26 februari 2010

Reformer ger resultat

Dagens glada besked är att vårt landsting gör ett positivt resultat med 267 milloner för 2009. Det är ett av de bästa ekonomiska resultaten av alla landsting i landet. Inte nog med det; samtidigt noterar vi att både tillgängligheten och kvalitén har blivit klart bättre. Samtifigt har kostnadsökningarna, som varit ett stort problem för vårt landsting under många år, blivit klart lägre. Sammanfattningen är alltså att de reformer vi i Alliansen genomfört under de senaste åren gett mycket goda resultat.

Det är naturligtvis glädjande, men också sporrande. Arbetet med att renovera och reformera landstinget ska naturligtvis fortsätta under många år framåt. Det är bra för vården, för patienterna och för alla oss som bor och betalar skatt i Uppsala län. Men det finns en liten hake. Den nuvarande goda utveckligen kräver givetvis att den nuvarande politiska majoriteten sitter kvar och kan fullfölja reformarbetet. Det är vi beredda att göra efter valet i höst.

25 februari 2010

En bra dag på jobbet

Dagens besked att vårt landsting tecknar av tal med landstingen i Sörmland och Västmanland om högspecialiserad vård på Akademiska sjukhuset är givetvis ett väldigt bra besked. Det ger en trygghet och stabilitet som behövs för att över tiden kunna bygga upp och utveckla väl fungerande vårdkedjor.

Men det innebär också förpliktelser. Det går inte att luta sig tillbaka och bara konstatera att avtalet är i hamn. Nu är det viktigare än någonsin att leverera och att utveckla det samarbete som avtalen lägger grunden för.

Den osäkerhet som väntan på nya avtal inneburit har varit påfrestande. Mer än en gång har jag haft anledning att, exempelvis i media, ge uttryck för oron och osäkerheten. Desto gladare har alla vi som är berörda anledning att vara när avtalen nu är på plats. Men, som sagt, vi har också väl så goda skäl att lugnt och metodiskt arbeta vidare för att utveckla vården, forskningen och utbildningen.

Därför är dagens besked glädjande inte bara för Akademiska sjukhuset och för vårt eget landsting, utan i minst lika hög grad för hela länet, för forskningen och den högre utbildningen och inte minst för den världsledande life science-sektor som är en viktig del av näringslivet i vår arbetsmarknadsregion. En bra dag på jobbet, helt enkelt!

20 februari 2010

Kontakt på väljarnas villkor

Jag läser i UNT att Knivsta kommuns politikercaféer kan komma att läggas ner. De besöks bara av några få medborgare varje gång, och av artikeln framgår att antalet politiker normalt är fler än besökarna.

Det är inte särskilt förvånande. Hela idén med politikercaféer bygger faktiskt på en felsyn. Vi hade liknande tillställningar även i landstinget tidigare, och resultatet var exakt detsamma. Fär den som vill komma i kontakt med en förtroendevald politiker är det i regel ganska enkelt, inte minst med moderna hjälpmedel, sociala medier och ökad exponering i media. Det gör att människor luftar sina åsikter både ofta och vältaligt (för det mesta, är kanske bäst att tillägga) i alla möjliga former och sammanhang.

Det som krävs är i stället att vi som är politiskt förtroendevalda gör det som bland annat väntas av oss, nämligen ser till att vara aktiva och synliga i sammanhang och miljöer där vi träffar väljarna: i föreningslivet, ute i samhället, genom aktivitet i sociala och andra medier och i massor av liknande sammanhang.

Politikercaféer bygger egentligen på raka motsatsen, nämligen att väljarna ska komma till oss i stället för vi till dem. Det är så vi skapar förtroende både för oss själva som förtroendevalda och för de idéer och aktiviteter vi står för.

19 februari 2010

Tack för förtroendet!

Jag har nu fått besked om att jag fått flest röster i vårt provval till landstinget och är givetvis både glad och tacksam för det. Det känns som ett erkännande för hårt arbete med de viktiga välfärdsfrågor som landstinget arbetar med, och för den politiska linje som vi moderater tillsammans med de övriga partierna i Alliansen har drivit under hela mandaterioden. Därmed är stödet också manifesterat för den politik vi för - nog så viktigt då vi går in i valrörelsen.

Politik handlar i mycket hög grad om förtroende. det handlar om att vinna förtroende, men också om att förvalta det förtroende man fått. I de tider som nu pågår i politiken är det mer än annars uppenbart. Förtroendet har betydelse just därför att det kan användas för att uppnå det som det är till för, nämligen att genomföra en viss politik med en viss inriktning.

Under de senaste tre och ett halvt åren har jag haft nöjet att arbeta med en politik som nu börjar visa allt fler resultat. Igår fick vi besked om att patienterna i länet är nöjda, till och med mycket nöjda, med vårdcentralerna. idag fick vi kvitto på att arbetet med att stimulera till innovationer på Akademiska sjukhuset har uppmärksammats och belönats. Köerna har blivit kortare, och landstingets ekonomi är i ordning. Och även om tågen och bussarna har bekymmer i snöyran, så går kollektivtrafiken - ursäkta ordvitsen - som tåget.

Valet i höst är ett avstamp för att fortsätta det renoverings och utvecklingsarbete som pågår i landstinget. Det ska bli riktigt spännande att gå in i valrörelsen och redovisa de visioner vi bygger vår politik på.

Kan svenska patienter bli friskare om vi exporterar sjukvård?

Den intressanta frågan var en av utgångspunkterna för det seminarium jag deltagit i under denna fredagsförmiddag. Det är ett välkommet initiativ som Akademiska sjukhuset tog när de bjöd in till seminariet och visar på ett sjukhus som med gott självförtroende tar sig an framtida utmaningar.

Att svensk hälso- och sjukvård är i världsklass är ett faktum att vara stolt över. Men vi måste också fundera på hur vi skapar de bästa förutsättningarna för fortsatt utveckling av sjukvården framöver.

Akademiska har länge haft en enhet, Uppsala care, som ser till att utländska patienter får vård på sjukhuset. I dagsläget rör det sig om 400 utländska patienter per år. Patienterna kommer från hela världen till Akademiska för att sjukhuset är ledande på ett antal områden.

Det är ett faktum att vissa verksamheter är beroende av att få utländska patienter som en del i ett patientunderlag. Högspecialiserad vård kräver viss volym för att bli av tillräckligt hög kvalitet.

I takt med en alltmer ökad specialiserad sjukvård kommer det i framtiden att vara fler områden inom sjukvården som kommer att behöva ett större inflöde av patienter än vad som finns i vårt län eller för den delen i Sveríge.

Sedan finns det naturligtvis ett annat perspektiv på frågan. Hälso- och sjukvård kan bli en stor exportvara för Sverige. Speciellt i vår del av landet, där life-sciencesektorn är en så viktig del av akademi och näringsliv, kan detta spela en större roll än idag. Den utveckling mot ökad rörlighet på vårdområdet inom EU är bara ett exempel där Akademiska kan få bättre möjligheter framöver.

Svenska universitetssjukhus konkurrerar idag om forsknings- och utvecklingsmöjligheter på en global nivå. Ska vi kunna hävda oss måste vi också ta de möjligheter till kommersialisering av sjukvården som finns internationellt.

Det finns en skepsis mot vårdexport, att den skulle vara oförenlig med vår solidariska finansiering av hälso- och sjukvården. Jag vill säga att det inte handlar om att personer ska kunna köpa sig förbi köer utan att vi kan utnyttja befintliga resurser bättre och faktiskt utveckla verksamhet som inte skulle finnas om vi inte var öppna för patienter från andra länder. Än så länge är detta en också till volymen en liten verksamhet, men viktig för vissa specialiteter.

Svaret på den inledande frågan är alltså ett obetingat Ja - svenska patienter blir friskare om vi exporterar sjukvård. Vi får dessutom bättre förutsättningar för forskning, innovationer och tillväxt om vi kan utveckla vårdexporten. Det är viktigt för vår region hela landet.

14 februari 2010

Destruktiv missnöjespolitik

Jag brukar inte kommentera opinionsmätniningar, och jag gör det egentligen inte nu heller. Men det jag skriver idag har onekligen bäring på den mätning som Svenska Dagbladet och andra morgontidningar publicerar idag. Det visar nämligen det som många av oss länge haft på känn, och som är viktigt att komma ihåg i analysen av valrörelsen som helhet. Alliansen, och inte minst vi moderater, vinner stort i opinionen så snart två saker händer.

Det ena är att de två politiska alternativen konkret ställs emot varandra. Vi är många som länge har väntat på att få veta vad de rödgröna egentligen tycker, och ännu mer vad deras politik konkret kommer att innebära för människor. Vilka samhällsproblem ser de rödgröna, och hur vill de lösa dessa samhällsproblem. Som väljare finns det också goda skäl att ställa ytterligare en fråga i detta sammanhang, nämligen vilka av dessa samhällsproblem som faktiskt uppstått under tidigare rödgrönt styre och om det möjligen är så att den rödgröna politik som skissas faktiskt innebär en återgång just till sådana problem.

Det andra handlar om det politiska ledarskapet, och då inte bara på högsta nivå. Statsminister Fredrik Reinfeldt har nu flera gånger mött Mona Sahlin, och det råder knappast något tvivel om vem av dem som visar den största trovärdigheten och förmågan att leda landet. Men det handlar inte bara om dessa två. På motsvarande sätt kan vi se betydande skillnader i ledarskap i alla möjliga politiska sammanhang och på skilda politiska nivåer.

Höstens val handlar i hög grad om två alternativ. Det ena alternativet har en tydlig politik, har under de senaste åren visat en god förmåga att genomföra denna politik och tar sist men inte minst sin utgångspunkt i viktiga behov av samhällsförändringar. Det andra alternativet blir nu allt tydligare i konturerna. De vet inte vad de vill, saknar det nödvändiga ledarskapet och bygger sist men inte minst på förlegade och inaktuella lösningar på samhällsproblem som man inte sällan själva skapat.

På tal om destruktiv missnöjespolitik minskar även Sverigedemokraterna. Det ser bra ut på alla möjliga fronter.

13 februari 2010

Bra, Ola Alterå

Det är precis som vanligt med miljöpartiet. OM det är någonting som är bra så är de för och om det är något dåligt så är de emot. Det duger möjligen i opposition men det fungerar inte i majoritet. Så beskriver näringsminister Maud Olovssons statssekreterare Ola Alterå miljöpartiets kritik mot ett politiskt beslut som detta parti nu gör sitt bästa för att slingra sig ur. Att beslutet fattades under den tidigare socialdemokratiska regeringen, där miljöpartiet nu som då ingick i ett rödgrönt sammanhang, tycks inte bekomma miljöpartiet det minsta.

Men den som följer miljöpartiets göranden och låtanden på skilda politiska arenor kan inte vara det minsta förvånad. Milöjöpartiet är nämligen konsekvent för det som låter bra, är alltid "kritiska" till sådant som kan vara jobbigt att försvara, och sprider gärna sina populistiska ståndpunkter via media. Något större ansvar är man inte road av, däremot gärna att häckla andra som tar nödvändiga beslut i tuffa lägen och dessutom är bredda att försvara dem.

Ska det inte vara så då? frågar sig kanske vän av ordning. Mitt svar är att politiska partier givetvis får agera som miljöpartiet gör - men då har man också diskvalificerat sig för poster som faktiskt innebär konkret ansvarstagande, till exempel i form av att ingå i en politisk majoritet. Nu ska tilläggas, och det är givetvis viktigt, att det faktiskt finns miljöpartister som skiljer sig från den allmänna partimoralen genom att faktiskt utgöra en del av ansvarstagande majoriteter.

Men det är inte vad det i grunden är fråga om. Det handlar om att visa en förmåga att ta ansvar, att föra en konsekvent och i majoritetsställning fungerande politik och sist men inte minst att - med det parlamentariska läge som under alla omständigheter råder i vårt land - faktiskt vara beredd att ingå i en politiskt konsekvent majoritet.

Att föra en politik som låter bra i alla lägen är i regel inte särskilt svårt. Att agera både ansvarsfullt, konsekvent och samhällsutvecklande är desto svårare. I dessa tre grenar tar miljöpartiet mycket få poäng.

10 februari 2010

Krafttag mot tågkaos

Media uppmärksammade igår det brev som vi kommun- och landstingsstyrelseordföranden skrev tillsammans med landshövdingen och regionförbundets ordförande. Syftet med brevet, som du kan läsa här, är ganska enkelt. Folk är förbannade, och folk hör av sig till oss förtroendevalda politiker med sin ilska. Just därför att vi är förtroendevalda är det helt enkelt vårt uppdrag att föra denna ilska vidare till dem som är direkt ansvariga för kaoset.

Ilskan, som spännner över alla partigränser, har dock en intressant dimension. Den stämmer mycket väl in i tankarna bakom begreppet "föregångslandet Sverige". Sverige är ett bra land, och vi har mycket att vara stolta över. Men ett land, där tågtrafiken mellan några av de största städerna fungerar så illa som den gjort nu, är ett land där det behövs förbättringar.

Gårdagens initiativ visar att vi från kommuner och landsting tar situationen på allvar. Det gör förhoppningsvis också mottagarna av brevet. Ett län där mer än 30.000 människor dagligen pendlar över länsgränserna är beroende av att kommunikationerna fungerar, och vi som är politiskt förtroendevalda har ett ansvar för att driva på för att detta ska bli verklighet.

07 februari 2010

Tjuv och poli(S)

Det får bli ett inlägg till idag, detta efter kvällens Agenda med en som vanligt lysande justitieminister. Och en mindre lysande Tomas Bodström.

I Sjöwall & Wahlöös deckare om Martin Beck och hans kollegor (den riktige Martin Beck, inte de bleka kopiorna på film) finns också en intendent vid Rikspolisstyrelsen vid namn Stig Malm. Han beskrivs som ljuslockig, bildskön och fullkomligt okunnig i allt som rpör praktiskt polisarbete. Däremot är han förtjust i att ta aktiv del i operativ ledning av olika polisoperationer, alltid med de mest dråpliga följder.

Denne litterära förlaga tog i kväll gestalt i TV när advokaten och deckarförfattaren (ja, han extraknäcker som riksdagsledamot också) Bodström i mästrande ton skulle berätta för justitieministern hur praktiskt polisarbete bäst utförs. Bilden blev ganska förskräckande.

Vi som är politiskt förtroendevalda ska naturligtvis inte blanda oss i det dagliga arbetet i de verksamheter vi har politiskt ansvar för. Det gäller polisen såväl som sjukvården eller skolan. Det vi ska göra är att ge instruktioner och direktiv, avdela resurser samt tillsätta dem som ska sköta det viktiga jobbet. Men i socialdemokraternas värld fungerar det inte riktigt så.

Nu har vi emellertid erfarenhet av just detta -även om många av oss precis var på väg att glömma. När Bodström kröver att justitieministern ska agera som han föreslår, så är det inte bara den litterära figuren Stig Malm som kliver ur skuggorna. Inget ont om de döda, och inte heller om tidigare justitieministrar (S) som tvingats bort från sin post - men det Bodström tycktes plädera för i kvällens Agenda var exakt det som Ebbe och Anna-Greta och allt vad de hette höll på med för tjugotalet år sedan.

Spåren förskräcker. Socialdemokrater har alltid haft svårt för att skilja på partiet och staten - och alltid funnit ett nöje i att själva rota även i sådant som ligger utanför politikens domäner. I afton var det Bodström - men sanna mina ord; de finns överallt.

Kanske är det - i alla fall delvis - som polisen ibland har svårt att haffa mördare. Och kanske är det därför det brister i funktionerna även i andra viktiga välfärdssektorer. Det socialdemokratiska intresset för att blanda sig i den dagliga driften får fullkomligt förödande konsekvenser för kvalitet och innehåll. Bara det är skäl nog att hålla dem borta från makten.

Föregångslandet Sverige

Aftonbladet skriver om hur Fredrik Reinfeldt skissar "föregångslandet Sverige" som tema för vår politik inför valet - och gör stor sak av att olika partimedlemmar gör olika, läs egna, tolkningar av begreppet. Men det är ju bara bra!

Det finns nämligen inte en enda beskrivning av de samhällsproblem som människor söker svar på, och följaktligen inte ett enda svar. Beroende på ålder, kön, yrke, bostadsort, bakgrund och rader av andra faktorer har vi ju alla funderingar över vilka utmaningar samhället står inför - och vilka lösningar olika politiska riktningar erbjuder.

Av just det skälet har jag min egen tolkning av begreppet, med utgångspunkt i de utmaningar jag möter i min roll som landstingsråd och ledare för utvecklingen och förnyelsen av den verksamhet som vårt landsting ytterst har politiskt ansvar för. Det gäller allt från hur köer och väntetider ska kortas till att skapa förutsättningar för en utbildning och klinisk forskning i världsklass. Det reser självklara frågor om hur akut- och intensivvården ska vara organiserad till hur buss- och tågtrafiken så effektivt som möjligt kan skapa en öppnare och rörligare arbetsmarknad långt utanför det egna länet.

Begreppet "föregångslandet Sverige" är alltså inte bara en så kallad "oneliner". Det är snarare utgångspunkten för ett tankearbete hos alla som är berörda för att svara på den fråga som ligger i statsministerns egen beskrivning av det vi alla står inför. Mycket i Sverige är bra. Det ska vi värna och utveckla. Men vi står också inför viktiga utmaningar inom många olika områden. De utmaningarna kräver många gånger nya idéer och nya sätt att angripa problem. Där måste vi som söker politiska förtroendeuppdrag ha dessa nya idéer. Annars riskerar Sverige att återigen halka efter.

Därmed har statsministern egentligen också pekar ut den viktigaste skillnaden mellan de båda politiska blocken, en skillnad som återkommer i snart sagt allt som bägge blocken står inför. Höstens val står mellan att söka lösningar på de utmaningar som Sverige står inför, eller ett regeringsalternativ helt utan lösningar och helt utan idéer om hur dessa lösningar kan hittas. Jag lovar att återkomma med exempel på just detta.

30 januari 2010

Citybanan är bra för regionen och för landet

Radio Uppland gör idag reportage om Citybanan, ett projekt som ligger mig varmt om hjärtat. UNder de senaste två åren har diskussionerna mellan regeringen och de kommuner och landsting som medfinansierar Citybanan tagit en hel del av min tid, och det har i allt väsentligt varit väl använd sådan - till nytta för alla skattebetalare i de berörda länen.

Men Citybanan handlar inte bara om en tunnel under Stockholm, utan om en hel systemsyn på järnvägstrafiken i Mälardalen. Inte minst i dessa dagar ärdet uppenbart att det behövs en upprustning. De senaste dagarnas kaos i järnvägstrafiken beror på åratal av eftersatt underhåll och utbyggnad samtidigt som Mälarregionen växer så det knakar. Vi behöver helt enkelt ett mer effektivt järnvägssystem i regionen.

Dessutom stannar inte behoven vid någon administrativ gräns. Nyligen varslade Ericsson närmare 1000 personer i Gävle, människor som mer än någonsin behöver effektiva kommunikationer för att arbetsmarknadsregionen ska vidgas. Framtidens arbetsmarknad komemr att vara beroende av effektiva vägar och järnvägar för att folk ska kunna bo på en ort och arbeta på en annan. Därför gynnar systemlösningarna på Ostkustbanan, Mälarbanan, Svealandsbanan och den framtida Ostlänken inte bara vårt län, utan också de kringliggande länen.

Utveckling av infrastruktur och kommunikationer är alltså en aktiv del av arbetslinjen, och av utveckligen av hela landet. Alltså är Citybanan ett projekt av både nationellt och regionalt intresse - och därför är det mycket bra att staten och de berörda kommunerna och landstingen också tagit ett gemensamt ansvar för att utveckla Citybanan och hela det berörda järnvägssystemet!

26 januari 2010

Vaccingranskning och motion på recept

Av många viktiga beslut igår (se tidigare inlägg) tycks två ha väckt lite större uppmärksamhet än de andra. Det ena beslutet fattades av hälso- och sjukvårdsstyrelsen och rörde fysisk aktivitet på recept, det andra togs i landstingsstyrelsen och gällde en utvärdering av vaccinationskampanjen under hösten.

Det senare först. Det råder inget tvivel om att vacinationskampanjen gav god effekt. Men gjorde vi allting rätt? Köerna utanför vaccinatörerna, för att ta ett enda exempel, visar att det knappast kan skada med lite självprövning och extern utvärdering. Något liknande som den kampanj som genomfördes under hösten har aldrig gjorts, och då är det inte underligt om ett och annat inte gick exakt som planerat. Men den verkligt viktiga frågan är om vi kunnat göra annorlunda - och hur vi kan göra om det händer igen. Landstinget är en lärande organisation, och så länge jag har förtroendet att vara politisk ledare ska vi dessutom vara en självkritiskt prövande sådan. Jag ser mycket fram emot vad vi kan lära av en utvärdering.

Att övervikt bland unga är ett samhällsproblem råder det knappast något tvivel om. Några enkla, smarta lösningar finns inte på problemet, utan det måste lösas genom ett helt batteri av olika åtgärder. Var och en har sitt eget ansvar att ta, på det personliga planet såväl som - exempelvis - på landstingets politiska nivå. Vi tar vårt ansvar bland annat genom ett samarbete med skolhälsovården där motion kan skrivas ut som recept. Personligen tror jag att ökad rörlighet, mer motion och mer aktivitet är en viktig del. Kanske har detta betydelse inte bara för dem som är överviktiga utan överhuvudtaget i ett samhälle där vi rör oss allt mindre.

Av samma skäl ska jag nu lämna datorn för den här gången. Inte för att motionera (fast jag borde, jag vet det) utan för att ge mig ut i verkligheten i form av några studiebesök på Akademiska sjukhuset. Vi hörs!

25 januari 2010

Hektisk dag med landstingsstyrelsen

Hemma efter en lång och intensiv dag med sammanträde med landstingsstyrelsen. En rad viktiga frågor stod på dagordningen. Landstingets preliminära bokslut presenterades, samtliga förvaltningars verksamhetsplaner gicks igenom, en policy för informationssäkerhet klubbades, liksom investeringsplaner för Akademiska sjukhuset. Om du vill läsa mer kan du göra det här.

Landstingsstyrelsens sammanträden börjar för min del vid sextiden på morgonen med genomgång av aktuella frågor i lokala media (inte minst idag,men det kommenterar jag inte mer än så), frukost och avfärd till landstingets kansli runt halv åtta. Sedan inleds dagen med genomgång av aktuella frågor och koll av eventuella handlingar som kommer fram i sista minuten. I regel blir det också en snabbgenomgång med de ledande tjänstemännen för att stämma av genomgångar och föredragningar. Klockan halv nio är det morgonkaffe med alla tjänstemän, ledamöter och ersättare i landstingsstyrelsen och hälso- och sjukvårdsstyrelsen, innan vi klockan nio prick kör igång med genomgångar och föredragningar. Idag stod bland annat patientsäkerhetsfrågor och det gemensamma arbetet i fem län med gemensamma inköp på listan över dragningar. Klockan halv elva har vi gruppmöten, och efter en kort lunch är det så dags för sammanträde klockan ett. Sammanträdet slutar normalt ungefär klockan fyra, och sedan väntar fler möten, telefon och mail. Intensivt, men fördet mesta roligt.

Dagens sammanträde var på många sätt en exposé över att mycket i vårt landsting fungerar väl - men att det också finns åtskilligt mer att göra. En stabil ekonomi och allt bättre tillgänglighet är viktigt vart och ett på sitt sätt, men det behövs mycket arbete både politiskt och ute i verksamheten för att det goda utvecklingen ska fortsätta. På valårets första sammanträde kan vi konstatera att vi hunnit med mycket under mandatperioden, men att det fortfarande finns massor att uträtta. Organisationen kan bli effektivare, och en större mångfald av vårdgivare skulle vara positivt för både kvalitet och tillgänglighet. Att vi börjat ett viktigt arbete är en sak, nu gäller det att få väljarnas förtroende att fortsätta.

Då är det kanske inte aldrig så hektiska dagar med sammanträden som är det viktigaste, utan att hinna vara ute och träffa människor så mycket som möjligt. Som i morgon, då jag ska göra ett studiebesök i en av många verksamheter som landstinget bedriver.

17 december 2009

En bra kraft för länet

Beskedet att Peter Egardt blir nu landshövding är ett verkligt bra besked för hela vårt län. Peter kan länet, bland annat från rollen som VD för Handelskammaren. Han kan också de speciella frågor som rör oss, inte minst frågor som rör högre utbildning och forskning och inte minst de speciella förhållanden som rör vårt län.

Jag lovar att återkomma med lite mer i ämnet längre fram. Just nu ser jag fram emot ett gott samarbete med Peter, exempelvis inom STUNS, i relationen mellan stat och landsting på olika området och sist men absolut inom minst i fråga om länets framtida utveckling.

08 december 2009

Tillgänglighet - en fråga om rättvisa!

Efter mitt förra inlägg har jag fått kommentarer om kopplingen mellan rättvisa och tillgänglig vård. Mitt svar är att kopplingen är självklar. Men inte nog med det. Den bristande tillgängligheten är faktiskt en av de viktigaste rättvisefrågorna i vården.

Att behöva vänta på vård längre än nödvändigt är i sig orättvist! Den som kan tala för sig, den som har gott om pengar eller den som själv kan leta sig fram i systemet gynnas av en "vårdapparat" där tillgängligheten brister. Större mångfald, fler vårdgivare ger fler ingångar i vården och därmed bättre möjlighet för alla att hitta fram - och att bestämma själv.

Just därför är det glädjande att vårt landsting nu rankas mycket högt när Sveriges Kommuner och Landsting mäter väntetider i vården (http://www.vantetider.se/). från tidigare års placering i botten når vi nu mycket fina siffror, som en följd av hårt arbete med fokus just på bättre tillgänglighet. Det är ett arbete som självfallet ska fortsätta!

07 december 2009

En rättvis sjukvård

Jag har skrivit det tidigare, men det tål att upprepas. Svensk hälso- och sjukvård behöver bli mer rättvis! Idag är det allmänna uppfattningen att vården finansieras solidariskt och ges till alla efter behov. Det är inte bara en ganska allmän uppfattning, den är dessutom mycket djupt rotad i människors medvetande. Det märker jag ofta i samtal med människor om hur vården fungerar - och inte fungerar.

Så mycket mer anmärkningsvärt är det då att upptäcka att så inte alls är fallet. Vården är tvärtom ganska ojämnt fördelad. Mellan könen. Mellan olika inkomstgrupper. Och inte minst mellan olika delar av landet.

Här finns mycket att göra för en i verklig mening nationell sjukvårdspolitik. Det är helt enkelt inte acceptabelt att människor har så skilda förutsättningar för att få tillgång till den vård de behöver, i tid och på de villkor som gäller för var och en. Detta måte vara ett av välfärdens viktigaste utvecklingsområden.

En positiv utveckling

Nytänkande. Mångfald. Ökad effektivitet. Är det någon som kan vara emot något av dessa tre ledord? Ja, uppenbarligen, eftersom det finns ett visst motstånd mot det som beskrivs i dagens UNT om att allt fler alternativ tar plats i den kommunala verksamheten i Uppsala kommun. För det är vad som i praktiken pågår. När den verksamhet som bedrivs i egene regi prövas i jämförelse med olika konkurrenter så händer två saker. det ena är att den egna verksamheten blir bättre. Det andra är att mångfalden och valfriheten för medborgarna ökar.

Det är alltså en glädjande utveckling som på flera sätt kommer medborgarna till del. Samma utveckling pågår i landstinget, där vårdvalet och den fria etableringen bara är ett av flera steg. Lika viktigt är dock att den egna verksamheten, som sagt, också ser till att hänha med i utvecklingen. Vi i landstinget sporras av utvecklingen i kommunen, Och, som sagt, jag lovar att vi inte ligger efter!

06 december 2009

Prat eller handling: alternativen i valet

Läser med intresse Göran Skyttes krönika i gårdagens SvD och måste konstatera att han har helt rätt. Men inte nog med det; det Skytte skriver om Sahlin stämmer så väl in på det lokala planet, att det går att hitta någon sorts mönster. Jag är osäker på den grundläggande orsaken, men följderna av socialdemokraternas agerande i olika sammanhang blir uppenbar. Detta är ett parti som varken är moget eller förmöget att ta ansvar och ledarskap i politiken.

Möjligen är socialdemokraterna så uppfyllda av sin egen förträfflighet att de helt enkelt inte ser sin egen oförmåga. Det kan vara en av orsakerna till att de tror att det i opposition räcker med att vara lite allmänt kritisk och prata om majoritetens tillkortakommanden. Som om någon väntade sig att oppositionen skulle applådera vad majoriteten gör.

Att de givetvis inte applåderar sina motståndare, men heller inte har något eget att komma med, kan möjligen förklara en annan tes - nämligen den att socialdemokrater tror att det endast finns ett sätt att lösa politiska problem på; nämligen det socialdemokratiska sättet. Att så skulle vara fallet är nu lätt att avfärda både på nationell nivå och på olika håll i kommuner och landsting. I det fall Skytte beskriver - SAAB i synnerhet och industrikriser i allmänhet - har ju den socialdemokratiska modellen prövats (till och med av borgerliga regeringar på 70-talet). Spåren efter varvskriser, tekokriser och allt vad det var förskräcker fortfarande.

Socialdemokraterna tror att de kan regera. Men de förlorade inte makten 2006 vare sig på grund av tillfälligt missnöje med Göran Persson eller på grund av någon slags sinkadus i opinionen. De förlorade makten på grund av exakt det som Sahlin manifesterar i Trollhättan och som praktiskt taget dagligen manifesteras lokalt i kommuner och landsting. De förlorade väljarnas förtroende därför att de har slut på hållbara idéer om hur välfärdens kärna kan utvecklas och en klar strategi för att lösa de samhällsproblem som vi alla står inför.

De idéerna och den strategin har Alliansen. Vi jobbar vidare med alla de utmaningar som samhället står inför, med fungerande lösningar på verkliga samhällsproblem. Valet 2010 är givetvis ett viktigt steg på den vägen.

05 december 2009

Landstinget satsar på forskning

En debattartikel i dagens UNT kan ge intrycket att landstinget inte satsar på klinisk forskning. Så är inte fallet, och ett svar på artikeln kommer. Här vill jag bara notera att forskningsfrågorna fått ökad vikt i vårt landsting under den senaste mandatperioden. Det har också gett resultat. Men arbetet med att utveckla den kliniska forskningen måste fortsätta. Där är samverkan mellan universiteten en nyckelfråga, och jag kan med glädje konstatera att denna samverkan utvecklats mycket positivt under de senaste åren - och den utvecklingen ska fortsätta.

Artikeln visar också de speciella förutsättningar som gäller för landets stora universitetssjukhus, och därmed för dess ägare. En aktiv och kraftfull satsning på klinisk forskning är en angelägenhet för hela landet, men de landsting som bedriver universitetssjukhus - Uppsala län är således ett av dem - måste också se sitt speciella ansvar. Och det gör vi.

03 december 2009

Gudrun drar en vals

Skäms, TV 4! Att erbjuda en politiker att vara med i "Let's Dance" under våren ett valår är faktiskt inte särskilt omdömesgillt. Det hade inte passat sig om det varit Maud Olovsson, Beatrice Ask eller Nyamko Sabuni heller - men i Schymans fall är det extra anmärkningsvärt. Om inte annat ger hennes uttalanden vittnesbörd om just detta. När hon kommenterar med att det är en bra start på valrörelsen har vi fått veta tillräckligt.

Problemet är inte i första hand att Schyman gynnas otillbörligt av att synas eller att det är fel på hennes åsikter. Problemet är att en politiker, som dessutom inte behöver ta något som helst ansvar för sina åsikter, utan att på något sätt behöva stå för dessa (i vissa fall ganska grumliga) åsikter kan visa upp sig på helt andra arenor än de där vi som arbetar politiskt vanligen är verksamma.

Politik är som bekant en förtroendebransch, men det är också en verksamhet som i hög grad handlar om att ta ansvar. Men Schyman är inte intresserad av att ta ansvar för andra handlingar än dansstegen i TV4. Och inte nog med det; mycket intressant blir det att följa hur nöjesavdelningens kollegor på nyhets- och faktasidan nu kommer att följa Schyman. Risken för att hon kommer att skandaliseras i just "Kalla Fakta" eller Nyhetskanalen får väl batraktas som obefintlig. Eller kan vi hoppas på en genomgång av Schymans privatekonomi eller annat som möjligen skulle vara av intresse? Skulle inte tro det; de ingående granskningarna lär sätta sökarljuset på helöt andra kandidater i valet. till exempel sådana som lägger energin på välfärdens kärna snarare än på att dansa i TV.

02 december 2009

Visst behövs vårdcentralen

Det är viktigare att den finsn än vem det är som driver den. Så resonerar de flesta som är bosatta i Öregrund, enligt, Radio Uppland, och så resonerar vi i Alliansen.

Det gäller för övrigt all den verkamhet som landstinget finansierar med skattebetalarnas pengar. Det är viktigare att verksameten är bra än vem som svarar för att bedriva den. Det borde vara en självklarhet. Trots detta förefaller den rödgröna oppositionen (vänsterpartiet, miljöpartiet och deras stödparti socialdemokraterna) vara mer intresserade av ägarformer än av verksamhetens innehåll.

För mig är detta ett mysterium. är det inte patientens bästa som ska komma i första rummet? Måste inte den viktigaste uppgiften för oss politiker vara att se till så att verksamheten bedrivs, inte vem som bedriver den?

De allra flesta håller nog med, inte bara i öregrund. Ändå handlar de flesta politiska diskussioner i landstinget om de rödgrönas motstånd mot alla former av alternativa driftformer. Sjukvård ska bedrivas på ett enda sätt, punkt slut.

På sikt är den ensidiga synen på driften av sjukvården förödande. Vi politiker måste diskutera kvalitet, rättvisa och klok användning av resurser - inte i första hand ägna oss åt att själva producera sjukvård. Det är det bästa sättet att aktivt utveckla vården.

01 december 2009

En bra start på dagen

Dagen inleddes med ett besök på Folktandvården i Eriksberg, en verksamhet som har goda resultat och fungerar mycket väl. Jag har sagt det tidigare: vi har goda skäl att vara stolta över vår folktandvård i vårt landsting. Som vanligt dessutom myckettrevligt att träffa medarbetarna och diskutera hur deras vardag ser ut.

Det som slår mig på dessa verksamhetsbesök är hur mycket verksamhet av olika slag som ryms inom vårt landsting. Att säga att landstingen "bara sysslar med sjukvård" är fel på flera sätt. Ser man dessutom till hur otroligt innehållsrik vården är blir detta extra tydligt. Tandvården är bara en del av denna stora rikedom på verksamheter.

Tack för kaffet, personalen på Folktandvården Västertorg. Ni gav mig en bra start på dagen!

29 november 2009

Kultur att njuta av

Nyss hemkommen från en fin konsert i Uppsala domkyrka är det bara att konstatera att det är ett privilegium att bo i kulturstaden Uppsala. Här finns ett otroligt utbud av konst, musik, museer, teater och många andra kulturella evenemang som vi i Uppsala med omnejd kanske inte alltid uppmärksammar så mycket som vi borde. Det gäller inte minst musiken, som nu i kväll.

Utgångspunkten för all kultur är mänsligt skapande. Det kan ibland förefalla som om den viktigaste grunden för kulturella aktiviteter är offentligt stöd, men så är det självfallet inte. Bakom varje evenemang, institution eller kulturyttring står ett personligt engagemang från enskilda människor som - offentliga bidrag eller inte - är hängivna sitt engagemang. Som i all annan mänsklig aktivitet är det viktigt att se människan.

I Uppsala har vi dessutom, som sagt, mycket goda skäl att sträcka på oss och vara stolta över alla de medmänniskor som bidrar till det rika kulturlivet. En del av denna stolthet handlar om traditioner och nedärvda kulturella värden som vi måste göra vårt bästa för att vårda och utveckla. Den kyrkliga traditionen, det rika musiklivet och ett antal museer väl värda en dag eller i vart fall en eftermiddag, är bara några av dessa exempel. Och återigen ligger enskilda människors hängivna insatser till grund för allt detta.

Tack, Uppsala, för alla härliga kulturinslag som gör livet lite extra värt att leva - och Uppsala till en bra stad att bo i (närheten av)!

27 november 2009

Bra med rökstopp på Akademiska

Rökstopp för patienter som ska opereras minskar komplikationerna med hälften. Därför är det bra att Akademiska sjukhuset nu infört detta. Det förbättrar inte bara patienternas hälsa. Dessutom innebär det något som faktiskt är centralt i vårt gemensamt finansierade sjukvårdssystem, nämligen att vi själva tar ett visst ansvar för vår hälsa.

Jag menar absolut inte att man får "skylla sig själv" om man blir sjuk eller av andra skäl i behov av vård. Jag menar inte heller att vi ska tvingas att röra på oss eller att sluta röka. Däremot är det helt rimligt att ställa vissa krav exempelvis inför en planerad operation, helt enkelt för att underlätta ingreppet.

Vår välfärd ger fantastiska möjligheter och leder till att människors frihet ökar. Just därför är det viktigt att var och en av oss också tar ett personligt ansvar, både för oss själva och för välfärden som helhet. Rökstoppet på Akademiska visar ett sätt att göra just det.

25 november 2009

Ordning och reda, men det kan bli bättre

Fick idag landstingets senaste ekonomiprognos och kan konstatera att den ser något annorlunda ut jämfört med den bild vänsteroppositionen försökte måla upp under de senaste dagarnas fullmäktige. Landstinget i Uppsala län är ett av få som faktiskt klarar kommunallagens krav på balans i ekonomin. Visserligen har vi fortfarande inte balans i ekonomin i förhållande till budget, men i rådande ekonomiska läge ser det som sagt ändå bättre ut än på de flesta håll i landet.

Det är ett långsiktigt och tålmodigt arbete som börjar - ja, börjar - ge resultat. Ytterligare åtgärder sätts in efter hand för att klara en ekonomi som håller även på längre sikt.

24 november 2009

Är det verkligen så illa med mångfald?

Igår skrev och pratade jag om den ideologiska skiljelinjen mellan Alliansen och den rödgröna oppositionen. Den handlar inte om innehållet i vården eller ens om grundsynen för principer kring hur vården ska finansieras och tillhandahållas till medborgarna.

Skiljelinjen handlar som sagt, märkligt nog, om driftformer och intern styrning. Det känns lite skumt att detta skulle vara det som skiljer de olika politiska blocken i landstingsfullmäktige. Men så ska det tydligen vara. Därför finns det anledning att inte bara erinra om skiljelinjen utan också vad det är som förenar.

Först av allt: landstingets politiska ansvar för verksamheten gäller oavsett vem som utför verksamheten, så länge den finansieras med skattemedel. Det är inte så att ansvaret är mindre för den verksamhet som utförs av någon annan, sett utifrån förvaltningen av skattemedel och kraven på god vård.

Den hållningen tror jag de allra flesta finner ganska naturlig. Ingen uppfattar något annat i fråga om exempelvis skolan eller socialtjänsten. kravet gäller självklart också uppföljning och exempelvis säkerställande av fungerande vårdprocesser.

Men lika självklart är det, eller borde det i alla fall vara, att patienterna blir både rörliga och mer benägna att söka olika alternativ. Till detta behöver vården, och inte minst dess finansiärer, förhålla sig. Eller ska jag kanske skriva anpassa sig.

Hälso- och sjukvården kan helt enkelt inte vara en monolit där allting beslutas och hanteras inom ett slutet system. Därför är det angeläget att skapa förutsättningar för all verksamhet att verka i så komplex miljö. Ett exempel är att då hitta former för drift av verksamhet i egen regi.

Det är alltså skiljelinjen finns. Antingen tror man på en "monolitisk" lösning, där allt är samlat i ett och samma paket - allt från drift till finansiering. Eller också tror man på mångfald, men också samtidigt på att ha ansvar för samordning av det som ingår i denna mångfald.

Att Alliansens linje är den senare råder det nog inget tvivel om. Hur alternativet ser ut, om det nu inte är den "monolitiska" hållningen, är mycket mer oklart.

23 november 2009

Ideologi i fokus

Det blev en dag som fylldes av en ganska ideologisk budgetdebatt i landstingsfullmäktige. Jag har börjat använda även Youtube för kommentarer, och du kan se min första film här.

Det är bra att landstingspolitiken blir ideologisk. Dels är landstingets viktigaste uppgift, hälso- och sjukvården, en viktig del i den samlade välfärdspolitiken. Dels är det viktigt att tvätta bort stämpeln på landstingspolitiken som färglös och mindre avgörande. Varje röst kommer att avgöra höstens val även i landstinget, och valet står mellan... ja, gå gärna in och se filmen på Youtube. Det kommer fler efterhand.

Vård på olika villkor

En av de djupast omhuldade myterna om vår svenska hälso- och sjukvård är att den ges lika till alla efter behov. Men så är inte fallet, det visar en rad undersökningar. Ett exempel är den undersökning som nyligen gjordes av Sveriges Kommuner och Landsting, och som visade på de stora skillnader som finns i fråga om könsskillnader.

Undersökningen visar brister, som måste åtgärdas. Det kräver att vi som arbetar med hälso- och sjukvårdspolitiska frågor mer ägnar oss åt att vara kravställare och mindre åt att vara företrädare för verksamheten.

Bland det vi lärt oss av den kunskapsöversikt som gjorts är att ojämlik vård i hög grad är en fråga om bemötande. Kopplingen mellan bemötande, tillgänglighet och mångfald av vårdgivare är stark och tydlig. Hur ska man till exempel göra om man blir mindre väl bemött av den vårdgivare man utan eget val har blivit tilldelad? Här finns ett stort bemötande- och tillgänglighetsproblem som måste få sin lösning.

Styrning genom valplattform?

Fantastiskt! Vad den politiska oppositionen vill göra efter valet får vi inga som helst besked om i den pågående budgetdebatten. Det kommer i ett ännu inte framställt valmanifest, någon annan gån, och i någon annan form. Men i debatten om inriktning, verksamhet och ekonomi för nästa år och de därpå följande tre åren får vi inga som helst besked om vad oppositionen vill. Debatten handlar helt och hållet om den politiska majoritetens förslag till plan och budget.

Man kan fråga sig vad detta ointresse för att redovisa sin politik beror på...

Budgetdebatten igång

Vi har nu börjat debattera landstingets plan och budget för 2010-2012. Börje Wennberg (S) har inte gett några klara besked om den rödgröna inriktningen, däremot har Börje talat uppskattande om samförstånd - min enda reflektion är att en kombination av detta måste innebära goda förutsättningar kring ett samförstånd om den landstingsplan vi i Alliansen lägger fram. Det ser vi verkligen fram emot. Är det kanske så (som vi ibland anat) att Börje hellre samverkar med oss i Alliansen än med sina rödgröna partners?

Vad vill oppositionen med landstingets finanser?

Vi har just klarat av en debatt om landstingets delårsbokslut. Oppositionen, framför allt miljöpartiets Johan Edstav, försökte desperat få vårt landsting som ett ekonimskt moras - vilket knapast stöds av fakta. Snarare är vårt landsting ekonomiskt sett mer välskött än många jämförbara landsting, och det gäller i synnerhet de landsting där kamraterna till vår opposition är i majoritet.

I vårt landsting har under det senaste året:
- likviditeten förstärkts med 100 miljoner
- soliditeten förbättrats med fyra procentenheter

Däremot har vi fortfarande, sedan ganska många år, svårigheter att styra den sjukvård vi producerar i egen regi. Här behövs ytterligare insatser, och sådana är på gång. Men det kräver ytterligare politiska beslut; beslut som vi i vart fall i dagsläget inte ser något stöd för från oppositionen.

De rödgröna pratar gärna om styrning. I praktiken blir det inte så mycket mer än prat. Vi vet mindre än någonsin vad oppositionen vill.

Het debatt om Citybanan

Efter att själv ha haft förtroendet att hålla Alliansens "linjetal" om Citybanan följer jag nu den vidare debatten. Oppositionens argument känns, allt mer ju längre debatten lider, som allt mer fattiga. Nu försöker man påskina att att detta åtagande skulle kunna förorsaka en skattehöjning! I så fall kan man givetvis ge alla möjliga orsaker till att verksamhet i landstingets ansvar skulle föranleda höjd skatt! Sanningen är att landstingets ekonomi tål den kostnad - drygt tio miljoner per år under 25 år i en budget på drygt sju miljarder - med råge. Oppositionen försöker får det att låta som om finansieringen handlar om något helt annat.

Vi närmar oss förhoppningsvis slutet på debatten och ett beslut i fullmäktige, och det beslutet bör bli positivt på alla sätt för vårt län.

Två intensiva dagar med landstingsfullmäktige

Debatten har just börjat. I två dagar ska nu landstingsfullmäktige diskutera plan och budget för de närmaste åren, medfinansiering av Citybanan, utveckling av alternativa driftformer och mycket annat av betydelse för landstinget under de närmaste åren. Det ska bli klart intressant, inte minst med tanke på att valrörelsen närmar sig.

En fördel med modern teknik är det som jag gör just nu, nämligen att under sammanträdets gång kunna kommentera den pågående debatten. Därför blir det förhoppningvis några korta, men täta, kommentarer under sammanträdets gång.

vi hörs!

17 november 2009

Vaccinfabrik?

Jag kan i och för sig förstå att de senaste veckornas brist på vaccin kan leda till att tankarna på att bygga en egen, svensk vaccinfabrik kommer tillbaka. Men alternativet prövades för några år sedan och avfärdades med råge. Och det är faktiskt så att de senaste veckornas försenade leveranser är väl så goda skäl för att hålla fast vid den rådande ordningen. Det hade knappast gått fortare, och inte blivit leveranssäkrare, om vi hade haft en egen inhemsk vaccinfabrik.

Ändå kommer förslaget upp i debatten igen. Jag kan bara se ett enda skäl för att ens föra fram idén, och det är att försöka ge sken av att egen produktion skulle lösa den senaste tidens leveransproblem - vilket det alltså inte gör. Att producera influensavaccin är både dyrt och komplicerat, och därför är risken stor att egen inhemsk produktion faktiskt skulle leda till sämre leveranssäkerhet, dessutom till högre kostnad. Fabriken ska ju ha något att göra mellan pandemiutbrotten också.

Bättre då att satsa de pengar som fabriken och produktionen skulle kosta på forskning, både för att förebygga kommande pandemier och till exempel för att forska fram nya antibiotika mot resistenta bakterier.

Bygga vaccinfabrik är således dyrt och inte särskilt klokt, och löser inte de problem som vi sett under de senaste veckorna. Det är därför svårt att komma runt slutsatsen att förslaget helt enkelt förs fram för att skapa en falsk bild av handlingskraft och kunnande. I själva verket är det tvärtom. En egen, svensk vaccinfabrik löser inga problem men kostar massor av pengar. Pengar som alltså kan användas mycket klokare.

15 november 2009

Full fart i vaccinationsarbetet

Det är inte utan en viss förvåning jag noterar en del av både rapportering och kommentarer kring arbetet med att vaccinera mot den nya influensan. Att vårt landsting vid det här laget vaccinerat en större andel än nästan alla andra landsting sätter inte många spår, och att de problem som uppstått i ganska högg rad beror på sena leveranser framgår inte heller med någon större tydlighet, trots att bägge dessa inte helt oviktiga fakta finns väl och tydligt redovisade.

Bristen på vaccin är givetvis tråkig och inte mycket att omedelbart göra något åt. Så mycket viktigare blird et dock att klarlägga att det - samtidigt som det självklart är viktigt att alla vaccinerar sig - inte råder något krisläge. Efter hand som leveranser sker kommer också vaccinet att räcka till alla. Väl medveten om detta har jag personligen ingen brådska med att vaccinera mig.

Bristen på vaccin är också just nu orsaken, i vart fall den helt avgörande orsaken, till att det blir kö till vaccinationsplatserna. Men alla berörda arbetar för fullt med att säkerställa så att så många som möjligt ska kunna vaccineras så fort som möjligt.

Att vårt län ligger i topp i "vaccinationsligan" beror givetvis i hög grad på den organisation vi valt. I andra län, med andra valda lösningar för att organisera vaccinationen, har inte lika många hittills fått sitt vaccin. Slutsatsen av detta får anstå tills vi kan utvärdera hela processen, men för tillfället kan vi vara trygga med den lösning som valts. I detta beslut var också länets kommuner delaktiga, varvid landstingets ansvar tydligt betonades. Då är det, som sagt, glädjande med en hög vaccinationsfrekvens (även om bilderna av långa långa köer vid vaccinationsplatserna givetvis inte är lika roliga). Mindre glädjande är kanske inte helt sakliga uttalanden från företrädare för vissa av länets kommuner. Det vore bättre om de berörda kommunerna hänvisade direkt till landstinget i stället för att skylla ifrån sig. Det finns dock ingen anledning att dra igång något gräl mellan landsting och enskilda kommuner. I stället fortsätter vi med full kraft arbetet med att vaccinera så många som möjligt så snabbt som möjligt. Och, som sagt, även om köerna till vaccinationsställena är långa - så är andelen vaccinerade således bland de högsta i landet. Och det har landstinget klarat trots att kommunerna valde att ställa sig vid sidan av.

09 november 2009

Ett viktigt steg mot fler och bättre spår

I kväll kom så det oerhört glädjande beskedet att även Håbo kommun säger jag till medfinansiering av Citybanan. Det är ett viktigt beslut inte bara för Håbo, utan för hela Mälardalen.
In i det sista rådde olika besked om vilken hållning som skulle få majoritet, och därmed i vart fall en formell osäkerhet om hur det hela skulle avlöpa. I och med Håbos ja är det emellertid i praktiken klart att processen i vårt län kan gå vidare.

Det har som sagt avgörande betydelse för hela mälarregionen. Nu kan utbyggnaden av järnvägsnätet rulla på som planerat, med allt vad det innebär för att få arbetsmarknadsregionen att växa och utvecklas, möjligheterna för bättre person- och godstransporter och sist men inte minst betydelsen för miljön. Den systemsyn som präglar tankarna på utveckling av järnvägsnätet i Mälardalen har dessutom nationell betydelse. Spåren som byggs här kommer att ge effekt långt upp i norra Sverige genom att godstransporter flyter smidigare och restiderna i persontrafiken blir kortare. Sverige har plötsligt blivit en aning rundare och närmare. Hurra för det!

Men alla gillar inte beslutet om att göra stora satsningar på järnvägsnätet i Mälardalen med hjälp av medfinansiering. Det finns krafter i politiken som inte tycker att regionala och lokala prioriteringar inte ska tillmätas någon betydelse, utan att staten själ ska...tja, fortsätta den transportpolitik som lett till dagens nära nog kaotiska situation i Stockholm-Mälarregionen. Efter de mångmiljardsatsningar på exempelvis järnvägar i det glest befolkade övre Norrland som gjordes under tidigare rödgröna regimer finns det fortfarande politiker till vänster som anser att medfinansiering av viktiga projekt i vår del av landet innebär att resursstarka delar av landet "tränger sig före". Resonemanget är märkligt.

I det aktuella fallet med Citybanan handlar det om att medfinansieringen gäller en lång rad satsningar i vårt eget län och i närområdet; satsningar som vi själva från medfinansierande län och kommuner kunnat vara med och påverka. Vi har inte bara deltagit i statens prioriteringar - prioriteringarna är våra egna lika väl som statens. Det är en viktig seger, både för oss och för staten.

Mycket arbete återstår innan Citybanan och hela det järnvägssystem som krävs är på plats. Men steg tas hela tiden mot ett förverkligande. Många av oss är delaktiga i detta arbete. Vid sidan av står några misslynta politiker från vänsterexperimentet och tjurar.

04 november 2009

Är allt akut akut?

Noterar inslag i TV4-Nyheterna, och kan konstatera att problem nästan alltid kan lösas på olika sätt. Problemen på akuten är mycket uppmärksammade av oss i landstingets politiska ledning, och vi arbetar på lösningar.

Problemet med en överfull restaurang kan ju som bekant vara för många gäster - eller för få bord. På samma sätt finns det skäl att studera situationen på akutmottagningen. Är problemet lokalerna, eller kan det vara så att det går att lösa problemen på annat sätt.

Vår övertygelse i Alliansen är att många som idag söker sig till Akademiska sjukhusets akutmottagning kan tas om hand minst lika väl i andra delar av vården, till exempel i primärvården, genom bättre samarbete mellan olika vårdgivare, och mellan landstinget och länets kommuner. Den närakut som öppnades i Uppsala i början av 2007 (ett av de första vallöften Alliansen infriade) innebär en viss avlastning, och kanske kan denna verksamhet utvecklas vidare.

Någon snabb och enkel lösning finns således inte på akutmottagningens problem. Det går heller inte att lösa problemet genom en isolerad åtgärd på själva akutmottagningen. Däremot är det ett av de mest centrala problemen som just nu söker en långsiktigt hålbar lösning. Detta arbete pågår och har just nu högsta prioritet för Alliansen.

31 oktober 2009

Monokratin

"partikongressen beslutade också att..."*); nej, det gjorde partikongressen (läs socialdemokraternas partikongress) faktiskt inte. Den tid är lyckligtvis förbi, då nationens öde slogs fast genom majoritetsbeslut på socialdemokraternas partikongress. Att vissa medier håller fast vid den ordningen förändrar inte saken.

Men i den socialdemokratiska självbilden är det fortfarande så, och den bilden förefaller delas av betydande delar av media. Sverige är i dessa kretsar ett socialdemokratiskt land, och den senaste valsegern för Alliansen bara ett olyckligt hack i planeringen. med tanke på att Sverige endast vid ett fåtal tillfällen faktiskt haft socialdemokratisk majoritet i väljarkåren gör saken bara än mer betänklig.

Vad Sverige behöver är inte en socialdemokratisk regering, och möjligen en mindre en av socialdemokrater ledd koalitionsregering. Sverige behöver en genuint borgerlig regering som gör skillnad, och som kan anträda marschen bort från det i alla delar socialdemokratiskt dominerade samhället. Därför är det angeläget att Alliansen får förnyat förtroende i september nästa år. Annars är vi kvar i oen ordning där Sverige, rätt eller fel, styrs av beslut fattad epå den socialdemokratiska partikongressen.

`)= citatet, från Rapport, syftar på att nyhetsinslaget rapporterade från (s)-kongressen som om belsuten framöver skulle bli riksdagesn mening, Möjligen är reportern i fråga inte helt familjär med rådande majoritetsförhållanden i det svenska parlamentet. Eller också anser vederbörande, som till exempel förra partisekreterarens (S), att en borgerlig valseger är "närmast som en statskupp"...

30 oktober 2009

Kapitulationskongressen

Den bild av socialdemokratin som tonar fram genom referaten från partiets kongress är inte särskilt smickrande. Bristen på visioner är påtaglig. Den klara linjen saknas. Socialdemokratin har allt mer blivit ett parti som vill förvalta, men inte utveckla. Det räcker faktiskt inte för ett politiskt parti.

Det kan aldrig vara en huvuduppgift för någon politiker att syssla med rena förvaltningsfrågor. Har man det intresset ska man bli ämbetsman eller tjänsteman - och många som sysslat med politik tar också det steget förr eller senare. Intrycket från debatterna om välfärden på s-kongressen är att somliga oombud redan tagit detta steg.

Debatten om friskolor är ett bra exempel. Väldigt lite av debatten handlar om utbildningens innehåll, det vill säga hur landets skolor oavsett huvudman ska se till så att barnen lär sig det de ska. I stället för kunskap och utbildning diskuteras, vinster, segregation och ägarformer. Viktiga frågor, men är det vad som är viktigast i den visionära politiska debatten.

Med andra ord: kongressen blottlägger socialdemokratins kapitulation. Partiet intresserar sig inte för hur välfärden ska utvecklas, bara hur den ska förvaltas.

28 oktober 2009

Ingen förnyelse i sikte

Jag har nu tagit mig tillfälle att ta del av vad Mona sagt vid inledningen av (S)-kongressen. Det blev som befarat, kanske man kan säga, det vill säga inte mycket nytt. Samtidigt reses i media krav på att socialdemokraterna ska gå till vänster, och Svenska Dagbladet skriver fyndigt om skillnaden/likheten mellan socialdemokraterna och kommunismen. Eller mer exakt, i ärlighetens namn, om det gemensamma idéarvet.

Det grundläggande problemet, och det som allt mer verkar vara orsak till att socialdemokraterna inte lyckas hitta rätt, är dock svårigheterna att ta sig ur kopplingen mellan vänsterorienterad politik och solidaritet. I grund och botter blir det ju allt tydligare för allt fler att den kopplingen inte bara är ytterligt vag, den är dessutom ett hinder för att förnya och utveckla den socialdemokratiska politiken.

Det är inte mer "rättvist´" att bo i en socialdemokratiskt styrd kommun, ett socialdemokratiskt styrt landsting eller ett socialdemokratiskt styrt land. Människor i sådana kommuner/landsting/stater har det inte bättre ekonomiskt eller socialt, i vart fall inte på grund av den förda politiken. Men i den socialdemokratiska mytologin ser det ut just så. Sanningen är dock att de socialdemokratiska kommuner och landsting som klarat sig bäst genom socialdemokratins ideologiska kris - är de kommuner som drivit en politik som skiljer sig från genomsnittet. Jag ska inte namnge de kommuner jag tänker på, inte av omtanke om socialdemokratin utan för att undvika att kompromettera de lokala politiska ledare som därigenom skiljer ut sig från partilinjen.

I andra änden av skalan finns en rad kommuner som efter många år av borgerlig ledning uppfattas som mönsterkommuner inte bara i borgerliga led, utan också långt utanför den ideologiska trosniten. Kanske är det ändå så, att det finns drag i politiken som rent objektivt fungerar - och kanske är det rent av så att många av dessa drag är genuint borgerliga.

Välfärdsstaten är ingen socialdemokratisk konstruktion, och har aldrig varit. Med tiden har det också blivit allt emr uppenbart att socialdemokraterna dessutom inte är säörskilt framstående ens på att förvalta välfärden. Men eftersom myten om socialdemokraterna som välfärdsstatens gruundare och värnare sitter så djupt, så har Mona och hennes kongressvänner också förtvivlat svårt att ta sig vidare. Men ska kanske vi moderater vara glada för...

27 oktober 2009

Förnya eller riva ned

En lugn och ledig kväll framför TVn ger tillfälle till reflektioner med ett öga på "Äntligen hemma". Det får mig att tänka på att detta program påminner en hel del om Alliansens politik i landstinget. Vi pysslar och snickrar med en hel massa, allt för att till ett riktigt bra resultat. Men precis som vi kan ana i TV, så tar verkligheten längre tid än det ser ut på ytan. Vi kan i alla fall konstatera att de åtgärder vi hittills vidtagit börjar få effekt - även om mycket återstår att göra.

Men precis som "Äntligen hemma" så har vi i Alliansen ett alternativ som vi kan jämföras med. I TV-homestyleprogramvärlden heter alternativet "arga snickaren" och det är lite som oppostionen i landstinget. Nejdå, inte för att de är så värst arga - men det är väldigt mycket kofot och slägga över de rödgrönas sätt att föra politik, om man säger så.

Den bistra sanningen är nämligen, när vi nu fått se de rödgrönas politik på pränt, att de mest av allt vill riva ner de reformer som sjösatts på senare år. Dessvärre tycks de rödgröna redan ha glömt läget för tre år sedan, med bristande tillgänglighet och underskott i ekonomin. Återigen: mycket återstår att göra men steg för steg börjar reformerna nu ge effekt.

Väljarna vill inte ha kofot, slägga och argsinta debattartiklar. Väljarna vill ha vård i tid, ordning på ekonomin och sist men inte minst kvalitet och trygghet. Därför går vi i Alliansen till val på att fortsätta reformarbetet. Vad de rödgröna tänker gå till val på återstår att se. Deras skuggbudget ger i alla fall ingen vägledning.

19 oktober 2009

Att ge mest

Inte helt oväntat får vi nu de första mer lokala exemplen på överbudspolitik från oppositionen. Det gäller nyheten att vi i Alliansen lägger 30 extra miljoner på att flytta ut verksamhet från Akademiska sjukhuset till primärvården för att skapa bättre tillgänglighet. Att det är ett klokt och välövervägt förslag kan det inte råda något tvivel om - inte när oppositionen slår till med dubbelt upp. Visserligen har vi inte hört ett ljud i den riktningen tidigare, snarare tvärtom, men nu när både budgetdebatten och valet närmar sig så passar det sig förstås.

Jag är dock inte ett dugg förvånad. Oppositionen har nämligen mycket få egna idéer att komma med, så får man ju i stället forma sin politik genom att toppa och bjuda över de konkreta åtgärder som vi i Alliansen genomför. Frågan är bara hur man tänkt att den sådan politik skulle fungera om de rödgröna, mot all förmodan, skulle hamna i majoritet. Kommer de i så fall att planka våra förslag? Eller blir det en återgång till den politik som fördes fram till valet 2006, det vill säga ingen alls? Frågan är också vilket som är mest förödande för landstingets olika verksamhetsområden.

18 oktober 2009

Att vara beroende

Noterar att Ekots tidningskrönika citerar en ledare av socialdemokratiska Sydöstran. Det är bra, för den ledaren beskriver vad många i vänsterexperimentet verkar tycka och tänka. "Det självklara är att Fredrik Reinfeldt avgår på valnatten om (SD) blir tungan på vågen", skriver tidningen. Min fråga är: varför det?

Svaret är enkelt, och minst lika talande som om Mona Sahlin skulle ha sagt att hon gärna tar aktivt stöd av Sverigedemokraterna. Ett krav på att Reinfeldt skulle avgå med anledning av Sverigedemokraternas valresultat är ju inget mer och inget mindr än att vänstern säger: vi tar gärna hjälp av (SD) för att fälla Alliansen!


Det är, som sagt, ett intressant men inte helt oväntat besked från vänsterexperimentets partier. Sverigedemokraterna ska inte alls tigas ihjäl. De ska användas som ett nyttigt redskap i kampen om makt - av vänsterexperimentet!

Fredrik Reinfeldt har i stället, helt korrekt, sagt att han vill samarbeta i en Allians bestående av fyra partier. Det är ett tydligt ställningstagande som inte lämnar något utrymme för beroende av andra. Reinfeldt sitter kvar om dessa fyra partier tillsammans får väljarnas förtroende. Mona Sahlin kan komma till makten om fyra andra partier får tillräckligt många röster. Det om något är ett intressant besked inför valet.

Det finns egentligen inte motiv för att "tiga ihjäl" Sverigedemokraterna - men heller ingen anledning att ge dem omotiverat utrymme i media och i debatten. Deras agerande i olika sammanhang visar att de inte tar smhällsproblem på allvar, utan väljer att förenkla och popularisera viktiga och svåra ställningstaganden. Det är skäl nog för att ha en avvisande inställning till Sverigedemokraterna.

Helt öppet

Noterar i förbigående att Svenska Dagbladet presenterar ännu en i den ändlösa raden av opinionsmätningar. Stor sak görs av att oppositionen nu åter har ett visst övertag. Men få noterar att det tredje största partiet är "vet inte-partiet", det vill säga alla de som inte kan eller vill uppge bästa parti - eller nu säger att de inte tänker rösta.

Andelen osäkra är således långt större än skillnaden mellan blocken. Det bäddar för en öppen valrörelse, där alla insatser är helt avgörande. Värdefullt är då också att betänka vikten av en stark och regeringsduglig majoritet i svensk politik. Vi är mindre än någonsin betjänta av vindflöjelpartier vars viktigaste fråga tycks vara att ställa till det. Politik är för viktigt för att reduceras till spelteori.

17 oktober 2009

Konsumentmakt

Noterar nu att det stora fruktbolaget Dole beslutat dra tillbaka sin stämning mot filmen Bananas. Det är bra. Givetvis kan man fundera över orsaken, förutom den uppmärksamhet som själva filmen inneburit.

Företag, framför allt stora företag, är rädda för en enda sak. Det är att förlora pengar - och det är givetvis en helt riktig oro för en vinstdrivande verksamhet. Därför är vägen till ett moraliskt agerande för dessa företag att ställa krav på moraliskt agerande, eller helt enkelt inte köpa deras varor. det finns nämligen inget enklare och tydligare sätt för ett företag som Dole att förlora pengar än att de inte får sälja sina varor.

Därmed har vi konsumenter makt, men också ansvar. Vilka varor vi väljer, och väljer bort, har betydelse för vilka varor som finns på marknaden - och därmed vilka företag som säljer dem.

Det kräver medvetenhet och aktivitet, men det ger också resultat. Därför är det mest moraliska, men också mest effektiva, vi kan göra att vara medvetna om vilka varor vi köper och vad som finns bakom varumärken och etiketter.

Jag hoppas att företaget i fråga fått sig en läxa, men också att strävan efter mer medvetna konumenter fått sig en nyttig kick.

12 oktober 2009

Ett noga övervägt vårduppdrag

Kvalitet, tillgänglighet och konstnadseffektivitet. De tre variablerna finns alla med när i i Alliansen i landstinget fattar beslut i olika politiska frågor. Det gäller öppettiderna på akutmottagningen på lasarettet i Enköping, och det gällde beslutet om fördelning mellan olika platser för att utföra planerad kirurgi.

Om det dessutom vore så att man genom ett enda beslut kunde lösa alla problem med både kvalitet, tillgänglighet och kostnadseffektivtet så vore tillvaron som landstingspolitiker ganska enkel. Tvärtom måste vi i varje läge ta en rad olika hänsyn; det är i själva verket just vad politiken går ut på. Det som då alltid måste vara ledstjärnan för oss förtroendevalda i landstinget är att se till hela länets bästa, och inte fastna i lösningar som ger den bästa och klokaste effekten i en viss del av länet eller för en viss del av verksamheten. Patienternas och medborgarnas bästa måste stå i centrum.

Mot den bakgrunden tror jag att det kommer att visa sig vara ett klokt beslut att forma ett vårduppdrag för lasarettet i Enköping som ger flera fördelar. Planerad kirurgi förläggs till flera platser i länet, vilket ger minskad sårbarhet och goda möjligheter att fördela uppdrag mellan olika operatörer. Lasarettet får ett tydligare uppdrag och kan koncentrera sig på det man verkligen gör bra. Genom att dessutom ställa stora krav på klokt nyttjande av resurser och effektiva arbetssätt är jag övertygad om att beslutet kan ge goda effekter även på ekonomin. Därtill kan också Akademiska sjukhuset fokusera på det viktiga i sin roll: att vara ett stor akutsjukhus, kunskapscentrum och nav för den samlade länssjukvården.

Politik är inte bara att vilja, det är också att utifrån en vision kunna fatta kloka och långsiktiga beslut. Vårduppdrag 2010 var ett sådant beslut.

09 oktober 2009

Klinisk forskning nödvändigt för vårdens utveckling

Dagens Nyheter listar fem punkter för en bättre hälsa. Utgångspunkten är, helt riktigt, att vården måste behandla sjuka snarare än att sjukförklara friska. I det ligger också att vi själva har ett eget ansvar för vår hälsa.

En av de fem punkterna handlar om forskningens betydelse. Här finns anledning att kommentera, eftersom artikeln hävdar att staten ta ansvaret för den kliniska forskningen, medan landstingen, som det skrivs i artikeln, kammar hem vinsten. I själva verket har landstingen ett betydande ansvar för den kliniska forskning som bedrivs på sjukhusen runt om i landet - och inte enbart på de stora universitetssjukhusen.

Den kliniska, det vill säga vård- och patientnära, forskningen är av helt avgörande betydelse för kvalitén i vården. Det finns en uppenbar risk för att vi tappar kvalitet, och därmed hälsoeffekt, om vi inte säkerställer förutsättningarna för denna forskning. Landstingens ansvar är därvid tudelat. Det ena är att sätta av resurser. Det andra är att säkerställa den infrastruktur som krävs för att bedriva en väl fungerande klinisk forskning.

Det kräver både en samordning och ett gemensamt ansvar. I vissa avseenden måste resurserna kopplas till de stora universitetssjukhus där kompetensen och förutsättningarna finns. I andra avseenden måste även forskningen decentraliseras - just för att kunskapsspridningen är så central för att forskningen också ska få klinisk effekt.

06 oktober 2009

Sanning och konsekvens

Jag hade egentligen inte tänkt kommentera Mona Sahlins osanning om sin lön i TV-soffan i morse. Visst kan man bli indignerad över att en person som tjänar 130.000 i månaden påstår att hon tjänar "knappt hundratusen", men det finns ju egentligen viktigare frågor att debattera politiskt.

Egentligen.

Men nu har jag nåtts av uppgiften att socialdemokraterna i länet till nytt landstingsråd efter Marlene Burwick (som går till Uppsala kommun) har nominerat Vivianne Gustavsson. Eller Macdisi. Eller...tja..Vivianne heter hon i alla fall.

Så här ligger det till. Vivianne heter Macdisi, i alla fall på landstingets hemsida, på Facebook och i en hel rad andra sammanhang. Man kanske kan säga att Macdisi är hennes efternamn i politiska sammanhang. Men inte annars. När Vivianne Macdisi ska gå till storms mot Alliansens skol- och barnomsorgspolitik i Uppsala kommun heter hon nämligen...Gustavsson. Som till exempel i Radio Uppland i torsdags. Man kanske kan säga att efternamnet Gustavsson verkar passa bättre i andra sammanhang än i politiken.

Alltså. Mona Sahlin justerar sin lön så att det ska låta lite bättre i TV-soffan. Vivianne Macdisi Gustavsson justerar sitt efternamn så att det ska passa lite bättre i barnomsorgsdebatten.

Jag tror att det är dags för socialdemokraterna att fundera lite över det här med etik, ärlighet och uppriktighet i politiken.

Ett dystert jubileum

I dagarna är det tjugo år sedan Berlinmuren föll. Jag minns det som igår och gtror inte att någon i vår generation riktigt kan glömma den hösten. Historiska skeenden gör sig som regel mest påminda efteråt, men allt den som hände i Central- och Östeuropa 1989 var verkligen pågående historia just när det hände.

Möjligen är det också just därför som det nu efteråt är så svårt att förklara för dagens unga vad det var som uppenbarades bakom muren. Att det faktiskt fanns ett "ondskans imperium" så pass nära som på andra sidan Östersjön. Att det Lettland som nu går igenom en kapitalistisk mardröm - för det får man säga att det är - för bara tjugo år sedan levde i en långt värre kommunistisk sådan. Att flera av dagens medlemmar i EU, den europeiska gemenskapen, då var inneslutna i en allt annat är frivillig och öppen gemenskap, nämligen Warsawapakten.

Vi tar gärna friheten för given. Händelserna hösten 1989 lärde oss att det inte är så. Det gäller att vi har det i minnet även nu, tjugo år senare. Annars kan vi snart vara tillbaka i den gamla, onda världen.

05 oktober 2009

Klinisk forskning värt att satsa på!

Eftermiddagen idag har ägnats åt möte med regeringens delegation för den kliniska forskningen. Vi har ingående diskuterat villkoren för den medicinska forskning som bedrivs på sjukhus och vårdecentraler, med nära koppling till universiteten och företagen inom life science. Det är ett viktigt område där Sverige på senare år halkat efter och krafttag därförbehövs för att återta en världsledande position.

Här finns mycket att göra för många samhällsaktörer. För oss i landstingen handlar det om att prioritera forskningen bättre. Ett sätt att göra det är att göra tydligare hur mycket forskningen betyder, och hur mycket som satsas ekonomiskt. Det senare är dessvärre inte helt lätt att klara ut med nuvarande ordning. Därför är en av de reformer som Alliansen i vårt landsting initierat att klaralägga hur mycket av landstingets totala ekonomiska satsningar som faktiskt läggs på forskning. Att det sker nu är som så mycket annat ingen slump. Regeringen har gjort stora satsningar på forskning, inte minst i Uppsala, och vi har nu att dra vårt strå till stacken lokalt.

Mycket annat är också på gång på området. Sedan två år tillbaka presenterar Akademiska sjukhuset årliga forskningsbokslut. Innovationsmiljön har stimulerats. UppsalaBIO jobbar intensivt för att föra samman olika aktörer inom Life Science i regionen. Allt detta, och mycket annat, är exempel på de satsningar som gjorts och görs för att utveckla forskning och innvationer i Uppsala med omnejd. OPch det ger resultat! Nya företag ger en allt starkare sektor och framtiden ser ljus ut - långt utanför Uppsala län. Det är också en orsak till att Akademiska sjukhuset, som motor för tillväxten, faktiskt är en av de största arbetsgivarna i flera av länets kommuner. Landstinget är således inte betydelsefullt bara för att erbjuda hälso- och sjukvård utan desstuom en central tillväxtfaktor i hela vårt län!

04 oktober 2009

Konsten att samverka

Valet rycker allt närmare. Det märks inte minst på de genomgångar av det politiska läget som nu görs i media. En vanlig metod är att fråga företrädare för majoritet och opposition vilka frågor som varit viktiga under mandatperioden och vilka frågor som blir viktiga i valrörelsen. Det har till exempel Radio Uppland gjort.

Det är intressant läsning. Framför allt går det att skönja ett mönster som ger anledning att fundera över de olika politiska partiernas självbild - och synen på väljarna. Mönstret handlar om att socialdemokrater, vare sig de befinner sig i opposition eller i majoritet, har förfärligt svårt att tillerkänna sina motståndare uppskattning för det i den förda politiken som leder framåt. Det kan förefalla naturligt - man uppskattar givetvis sin egen politik mest - men det ger också en tänkvärd bild av de skillnader i ideologi som ju i själva verket är nödvändiga i en fungerande demokrati.

Det finns ytterst sällan en enda, allena saliggörande lösning på politiska problem. Det som skiljer mellan olika lösningar handlar inte enbart om ideologiska skillnader utan kan i väl så hög grad bygga på skillnader i allehanda praktiska synsätt. Annorlunda uttryckt finns det som bekant olika sätt att lösa samma problem, och en ganska grundläggande förutsättning för ett gott samförstånd i politiskt arbete är att ha stor respekt för andras synsätt även om det skiljer sig från det egna.

Lägg så till detta den skillnad i roller som finns mellan majoritet och opposition, även som kommunalpolitiken (inklusive landstingen) i grunden bygger på att både majoritet och opposition är representerade i styrelser och nämnder. Den gruppering som bildar majoritet har i alla lägen ett ansvar för att lägga fram förslag till beslut i de ärenden som ska beslutas. Sedan kan var och en i den beslutande försmlingen tycka vad man vill om dessa förelagda förslag.


I socialdemokratins idévärld är det dock uppenbart att utgångspunkten, oavsett majoritetsförhållanden, ska vara socialdemokratisk politik. Socialdemokratiskt färgade förslag är således alltid kloka och bra, och förslag från andra håll (läs Alliansen och kanske i synnerhet moderaterna) är på motsvarande sätt alltid fel och dumma. Utifrån den idévärlden bygger också socialdemokratin sin syn på samverkan: gör som vi tycker, annars får det vara.

Ett annat exempel på samma förhållningssätt är när våra motståndare påstår att vi lägger fram politiska förslag av, som det brukar heta, "ideologiska skäl". Men det finns i det avseendet ingen skillnad på moderata och socialdemokratiska motiv för att föra en viss politik. Moderata förslag och idéer är vare sig mer eller mindre ideologiska än de idéer som socialdemokrater står för.

Vi moderater har idéer för att förnya opch utveckla välfärden. Det handlar om jobben, om ekonomin och inte minst om välfärdens viktiga kärnverksamteter. Vi välkomnar alla goda krafter som vill delta i utvecklingsarbetet. Glädjande nog har vi också många sådana krafter att samverka med.

02 oktober 2009

Rendez-vous i Rio

Grattis till Rio de Janeiro, solm får arrangera OS 2016. Det betyder att ännu en kontinent får äran att stå som arrangör av världens största idrottsevenemang. Världen växer, och Brasilien tar steget in bland de verkligt stora nationerna. Det är ett tydligt och intressant tecken på att allt inte är som förr. Idrotten, men också affärslivet, kulturen och vetenskapen, vinner hela tiden ny mark. Det är en utveckling som vi i vårt hörn av världen har anledning att bejaka men också hålla ett vakande öga på. Den tid är förbi, då all kultur, alla vetenskapliga landvinningar och all teknisk utveckling ägde rum i en liten del av norra halvklotet.

För ett år sedan hade jag förmånen att leda en delegation som besökte Singapore och Kuala Lumpur. Vi lärde oss då hur Sydostasien snabbt gjorde framsteg på dessa områden. Nu är det också Latinamerikas tur. Världen växer, och det är bra för mänskligheten.

01 oktober 2009

Att bli rik på mat

Idag skriver Dagens Nyheter om ICA-handlare som gör stora vinster. En ägare av en riktigt lönsam ICA-butik kan tjäna mer än en börs-VD. Det är dem väl unt. Visserligen finns andra artiklar som visar på problem i svensk dagligvaruhandel, som bristande konkurrens och knepiga etableringsregler. Det finns också anledning att minnas att maten passerar flera led mellan bondens åkrar och ladugårdar och hyllan i butiken. Men det är ofrånkomligt att det finns många ICA-handlare som genom hårt arbete utvecklat verksamheter som är både effektiva och lönsamma.

Jag ser inget fel i det, tvärt om. Vinst är nämligen inget fult utan ett mått på hur en verksamhet - i detta fall en livsmedelsbutik - klarar sitt viktiga uppdrag att serva kunderna. Bra butiker med många kunder, god service och ordning på verksamheten lämnar ett överskott till sin ägare. Mindre väl fungerande butiker gör det inte. Det intressanta är nämligen att om man skrapar lite på siffrorna så torde man också märka att de lönsamma butikerna också är välskötta - och de välskötta lönsamma!

Givetvis är detta också ett inlägg i debatten om "vinster i vården". Det intressanta är naturligtvis inte om vare sig privat eller offentligt drivna verksamheter lämnar någon procent av omsättningen i överskott eller inte. Det intressanta är om verksamheten är så pass välskött att den gör det. Vad som behövs i all verksamhet, handel såväl som vård och offentlig såväl som privat, är att den är välskött och klarar ett givet uppdrag inom givna ramar. Det är helt enkelt roligare och bättre om det går bra. Den grundsatsen bör vi ta efter i högre grad i verksamhet som finansieras med skattemedel. Det är ju trots allt där välfärdens kärna finns!

30 september 2009

Minoritetsåterremiss

För den som befinner sig utanför politiken måste vissa inslag i det politiska spelet te sig aningen märkliga. Ett exempel är den så kallade minoritetsåterremissen. Senast användes den nu i samband med att beslutet om att öppna Bäverns Gränd för biltrafik skulle fattas i kommunfullmäktige i Uppsala. Oppositionen motsatte sig detta, men insåg givetvis att en omröstning skulle förloras.

Men si, demokrati handlar inte alltid om att fatta majoritetsbeslut. En minoritet (en tredjedel närmare bestämt) kan nämligen tvinga fram att ett beslut måste skjutas upp. Formellt måste det finnas en motivering, men i praktiken kan denna motivering innebära vad som helst. På så vis kan en minoritet alltså i praktiken obstruera ett beslut enbart för att försena verkställandet.

Nu ska man ha i minne att det finns situationer då det är högst motiverat att kunna förhala ett beslut, exmpelvis för att invänta ytterligare underlag eller för att det finns en osäkerhet om innebörden i ett beslut. För det ändamålet finns det sedan lång till tillbaka möjlighet till så kallad bordläggning (vilket innebär att ett beslut skjuts upp utan någon ytterligare behandling). Men att använda återremiss (vilket tvärtom innebär krav på förnyad beredning) av ett väl genomarbetat och länge diskuterat förslag, det är inget annat än ren obstruktion.

Minoritetsåterremissen har blivit vanligare under den pågående mandatperioden. Vad det kan bero på kan man ju fundera över.

29 september 2009

Vård på rätt nivå

Den intensiva gårdagen, med en rad viktiga beslut i landstingsstyrelsen, följdes idag upp med två mycket givande möten med anställda i vården. Först ett besök på akutmottagningen på Akademiska och därefter, senare på eftermiddagen, träff med engagerade medarbetare i primärvården. Tillsammans med gårdagens beslut blir bilden än tydligare av hur framtidens vård bör gestalta sig. Den bör bygga på en enkel formel: den vård som lämpar sig för det bör ges lokalt och nära, medan den vård som kräver mer avancerade resurser kan ges mer centralt för att ge bästa möjliga resultat.

Till den vård som bäst ges lokalt hör vanligt förekommande diagnoser o0ch sådana behandlingar som inte kräver stora resurser och de fall där det underlättar för patienten att inte behöva resa. Det gäller framför allt äldre, multisjuka och personer med kroniska sjukdomar som inte kräver specialiserad vård.

Den som däremot hastigt blir allvarligt sjuk eller råkar ut för en olycka behöver dels komma under vård snabbt, dels få tillgång till kvalificerad vård. Akuta tillstånd kräver påfallande ofta inte bara att behandlingen påbörjas snabbt (till exempel i en ambulans) utan också att det finns både resurser och kompetens när behandlingen fortsätter på sjukhuset.

Den utvecklingen driver´vi i Alliansen nu på. För patienternas och patientsäkerhetens bästa.

27 september 2009

Stabila förhållanden i Tyskland

Svenska Dagbladet refererar valresultatet i Tyskland. Allt talar nu för att Angela Merkel får fortsatt förtroende från väljarna, även om vårt systemparti CDU tappar något. I stället går liberala FDP fram starkt. Det visar att väljarna framför allt premierar en borgerlig regering med en politik som i hög grad liknar Alliansens. Det är nämligen vad som behövs för en återhämtning efter finanskrisen, i Tyskland såväl som i Sverige. I en sådan analys ska man dock vara mycket klar över de politiska och kulturella skillnader som gör det svårt att jämföra inrikespolitik i olika länder.

Att väljarna ger Merkel nytt förtroende är bra inte bara för den tyska återhämtningen. Eftersom Tyskland är EU:s klart största ekonomi innebär en stabil politisk linje i Tyskland goda förutsättningar för stabilitet i hela Europa. Det är viktigt.

Här har du ditt (manliga) liv

Det blev en bra film på en annan kanal igår, i stället för det återuppväckta "här har du ditt liv" med Invar Oldsberg. Den som vill kan se det som en liten konsumentprotest mot att objektet för tredje gången i rad blev en medelålders man.

Det är sådant som gör att det finna en del kvar att göra beträffande jämställdheten i samhället. Formellt och juridiskt är det mesta i stort sett på plats (och det innebär också att kvotering till styrelseposter knappast är en juridisk lösning på jämställdhetsproblem). Det som i stället behövs handlar i hög grad om synliggörande, och "här har du ditt liv" skulle kunna vara ett utmärkt sätt att dra sitt strå till stacken. Det vore ju ett enastående tillfälle att till exempel uppmärksamma någon av våra tio ministrar som är kvinnor. Eller någon världskänd artist, det finns en del kvinnor även där. Till och med i näringslivet, där en del återstår att göra, hittar vi intressanta kvinnor med spännande bakgrund. Sist men inte minst finns det både lysande och slocknade stjärnor i sportens värld, som säkert skulle kunna utgöra stoff till ett spännande program.

Nästa lördag är jag bortbjuden. Då slipper jag fundera över vilken medelålders man som står på tur att kidnappas av Oldsberg.

25 september 2009

Mångfalden ger kvalitet

Noterar att Dagens Samhälle menar att friskolor inte gör någon skillnad. Vad man mer exakt menar är att det varken blir dyrare eller mer segregerat med friskolor. Inte heller skulle alternativ främja produktiviteten i skattefinansierad verksamhet.

Nu ska man ha i åtanke att dessa utsagor framförs på ett av socialdemokraterna i Stockholm arrangerat seminarium. Möjligen är det orsaken till att vissa väsenligheter verkar har kommit bort lite grann.

En analys av produktivitet i skattefinansierad verksamhet bör främst ta fasta på vad mångfald och konkurrens innebär, inte bara för produktiviteten utan också för många andra faktorer. det är nämligen där som både poängen och skillnaden ligger - i offentligt finansierad verksamhet såväl som i allting annat. Här finns också en viktig ideologisk skillnad. Det socialdemokraterna analyserar, och det är det referatet ovan ger så tydligt uttryck för, är det bästa sättet att bedriva verksamhet i offentlig regi. Det Alliansen strävar efter är att hitta olika arbetssätt, driftformer och alternativ som kan finansieras med skattemedel kopplade till tydliga krav på kvalitet och innehåll. Det är faktiskt en ganska viktig skillnad.

Mångfald, det vill säga möjlighet att göra val inte bara inom ett system utan också mellan olika verksamhetsformer, är en ytterst viktig kvalitetsfaktor i såväl privat som offentlig verksamhet. Det behöver påpekas ofta, för det är en viktig politisk fråga.

21 september 2009

SVA och Livsmedelsverket blir kvar

I budgeten kommer också beskedet att två statliga myndigheter, som tidigare varit föremål för eventuell sammanläggning, blir kvar. Det är de Livsmedelsverket och SVA, som bägge är lokaliserade till Uppsala. Tanken var att förlägga en ny myndighet hit, men det nu aktuella förslaget är ändå knappast till men för Uppsala.

Det centrala är givetvis att Uppsala fortsätter att vara ett centrum för verksamhet med anknytning till forskning inom en rad områden med nära samband. Uppsala utgör ett unikt kluster med unika möjligheter att sammanföra och samordna kompetens inom olika områden med koppling till medicin, veterinärmedicin, läkemedel, livsmedelssäkerhet och tvärvetenskap inom dessa och näraliggande områden. Att Uppsala universitet samtidigt rankats som landets ledande kompletta universitet gör ingalunda saken sämre. Uppsala leder utvecklingen!

Tilltro till medarbetarna

Lyssnar just på vänsterns oppositionsråd Sören Bergqvist som anser att "professionen med sin kunskap har skapat de väntrum vi har idag" med anledning av en debatt om hälsofrämjande vntrum. Det säger åtskilligt om den politiska oppositionens tilltro till lokalt beslutsfattande i vår organisation - givetvis utifrån givna politiska riktlinjer.

Oppositionen anklagar oss ibland för att sitta i elfenbenstorn utan kontakt med verkligheten. Men vad oppositionen ger uttryck för med den aktuella motionen, och allmänt med sin syn på politisk, centraliserad detaljstyrning, är exakt vad Bergqvist uttrycker: en misstro mot våra medarbetares förmåga att utifrån politiska riktlinjer fatta egna beslut.

Det Sören Bergqvist säger är ett omyndigförklarande av våra medarbetare. Men det är också en högst oroande signal om vad som händer vid ett maktskifte i landstinget. Då kommer besluten att centraliseras och lokala detaljfrågor att politiseras.

Stegvis förnyelse av hälso- och sjukvården

Ändra inget, så kommer det att bli bra. Det är oppositionens ständiga budskap i den politiska debatten om hälso- och sjukvården. Sanningen är att det behövs ständig förbättring och utveckling, såväl av den hälso- och sjukvård som landstinget självt bedriver som av hälso- och sjukvården som helhet.

Det är om just detta som mycket av den politiska debatten egentligen handlar om. Sedan långt tillbaka har vi i Alliansen sett och vidtagit åtgärder för att komma tillrätta med sådant som behöver utveckling och färbättring. Lika konsekvent har oppositionen protesterat. Allt tydligare ser vi nu också ett mönster i oppositionens agerande. Inga ändringar ska göras - av den politik som vänstern faktiskt förlorade valet 2006 på!

Dett säger också något om vänsteralliansens uppfattning om samsyn och samverkan. Att bli överens om de rödgröna partiernas förslag är aldrig svårt. Att bli överens om de förslag och den politik som är Alliansens förefaller helt omöjligt. Det är denna självrättfärdighet och blinda övertygelse om sin egen förträfflighet som gör att vi dessvärre fått ett nytt, och mindre trivsamt, klimat i landstingspolitiken. De rödgröna partierna har uppenbarligen inte accepterat väljarnas utslag i valet 2006.

Att så är fallet är naturligtvis beklagligt.

Landstingsfullmäktige sammanträder

Jag sitter på sammanträde med landstingsfullmäktige - och kan konstatera att det gär alldeles förträffligt att blogga och delta i sammanträdet på en och samma gång. Det kan ju ge tillfälle till någon minut av reflektion kring nya medier, och gamla arbetssätt, i politiken.

Formerna för det politiska beslutsfattandet är sällan det avgörande problemet. I själva verket fungerar just denna del av politiken ganska bra. Det stora problemet med dagens politik, och därmed med demokratin som form för beslutsfattande, är i stället relationen mellan oss förtroendevalda och de väljare och medborgare vi företräder. Just därför är det angeläget att använda snabba och direkta metoder i kontakten med väljarna. Då är det också en fördel att kunna blogga direkt från sammanträden.

17 september 2009

Nu går vi mot val!

Med ganska precis ett år kvar till valet känns det spännande att blicka både bakåt och framåt. Alliansen i landstinget har hunnit med massor under tre intensiva år - men vi kan absolut inite luta oss tillbaka och vara nöjda. Tvärtom.

Det som är tydligast när mycket har sjösatts men kort tid har gått, det är att reformer tar tid. Det är också att effekterna av genomförda reformer tar ännu längre tid. Därför är tålamod och långsiktighet en politisk dygd. Vi kan dock, och det är faktiskt odiskutabelt, konstatera några saker.

En är att tillgängligheten i primärvården, vårt kanske viktigaste vallöfte, har blivit bättre. Här som på alla andra områden går att göra mer, men riktningen är uppenbart den rätta.

En annan är att landstingets ekonomi, jämfört med andra landsting, är relativt god. Situationen kunde vara bättre, och de åtgärder som satts in är långsiktiga. Men vi kan uppenbarligen se att den ekonomiska politik vi för är - i alla fall relativt - framgångsrik.

En viktig del i detta är trygga förändringar, ständig omprövning av all verkamhet, och sist men inte minst ett allt tydligare fokus på kärnan i välfärden.

En viktig orsak till detta är det goda samarbetet inom Alliansen i landstinget. Med en kombination av god samsyn, vilja till verkligt samarbete och stort engagemang för gemensamma lösningar har vi kunnat hitta former för arbetet i Alliansen som pekar framåt, mot en fortsatt reformering av de verksamheter som finansieras med landstingsskatten.

Vi tar ansvar, vi gör det tillsammans i Alliansen och vi har de idéer som krävs inför framtidens utmaningar. Det känns bra inför den valrörelse som väntar, och inför den mandatperiod som sedan följer. Vi har ett vinnande lag, med en vinnande politik.

15 september 2009

Kvalitet är det viktigaste, vinsten en följd

Har just lyssnat på trettio minuters debatt om privat vård, och är fullkomligt häpen över bristen på argument hos motståndarna. Debatten ger en - uppriktigt sagt ganska trist - bild av skiljelinjen i svensk sjukvårdsdebatt.

Jag har skrivt det förr och skriver det igen. I kommunerna har utvecklingen de senaste tjugofem åren tagit stormsteg. De flesta kommuner (men långt ifrån alla) har hygglig ordning på ekonomin och god kontroll på kostnader och kvalitet i den verksamhet man finansierar med skattemedel. I landstingen är situationen generellt mörkare. Den avgörande skillnaden handlar om hur verksamheten är organiserad och finansierad.

Det är dags för vården, läs landstingen, att lära sig av andra samhällssektorer hur verksamhet kan bedrivas både effektivt och med god kvalitetskontroll. Det kräver dessutom en mer pragmatisk syn på olika driftformer - men det tycks vara ett ytterst svårt steg att ta.

Oberoende granskning - bra för vården

Igår hade jag nöjet att tillsammans med socialminister Göran Hägglund presentera regeringens nya satsning på en oberoende, nationell granskning av hälso- och sjukvården. Det är en mycket bra nyhet som kan leda till en viktig förbättring: att svensk hälso- och sjukvård verkligen kommer alla till del efter behov, oberoende av var vi bor eller vilken bakgrund vi har.

Det ska naturligtvis inte vara avgörande för vår hälsa om vi bor i det ena eller det andra landstinget. Så är det dessvärre idag, vilket får till följd att vårdens resurser både fördelas och används mycket olika. Det finns helt enkelt mycket goda skäl att övervaka att vårdens resurser använd klokt och ändamålsenligt på nationell nivå.

Tillsammans med socialministern fick jag också tillfälle att diskutera vårt arbete för att nå upp till vårdgarantins krav. Att tillgängligheten i primärvården blivit bättre är väl känt för många, och nu tas också krafttag för att nå de krav som gäller för att få del av "kömiljarden". Den redovisning vi gav socialministern igår visar lovande framsteg. Nu gäller det att hålla i!

Kömiljarden är ett bra initiativ för att förbättra tillgängligheten till vården. En oberoende granskning skapar ännu bättre förutsättningar för en rättvis vård av god kvalitet och med hög tillgänglighet. Det ser allt ljusare ut för svensk hälso- och sjukvård.

10 september 2009

Lönsamma vårdbolag

En gemensamt och solidariskt finansierad vård, som ges till alla efter behov, är en mycket stark gemensam grundstomme för svensk sjukvård. Den är gemensam för alla politiska partier och har mycket starkt stöd hos befolkningen. På vår moderata partistämma landade vi också i ett sjukvårdspolitiska program som har sin grund i just detta.

Samtidigt (se tidigare inlägg) är behovet av utveckling och förnyelse i vården - läs landstingen - mycket stort. Frågan är hur det ska gå till, och hur det ska göras.

Mot den bakgrunden är det intressant att fundera över dagens nyhet om lönsamma vårdbolag, som både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet refererar.

Vi ska först och främst inte glömma att vården, privat såväl som offentlig, är och ska vara skattefinansierad. Det finns inte några skäl att föra en politisk strid om detta. Däremot finns det mycket goda skäl för att hitta former för att använda dessa skattepengar så effektivt - för patienternas och skattebetalarnas bästa - som möjligt. Då är kanske inte det allvarligaste problemet om vårdbolag är lönsamma, utan helt enkelt om skattebetalare och patienter får valuta för de resurser som tillförs hälso- och sjukvården. I stället för att fråga om vårdbolagen går med vinst borde frågan vara om landstingen, som svarar för finansiering av hälso- och sjukvård, verkligen använder skattemedlen - och då menas alla använda skattemedel - på rätt sätt.

Det är inte bara rimligt att ställa höga och tydliga kvalitetskrav på privat driven vård; det är rent av angeläget att landstingens viktigaste uppgift är att noggrant pröva hur all vård kan bedrivas så kostnadseffektivt som möjligt. Att privata vårdbolag är lönsamma är då inget problem, så länge dessa vårdbolag fullgör sina skyldigheter. Däremot är det likaså ett problem för oss politiker att ta tag i, om den verksamhet vi bedriver i egen regi både är olönsam (det vill säga går med underskott) och har svårigheter att faktiskt leverera det som förväntas.

Här kan vi som sagt konstatera att kommunerna generellt ligger ett ganska stort steg före landstingen. Medan kommunalt politiskt arbete i hög grad handlar om att sätta mål och följa upp kvalitet oberoende av vem som utför en verksamhet, så bygger det politiska arbetet i landstingen mycket mer på att bedriva verksamhet i egen regi. Det är på detta område som landstingens politiska arbete behöver utvecklas. Det kommer att leda till bättre kvalitet och högre kostnadseffektivitet, men framför allt får vi en större mångfald. Det kommer vården, patienterna, landstingen och därmed samhället som helhet att gynnas av.

06 september 2009

Förnyelse behövs i landstingen

Låt mig börja med att konstatera att våra medarbetare i landstingen, och kanske i synnerhet i sjukvården, varje dag gör helt otroliga insatser för välfärdens skull. Att landstingen har ekonomiska och organisatoriska problem är inte deras fel - snarare tvärtom! Att sköterskor, biträden, läkare, laboratoriepersonal, vaktmästare och alla andra i våren sköter sitt jobb så fantastiskt bra är imponerande, inte minst just därför att det finns så mycket att göra för att utveckla verksamhet och organisation.

Jag hade nöjet (?) att vara politiskt verksam i landstinget för drygt 25 år sedan. Däremellan ägnade jag många år åt kommunalpolitik och följde samtidigt den omvandling som kommunerna under denna tid gått igenom, med nya organisations- och driftformer, ett friare tänkande när det gäller politisk styrning i förhållande till verksamheten och inte minst, som konsekvens av denna förnyelse, en mycket effektivare ekonomisk styrning och uppföljning.

Just detta är vad landstingen nu behöver gå igenom. De strukturförändringar som följer i krisens spår är bara början; mer måste hända om sjukvården, inom givna resursramar, ska hålla jämna steg med ökande krav från patienter och medborgare. Det räcker dessvärre inte med att spara, det är kanske inte ens det som är det viktigaste svaret. I ställer handlar det i hög grad om att göra rätt saker - och om att använda de pengar som tillförs vården så klokt som möjligt.

Vi kan som sagt vara helt övertygade om att de duktiga medarbetarna i vården gör sitt bästa - med den organisation och de resurser som står till buds. Något större tillskott av resurser, i form av mer skattemedel, är inte att vänta. Alltså krävs en organisatorisk förnyelse, som än så länge bara är i sin linda. men därmed finns också skäl att vända oro till förhoppning och tillförsikt.

Jag är övertygad om att svensk sjukvård går en lysande framtid till mötes - men det behövs genomgripande förändringar för att det ska åstadkommas. Nya driftformer, nya sätt att organisera, styra och finansiera vården behövs - inom den solidariska och gemensamma ram som det råder så stor enighet om. Sådana förändringar kommer steg för steg, och kommer att bli viktiga för vårdens framtid.

03 september 2009

Äntligen Förbifart Stockholm!

Regeringen beslutade idag, lyckligtvis, att säga ja till att bygga Förbifart Stockholm. Äntligen slipper alla trafikanter som ska passera Stockholm trängas med lokala bilister på Essingeleden. Det kommer visserligen att dröja mer än tio år innan leden är klar - men det första steget är taget.
De kritiker som hellre velat se spåsatsningar ka inte ha förstått vad det är som pågår. Nästan lika mycket pengar läggs faktiskt på Citybanan och på alla de järnvägssatsningar som görs i hela Mellansverige: Mälarbanan, Svealandsbanan, Ostlänken och Ostkustbanan. Lägg därtill ytterligare åtgärder längs Dalabanan och sträckan Mjölby-Hallsberg...nog blir listan över järnvägsutbyggnader lång så att det räcker.
Förbifart Stockholm ger helt enkelt bättre flyt. Det är vad biltrafiken runt Stockholm behöver. Tillsammans med andra infrastruktursatsningar ökar Mälarregionens möjligheter att växa och utvecklas. Det är bra för hela landet.

01 september 2009

Planeringen rullar på

Beskedet att det första dödsfallet inträffat i den nya influensan väcker givetvis en hel del tankar. Det som trots allt dominerar, vid sidan om de tankar som går till anhöriga, är den professionella hantering som präglar planering och genomförande av åtgärder för att hantera konsekvenserna. Vi medborgare kan vara trygga med att alla berörda, inte enbart i landstinget, gör sitt yttersta för att hantera de utmaningar som uppstår.