samtidigt allt fler äldre som har stora behov av vård och omsorg. Det ställer nya, men helt rimliga, krav på hur välfärden ska finansieras och hur vi gemensamt kan ta ansvar för denna finansiering.

Det finns också flera olika sätt att lösa det problem som uppstår. Ett alternativ är kraftigt höjda skatter. Ett annat alternativ är att begränsa det gemensamma åtagandet, och därmed öppna för ökad ojämlikhet.

Så finns det en tredje väg att gå. Det är att åka antalet år i arbetsliveet, och öka antalet deltagare i den totala arbetskraften. Det ger mer skatteintäkter, men paradoxalt nog också större möjlighet för föer att hålla sig friska längre.

Den medicinska paradoxen är alltså inte i första hand medicinsk. En större utmaning är att hitta en balans mellan antalet år i arbetslivet och behovet av att tillsammans finansiera den gemensamma välfärden.

Det är en fråga som tål att fyndera på.

Dags att ge besked

I kväll möter jag socialdemokraternas oppostionsråd Börje Wennberg i debatt om politiken i landstinget. Det är ett välkommet tillfälle för Wennberg att berätta om vilken politik socialdemokraterna tänker föra i landstinget om de mot förmodan får majoritet i höstens val. Det vore välgörande att vå veta vad de vill, men också med vem de i så fall vill göra det.

Sedan 2006 har Alliansen styrt landstinget. Under de åren har valfriheten ökat, kollektivtrafiken moderniserats, Akademiska sjukhuset flyttat fram sin position som ledande universitetssjukhus och ekonomin stärkts. även om vi i Alliansen själva pekar ut de allt för långa köerna och väntetiderna som ett av landstingets största problem, så är det på plats att påminna om att köerna ändå är klart kortare än de var när vi tog över 2006.

Under dessa sju år har socialdemokraterna, och inte minst Börje Wennberg, sagt sig vara oroliga fär än det ena, och än det andra. oron har rört Akademiska sjukhusets framtid, landstingets ekonomi, utvecklingen av vårdvalet och inte minst interna frågor om organisation och verksamhet. På punkt efter punkt har Alliansen bockat av dessa upplevda orosmoment.

Socialdemokraterna ville efter valet 2006 ha någon sorts "haverikommission" för att räta upp landsitngets ekonomi. Hur det ser ut idag? Tja, redan innan vi har räknat in intäkten för att sälja Ulleråker, så har landsitnget nästan en miljard i kassan. det är pengar som kommer väl till pass när Akademiska sjukhusets ska rustas.

På tal om Akademiska sjukhuset, så har (S) upprepade gånger påstått att Alliansens politik skulle "hota sjukhusets framtid". Sanningen efter sju år är att Akademiska sjukhuset år eftrer år rankas högt bland landets universitetssjukhus. Fortfarande finns gott om utmaningar att möta - men det är hög tid att ta upp handsken och konstatera att det största hotet emot sjukhuset faktiskt är en socialdemokratisk valseger i höst.

Så till valfriheten, som också brukar lyftas fram som ett hot - ibland. I november 2013 skrev Wennberg tillsammans med två S-kollekgor i UNT att man inte gillade Alliansens politik där "patienter tvingas välja". Det är en mening som Wennberg sedan gång på gång försökt distansera sig ifrån. Samtidigt som han i vissa medier (exempelvis lokaltidningen Knivstabygden) närmast har hävdat att socialdemokraterna är valfrihetens viktigaste värnare, så håller han i andra medier (som Arbetarbladet) fast vid att valfriheten inte är bra. I kväll ska det bli intressant att höra vad Börje tycker just nu.

Invånarna är friskare och nöjdare med vården än de var 2006. Köerna är kortare och ekonomin bättre. Pendeltågen till Stockholm, Gävle och Sala går med tätare turer än någonsin, och det finns 13 nya vårdcentraler. Den utvecklingen vill vi i Alliansen fortsätta i fyra år till. Börje Wennberg får gärna fundera till i kväll på enfråga som han inte kunde svara på i tisdags heller: vad är det som var bättre 2006 jämfört med idag?