Personal att hýra

Idag har vi kunnat ta del av rapportering i media, som handlar om kostnader för inhyra läkare. I radions morgonsändningar beskrevs läget som att "landstinget inte lyckas kapa hyrläkarkostnader". Och det låter ju inte bra.

Hur ser det då ut i Uppsala län? Det framgår ganska tydligt av grafiken här nedanför. Av de 17 landsting som redovisas har Uppsala län den näst lägsta kostnaden för hyrläkare. Det enda landsting, vars kostnad är lägre, är Gotland - med en sjättedel av befolkningen i Uppsala län. Tre landsting (Skåne, Östergötland och Stockholm) har lägre kostnad per invånare.

Vad radion menar med att Uppsala län - som alltså redan har låga kostnader för hyrläkare - inte "lyckats kapa" sina kostnader är oklart. Kostnaden har nämligen sjunkit - och någon reflektion kan

också göras över vad inhyrd personal används till.

Hyrläkarna används för att komplettera den arbetsinsats som landstingets anställda läkare utför. Ingen tycker det är bra att personal behöver hyras in - men det är ibland nödvändigt för att korta väntetider och slippa låta människor i behov av sjukvård vänta.

I vårt landsting används inhyra läkare nästan uteslutande inom två verksamheter. Det är primärvården och psykiatrin. Det är dessutom områden där vi under ganska lång tid har plågats av långa väntetider. de långa väntetiderna är nu mycket kortare, och både barn- och ungdomspsykiatrin och primärvården klarar nu vårdgarantin.

Hyrläkare är ingen bra lösning, men det är bättre att hyra in personal än att låta patienter vänta på vård. Att vårt landsting dessutom har låga kostnader för inhyrning av personal (även sjuksköterskor).

Sist men inte minst tycker jag att Lina Nordquist (FP) svarade väldigt bra när radion intervjuade henne. Men jag undrar varför lyssnarna i vårt län inte kunde få del av fakta när det gäller kostnaderna för hyrläkare jämfört med andra landsting.

Normaltillstånd i vården

"Men vården kan ju inte fungera något vidare. Det skrivs ju så mycket negativt".

Det är ett påstående som jag mött mer än en gång, och i olika sammanhang. De många berättelserna i media om väntetider, brist på vårdplatser, dåligt bemötande och felbehandlingar gör att människor får en bild av vården som en verksamhet i kris. Jag har förresten skrivit om det förut.

Sanningen är att det tveklöst förekommer saker som inte är bra i svensk sjukvård. Väntetiderna är för långa även om de blir kortare. Det händer att patienter nekas plats på en vårdavdelning (av många olika skäl). Och det förekommer definitivt både felbehandlingar och brister i bemötandet.

Men när det i en konversation på Facebook dök upp en riktigt solskenshistoria om hur vården fungerar när den är som bäst, och en kommentar handlade just om alla negativa skriverier, så tänkte jag ta upp tråden en gång till.Den finns nämligen skäl till att media hellre skriver om det som inte fungerar, och det är dessutom bra att de gör det - faktiskt.

Media rapporterar nämligen om sådant som avviker från det normala. Det finns ingen anledning att skriva att Akademiska sjukhuset genomfört hindra komplikationsfria förlossningar, eller att ambulansen snabbt och problemfritt åkte och hämtade en patient och körde vederbörande till akutmottagningen för snabb och korrekt vård. Det finns inga skäl att berätta om ett hundratal lyckade operationer, tusentals besök hos huläkaren eller tiotusentals samtal till sjukvårdrådgivningen. Eller att bussar och tåg avgår i tid, och kommer fram enligt tidtabell.

Det händer nämligen varje dag.

Media skriver inte heller om massor av andra vardagliga företeelser. Däremot skriver de om mord, misshandel, rån och villainbrott. Det betyder inte att vi i varje ögonblick behöver gå omkring och vara rädda för våldsmän eller inbrottstjuvar, men det skadar kanske inte att vara lite försiktig.

Jag kan rent av lugna läsaren. Oacceptabla väntetider, platsbrist och felbehandlingar är inte det normala i svensk sjukvård. Det normala är ett lugnt och professionellt omhändertagande som till råga på allt är ett led i en sjukvård som är bäst i världen. Däremot förekommer brister, och de bristerna ska naturligtvis rättas till. Det är också därför en av de saker som vi kan läsa om i tidningen ibland är när vårdgivare själva anmäler fel och brister (enligt Lex Maria). Det gör man för att lära av misstagen, och för att rätta till dem.


Den som inte är nöjd med den vård man får ska alltid anmäla det. I regel är det bästa att vända sig till patientnämnden. Den som är nöjd kan naturligtvis också höra av sig, exempelvis direkt till vården eller till oss som är förtroendevalda. Det viktiga är att vara medveten om att kvalitén i vården i regel är bra, men att den också alltid kan bli ännu bättre. Det jobbar vi på. Varje dag.

Tro't om du vill

Krigets första offer är sanningen, heter det ju. Det offret har nog redan fallit i den valrörelse som nu är i full gång. De sociala medierna har vid det här laget redan en tid varit ett prima exempel på hur sant det i sin tur är.

Det är lätt att gå vilse i de sociala mediernas djungel av missförstånd, satir, rena falsarier och mer eller mindre äkta "avslöjanden". Saken blir knappast enklare av att även etablerade medier (som emellanåt av någon anledning kallas för "gammelmedia") går i fällan.

Låt mig ta några få exempel.

Skrönan om Carema och vägningen av nerkissade blöjor mötte jag så sent som i går kväll på Facebook. I själva verket är det sedan länge klarlagt, att alla verksamheter som använder inkontinensskydd väger dem för att kunna använda den rätta kvalitén. Carema gjorde alltså samma sak, och av samma skäl, som offentliga äldreboenden och andra vårdinrättningar gjort i åratal. Vän av ordning måste då fråga sig om de som framhärdar med att påstå att "Carema väger kissblöjor för att spara pengar" har gått på en vandringssägen, om de mot bättre vetande tror på vad de säger - eller om de helt enkelt medvetet ljuger? Frågan är också vilket av de tre alternativen som är värst.

Ett annat aktuellt exempel handlar om hur ett medium slarvar med källkollen - och den felaktiga uppgiften sedan sprids i andra media. I helgen rapporterades om "färska siffror från SKL" som sades peka på långa väntetider till barn- och ungdomspsykiatrin. Eftersom jag själv kollar SKLs aktuella siffror för bara några dagar sedan, så blev jag lite förundrad. Jag visste också att vårt landsting låg betydligt sämre till för ett år sedan. Kunde det vara så att...?

Det kunde det. Mediet som rapporterade om nyheten först, hade använt sig av siffror ur "öppna jämförelser", som visserligen presenterades för någon månad sedan. Men de siffrorna bygger på material från i våras - vilket den journalist som först berättade om nyheten förstås hade kunnat kolla. Landstinget tipsade om felet. Någon rättelse kom inte - och ett par dagar senare plockade ett annat medium upp nyheten - utan att kolla vare sig första eller andra källan!

Jag skulle kunna te fler exempel från egen erfarenhet. Skrönor, felaktiga uppgifter och förvanskade fakta sprids regelmässigt på nätet. Om de får fäste eller inte blir intressant att följa. Det som till sist är mest intressant är ändå vem som vinner den vikigaste matchen: matchen om sanningen.

Lyssna gärna på den här söta lilla visan från 60-talet.

Så, ett tips till dig som är aktiv i samhällsdebatten: kolla gärna fakta.. Och kolla källan - även om den förefaller trovärdig. Ring eller maila den som påstås ha sagt eller gjort något; det är inte så myckets vårare än att gilla ett obelagt påstående på facebook. Och håna inte den som snubblar på en falsk uppgift. Ta det försiktigt där ute, för nästa gång kan det vara du som bommar faktakollen - om du inte redan gjort det. Tänk  på det!

Avslutar med en närmast självklar länk till denna proggklassiker.  Trevlig helg, allihop!

Ett innovativt landsting

Igår presenterade landstinget tillsammans med Uppsala kommun planera för Ulleråker. Landstinget får 1,8 miljarder för mariken som nu ska bli bosätder. Inte helt oväntat har jag redan fått både reaktioner (positiva sådana, alltid trevligt) och idéer om vad landstinget kan göra med pengarna.

Hur pengarna ska användas är i praktiken redan klart. Landstinget genomför de närmaste åren en mycket stor om- och nybyggnad av Akademiska sjukhuset. De pengar som försäljningen av Ulleråker ger, kommer därmed att gå till förnyelse och utveckling av sjukvården - vilket verkar vara exakt de som de flesta väntar sig.

Diskussioner efter beskedet om försäljning har också gett kloka synpunkter om hur landstinget kan jobba med innovation och entreprenörskap. Det ger anledning att berätta om vad landstinget  gör idag för att stimulera nytänkande och entreprenörskap.

Svaret är nämligen: en hel del, och troligen mest av alla landsting i hela Sverige (i varje fall om man räknar hur mycket som läggs per invånare). Akademiska sjukhuset ligger i flera fall i frontlinjen, både när det gäller att stimulera medarbetare att komma med nya idéer och med att hjälpa företagare med anknytning till vården att testa nya idéer och produkter.

Inom Akademiska sjukhusets FoU-enhet finns Innovation Akademiska, som består av flera verksamheter. Hit kan företag vända sig för att testa idéer och produkter av olika slag. det kan handla om allt från läkemedel och medicinteknisk utrustning till idéer som har med oganisation eller verksamhet att göra. Med hjälp av Innovation Akademiska kan ett företag som vill "hitta in i" sjukvården få hjälp med kontakter med rätt människor och på det sättet en enklare väg till att utveckla sina produkter.

En annan viktig del av innovationsarbetet handlar om att hjälpa landstingets medarbetare med att utveckla sina idéer, och i en del fall rent av göra idéer till produkter som går att sälja. Den gamla förslagslådan har utvecklats till en grundplåt för utveckling av sjukvården och - det är en del av det fina i kråksången - och möjlighet för den medarbetare som vill det att bygga upp en egen verksamhet baserat på de egna idéerna.

Som om inte det skulle räcka så finns också ett väl utvecklat system för att fånga upp och stötta företagare i olika faser, där landstinget samverkar med en rad andra aktörer för att den som behöver uppmuntran, råd och stöd, kompetensutveckling eller finansiering kan få rätt hjälp. Till de delar som ingår i detta innovationssystem fiinns Drivhuset, Uppsala Innovation Centre, ALMI, STUNS och Connect. För att nämna några. I en del av dessa verksamheter är landstinget direkt engagerade, i andra sker det genom regionförbundet, där landstinget är den i särklass största finiansiären.

Inte nog med det. I samverkan med Uppsala universitet driver landstinget UCR, Uppsala Clinical Research Center, som är en mycket viktig aktör när det käller registerforskning och kliniska prövningar -  verksamheter som i många fall är helt avgörande för att forska fram och utveckla nya läkemedel.

Landstinget i Uppsala län ligger i frontlinjen när det gäller innovation, entreprenörskap och utveckling. Möjligen har det också en del i varför det går bra för Uppsala, som kommuunstyrelsens ordförande Fredrik Ahlstedt brukar påpeka. Arbetslösheten är lägst i landet, och den så kallade life science-branschen blomstrar. Det kan ju finnas ett samband mellan den låga arbetslösheten och de satsningar som jag har berättat om här.

Allra sist: förlåt om jag skryter. men en del kommentarer det senaste dygnet pekar på att det kan behövas. Faktum är att Uppsalas innovationsmiljö har kommenterats mer i nationella media än i lokala.

Vinna-vinna

Idag har landstinget och Uppsala kommun tillsamman berättat att Uppsala kommun köper Ulleråkersområdet för drygt 1,8 miljarder kronor. Det är en bra affär för bägge parter, och en viktig pusselbit i Uppsalas utveckling.


Planer på att sälja Ulleråker har landstinget haft länge, och spekulanter har inte saknats. Vän av ordning kan fråga sig varför då landstinget inte har sålt tidigare. Det finns ett bra svar på den frågan, men det kräver också lite bakgrund.


Ulleråker är ett stort markområde, ungefär 77 hektar. Det är inte så vanligt att ett så stort markområde, dessutom i ett attraktivt läge, byter ägare. Framför allt är det inte så vanligt att en offentlig aktör (som ett landsting ju är) sitter på ett markinnehav av den kalibern - framför allt inte i ett så attraktivt läge. Därför har landstinget lagt mycket energi på att arbeta med området för att vara så säker som möjligt på hur det kan värderas.


Så länge det bedrevs psykiatrisk vård på området var en försäljning givetvis inte aktuell. Men då det nya Psykiatrins Hus började projekteras för några år sedan, så blev det också aktuellt att börja fundera på Ulleråkers framtid.


Redan då kom propåer från tänkbara köpare. Landstingets dåvarande fastighetsdirektör uppskattade 2008 värdet till "hundratals miljoner". Det var en rimlig skattning - då, och i det läge som rådde. Men den skattningen gav också anledning att börja reflektera över hur många bostäder som skulle kunna rymmas på området, och hur mycket marken där dessa bostäder i så fall skulle byggas skulle kunna vara värd, om den såldes som "byggklar mark".


Bostads- och markpolitik fungerar nämligen så, att ju mer byggklar och planerad marken är, desto  värdefullare blir den.


Alltså blev det inget av med någon försäljning. Ulleråker var då knappt ens så kallade "råmark" - eftersom en exploatering först skulle kräva rivning av uttjänta byggnader. I stället inleddes ett arbete med att bedöma möjligheterna att bebygga området - och en kalkylering av vad en sådan plan skulle tillföra i värdeökning. Det var den planen som landstinget presenterade hösten 2012.


Det landstinget alltså har gjort sedan 2008 är att bearbeta möjligheterna att utveckla Ulleråker, och därefter värderat vad ett färdigutvecklat bostadsområde skulle vara värt.


Samtidigt ska man vara klar över att exploatering av det slag som nu väntar också är förenat med vissa risker. Kommunen tar nu över dessa risker - men också möjligheten till en ytterligare värdeökning. Det senare är Uppsala kommun väl unt - och det förra får vi hoppas inte händer.


Landstinget har alltså avvaktat med att sälja för att vara säker på att göra en bra affär. Det har landstinget nu uppenbarligen gjort. Och det är en bra affär som kommer länets skattebetalare till godo. Pengarna ska investeras i toppmoderna lokaler för länets sjukvård och innebär att landstingets behov av att låna till fastighetsinvesteringar minskar. Därmed bidrar försäljningen till att stärka landstingets redan goda ekonomi ytterligare.


Det går bra för Uppsala, brukar kommunstyrelsens ordförande Fredrik Ahlstedt säga. Det har han alldeles rätt i. Det går bra även för vårt landsting, och det goda samarbetet mellan kommun och landsting manifesterades idag ytterligare. Dagens överenskommelse om Ulleråker är en riktig vinna-vinna-affär. det är de affärerna som brukar vara bäst.

För det gemensamma bästa

Radio Uppland berättar idag om det samarbete som pågår för att samordna den luftburna ambulanssjukvården. Det är ett område i sjukvården där Sverige ligger efter sina grannländer, och där det finns mycket att göra gemensamt. Och det handlar inte bara om helikoptrar; även flygplan kan användas för att transportera patienter snabbt och säkert mellan olika sjukhus.

Sverige är ett land med stor yta men relativt liten befolkning. Det gör att det är viktigt att vi använder gemensamma resurser så klokt som möjligt. En trend i sjukvården är att vissa behandlingar är så dyra och avancerade att de bara kan göras på några få ställen i landet. Landstingen samarbetar redan, i Socialstyrelsens regi, för att utveckla samarbetet mellan olika delar av landet om den mest avancerade vården. Det sker i Rikssjukvårdsnämnden, där vi löpande bedömer vilka diagnoser och behandlingar som lämpar sig för att koncentreras till några få universitetssjukhus. I Uppsala har vi flera sådana verksamheter.

Med tiden har frågan om att kunna transportera patienter mellan dessa sjukhus blivit allt viktigare. Men det finns fler skäl för att använda helikoptrar och flygplan i sjukvården mer än vi redan gör. Möjligheten att snabbt komma till en skadeplats är en sådan, möjligheten att samla ihop resurser vi en större olycka är en annan.

Så länge svensk sjukvård är organiserad i 21 regioner och landsting, så är det viktigt att vi samarbetar för att ge alla invånare en så trygg och bra sjukvård som möjligt. Vi vet, genom internationella undersökningar, att svensk sjukvård håller god kvalitet. Samarbetet om luftburen sjukvård är ett av många sätt för att göra vården ännu bättre.

Sakliga argument

Efter att ha läst Börje Wennbergs debattartikel i dagens UNT kan jag inte göra mycket annat än att hänvisa till mitt förra blogginlägg. Socialdemokraterna har ägnat sex år åt att på alla sätt motarbeta reformerna som lett till att primärvården idag fungerar mycket bra. Man har rakt ut sagt och skrivit att man kommer att avskaffa reformen om man får chansen.

När socialdemokraterna nu påminns om tidigare ställningstaganden, så är det naturligt att reagera på det sätt som Wennberg gör. Wennberg skriver att man "presenterat egna förslag där patientens rätt att välja är ett självklart inslag" - men så sent som för en dryg månad sedan var S inställning att vårdvalet "försätter länets patienter i en ohållbar situation när man själv måste vara den som ”väljer” rätt vårdgivare för allehanda behov". Det är svårt att tolka som något annat än att man avvisar det fria vårdvalet.

Wennberg hävdar också att det S motsatte sig när vårdvalet infördes var "utformningen av ersättningssystemet, kraven på utförarna och listningsreglerna". Beslutet om vårdval handlade om just dessa tre saker! S yrkade först återremiss och sedan avslag när ärendet behandlades i landstingsstyrelsen 2008. Något eget förslag hade man då inte, och har heller inte presenterat senare. Däremot har man (det behöver upprepas) flera gånger motsatt sig valfrihet och mångfald i vården.

Jag förstår att socialdemokraterna har problem. Vårdvalet har blivit en succé. Nu finns massor av nya vårdgivare att välja på, väntetiderna är kortare till primärvården i vårt län än på många andra ställen i landet, och patienterna är mycket nöjdare. I det läget är det naturligtvis tufft att gå in i en valrörelse med en ryggsäck av att ha varit motståndare till reformen. Då är det en klassisk lösning att i stället ge sig på motståndaren med personargument. Jag får stå ut med det.

Det grumligt skrivna

Jag tycker egentligen inte om att skriva om politiska motståndare. Men ibland måste skillnader i politiken lyftas fram - och oklarheter klarläggas. En sådan har nu dykt upp lokalt i Knivsta, eftersom socialdemokraterna påstår sig vara för mångfald och valfrihet i vården

En av de saker som har gjort vården i Knivsta bättre är Knivsta Husläkargrupp och mödravårdscentralen Sinnligt. De kom till när Alliansen 2008 införde vårdval. Det skedde efter hård politisk strid, där socialdemokraterna yrkade avslag när ärendet behandlades i landstingsstyrelsen.

Den 27 november skriver Börje Wennberg (S) i Knivstabygden att "vi har inga planer på att lägga ner dessa", och menar då just Sinnligt och Knivsta Husläkargrupp. Men socialdemokraterna har sagt vad de tycker i andra medier. Den 17 november skrev nämligen Wennberg i UNT att "Moderaternas system försätter länets patienter i en ohållbar situation när man själv måste vara den som ”väljer” rätt vårdgivare för allehanda behov". Den artikeln kan du läsa här. i September 2011 (läs här) talade man också om att man inte tyckte att vårdvalet fungerade. Inför valet 2010 hävdade man att "primärvården är i kris", skyllde allt på den reform som man nu säger sig försvara och skrev rakt ut att reformen skulle rivas upp om man fick chansen. Vilket man lyckligtvis inte fick.

Socialdemokraterna röstade alltså nej till den reform som gjorde det möjligt för husläkargruppen och Sinnligt att starta. Man har också i flera artiklar uttryckt att man ogillar möjligheten för patienter att välja - men i den lokala debatten i Knivsta hyllar man mångfalden och möjligheten att välja.

För att spetsa till det hela ytterligare, men också göra det lite politisk-byråkratiskt (förlåt, men det är nödvändigt) så reser det också en fråga: hur ska då (S) göra med de fristående vårdcentraler som startat i Knivsta och på 11 andra ställen i länet? Ska det fria vårdvalet vara kvar, eller tänker man lösa in dessa vårdcentraler och driva dem i landstingets regi?

Det blir med andra ord lite oklart vad socialdemokraterna vill. Varför är retoriken en på UNT debatt, och en annan i Knivstabygden? Är det för att man insett det lokala värdet i opinionen av möjligheten till valfrihet i Knivsta - men gör en annan bedömning i Uppsala?

Bilden av svensk sjukvård

Debatten är intensiv om tillståndet i svensk sjukvård. Ett vanligt påstående är att den politik som förts på senare år lett till att människors förtroende för vården har försämrats. Lyckligtvis gör mätningar av hur människor uppfattar sjukvården. Det är intressant att titta lite närmare på resultatet av dessa mätningar.


Den första frågan handlar om förtroendet för den vård som ges på vårdcentraler. 2006 sade 53 procent av alla tillfrågade i Sverige att de hade stort eller mycket stort förtroende. Idag, sju år senare, är samma siffra 66 procent, med andra ord en ganska kraftig uppgång. I vårt landsting har siffran faktiskt ökat ännu något mer, från 53,7 procent till 68.

Samma förhållande gäller förtroendet för vården på sjukhus. 2006 angav 66,5 procent att de hade högt elöer mycket högt förtroende för vården på sjukhus. Idag har den siffran ökat till 73 procent. Och i vårt eget län har siffran stigit från 71,3 procent till 76.

Så, till sist, förtroendet för sjukvården som helhet. Den prövas i Öppna Jämförelser med frågan "Jag har tillgång till den vård jag behöver". 2006 amsåg 73,9 procent av landets invånare att de hade det. Idag har den siffran stigit till 80 procent. I vårt län har invånarnas tilltro till att få den vård de behöver stigit från 73,2 procent till 79!

Det här blev en hel del siffror. Egentligen handlar alltihop om ett enda enkelt faktum. Sedan 2006 har Alliansen styrt ungefär hälften av alla landsting, bland annat Uppsala län. Under denna tid har befolkningens förtroende för svensk sjukvård ökat, inte minst i vårt län. Det är heöt enkelt dags att avliva myten om om att tilltron sjunker för svensk - och uppländsk - sjukvård.

Skattar bäst som skattar sist?

Anders Almgren är socialdemokratiskt oppositionsråd i Lund. På Twitter har han frågat mig om skillnaden mellan statlig skatt och kommunal dito. Frågan är en aning förvånande för att komma från en heltidsengagerad politiker - man också rätt begriplig på sitt sätt.

Den ingår nämligen i en diskussion på Twitter (en så kallad tråd) där Almgren uundrar varför jag propagerar för sänkt statlig skatt, när jag samtidigt varit med om att höja landstingsskatten i Uppsala län. I ett av sin ainlägg föröker Almgren nämligen få det till att jag skulle mena att statlig skatt hämmar arbete medan landsitngsskatt stimulerar.

Så är det inte. Alla skatter har både stimulerande och skadliga effekter på arbete, sparande och konsumtion. Men skatter tas ut olika, används olika och ger olika effekt. den statliga skatten tas bland annat ut på konsumtion (till exempel moms och vissa punktskatter), på sparande, på arbete (i vissa inkomstskikt) och på en rad andra sätt. Staten kan laborera med en rad olika skattesater beroende både på vilka fördelningspolitiska effekter man vill uppnå och vilken statlig verksamhet man vill finansiera.

Kommunalskatten (inklusive landstingsskatten) fungerar inte så. Den tas ut lika av alla med en enda skattesats och för ett enda syfte: att finansiera den kommunala och landstingskommunala verksamheten. Men inte nog med det. Lagstiftningen reglerar noga hur skatten får användas - och är också noggrann med att en oansvarig landstings- (eller kommun-)politiker inte får underbalansera budgeten.

Under de senaste två mandatperioderna har nu i stort sett alla landets landsting höjt skatten. Motivet har varit att finansiera en av de viktigaste delarna av välfärden, därför att enigheten är bred om att landstingens viktigaste verksamhet, sjukvården, behöver det. Jag ska inte göra några antaganden om hur Almgren ser på detta. Däremot kan jag konstatera att det måste vara trist för en socialdemokrat att moderater både i Uppsala län, i Skåne, Halland och i Östergötland för det resonemanget. Det blir ju liksom svårare att påstå att moderater inte tar ansvar för sjukvårdens finansiering.

Att höja skatten är inte roligt för en moderat, och ska bara tas till när det är nödvändigt. Däremot är det mindre smärtsamt att göra det, när staten samtidigt kan sänka skadliga skatter på arbete, sparand eoch förkovran - som som staten flera gånger gjort med fem jobbskatteavdrag och - nästan - med höjningen av brytpunkten.

Jag skriver "nästan" för med några rösters marginal föll ju just den tänkta skattesäkningen. Det ger dock tillfälle att ge Almgren och andra en liten konstitutionoell och pedagogisk knorr i denna snabblektion i skattepolitik. Den kvarvarande lägre brytpunkten kommer nämligen inte alls, som Almgrens partivänner påstår, att användas för att stärka skolan eller välfärden. Utgiftsdelen i budgetens ramverk är nämligen redan fastställt i enlighet med gällande lag.

Därmed är vi framme vid resonemangets slut. Det är klara tekniska skillnader mellan statlig skatt och landstingsskatt. Det är också klara ideologiska skillnader mellan moderater och socialdemokrater när det gäller hur skatter ska tas ut och användas. Vi moderater beskattar medborgarna för att finansiera välfärden. Socialdemokraterna röstade med resten av oppositionsblocket för att skatten ska vara högre för många svenskar. Inte för att finansiera välfärd. Utan för att skatten ska vara högre.

Rikssjukvård

En stor del av dagen ägnas åt sammanträde med Rikssjukvårdsnämnden. Förutom de beslut som nämnden har att fatta (bland annat om tillstånd att bedriva hjärtkirurgi för barn och ungdomar som rikssjukvård) så är nämndens sammanträden ett bra tillfälle att följa hur den mest avancerade sjukvården i vårt land är organiserad och fungerar.

Vid dagens möte är inga av de tillstånd som rör vårt landsting, och Akademiska sjukhuset, uppe för behandling. Däremot ger mötet tillfälle att fundera över hur svensk sjukvård beskrivs, och hur den faktiskt fungerar. Arbetet i Rikssjukvårdsnämnden är faktiskt ett bra underlag för att konstatera att svensk sjukvård faktiskt fungerar ganska bra. Vi får till exempel jämförelse av hur motsvarande vård fungerar i andra länder, och hur vårdens resultat utvecklas över tid. Båda dessa faktorer är ju viktiga för att göra en bedömning av kvalitén i svensk sjukvård.

Jag får som vanligt skriva att jag är väl medveten om de brister som finns, och därmed om de förbättringar som behöver göras. Men med det skrivet är det beklagligt att det emellanåt sprids en bild av tillståndet i den svenska sjukvården - och sjukvården i vårt landsting - som rent sakligt är helt felaktig.

Det är lätt att förstå varför det ser ut som det gör. Varje enskild berättelse om felbehandling, dåligt bemötande, för långa väntetider eller brister i personalens arbetsmiljö är nämligen viktig och värd att ta på allvar. Därför är det också lätt att förstå att de får uppmärksamhet och medialt intresse. Menndet är faktiskt inte samma sak som att dessa berättelser ger den fullständiga bilden av tillståndet i svensk, eller uppländsk, sjukvård.

Men det är väldigt tråkigt, för att uttrycka det milt, om allmänhetens bild av tillståndet i svensk sjukvård snarare präglas av undantagen och avvikelserna än av den samlade bild som tonar fram i öppna jämförelser, patientenkäter och andra breda och allsidiga underlag. Saknas det intresse av att ge en korrekt skildring - eller är orsaken någon annan?

Akademiska sjukhuset förekommer mycke ofta i medias rapportering i vårt län. Det är inte så konstigt. Akademiska är inte bara ett stort universitetssjukhus - det är också länets största arbetsplats och en viktig del i länets näringslivsutveckling.

I rikssjukvårdssammanhang står sig Akademiska sjukhuset väl som ett av fyra universitetssjukhus som fått fler än ett enstaka tillstånd att bedriva rikssjukvård. Akademiska sjukhuset är dessutom en viktig del av utbildningen och forskningen som bedrivs vid Uppsala universitet, och det är en verksamhet som på många områden håller medicinsk världsklass.

Kampen för en bättre sjukvård rullar på. Ett led i det arbetet är att göra rätt sak på plats, och där har Rikssjukvårdsnämnden en uppgift. Ett annat led att att systematiskt förbättra kvalitén på sjukvården i varje del av landet, och det är ett arbete som också pågår. Om man därtill skulle önska sig något, så vore det kanske en mer allsidig beskrivning av hur sjukvården faktiskt utvecklas. Men det är kanske att hoppas lite för mycket.

En stor man, hans gärning och hans eftermäle

Minns idag Nelson Mandela, både hans person och hans gärning.
Apartheid hade säkert fallit förr eller senare, så som korrupta politiska system i regel brukar göra. Mandelas storhet låg i att han såg att ett så orättfärdigt system, som byggde på förtryck från en grupp människor emot andra, och det hat och den oförsonlighet det skapade, måste bekämpas med sin motsats. Mandelas kamp emot apartheid byggde på förståelse, respekt och inkludering. På samma gång vek Nelson Mandela inte i från sina ideal. Att på det sättet kombinera principfasthet och respekt för människor med andra, om än djupt obehagliga, ståndpunkter, det är inte bara ett tecken på Nelson Mandelas storhet som människa. Det är ett föredöme för alla oss som vill driva igenom förändring i samhället.

Även Nelson Mandela kunde vara oförsonlig. Vid ett tillfälle kan man se honom fördöma sin motståndare FW de Klerk i skarpast tänkbara ordalag. Då hade de båda några år tidigare mottagit Nobels Fredspris för sitt samförstånd i arbetet med att avveckla det djupt orättfärdiga apartheidsystemet. Uppenbarligen bedömde Mandela då att fördragsamheten hade nått en gräns, och just så måste det kunna vara. Att inta en hållning som den Mandela intog gentemot de Klerk, det käver inte bara fördragsamhet och förmåga till förlåtelse. Det kräver också fasthet och tilltro till egna principer.

Människan Nelson Mandela har lämnat oss. De värderingar och ideal som Mandela stod för kan leva vidare, om vi som nu visar honom sin respekt också är beredda att leva i hans efterföljd.

Öppna jämförelser

Sjukvård i fritt fall? Ökande misstro från invånarna? Sämre kvalitet och sämre resultat?

Knappast. Svartmålningarna och misstron mot Alliansens sjukvårdspolitik i vårt landsting kommer rejält på skam när vi tar del av Socialstyrelsens och Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) rapport "öppna jämförelser av hälso- och sjukvårdens kvalitet och effektivitet" som kom igår.

Trots att 2013 varit ett riktigt tufft år för sjukvården så visar rapporten att kvalitén och de medicinska resultaten i de flesta fall utvecklas åt rätt håll. Det finns fortfarande mycket som kan bli bättre, men den genomgående trenden är ändå god.

I vårt län kan vi särskilt glädjas åt några saker. Cancervården visar genomgående goda resultat. Likaså har vi en hjärt-/kärlsjukvård av mycket god kvalitet, även om det finns förbättringsområden. Inom andra områden rör sig resultaten åt rätt håll, även om det finins klara möjligheter till mer förbättring. Ett sådant områden är det som kallas rörelsorganens sjukdomar, exempelvis höfter, knän och ryggar. Kvinnosjukvården kan också bli bättre, utifrån resultaten i Öppna jämförelser.

Det område som ändå är viktigast att arbeta vidare med i vårt landsting, är väntetider, bemötande och delaktighet. För även om förtroendet för sjukvården har ökat under Allainsens sju år i majoritet, så finns det mycket kvar att göra. Viktigast nu är naturligtvis att slå vakt om den goda utvecklingen. Det sker bäst genom att Alliansen vinner valet nästa höst!

Snart är det val

Gläds idag över den fina artikeln i UNT (artikeln är tyvärr inte på nätet) om den succé som utbyggnaden av Upptåget och SL-pendeln till Stockholm har blivit. Resandet med tåg och buss har ökat kraftigt i vårt län de senaste åren. det bidrar till att länet växer. Människor får lättare att hitta ett arbete. Satsningarna på tåg- och busstrafik är ett av landstingets bidrag till arbetslinjen.

Vi kan också vara glada över en primärvård som fungerar mycket bättre än för några år sedan. Och det finns mer att glädjas över. satsningarna på Framtidens Akademiska. Skandionkliniken och det nya patienthotell som snart invigs. Citybanan som sska vara färdig 2018 och bidra till ännu bättre tågtrafik. En samordning av högkostnadsskyddet för vården som är på väg att införas. utökning av operationskapacieteten på Lasarettet i Enköping. Rikssjukvård, satsningar på forskning och samverkan i Uppsala, med länets kommuner och i sjukvårdsregionen. Och ovanpå detta en stabil ekonomi som ger utrymme för de satsningar som väntar under kommande år.

Att jag berättar allt detta har ett skäl. På väg in i nästa års valrörelse har nämligen alla partier ett vägval att göra. Det ena alternativet är, som vi i Alliansen gärna gör, ta fasta på allt det positiva som hänt under de sju senaste åren (det är en hel del, som synes) och forma en framtidsagenda. Det andra alternativet är att med all tillgänglig kraft svartmåla och göra bilden så dyster som möjligt - i from förhoppning att väljarna ska lyssna till klagolåten.

Visst finns det problem. Ett av dem är att väntetiderna måste bort. den som väntar på vård väntar fortfarande för länge, men vi arbetar hårt med den saken. Ett annat bekymmer är bristen på sjuksköterskor, och de problem det leder till. Därför är det glädjande att intaget till utbildningen ökar och att många vill söka sig till yrket. Ett tredje problem som vi måste ta på allvar är synpunkter på bemötande och delaktighet. det är ett av skälen till reformer som att kunna läsa sin journal på nätet. Svensk sjukvård måste bli mycket mer inriktad på att patienten är den viktigaste personen.

Kollektivtrafiken, primärvården, kösatsningarna, nätjournalerna och den stabila ekonomin ska vi berätta om när väljare frågar vad vi gjort de senaste sju åren. Vårdköerna, sköterskebristen, bemötandefrågorna och fortsatta satsningar på vård, buss och tåg ska vi peka på när människor frågar vad vi vill göra under åren som kommer. Det ska bli riktigt roligt att gå in i en positiv och fratidsinriktad valrörelse.

Politik för ändring

Det finns ett enkelt sätt att undgå kritik i politiken. Det är att göra lite. Varje förändring i samhället innebär nämligen en möjlighet för någon att räcka upp handen och hävda att man drabbas av förändringen. Det är en helt naturlig reaktion; vi behöver bara gå till oss själva. Även ganska små rubbanden av cirklar leder ofelbart till osäkerhet förvirring - och en känsla av hot. Det bör man ha i bakhuvudet, om man ger sin in i politiken med en idé om att vilja göra förändringar.

Ett område i den svenska välfärden som på tok för länge varit fritt från genomgripande förändringar är sjukvårdspolitiken. Under årtionden har just sjukvården betraktats som en storts fredad zoon, visserligen politiskt styrd och finansierad med skattemedel - men ändå på något sätt ansedd som värd att "skydda" (?) från genomgripande politiska reformer.

Visst har det kunnat gå att se argument för ett sådant resonemang. Sjukvården är komplicerad och har ett högt kunskapsinnehåll. Det är bra med breda politiska lösningar som bygger på samförstånd. Vården har dessutom utvecklats till världens bästa när det gäller kvalitet, och håller också en god jämförbar nivå när det gäller kostnaderna. men ändå har det funnits något som bubblat under ytan.

På senare år har denna undertryckta känsla allt mer kommit upp till ytan. Många av vårdens medarbetare är missnöjda. Från många patienter hör vi klagomål som handlar om bemötand eoch delaktighet. Vårdens medicinska resultat blir å ena sidan allt bättre - men oron sprider sig också bland medborgare: ges vården verkligen så jämlikt och rättvist som vi trott? Kommer vi att ha samma tillgång till vård i framtiden som idag? Vem tar ansvar för medborgarnas vårdbehov?

Den moderate EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark sade en gång "om man gör som man gjort, så kommer det att gå som det har gått". Det är väldigt sant. I sjukvården stämmer det verkligen till eftertanke. Om vi inte vågar genomföra reformer som anses vara helt självklara inom andra samhällsssektorer, så är risken stor att vården fastnar i ett gammalt tänkande - och med tiden blir sämre.

Det är därför vi genomfört reformer som vårdvalet, möjligheten att läsa den egna journalen på nätet och samarbete med kommunerna om närvård. Om vi hade gett efter för allden kritik vi fick från skilda håll när dessa reformer sjösattes, så hade de aldrig blivit av. Så har för övrigt motståndet mot reformer sett ut i alla tider, inte minst under den epok i historien då demokratin infördes i vårt land.

Idag har det visat sig att de reformer Alliansen genomfört i allt väsentligt har varit lyckade för invånarna i vårt län. Primärvården fungerar mycket bättre än 2006. Allt fler tycker det är bra att kunna läsa i den egna journalen inför besöket hos läkaren. Samarbetet mellan landstinget och länets kommuner fungerar allt bättre.

Politik måste handla om att våga reformera det som kan bli bättre. Alliansen kommer att fortsätta att driva en reformagenda. Därför är en röst på något av partierna i Alliansen den bästa garanten för en bättre sjukvård. Även efter nästa val.

Perspektiv och djup

Har man ett politiskt förtroendeuppdrag, så är det alltid nyttigt att lyssna till dem som kan ge perspektiv och djup på det man gör. En av dem som gör det är filmaren och opinionsbildaren Martin Borgs, som är verksam med att på olika sätt belysa skattebetalarnas perspektiv på det som försiggår i det offentliga. Han har skrivit en bok som sannerligen ska bli tänkvärd läsning för alla oss som får förtroendet att förvalta skattemedel.

Det är lätt att glömma att vi som har politiska förtroendeuppdrag, har fått våra uppdrag av ett visst skäl, och att de som valt oss har förväntningar. Frågan är bara vilka dessa förväntningar egentligen är.

Att vara förtroendevald politiker vore väldigt enkelt, om man bara behövde ta hänsyn till ett enda perspektiv; om man inte behövde bry sig om det faktum att det finns många olika åsikter om vad som är rätt och fel - och att politikens viktigaste uppgift är att finna en balans mellan de olika perspektiven.

Det går också att göra det enkelt för sig - särskilt om man är i opposition. Martin Borgs har en poäng, när han stillsamt undrar om det var enklare för moderaterna att ha skattebetalarnas perspektiv för ögonen, när man var i opposition.

I någon mening var det säkert så. Att hålla igen, prioritera och hitta de enkla lösningarna är alltid enklare i opposition. Då kan man alltid göra det som låter bra, för vid dagens slut är det ingen som frågar efter konsekvenserna. Tro mig; jag har ägnat betydligt längre tid i opposition än i majoritet.

Det finns ingen, inte i något parti, som gillar slöseri med skattemedel. Ändå förekommer slöseriet, även i vårt landsting. Problemet är bara, att det som kallas slöseri är nästan omöjligt att definiera. Att utfärda en generalklausul emot släseri är inte heller möjligt - eftersom det är en ganska subjektiv uppfattning vad det är som faktiskt är slöseri.

Det finns en motbild till slöseriet. Det är att konsekvent driva på för bättre effektivitet och klokare användning av skattemedel. Det låter ju alltid hedervärt - men i själva verket uppfattas krav på att använda skattemedel mer effektivt (genom press på allt för höga kostnader i verksamheten) ofta som "besparingar". Den som driver på för att minska slöseriet blir ofta den som hängs ut som hjärtlös nedskärare av offentliga resurser, när det i själva verket mycket väl kan handla om att helt enkelt använda begränsade resurser så klokt som det någonsin går.

Men om det finns något generellt som går att säga om väljarna, så är det att de inte är intresserade av ett enda perspektiv. Det går inte att prata om "väljarna" som ett kollektiv med en enda gemensam och enkelt definierad vilja.

Därför behövs flera perspektiv på politik, men också ett djup som bottnar i en insikt om att saker och ting trots allt kanske inte är så enkelt som det kan låta.

Det är också just därför som man som förtroendevald ska ägna mycket tid åt att lyssna - men inte bara lyssna till dem som är enklast att höra och att lyssna till.

Ingen ska behöva bli ledsen eller kränkt i en vårdsituation

Under några år med början 2007 deltog landstinget i en TV-serie om det dagliga livet på Akademiska sjukhuset. Motivet var att beskriva sjukhusets verksamhet för medborgarna. En självklarhet var redan från början att säkerställa höga krav på patienters och andra medverkandes integritet.

Våren 2011 riktade JO kritik mot landstinget. Landstinget tog omedelbart till sig av kritiken och beklagade djupt de fel som förekommit. Landstingets deltagande i TV-serien hade då redan upphört. En ursäkt framfördes också i december 2007 till de anhöriga i det fall som har uppmärksammats på senare tid. Vi som är politiskt ansvariga idag har självklart samma uppfattning.

Landstinget, och därmed också Akademiska sjukhuset, har sedan dess skärpt reglerna för filmning och fotografering. Gällande regler säger idag att även om medgivande har inhämtats får fotografering eller filmning aldrig ske på sätt som kan innebära att patientsekretessen äventyras eller på sätt att någons personliga integritet kränks.

Vi som har det politiska ansvaret för verksamheten i landstinget har alltså noggrant sett över regelverk och riktlinjer för att undvika att någon patient kan kränkas i en vårdsituation. Vi kommer att fortsätta arbetet med att stärka patientens rättigheter och minimera risken för kränkning eller brister i bemötande. Patienter och anhöriga ska aldrig behöva tveka om att de är trygga i vården.

Utöver detta finns också ett antal frågor och svar på landstingets hemsida.

När det blir fel

Läser idag i UNT om människor som inte har blvit rätt behandlade i vården. de är inte ensamma om sin upplevelse. Sjukvård är en verksamhet som trots all medicinsk utveckling, och trots all teknik, ibland går galet. Den perfekta, felfria sjukvården har aldrig funnits och kommer alltid att finnas. Dessvärre.

Däremot blir sjukvården hela tiden allt bättre. Sjukdomar som för en generation sedan ledde till döden kan idag botas. De flesta som får cancer blir friska efter behandling. Det rent medicinska i vården har alltså blivit bättre. Huvuddelen av de klagomål som kommer till sjukvården handlar om annat än medicinsk felbehandling. Det som oftast får klagomål handlar om hur man blir bemött, hur man som patient får vara delaktig i den egna behandlingen, och sist men inte minst att man helt enkelt inte får några besked.

Jag tror det är viktigt att dela upp de problem som berör vårdens kvalitet i två delar. Det ena är rena bristen i kvalitet och patientsäkerhet. Det andra är allt som rör bemötande, tillgänglighet och delaktighet för patienten. Däremot ska man inte glömma bort att det ena påverkar det andra. En patient som får ett dåligt bemötande löper också risk att råka ut för medicinska felnbehandlingar. Just därför är det viktigt att vården utgår från patienten och patientens behov.

I själva verket är det bakgrunden till många av de reformer som Alliansen har sjösatt under senare år. De har också haft effekt. För sju år sedan var det primärvården som drabbades av de flesta klagomålen. Idag är upplevelsen av hur primärvården fungerar en helt annan. Det finns många orsaker till vändningen, men en av de viktigaste är att man som patient kan välja sin vårdcentral.

En annan reform som har samma syfte är att kunna läsa den egna journalen på nätet. Många tror att bekgrunden är att bryta ny mark rent tekniskt - men motivet för reformen är helt enkelt att som patient kunna vara informerad i mötet med vården. Jag är övertygad om att den reformen också kommer att leda till att människor känner att delaktighet och bemötande blir bättre. Vi ser också redan en förståelse bland läkare för att reformen behöver påverka arbetssättet och synen på förhållandet till patienten. Det är mycket bra.

Sist men inte minst ser vi en trend som är en av de viktigaste: människor vågar klaga på vården. Fler och fler framför faktiskt sina negativa synpunkter. det gör att klagomål kan tas på allvar och användas för att göra vården ännu bättre. Det finns ingen anledning att inte framföra negativa synpunkter om man inte får det bemötande man tycker sig ha rätt att kräva.

Sverige har en sjukvård som rent medicinskt hör till världens bästa, men vi har mycket kvar att göra när det gäller hur man som patient blir sedd, behandlad och bemött. I Alliansen kommer vi att jobba vidare med dessa frågor. Men även efter sju år är det mycket kvar att göra. Vi har all anledning att vara självkristiska - och alla skäl i världen att anstränga oss ännu mer.

Fortsatt förnyelse

Under några kvällar under veckan som gick har vi haft utbildning för våra kandidater i Uppsala län. Jag har haft nöjet att tillsammans med min kollega Nina Lagh berätta om det vi gjort i landstinget under de sju år som vi varit i majoritet. Det är roligt, för vi har många reformer att berätta om, men det ger också anledning till eftertanke.

Val vinns inte på det man gjort, utan på det man vill göra. Dessutom vinns val på skillnader mellan olika politiska alternativ.

Mycket som hänt i landstinget sedan 2006 har gjort vården bättre. Men det ska inte tolkas som att vi när mätta och nöjda med de två mandatperioder som Alliansen har styrt.

Parollen "det är bra som det är" är inte en vinnare i nästa val. Arbetet måste fortsätta med att förnya landstinget och förändra synen på många centrala frågor i vården och kollektivtrafiken. Allting är inte bra idag, men det blir inte bättre genom att vi gör som vi tidigare har gjort. Olika valfrihetsreformer är ett exempel, möjligheten att läsa den egna journalen på nätet är ett annat.

Människor får fortfarande vänta för länge på vård, särskilt i specialistvården. Vi kan inte vara nöjda förrän vårdköerna är borta.

Landstinget får många klagomål på delaktighet och bemötande. Det är en viktig signal, som vi som har politiskt ansvar måste ta på allvar. Att människor inte upplever att vården möter dem på rätt sätt är oacceptabelt, om vi ska kvar förtroendet för den svenska sjukvårdsmodellen.

Att buss- och tågtrafiken har blivit bättre betyder inte att den ännu är tillräckligt bra. Biljettsystemet är krångligt och ett hinder för att fler ska välja buss och tåg. Det måste vara bekvämare och smidigare att välja bussen eller tåget framför bilen.

Vi har mycket kvar att göra. Fram till valet i september ska vi berätta mer om det. Sedan ska vi med väljarnas förtroende i ryggen fortsätta förnyelsen. Det gjorde vi 2006 och 2010, och det ska vi göra igen.

Steg för steg

Sedan Alliansen fick väljarna förtroende i valet 2006 så har landstinget haft överskott på totalt 900 miljoner kronor. Soliditieten (den långsiktiga förmågan att betala skulder) och det egna kapitalet har ökat kraftigt. Samtidigt har vårt landsting investerat mer än någonsin. Bland annat har ett helt nytt hus byggts för psykiatrin.

Den förbättrade ekonomin har lett till att landstinget nu har börjat göra avsättningar för att kunna möta framtida pensionsåtaganden utan att tvingas låna eller höja skatten. Dessutom har anslaget till hälso- och sjukvård och till kollektivtrafik ökat. Vårt landsting satsar idag mer än någonsin på dessa kärnområden.

Vän av ordning undrar förstås hur detta går ihop. Hur kan ett landsting både satsa mer på vård och kollektivtrafik och samtidigt förbättra sin ekonomiska ställning?

Svaret är egentligen ganska enkelt. Beslutsprocesser och styrning har stramats upp ordentligt. Som exempel ges numera inga extra anslag direkt till förvaltningar som redovisar underskott. Varje vksamhet får arbeta mot den budget och det uppdrag som ges inför varje verksamhetsår. Därefter stäms resultatet av efter årets slut, i det årliga bokslutet. Det har förbättrat budgetdisciplinen och minskat förvaltningarnas underskott.

Inte nog med det. Personalen är friskare. Sjukskrivningarna har nära nog halverats, från drygt 8 procent till ungefär 4,6. Vårt landsting har också mycket låga kostnader för inhyrd personal. Styrningen av byggprojekt har blivit dramatiskt bättre. Som exempel byggdes Psykiatrins Hus billigare än budget. Om man tar med ett antal extra projekt som genomfördes i samband med huvudprojektet, så blev huset faktiskt 64 miljoner billigare än budget.

Stramare regler och bättre uppföljning, med andra ord. Nu kommer Alliansen att gå vidare med att strama upp landstingets processer. På den senaste landstingsstyrelsen fattades beslut om att införa ett ledningssystem för hela verksamheten, just för att förbättra och samordning ledningen ytterligare.

Ordning och reda är ett begrepp som då och då florerar i debatten om landstingets verksamhet. Min enda kommentar till dem som gillar att prata om "ordning och reda" är att vi i Alliansen inte snackar så mycket. Vi levererar.

Ärna

Idag kommenterar i stort sett alla lokala politiker regeringens beslut om civilt flyg på Ärna. För egen del har jag ingen uppfattning om förutsättningarna för kommersiellt civilflyg, men jag har många gånger tryckt på hur viktigt det är att säkerställa förutsättningar för den verksamhet landstinget bedriver.

Därför är framtiden för Ärna viktig för landstinget. Det gäller oavsett vem som driver flygplatsen och vilken verksamhet som bedrivs i övrigt. Ärna är ett viktigt nav för svensk luftburen ambulanssjukvård  och därmed för Akademiska sjukhuset. Därför är jag angelägen om att landstinget kan fortsätta den verksamhet som bedrivs idag.

Med beskedet från regeringen i ryggen kan vi arbeta vidare med att stärka samarbetet i landet kring den luftburna ambulanssjukvården. Det kommer att betyda mycket för vården utveckling - och väldigt mycket för Uppsala, för landstinget och för Akademiska sjukhuset.

Frisk vård

2003 var sjukfrånvaron i vårt landsting hisnande 8,57 procent. Idag har sjukfrånvaron sjunkit till ungefär 4,5 procent. Det är nästan en halvering. Mycket av förbättringen har skett sedan Alliansen tog över 2006. Skälet är ett målmedvetet arbete med arbetsmiljö och arbetsvillkor.

En del av detta arbete är reglerat i kollektivavtal med medarbetarnas fackliga organisationer. Arbetsgivaren betalar in premier för våra anställdas sjukförsäkringsskydd. Då ligger det i arbetsgivarens intresse att ha en god arbetsmiljö, så att kostnaden för försäkringen blir så låg som möjligt. Det är ingen principiell skillnad mellan att ge medarbetarna en god arbetsmiljö och att sköta om sin bil eller sin bostad för att hålla ned försäkringskostnaden. Men det är förstås viktigare att vårda våra anställda än att sköta om bilar och hus.

Så tycker inte Sören Bergqvist (V), som var personallandstingsråd på den gamla onda tiden, när arbetsmiljön (och andra orsaker) gjorde att våra anställda var nästan dubbelt så sjuka som idag. Han tycker att de återbetalda premierna ska gå till någon form av "personalbefrämjande insatser".

Det är oklart vad Bergqvist menar. Det "personalbefrämjande" som han i ansvarig ställning sysslade med, ledde ju till hisnande höga sjukskrivningstal och således till en sämre arbetsmiljö än idag. Därmed kan Bergqvists utspel förpassas till vad det verkligen är: ett politiskt trick för att knipa poäng på en av de viktigaste frågor som vi i landstinget har att syssla med, nämligen en god personalpolitik.

Bättre arbetsmiljö och friskare medarbetare har lagt grunden för en lägre premier för arbetsmarknadsförsäkringarna. Dessa kan nu användas till rätt saker: att ge invånarna i länet en bättre vård och kollektivtrafik. En god arbetsgivare ska landstinget vara genom bra arbetsvillkor  och bättre arbetsmiljö. Arbetsmarknadsförsäkringen är inte till för att plocka politiska poäng utan ett led i en långsiktig arbetsgivarpolitik som ska leda till friskare medarbetare.

Förändring

Innebär ändrade arbetssätt med automatik att saker och ting blir sämre? Det är en berättigad fråga. När verksamhet förändras, till exempel i vården, så är det viktigt att förklara vad förändringen går ut på och vad den ska leda till.

Det tycker jag att Åsa Hagberg, divisionschef för psykiatridivisionen på Akademiska sjukhuset, gör på ett utmärkt sätt i dagens UNT.

Ett vanligt och väldigt enkelt sätt att beskriva förändring i sjukvården är att tala om att "vårdplatser bantas bort". Det låter ju alltid som en dramtisk medskärning - och vi vet ju alla hur ont det är om vårdplatser.

Eller...?

I själva verket ska vi i regel vara ganska tacksamma för det som förändringen innebär. Den bästa vården ges inte alltid på en fast vårdplats, utan allt mer av sjukvården, inklusive psykiatrin, ges numera i så kallad öppen vård. Det innebär att man kan få den vård man behöver utan att för den skull bli inlagd på ett sjukhus med allt vad det innebär.

Vi blir allt fler äldre. Det leder till att vi också behöver tänka annorlunda på hur vården organiseras och utformas. Nya mediciner och andra behandlingsmetoder påverkar också. Den utvecklingen har pågått i årtionden, och den har lett till att vi i Sveirge har en sjukvård som håller en mycket hög standard, när vi jämför oss med andra länder. Det som för ett årtionde sedan innebar inläggning på sjukhus, till mycket höga kostnader utan att vården för den skull var bättre, kan idag göras bättre genom att patienten kommer till en mottagning eller får hembesök av läkare eller annan vårdpersonal.

Det är, som sagt, enkelt att beskriva ett minskat antal vårdplatser som en "neddragning". I själva verket ökar resurserna till äldrepsykiatrin, och nya arbetssätt gör att verksamheten kan nå fler. Det kan jag av egen erfarenhet konstatera är en bra utveckling, för äldres psykiska hälsa är en av de viktigaste frågorna på vårdens agenda. Det gäller vid demens - men också för andra äldre som i mogen ålder möter nya existensiella frågor.

Låt oss därför hoppas att vården av de äldre, och alldeles särskilt äldrepsykiatrin, ska bli föremål för en fortsatt god utveckling där moderna metoder, vårdförmer och behandlignar kan användas fullt ut.

En dag om cancervård

Idag har jag ägnat hela dagen åt att diskutera cancervården på regional och nationell nivå. Företrädare för landsting och sjukvårdsregioner i hela Sverige har mötts för att diskutera både problem och framgångsfaktorer i cancervården. Det vi som har deltagit kan konstatera är att mycket är bra, men också att väldigt mycket kan bli ännu bättre.

Var tredje svensk kommer under sin livstid att få en cancerdiagnos. Det är långt fler än för några decennier sedan - men en orsak till att det är så, är att väldigt många idag också överlever sjukdomar och tillstånd som för en generation ledde till döden. Svensk sjukvård klarar helt enkelt att bota betydligt fler än tidigare.

Trots att fler än någonsin överlever, är beskedet att man fått cancer oerhört traumatiskt för de allra flesta. Därför är bemötandet, hur man får beskedet, och stödet under sjukdomen ytterst avgörande.

Tillsammans kan vi som arbetar i svensk sjukvård göra mer för att cancervården ska bli ännu bättre. Jag har fått intressanta idéer om vård, behandling, forskning och samarbete med hem för att arbeta vidare med i vårt eget landsting.

Trångt

Idag uppmärksammar både UNT och Radio Uppland att det är trångt på Akademiska sjukhusets akutmottagning. Det har vi i Alliansen också gjort.

Därför har hälso- och sjukvårdsstyrelsen fattat beslut om att inrätta 26 mellanvårdspplatser, som skapas just för att lasta av akutmottagningen och sjukhusets medicinavdelningar trycket från framför allt äldre patienter.

Det pågår också rekrytering av sjuksköterskor för att kunna bemanna de avdelningar som hållits stängda på grund av personabrist.

Kvalitet och siffertrix

Hur står det egentligen till med välfärden? Frågan är berättigad eftersom det i debatten ofta förekommer påståenden om att kvalitén skull sjunka och att det skulle leda till att människors förtroende för välfärden, och i landstingens fall för sjukvården, skulle vara sjunkande. Idag är det till exempel Stefan Löfvén och Magdalena Andersson som i SvD talar om "larmrapporter om välfärden". Likaså försöker Vivianne Macdisi i UNT svartmåla bröstcancervården i vårt landsting.

Sanningen är att kvalitén på hälso- och sjukvården, i Sverige och framför allt i vårt län, är mycket god. Faktum är också att kvalitén i många fall är högre idag än den var  då Alliansen fick väljarnas förtroende.

Ett mått på bröstcancervårdens kvalitet är hur många som lever fem år efter att de fått en diagnos. För sex år sedan var siffran 88,2 procent. Idag är den siffran 91,9. Fler överlever alltså bröstcancer efter sju år med Alliansen. Då ska man dessutom ha i bakhuvudet att Sverige i en internationell jämförelse ligger mycket bra till.

Ett annat intressant område är hjärt-/kärlsjukdomar. Andelen patienter som vårdas på strokeenhet har sedan 2006 ökat från ungefär 80 till drygt 90 procent, en ökning med hela tio procentenheter.

En annan intressant siffra handlar om förtroendet för vården på sjukhus och vårdcentraler. även där kan vi se ett ökat förtroende för den vård som bedrivs idag jämfört med innan Alliansen fick väljarnas förtroende. 2006 hade 71, 3 procent stort eller mycket stort förtroende för den vård de fick på länets sjukhus. Vid den senaste mätningen visade motsvarande siffra 76 procent.

Att, som Löfvén och Andersson gör, med svepande påståenden tala om "larmrapporter" saknar alltså fog om man ser till vårdens kvalitet. Sedan råder det inget tvivel om att det finns saker som behöver förbättras i välfärden. En av de viktigaste är att skapa bättre arbetsmiljö och arbetsvillkor för våra anställda. det är också något som vi arbetar med.

Det finns mycket som kan bli bättre i hälso- och sjukvården i Sverige och i vårt län. Men att försöka knipa poäng i den politiska debatten med att använda uttryck som "larmrapporter", det är att svartmål aen verksamhet som sannerligen förtjänar bättre.

Regional utveckling

2011 tog landstinget över det samlade ansvaret för länets kollektivtrafik. Det skedde efter eniga beslut i länets kommuner. Nu börjar vi se allt fler positiva effekter av den samordning som beslutet har lett till.

För en tid sedan rapporterade medierna om kraftigt ökat resande med kollektivtrafiken, och nu kan vi också konstatera en annan positivt effekt. Priserna på bostäder ökar i länet, och många anser att den klart bättre trafiken med Upptåget är en viktig orsak.

Det är naturligtvis inte landstingets uppgift att påverkat prisutvecklingen på bostäder. Däremot är det faktiskt en uppgift för ett landsting att se till så att vårt län växer och utvecklas. det kan länet inte göra utan en attraktiv bostadsmarknad - och den påverkas av en fungerande kollektivtrafik.

Mpnga andra fktorer påverkar också länets utveckling, men tillgången till bostäder även utanför Uppsala, och en kollektivtrafik som leder till en större och mer tillgänglig arbetsmarknad är mycket viktiga faktorer.

Därmed drar landstinget sitt strå till stacken. Uppsala län har landets lägsta arbetslöshet. Möjligheterna att bo och arbeta på olika orter är en av förklaringarna. Vi ska jobba vidare med att göra länet attraktivt att bo och verka i.

Ordning och reda

Vårt landsting har idag bättre ekonomi än på många år. De senaste sju åren har gett överskott i ekonomin, trots stora satsningar både på sjukvård och kollektivtrafik. Landstinget har idag en kassa på mer än en miljard kronor - pengar som inte existerade då Alliansen fick ansvaret 2006. Sedan dess har ansvarsfull ekonomisk förvaltning och medvetna satsningar på vård och trafik skapat utrymme för investeringar. Dessutom görs avsättningar för kommande pensioner - även det något som borde ha påbörjats för länge sedan.

Det som har hänt kan presenteras med siffror. Landstingets egna kapital har ökat från 1.747 miljoner till 2.598 miljoner kronor, alltså med nästan 900 miljoner kronor. Det samlade resultatet för landstinget mellan 2006 och 2012 är 781 miljoner kronor. Ändå har landstinget inte bara "samlat i ladorna". Under samma tid har landstinget investerat i byggnader för nästan 2,5 miljarder - och hälso- och sjukvården har tillförts drygt 1,3 miljarder kronor. Bara mellan 2012 och 2013 ökade resurserna till länets hälso- och sjukvård med 391 miljoner kronor! Orsaken är inte slöseri med skattemedel, utan att befolkningen växer och vårdbehovet ökar. Eftersom vårt län har landets lägsta arbetslöshet, så har vi råd med hjälp av de skatteintäkter som ramlar in. Mer om det i ett särskilt inlägg senare.

Landstingsfullmäktige antog i september en strategisk plan för åren fram till 2025. Där redovisas bedömningar av befolkningsutveckling och vårdbehov. Planen visar också hur landstingets ekonomi kommer att utvecklas. Det kommer även i fortsättningen att behövas en återhållsam syn på vårdens kostnadsutveckling för att klara den framtid som beskrivs i den strategiska planen.

Allt är inte frid och fröjd. Ekonomin måste fortsatt hållas under sträng kontroll. Landstinget måste också ha kraft att utveckla en sjukvård för länets invånare men också för alla dem som från andra delar av landet kommer till Akademiska sjukhuset för den högt specialiserade vård som sjukhuset ska erbjuda. Hur den ekvationen ska gå till beskriver den strategiska planen – den första som antagits i vårt landsting och ett sätt att visa hur kommande behov av finansiering ska mötas.

Akademiska sjukhuset har på flera områden flyttat fram sina positioner. Ett flertal rikssjukvårdsuppdrag, samverkan med andra landsting, kopplingen till den nya Skandionkliniken och statliga satsningar på medicinsk forskning är några exempel. Nu måste satsningar ske på att modernisera sjukhuset. Det har landstinget råd med, om ekonomin fortsätter att skötas ansvarsfullt och med återhållsamhet så som har skett sedan 2006.

I själva verket visar redovisningen av landstingets ekonomi på punkt efter punkt att situationen är stabilare nu än när Alliansen tog över ansvaret 2006. Det ger framtidstro och utrymme för viktiga satsningar.

Två saker återstår att göra, som jag skrivit om tidigare. Det ena är att komma till rätta med för långa väntetider i specialistvården. Det andra är att förbättra arbetsmiljön och att stärka landstinget som arbetsgivare.

Det här med att välja

Idag presenterar Upsala Nya Tidning en stor bilaga inför valet av gymnasieskola. Bilagan är ett intressant tidsdokument. Det går numera nämligen att välja - och välja bort - vilken gymnasieskola man som elev vill gå på.

Det är inget enkelt val. Det handlar om ett viktigt skede i en elevs utbildning, som kan vara avgörande för möjligheterna att välja yrke i framtiden. Naturligtvis måste ett sådant val bygga på god information och kunskap om olika alternativ. Mycket av kritiken mot möjligheterna att välja gymnasieskola handlar om att bristande kunskap om de olika alternativen ger bristande underlag för ett välinformerat val. Samma kritik riktas för övrigt mot flera andra valfrihetsreformer, till exempel inom vården.

Men om möjligheten att välja inte fanns? Hur iniformerade var vi, som på vår tid (jag gick i gymnasiet på 70-talet) helt enkelt anvisades ett gymnasium utan större möjligheter att reflektera över om det vara bra eller dåligt? Svaret är: inte alls. Vi fick ta för givet att den skola vi valde faktiskt var så bra som vi kunde förbänta oss. Och det var den...ibland. Variationen i kvalitet fanns även på 70-talet. Skillnaden idag är att den skola som inte skärper sig snabbt blir utan elever.

Att det sedan finns brister i den svenska skolan är en annan sak. De bristerna måste åtgärdas, och ett initensivt arbete pågår också med att göra hela den svenska skolan bättre.

Frågan om möjigheten att välja är en djupt ideologisk fråga somo vinner på att hållas levande. Vi har anledning att idag, på 2000-talet, komma ihåg att det finns politiker som hånar möjligheterna att välja välfärdstjänster. För det där med att anse att alla inte är lika mogna och kapabla att välja, det är ett argument som vi har hört förr.

Glada nyheter

Visst finns det saker som inte fungerar så bra som de borde, men det finns också sådant som fungerar riktigt bra. En av de saker som vi verkligen har anledning att vara stolta över och nöjda med är barnsjukvården i vårt län. Den leder till att vi har friska barn - men också till att vi ha nöjda patienter och anhöriga. Den slutsatsen kan vi dra av den nationella patientenkät som presenterats idag. Den visar att patienter och anhöriga är nöjda med det mesta inom barnsjukvården.

Lika glädjande är patienterna också är nöjda med att kunna läsa sin journal på nätet. Det var ett projekt som vi i Alliansen startade för drygt ett år sedan, inte helt utan motstånd. Men nu upptäcker allt fler hur bra det är att själv i lugn och ro kunna titta på vad som dokumenterats från besöket på sjukhuset eller vårdcentralen.

Signaler som dessa är viktiga för oss i Alliansen. De visar samma sak som vi också upplever i många samtal vid dörrknackningar eller ute på stan. Människor är nöjda med vården, även om det naturligtvis finns saker som kan bli bättre - det finns det nämligen alltid. Vi kommer att arbeta vidare med att åtgärda brister och problem - men också med att göra en väldigt bra sjukvård för invånarna i länet ännu bättre!

Politikens alternativ

Politik handlar om värderingar, men också om att forma samhället och den verksamhet som man tar ansvar för. Därför har jag idag utmanat socialdemokraternas ledare i landstinget Börje Wennberg på debatt. Det brev jag  nu sänder till Wennberg återges här nedanför.

**************

Oppositionsrådet Börje Wennberg

Bäste Börje.

Om mindre än ett år är det val. Alliansen har nu haft majoritet i vårt landsting sedan 2006. Vi prövas varje dag på resultatet av vårt arbete, och vi står för vår politik och de resultat den leder till. Vi har öppnat vården för ökad mångfald och större patientfokus, ökat resandet i kollektivtrafiken, genomfört mycket stora investeringar och sist men inte minst styrt upp ekonomin i landstinget.

Politik i majoritet händer varje dag. Vi styr landstinget genom politiska beslut, på sammanträden där såväl majoritet som opposition är delaktiga. En fråga som vi i majoriteten allt oftare ställer oss, och som jag nu har anledning att ställa till dig, har blivit allt mer uppenbar på senare tid.

Var är er politik.

Det är enkelt att peka ut brister och missförhållanden. Vi har långa väntetider och köer, problem med arbetsmiljö och brist på viktiga yrkesgrupper. Vi behöver ge patienter ett bättre bemötande och öka delaktigheten. I Alliansen arbetar vi målmedvetetet med detta. Men vi saknar en klar bild av alternativet till den politik som Alliansen för. Det vi ser är överklaganden, avslagsyrkanden, osakliga påhopp och rena osanningar om effekterna av den politik som Alliansen för.

Jag vill nu ge dig chansen att beskriva den socialdemokratiska politiken, inför mig men framför allt inför våra väljare och sympatisörer. Jag vill därför möta dig i debatt, för att mindre än ett år före valet i september 2014 klarlägga de politiska alternativen i en av valets viktigaste frågor: framtiden för hälso- och sjukvården i Uppsala län.

Uppsala den 7 oktober 2013

Erik Weiman

Landstingsråd (M) och ordförande i landstingsstyrelsen

Vinna val

I kväll är det dags för partiledardebatt. Med knappt ett år till valet börjar temperaturen stiga - i alla fall hos oss som är aktiva och djupt engagerade i politiken. Hos väljarna verkar det ännu vara ett tag innan intresset är riktigt på topp. Ett skäl till det kan vara det som en väljare uttryckte vid en dörrknackning nyligen. De flesta som ska rösta i nästa års val har än så länge annat att tänka på. Vardagen engagerar just nu mer än nästa års valrörelse.

Ändå är det just de människor som vi träffar på dörrknackningar, kampanjer på gågatan och i andra sammanhang som avgör utgången i valet. det är inte vi själva (vi som är politiskt aktiva), våra politiska motståndare, analytiker och strateger eller massmedierna som avgör valet. Det är väljarna. Det är något som kan vara på plats att komma ihåg när debatten mellan oss politiker hettar till. Det är knappast våra politiska motståndare vi ska övertyga om vi vill vinna nästa val. Jag undrar ibland om vi som är aktiva i politiken har glömt bort den saken.

Vi moderater har nu tillsammans med Alliansen vunnit val två gånger. Både 2006 och 2010 lyckades vi övertyga flest människor om att den politik vi vill föra är den bästa och mest värda att rösta på. För egen del är jag självfallet glad att vi dessutom vann både riksdagsvalet och landstingsvalet här i länet (plus ett antal kommuner) de två tidigare gångerna.

2006 handlade valsegern väldigt mycket om förnyelse. Alliansen, och vi moderater, var det nya, pigga och fräscha alternativet. 2010 lyckades vi övertyga väljarna om att vi kunde fortsätta förnyelsen och att vi hade den bästa politiken för de utmaningar som väntade då. I landstingsvalet gick vi då framåt i sju av länets åtta kommuner och nådde det bästa valresultatet någonsin. Målet i nästa års val är att fler än 2006 ska rösta på Alliansen och på oss moderater.

Jag är väldigt stolt över de valresultat vi nådde 2006 och 2010. I nästa års val måste vi ta med oss erfarenheterna från tidigare valrörelser, men vi måste möta väljarna med nya idéer och en ny politik. Framför allt måste vi ha svar på de frågor som väljarna ställer.

I vårt landsting handlar det om köer till specialistvården (som vi arbetar väldigt hårt på att ta bort), om arbetsmiljön och arbetssituationen och om att landstinget ska vara en riktigt bra arbetsgivare, och sist men inte minst om hur vi ska arbeta vidare för att öka möjligheten för patienter att välja vårdgivare.

Jag är övertygad om att vi kan vinna valet en tredje gång, och arbetar redan nu varje dag för den valsegern. Det kommer att kräva hårt arbete, att vi löser de problem som människor ser i landstingets verksamhet och sist men inte minst om att svara på de rätta frågorna. För om vi kan ge svaren på de frågor som människor ställer - då vinner vi val.

Värt att ta på allvar

Jag har med stort intresse läst vårdförbundets rapport om bemanningsläget under sommaren. Det är en rapport som varje ansvarig politiker bör läsa med stort intresse och allvar, för här finns brister som måste lösas i svensk sjukvård. Vårdförbundet har också en hel del förslag som det finns anledning att fundera ordentligt över.

Men det gäller också att komma ihåg att problemet inte är enkelt, och därmed finns det inte heller - tyvärr - några enkla lösningar. Under sommaren passade jag själv på att arbeta tillsammans med personal i vården för att studera deras arbetsförhållanden på plats. Det var riktigt tankeväckande.

Svensk sjukvård håller världsklass, det har jag skrivit många gånger. Däremot kan man verkligen fundera över om denna höga klass även gäller arbetsmiljön och organisationen. Det handlar om massor av olika detaljfrågor som IT-användning i vården (inte minst för att "spara steg" och skapa en bättre arbetsmiljö), lönebildning, ledarskap och nytänkande om styrning och ledning.

Vårdförbundet pekar ut 14 av 21 landsting som sådana, där situationen varit särskilt svår. Vi som leder dessa 14 landsting kan naturligtvis dra lärdom av de övriga sju. Men i ännu högre grad kan det vara på plats att fundera över varför just vården som bransch är så utsatt.

Vårdförbundet har, som sagt, intressanta synpunkter. Det finns goda skäl att klarlägga hur problemet ser ut, och vilka olika tänkbara lösningar som finns. Rapporten från Vårdförbundet är självfallet en partsinlaga. Men det är en väldigt bra ansats för fortsatta diskussioner. Det ska vi ta på stort ansvar i den politiska ledningen för vårt landsting.

Bra vård - och ännu bättre

I dagens UNT finns en artikel om en viktig manifestation. Det handlar om en av de absolut vanligste formerna av cancer, nämligen bröstcancer. Ungefär 7000 kvinnor drabbas varje år, men därmed också män, barn och andra anhöriga och medinsjuknande. det gör att bröstcancer verkligen är en sjukdom att ta på stort allvar. Lyckligtvis klarar en väl fungerande sjukvård att bota allt fler, och idag överlever efter rätt behandling. En av de viktigaste faktorerna för det är tidig upptäclkt och snabb behandling.

Utan tviivel är det så att det går att göra mer, på detta som på alla andra områden. Men det kan också vara bra att veta hur vi idag ligger till, både i Sverige och i vårt landsting. Lyckligtvis finns det numera ganska god statistik som visar den saken. Sverige ligger nämligen mycket väl till, kanske rent av bäst i världen. I Sverige hör Uppsala län till de landsting som har absolut bäst värden i de öppna jämförelser av vården som Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting genomför varje år. Uppsala län har den tredje högsta överlevnaden fem år efter insjuknande, tredje kortaste tiden från första besök hos specialist till operation. Akademiska sjukhuset är dessutom det universitetssjukhus som har den lägsta andelen omoperationer på grund av tumördata, vilket görs om det finns en risk för att tumören spridit sig.

Det är inte samma sak som att vi kan luta oss tillbara och vara nöjda med topplaceringen. Sjukvården måste hela tiden fortsätta att bli bättre. Om det, som uppges i artikeln, finns patienter som måste vänta så mycket som fyra veckor på ett provsvar, så finns det mer att göra.

Att landstinget i Uppsala län ligger långt framme i Sverige, och att Sverige ligger långt framme i världen, är något vi kan vara stolta över. men vi måste fortsätta att utveckla cancervården - inte bara när det gäller bröstcancer. Bemötande, delaktighet i behandlingen och kortare väntetider är som så ofta några av de områden där det finns mer att göra.

En viktig reform för Akademiska

Idag skriver Christofer Fjellner och jag i UNT om det nya patientrörlighetsdirektivet. Det ger möjlighet för patienter att söka vård i andra länder och är ett viktigt steg emot ökad patientmakt. Men patienternas ökade möjlighet att välja vård ger andra positiva effekter för oss i Uppsala.

Akademiska sjukhuset är världsledande på många områden. Den medicinska kvalitén är allmänt mycket god och i många fall i absolut världsklass. De ökade möjligheterna för patienter att göra egna val är därför en mycket spännande möjlighet för Akademiska sjukhuset. I Alliansen kommer vi självklart att arbeta med att sätta Akademiska sjukhuset på världskartan i ännu högre grad  än tidigare.

Vi i Alliansen är stolta över Akademiska sjukhuset. Det går knappast en vecka utan att vi får nya bevis för den fantastiska verksamhet som bedrivs på sjukhuset, och dess betydelse för Uppsalas och länets utveckling får knappast att värdera. Det ska bli riktigt spännande att se vad den ökade patientrörligheten kan betyda för Akademiska och för hela Uppsala län.

Det här med balanskrav

Jag kan inte låta bli att känna mig en aning smickrad av att ännu en gång uppmärksammas av hemsidan Alliansfritt Sverige. Denna gång är det landstingets ekonomi som fått denna inte särskilt allians- eller moderatvänliga hemsida att ha synpunkter. Med i samma svep åker också kollegan i Uppsala kommun, Fredrik Ahlstedt.

Men om det nu inte vore så att Alliansfritt Sverige liksom har som idé att med mer eller mindre korrekta uppgifter svartmåla allianspolitiker, så kunde man ändå ha fråga om det inte vore på plats med lite faktakoll.

Alliansfritt Sverige hånar nämligen att i vi vårt landsting gör exakt det som i stort sett alla S-styrda landsting också gör. I år får alla landsting och kommuner nämligen lov att utanför det så kallade balanskravet också redovisa en så kallad jämförelsestörande post. Det handlar om beräkningsräntan för den pensionsskuöd som alla kommer och landsting måste hantera i framtiden.

Jag gick igenom årsredovisngarna för 2011 för alla S-styrda landsting, och de redovisade mycket riktigt sitt resultat enligt balanskravet i samtliga fall utom ett: landstinget i Gävleborgs län.

Det skulle alltså kunna bli ganska trångt i skamvrån - om det nu inte vore så att Alliansfritt Sverige nog låter de röda landstingen gå fria från granskning. Det är ju liksom poängen med en hemsida som heter som den gör. Men; va' sjutton... Ska man sänka välskötta, alliansstyrda kommuner och landsting,  får man ta och slira lite i hörnen ibland.