Skillnader som avgör

Idag ska jag skriva om skillnader i politiken. Då tänker jag inte på avståndet mellan partierna i opinionsmätningar, utan om de olika alternativ som finns i politiken.

Det är ofta lätt att få intrycket att skillnaderna i många frågor är himmelsvida mellan olika partier och grupperingar. Så är det oftast inte. Det finns till exempel inga större politiska skiljelinjer när det gäller frågor som rör kvalitet eller finansiering i välfärden. Alla partier utom Vänsterpartiet hade till exempel exakt lika mycket pengar att hantera i landstingets senaste plan och budget för kommande år. Det är ibland svårt att tro, när man lyssnar till de olika partiernas retorik.

Kollektivtrafiken är en annan sådan fråga. Det skiljer ganska lite i synen på hur trafiken ska utvecklas och bedrivas. Att debatten ibland ändå blir intensiv kan bero på att vi som är politiskt aktiva vet hur viktig frågan är - och vill profilera oss därefter.

Alltså: det gäller som väljare att ge akt på vilka frågor det är som faktiskt skiljer mellan partierna inför det val som väntar. Det är liksom viktigare och mer avgörande än en diskussion om i vilka frågor partierna helt enkelt är sams och överens.

En sådan fråga gäller valfriheten i vården. En röst på något av partierna i Alliansen (helst moderaterna, förstås) är alltid en garanti för större valfrihet och mer mångfald. Vissa a.v de rödgröna partierna försöker ibland framstå som valfrihetens värnare, men när man tittar på hur de agerat och röstat, så har de alltid röstat emot.

Frågan om valfrihet och mångfald i välfärden är kanske den viktigaste skiljelinjen mellan partierna i landstingspolitiken - och det är en fråga som dessutom har betydelse för vårdens kvalitet och innehåll. Vi började med att reformera primärvården efter Alliansens valseger 2006, och vi ser nu skillnaden mellan nu och då. Arbetet med att öppna vården för ökad valfrihet har fortsatt under två mandatperioder, och i höstens val söker vi mandat för att fortsätta den goda utveckling vi sett. Men det är inte vi som bestämmer om det även i fortsättningen blir möjligt att välja vårdcentral, barnmorska eller specialistläkare. Det gör du som väljare, i valet i september.

I politiken finns inga kvalitetsgarantier eller varudeklarationer. Därför gäller det för dig som väljare att lyssna, ställa kritiska frågor om vad vi gjort och vill göra - och granska de politiska alternativen. Du är alltid välkommen att kontakta mig eller någon av mina kollegor om du cill veta mer om hur vi faktiskt har agerat i olika frågor.

Utmaningar

Börjar dagen med att bläddra i senaste numret av Dagens Samhälle, som är kommun- och landstingssektorns branschtidning. Idag innehåller den bland annat ett intressant reportage om en undersökning som presenterades i veckan, men refererats ganska lite i media. Den visar svart på vitt att välfärden får mer resurer än någonsin, det vill säga att det läggs mer penar idag än får åtta år sedan på skola, vård och omsrog - även om man tar hänsyn till inflation och befolkningsutveckling. det är viktigt att komma ihåg när myter om att "något håller på att gå sönder" sprids i debatten.

Tidningen berättar också om vilka landsting som varit framgångrika när det gäller att ha egen anställd personal i stället för att behöva hyra in anställda för att klara vakanser. Läget när det gäller brist på personal är svårt i hela landet - men Uppsala län är på en glädjande fjärdeplats. Det betyder absolut inte att faran är över när det gäller att rekrytera och behålla personal - men det ser trots allt bättre ut än på många andra håll i landet.

De problem vi ser med brist på personal i viktiga yrkesgrupper måste lösas med långsiktiga åtgärder. Antalet utbildningspplatser måste öka snarast, och en dialog förs om detta med Uppsala universitet. Så sent som i måndags träffade jag de ansvariga på universitetet för att tala om dessa frågor. Det behövs också krafttag för att göra yrken inom vård och omsorg mer lockande för dem som funderar på sin framtid. Här har Sveriges Kommuner och landsting gjort satsningen Sveriges viktigaste jobb för att lyfta fram fördelar och möjligheter med vård- och omsorgsyrken.

Här ligger två av välfärdens viktigaste utmaningar. Vi måste se till så att vi har råd att fortsätta att göra satsningar på välfärden, bland annat för att kunna betala löner som gör sektorn attraktiv som arbetsgivare. Vi måste också se till så att fler söker utbildningar och yrken i vården, så att vi får bukt med en djup och långvarig bristsituation. Vi jobbar på det.

Det går bra för Uppsala län

Gläds idag åt nyheten att Uppsala universitet blir nod i en stor europeisk satsning på att hitta nya antibiotika. Det är en viktig nyhet på flera sätt.

Det är bra för sjukvården. Allt fler bakterier blir motståndskraftriga emot antibiotika. det är mycket allvarligt och påverkar sjukvården mer än vi tror. Om vi inte har kvar möjligheten att bekämpa infektioner, så blir många ganska rutinmässiga åtgärder i sjukvården omöjliga. GVården är helt enkelt beroende av att nya antibiotika kan forskas fram.

Det är bra för Uppsala unifversitet, och därmed för Akademiska sjukhuset. Tilldelningen visar ett förtroende för ett lärosäte som är ledand einite minst inom medicinsk forskning. Det stärker universitetes ställning och visar att vi kan vara stolta över ett lärosäte i världsklass. Samverkan mellan landstinget och Uppsala universitet är en självklar del i detta.

Det är bra för Uppsala, och för hela vårt län. En stark förskningsmilljö drar till sig externa forskningsmedel, och höjer därmed attraktionskraften. Det ska vi givetvis glädjas åt och arbeta hårt med att behålla och stärka.

Det går bra för Uppsala län, och det är roligt att kunna glädjas åt goda nyheter.

Möte med Uppsalas näringsliv

Foto: Henrik LundströmIdag har jag hälsat på 3H Biomedical (på bilden tillsammans med deras VD Mallen Huang) och diskuterat en viktig fråga för länets utveckling: hur kan vi göra så att Akademiska sjukhuset blir en ännu viktigare aktör för att stärka life science och näringsliv? Det blev ett intressant samtal med Mallen och hennes kollegor om vad som görs idag och vad som kan bli bättre.

 

Uppsala har ett starkt näingsliv och en dynamisk life science-sektor. Vi som på olika sätt har ansvar för och samverkar med näringslivet måste hela tiden fundera över hur vi kan utveckla vårt samarbete. Besöket hos 3H Biomedical gav flera nya och intressanta infallsvinklar. Det är lätt att vi som är verksamma i det offentliga ser lite för snävt på den egan verksamheten och missar att erbjuda möjligheter som bidrar till näringslivets utveckling. Konsekvensen blir i värsta fall fölrlorade arbetstillfällen - och minskade skatteintäkter.

 

Vi resonerade också kring hur Innovation Akademiska kan utvecklas och hur vi tillsammans med andra aktörer kan flytta fram Uppsalas positioner. Jag hade stort utbyte av vårt samtal och hoppas att utbytet var ömsesidigt. Det är möten som det vi hade idag som leder till att Uppsala län växer och utvecklas.

 



Alliansen gör det bättre

Idag har landstingets hälso- och sjukvårdsstyrelse haft sammanträde. Det var ett nöje att få höra vad som klarats av under dagen.


- Två nya vårdval, öron/näsa/hals och ögonsjukvård. Leder till ökad valfrihet och kortare väntetider.
- Analys av köer och väntetider. Landstinget i Uppsala län börjar äntligen klara kömiljardens krav.
- Förberedelse för beslut om ett Äldrecentrum, ett led i bättre samarbete med länets kommuner


För att bara nämna något. En mer komplett rapport kan du hitta här.


En dag på jobbet för Alliansen i ett av vårt landstings politiska organ. Vi som inte sitter i hälso- och sjukvårdsstyrelsen har, till exempel, diskuterat läkarutbildning och forskningssamarbete med Uppsala universitet och förberett kommande beslut i produktionsstyrelse och kollektivtrafiknämnd.


Det händer mycket i vårt landsting. Skälet är enkelt. Saker behöver bli bättre. Även om sjukvården i många delar är väldigt bra, så finns det alltid saker att förbättra. Och det gör Alliansen.


Alliansen gör det bättre, helt enkelt. Varje dag.

Den medicinska paradoxen

Allt fler får cancer. Antalet äldre människor som drabbas av demens blir allt fler. Kraven på äldreomsorgen ökar. Är det ett uttryck för en allt sämre vård och omsorg?

Nej, det är faktiskt tvärt om. Vi människor får det allt bättre, inte bara i vårt land utan i hela världen. Allt fler kan äta sig mätta, lever allt längre och har ett rikare och godare liv. Det är bara det att vi till slut alla också slutar våra dagar på samma sätt. Mortaliteten (det vill säga sannolikheten för att avlida) är fortfarande hundra procent. Vi ska alla en dag lämna jordelivet, det är bara det att det är troligare än någonsin att vi hinner leva länge innan dess.

Mer än var tredje människa kommer någon gång att drabbas av cancer. Det beror inte på att risken för att få cancer i yngre år har ökat; det beror på att många av oss blir så gamla att vi förr eller senare drabbas av cancer.

Naturligtvis är detta en utveckling som på många sätt är bra. Sannolikheten för fler friska och goda liv är större än någonsin. Den medicinska utvecklingen har lett vägen.

Men det innebär också en motsättning. Vi kan se fram emot fler friska och goda år, men vi har samtidigt allt fler äldre som har stora behov av vård och omsorg. Det ställer nya, men helt rimliga, krav på hur välfärden ska finansieras och hur vi gemensamt kan ta ansvar för denna finansiering.

Det finns också flera olika sätt att lösa det problem som uppstår. Ett alternativ är kraftigt höjda skatter. Ett annat alternativ är att begränsa det gemensamma åtagandet, och därmed öppna för ökad ojämlikhet.

Så finns det en tredje väg att gå. Det är att åka antalet år i arbetsliveet, och öka antalet deltagare i den totala arbetskraften. Det ger mer skatteintäkter, men paradoxalt nog också större möjlighet för föer att hålla sig friska längre.

Den medicinska paradoxen är alltså inte i första hand medicinsk. En större utmaning är att hitta en balans mellan antalet år i arbetslivet och behovet av att tillsammans finansiera den gemensamma välfärden.

Det är en fråga som tål att fyndera på.

Dags att ge besked

I kväll möter jag socialdemokraternas oppostionsråd Börje Wennberg i debatt om politiken i landstinget. Det är ett välkommet tillfälle för Wennberg att berätta om vilken politik socialdemokraterna tänker föra i landstinget om de mot förmodan får majoritet i höstens val. Det vore välgörande att vå veta vad de vill, men också med vem de i så fall vill göra det.

Sedan 2006 har Alliansen styrt landstinget. Under de åren har valfriheten ökat, kollektivtrafiken moderniserats, Akademiska sjukhuset flyttat fram sin position som ledande universitetssjukhus och ekonomin stärkts. även om vi i Alliansen själva pekar ut de allt för långa köerna och väntetiderna som ett av landstingets största problem, så är det på plats att påminna om att köerna ändå är klart kortare än de var när vi tog över 2006.

Under dessa sju år har socialdemokraterna, och inte minst Börje Wennberg, sagt sig vara oroliga fär än det ena, och än det andra. oron har rört Akademiska sjukhusets framtid, landstingets ekonomi, utvecklingen av vårdvalet och inte minst interna frågor om organisation och verksamhet. På punkt efter punkt har Alliansen bockat av dessa upplevda orosmoment.

Socialdemokraterna ville efter valet 2006 ha någon sorts "haverikommission" för att räta upp landsitngets ekonomi. Hur det ser ut idag? Tja, redan innan vi har räknat in intäkten för att sälja Ulleråker, så har landsitnget nästan en miljard i kassan. det är pengar som kommer väl till pass när Akademiska sjukhusets ska rustas.

På tal om Akademiska sjukhuset, så har (S) upprepade gånger påstått att Alliansens politik skulle "hota sjukhusets framtid". Sanningen efter sju år är att Akademiska sjukhuset år eftrer år rankas högt bland landets universitetssjukhus. Fortfarande finns gott om utmaningar att möta - men det är hög tid att ta upp handsken och konstatera att det största hotet emot sjukhuset faktiskt är en socialdemokratisk valseger i höst.

Så till valfriheten, som också brukar lyftas fram som ett hot - ibland. I november 2013 skrev Wennberg tillsammans med två S-kollekgor i UNT att man inte gillade Alliansens politik där "patienter tvingas välja". Det är en mening som Wennberg sedan gång på gång försökt distansera sig ifrån. Samtidigt som han i vissa medier (exempelvis lokaltidningen Knivstabygden) närmast har hävdat att socialdemokraterna är valfrihetens viktigaste värnare, så håller han i andra medier (som Arbetarbladet) fast vid att valfriheten inte är bra. I kväll ska det bli intressant att höra vad Börje tycker just nu.

Invånarna är friskare och nöjdare med vården än de var 2006. Köerna är kortare och ekonomin bättre. Pendeltågen till Stockholm, Gävle och Sala går med tätare turer än någonsin, och det finns 13 nya vårdcentraler. Den utvecklingen vill vi i Alliansen fortsätta i fyra år till. Börje Wennberg får gärna fundera till i kväll på enfråga som han inte kunde svara på i tisdags heller: vad är det som var bättre 2006 jämfört med idag?

Supervalåret har börjat

I går träffades landsitngsfullmäkitge för första gången under valåret. Det har nog ingen missat, i varje fall ingen som följer lokala media. På dagordningen stod ett antal viktiga frågor för länet.

En ny busstaxa klubbades. Den  nya taxan ger ett enklare och smidigare biljettsystem med samma pris på månadskortet för all kollektivtrafik. Att åka buss i Uppsala är fortfarande både billigare och enklare än att ta bilen, inte minst på korta sträckor. Nästa steg i utvecklingen av kollektivtrafiken är att förbättra framkomligheten i stadstrafiken.

Extra glädjande var den stora samsynen om behovet av enklare taxor. Bara Vänsterpartiet och Miljöpartiet ville hålla fast vid de tidigare, också kritiserade systemet med olika taxor för olika delar av trafiken. det är många som hört av sig och undrat varför vi inte har förenklat. Nu har vi gjort det vi lpvade när landsitnget tog över ansvaret för all buss- och tågtrafik.

Igår fattades också det formella beslutet om att sälja Ulleråker. Det ger en rejäl förstärkning till landstingets kassa, och en efterlängtad möjlighet för Uppsala kommun att bygga bostäder. Tiden för beslutet var också den rätta, när landstinget nu står inför stora investeringar. Jag är framför allt glad att vi init elockats till att sälja tidigare - och i så fall till betydligt lägre pris. Noggrannt förarbete och genomtänkt planering gav underlag för en bra affär för bägge parter.

Fullmäktige diskuterade också inriktningen på det budgetdokument som tjänstemännen i landstinget nu kan börja arbeta med. Kortare väntetider och ökade möjligheter att bestämma över den egna vården är två av huvudpunkterna i riktlinjerna. Det gäller också att arbeta kostnadsmedvetet samtidigt som vi har stora utmaningar när det gäller att bli en mer attraktiv arbetsgivare. Men idéerna finns, och jag ser framtiden an med optimism.

Förutom dessa tre ärenden stod en lång rad andra frågor på dagordningen. En ny finanspolicy, nya regler för omställningsstöd till förtroendevalda, ett antal motioner och regler för subvention av preventivmedel var några av dem. det ledde till en dag fylld av debatter och beslut. Dagen blev rernt av så välfylld att några av ledamöterna behövde gå hem innan sammanträdet tog slut, vilket i sin tur innebar att några interpellationer fick skjutas upp till ett kommande sammanträde.

Supervalårets första fullmäktige blev intressant eftersom det så tydligt visade skillnaden mellan de politiska alternativen. Alliansen förde fram en lång rad viktiga beslut för landstingets utveckling. Oppositionen förhöll sig passiv och avvaktande. Så kan man inte leda och styra ett landsting.

London calling

Lämnar nu Sverige för tre dagar i London. Tillsammans med en delegation från Mälardalsrådet ska vi se och lära hur man i London arbetat med näringslivs- och utbildningsfrågor, infrastruktur och kollektivtrafik.


Resor som denna är värdefulla av flera skäl. Det är lätt när man är verksam som förtroendevald att bli "hemmablind" och glömma hur viktigt det är att hämta nya intryck utifrån. Naturligtvis finns det stora skillnader mellan Uppsala och London, men det finns också en bra grogrund för nyttiga lärdomar. Att resa i grupp ger också möjlighet att diskutera och jämföra intryck.


Programmet är mycket intensivt. Varje dag avslutas med en arbetsmiddag där intrycken från dagen sorteras och diskuteras. De samtal och föredrag som ingår är förberedda med en tjock bakgrundsbok, som varit intressant läsning. London är en stad som är i ordets verkliga mening dynamisk. Det är svårt att ta till sig de enorma utmaningar London stått inför under praktiskt taget hela efterkrigstiden, och svårt att förstå hur man lyckats lyfta utvecklingen gång på gång.


Det kanske mest intressanta ska bli att se vad som blivit av satsningarna som gjordes i samband med OS för några år sedan. Jag hör inte till dem som tycker att Sverige ska söka, men det kan ju ändå vara värt att se och lära.

Debattförberedelser

Om lite drygt en vecka möter jag socialdemokraternas ledande landstingspolitiker Börje Wennberg i debatt. Du är välkommen till Missionskyrkan i Uppsala den 6 februari klockan 18.00. Inför den kvällen funderar jag naturligtvis på den politik som Alliansen och vi moderater för i landstinget, vilka resultat den poliitken har gett - och hur alternativet skulle ha sett ut.

Häromdagen kunde vi i Svenska Dagbladet läsa ännu ett exempel på den höga kvalitén i svensk sjukvård. I en studie visas att skillnaden i kvalitet mellan svensk och brittisk hjärtsjukvård kan innebär a att upp till 10.000 liv kunnat räddas om den brittiska sjukvården varit lika bra som den svenska. Tidigare har vi kunnat se liknande jämförelser som alla pekar i samma riktning. Svensk sjukvård håller världsklass.

Det gör mig glad. Jag är stolt över den svenska sjukvården och stolt över alla duktiga medarbetare som varje dag gör insatser som bevarar sjukvården på toppnivå. Saken blir inte sämre av att invånarnas förtroende för sjukvården ökar, enligt SKLs och Socialstyrelsens öppna jämförelser.

Mot den bakgrunden är det sorgligt att se exempel på hur sjukvården svartmålas av debattörer som i brist på egna, positiva argument skriver ner värdet på den fina sjukvård vi i Sverige får del av.

Artikeln i Arbetarbladet innehåller flera saker som behöver kommenteras.

Det stämmer inte att sjukskrivningarna ökat, inte över tid sedan 2006 och sannerligen inte i vårt landsting. Här har sjukskrivningstalet gått ned från 6,9 procent 2006 till 4,6 procent idag. Alltså går det knappast att prata om en "allt tyngre arbetssituation med ökade sjukskrivningar som följd".

I artkeln står också att "landstingets ekonomi försämras när Alliansen slösar resurser på kostnadsdrivande vårdvalssystem". I november skrev ett antal socialdemokrater att"Moderaternas system försätter länets patienter i en ohållbar situation när man själv måste vara den som ”väljer” rätt vårdgivare för allehanda behov".

I en annan tidning, Knivstabygden, är tonen en annan. Där är socialdemokraterna i stället för vårdval. Och det kan man förstå med tanke på att åtta av tio invånare gillar att kunna välja mellan olika vårdcentraler. I det läget gäller det att få väljarna att glömma att socialdemokraterna yrkade avslag när vårdvalet infördes 2008.

Att avvisa osakligheter som detta är inte samma sak som att bortse från att det finns samhällsproblem som behöver lösas i sjukvården. Köerna är fortfarande för långa även om utvecklingen under hösten gått åt rätt håll. Bristen på sjuksköterskor är minst sagt besvärande, och det finns åtskilligt att förbättra när det gäller organisation och arbetsmiljö i vården.

Men, åter igen; svensk sjukvård håller väldsklass. De medicinska resultaten är i många fall överlägsna i förhållande till jämförbara länder. Förtroendet för vården har ökat. Människor är friskare och mår bättre.

Svensk sjukvård förtjänar ledande företrädare som visar stolthet över den verksamhet som bedrivs och över medarbetarnas insatser. Det gör man knappast genom att i svepande ordalag svärta ner vården. Man gör det inte heller genom att trixa med fakta eller med att dölja sina egna avsikter.

En viktig del av länets sjukvård

Lasarettet i Enköping är landets femte bästa sjukhus i kategorin mindre sjukhus. Det visar den genomgång som tidningen Dagens Medicin gjort. Lasarettet spelar en viktig roll för länets sjukvård, och den fina placeringen är ett bra mått på hur lasarettets roll leder till att hela länets sjukvård utvecklas.

För sju år sedan såg situationen för Lasarettet helt annorlunda ut. En utredning pekade emot en centralisering av länskirurgin, vilket hade inneburit ökad koncentration av operationer till Akademiska sjukhuset. I stället valde Alliansen efter valet 2006 en inriktning som innebar en decentralisering av sjukvården i länet. Nu ser vi tydligt att den strategin var rätt.

Den andra delen av lasarettets uppdrag handlar om att vara ett lokalt medicinskt centrum för södra delen av länet. Även denna uppgift fyller sjukhuset uppenbart väl. Det lokala samarbetet handlar mycket om att ge bra vård, och rätt vård, till de mest sjuka äldre och andra med stora vårdbehov som inte kräver det stora sjukhusets resurser. Arbetssättet har varit positivt både för landstingets sjukvård och för kommunernas äldreomsorg.

För att ge lasarettet bra förutsättningar att klara sin uppgift har landstinget gjort stora investeringar under senare år. Nya operationssalar ger en bra grund för att sjukhuset ska kunna ta ett stort ansvar för länssjukvården inom både kirurgi och medicin.

Vi i Alliansen är stolta över Lasarettet i Enköping. Utvecklingen sedan 2006 visar att vi är på rätt väg. Nu ska vi jobba vidare med att stärka lasarettet och med dess viktiga roll i länets sjukvård.

Världens bästa hjärtsjukvård

Liksom igår börjar dagen bra. En viktig artikel som skrivits av landets ledande experter på hjärtsjukvård visar skillnaden mellan vården i Sverige och i jämförbara länder. Artikeln redovisar med vetenskaplig grund att den svenska hjärtsjukvården håller högsta internationella klass. Faktum är att det går att räkna ut, i form av sparade människoliv, hur mycket bättre den svenska hjärtsjukvården är.

Liknande data har vi nyligen också kunnat se om till exempel cancervård. Alla tillgängliga data visar entydigt att svensk sjukvård håller världsklass, och behåller denna toppnivå över tiden.

Den toppnivån kan vi vara stolta över.

Ett talesätt som alltid är bra att ha i bakhuvudet är "om någonting fungerar, försök inte laga det". Jag får ibland frågor om vad vi gör för att "åtgärda krisen i sjukvården". Det är en bra fråga, för det finns uppenbara problem i vården - men det gäller att ta tag i rätt saker. Frågor som handlar om vårdens medicinska kvalitet är då sällan de viktigaste. Däremot finns det rejäla bekymmer när det gäller väntetider och tillgänglighet, bemötande och delaktighet. Där kan svensk sjukvård bli mycket bättre.

Många av vårdens problem har vi löst under Alliansens sju år i majoritet. Primärvården är kanske det tydligaste exemplet på hur politiska åtgärder lett till förbättring. Satsningen på planerad kirurgi vid lasarettet i Enköping är ett annat framgångsrikt exempel. En tydligare strategi för och uppföljning av den medicinska forskningen är ett tredje. I sjukhusvården arbetar landstinget för fullt med förbättringar, under ledning av produktionsstyrelsen, med bättre arbetsorganisation.

Det finns alltså mer att göra. Men under pågående arbete kan vi vara stolta över den fantastiska vård som vårt landsting och hela den svenska sjukvården erbjuder. Sist men absolut inte minst är dagens artikel ett erkännande till de fantastiska människor som utför stordåd varje dag.

Ett sjukhus i världsklass

Dagen börjar bra. Tidningen Dagens Medicin har gjort en djup och seriös genomgång av landets alla sjukhus för att ta fram olika värden beträffande medicinska resultat, vårdkvalitet, hygien, väntetider och andra faktorer. Man kan tycka vad man vill om sådana granskningar, men det är väldigt bra att kvalitén i svensk sjukvård studeras och jämförs. Framför allt är det bra om det leder till att vården blir bättre och effektivare.

Akademiska sjukhuset är väldigt ofta i blickpunkten i den lokala debatten. Det är minst sagt naturligt. Sjukhuset är Uppsalas största arbetsplats, ett centrum för hela landets sjukvård, viktigt för näringslivets utveckling och sist men inte minst en grundbult för invånarnas trygghet. Om Akademiska sjukhuset inte fungerar väl, hotas inte bara vården. När det går bra för Akademiska sjukhuset, så går det bra för Uppsala.

Det betyder inte att allt är frid och fröjd. Mycket kan göras för att sjukhuset ska bli ännu bättre, och väldigt mycket kommer att krävas för att klara en stenhård konkurrens med landets övriga sex universitetssjukhus. Dessutom måste det ske i en sjukvård där dessa stora sjukhus måste samverka för patientens bästa. Att navigera i svensk sjukvård är milt talat en utmaning. Därför är det självklart att balansera stoltheten över sjukhusets topposition med ett stort mått av ödmjukhet. En viktig grundval för Akademiska sjukhuset är ett förtroendefullt samarbete med andra aktörer både i Uppsala och runt om i landet. De samarbetena måste också vårdas och värnas.

Ett sjukhus består av de människor som arbetar på sjukhuset. För att behålla positionen som sjukhus i världsklass är en av de viktigaste uppgifterna att vara en arbetsgivare i samma klass. Där kan landstinget och Akademiska sjukhuset bli ännu bättre, och det jobbar vi med. Arbetsmiljön, lönebildningen, utvecklingsmöjligheterna och inte minst dialogen och samarbetet kan utvecklas. Jag möter ofta en stolthet hos människor som arbetar på sjukhuset, men också rimliga krav på förbättring på viktiga områden.

Stolt och ödmjuk, men också ivrig att arbeta vidare, med andra ord. Dagens besked är ett kvitto på det vi gjort under de senaste sju åren. Men resultatet ger också en fingervisning om vad som kan bli bättre.

Mål och medel

När invånarnaför säga vad de tycker, så är tillgänglighet och bemötande viktigt, men debatten om vården verkar ibland handla mer om driftsformer och "vinster i välfärden" än som det som faktiskt leder till god vårdkvalitet.

Visst är det viktigt med ordning och reda i ekonomin. Vårt landsting har till exempel betydligt bättre ordning på siffrorna idag än när Alliansen tog över. men långt viktigare är att se till så att den goda ordningen i ekonomin leder till bra sjukvård och kollektivtrafik.

I vårt landsting har vi satsat mer på vården sedan 2007. det har jag skrivit om tidigare. mer exakt har landstingets kostnader för (dvs satsningar på) hälso- och sjukvård ökat med ungefär 42 procent. Samtidigt har befolkningen ökat med dryga 19 procent, och naturligtvis har löner och andra kostnader också ökat med några procent per år. Men hur man än räknar (alltså inklisive befolknings- och kostnadsökaningar) så är satsningen på sjukvård större idag än när Alliansentog över 2006.

Ändå är det inte den stora frågan. Inte något år sedan 2007 har ekonomin varit en fråga där skillnaderna mellan partier eller block är stora. Det är bättre ordning på ekonomin idag - men den viktiga skillnaden är synen på vad som är viktigt.

Sedan 2006 har tillgängligheten i vården, och särskilt i primärvården, blivit bättre. 2006 var länets primärvård sämst i landet på tillgänglighet - idag är primärvården klart bättre än genomsnittet. det som lagt grunden för dessa förändringar är politiska beslut som har styrt primärvården i en annan riktning. Visserligen är det också bättre ordning på primärvårdens ekonomi, men det är en följd av andra saker som gjorts. Och det viktiga för patienter och invånare, det är att de får snabbare kontakt med sin husläkare.

Samma sak i den specialiserade vården. Där har vi i vårt landsting haft det trögare (vilket delvis beror på att insatserna först sattes in i primärvården), men nu börjar vi stegvis se effekt även på väntetider till diagnos, operation och behandling.

Mot den bakgrunden blir den politiska debatten en aning förvirrad. Inte minst blir jag själv förundrad över LOs senaste utspel. Att försöka förstå vad LO, eller dess politiska gren socialdemokraterna, tycker om sjukvård är inte lätt att begripa. Tillgänglighet är nämligen något som socialdemokrater bara pratar om när de måste, annars tycks man närmast besatta av att diskutera driftformer, avkastningskrav, priset på försäljning av vårdcentraler eller någon annan fråga som i sig själv är totalt ointressanta för den patient som ställer den helt relevanta frågan: när är det min tur att få prata med en läkare?

Jag tycker det är spännande att syssla med sjukvårdspolitik, men jag har svårt att gå igång på frågor om huvudmannaskap, driftform och avkastningskrav på leverantörer. Jag jobbar hellre med de frågor som människor brukar ta upp med mig. Och då handlar det om kvalitet, väntetider och bemötande. Målet med god sjukvårdspolitik måste vara att människor blir friska och får ett bra bemötande.

I medborgarnas tjänst

Måndagen börjar med genomgång av veckans uppgifter. Idag ska den nya organisationen för barnspecialistvården hälsas välkommen. Våra kandidater till kommuner och landsting i södra delen av länet har kandidatskola och ska gnuggas i landstingsfrågor. I morgon är det diskussioner med kollegor från hela landet om hur vi kan förbättra användningen av IT i vården. Uppsala ligger i framkant med bland annat journaler på nätet. På onsdag är det Skandionklinikens ledning och möte med partiledningen och företrädare för kommuner och landsting.
På torsdag träffar jag tillsammmans med Börje Wennberg (S) Sjukhusläkarföreningen på Akademiska sjukhuset för att lyssna till deras synpunkter och berätta vad vi vill göra med sjukvården i länet. Innan dess är det diskussion om hur ett avtal ska se ut mellan staten och de landsting som driver universitetssjukhus. Och på fredag är det, förutom en del annat, dags att gratulera nya doktorer på Uppsala universitet. 22 av dem har doktorerat vid den medicinska fakulteten.

En hel del möten, som synes. Men den här veckan, som alla andra, lär också innehålla en hel del samtal, mail och kontakter via sociala medier om både det ena och det andra. Det är många som hör av sig med både synpunkter och erfarenheter om vården, och det är bra. Det behövs mer - mycket mer - samtal om hur vården fungerar mellan oss som är verksamma som landstingspolitker och våra uppdragsgivare. Redan som det är går det knappast en dag utan sådana kontakter. Men de kan alltid bli ännu fler.

Idag skriver Hans Jäderlund från Uppsala och frågar efter de olika partiernas idéer och visioner för vården. Det bästa sättet att få reda på vad vi moderater tycker, och vad vi gör, är att ta kontakt med någon av oss. Även om veckan innebär ett eller annat möte, så finns det alltid en stund för sådana samtal. Det är rent av den roligaste delen av vårt uppdrag i landstinget.

Materialism eller medmänsklighet

Det blir allt tydligare att skiljelinjen, och konflikten, i sjukvårdspolitiken handlar om olika syn på valfrihet, mångfald och öppenhet för fler vårdgivare. Men det räcker inte att bara diskutera om de olika politiska alternativen gillar patientens möjlighet att välja. En viktig del av synen på frågan handlar om varför det är viktigt med valfrihet och mångfald.

En av de frågor där det inte finns några olika synsätt mellan olika politiska alternativ är betydelsen av god kvalitet. Alla tycker det är viktigt att vården är bra - men det finns faktiskt märkbara och tänkvärda skillnader i synen på vad begreppet kvalitet faktiskt innebär.

Man kan, om man vill, nöja sig med den rent medicinska kvalitén. Den är tydlig, och lätt att mäta. Genom att följa upp faktorer som överlevnad, komplikationer eller vårddygn får man en bra bild av vårdens kvalitet.

Men i nästan alla valsituationer finns det fler värden än de rent materiella. Det gäller inte minst inom sjukvården. Utöver de rent materiella värdena (som har en tendens av vara populära som kvalitetsfaktorer hos dem som är skeptiska till valfrihet och mpngfald), så är det också viktigt att ta fasta på de mer medmänskliga faktorerna. Dit hör bemötande, delaktighet, patientmedverkan och andra "mjuka" faktorer som innehåller allt från upplevelsen av maten på sjukhus till städning och inredning.

När internationella jämförelser rankar olika sjukvårdssystem, så har den svenska sjukvården länge hamnat högst när det gäller de rent medicinska faktorerna. Däremot blir betyget sämre för mjuka värden. Svensk sjukvård är alltså bättre på det rent materiella än på det mer medmänskliga. Det gäller också, i hög grad, i vårt landsting.

Här finns alltså klara möjligheter till rejäl förbättring. Det räcker inte längre att lova patienter att de får en bra medicinsk behandling. Vården måste bli bättre på det som handlar om medmänsklighet och omtanke. Här finns mycket att lära av de fristående vårdgivare som har förstått att delaktigheten och deltagandet är en förutsättning i en sjukvård där patienten kan välja mellan olika alternativ.

Det ska vi arbeta mera med under åren som kommer. Det behövs, om svensk sjukvård ska stanna kvar i den absoluta världstoppen. För sjukvården handlar om mer än att bota och lindra. Den som kommer i kontakt med vården har rätt att ställa större krav.

Intressanta samband

Kvällens inlägg är lite speciellt. Det är ett led i en debatt på Facebook, som är tillräckligt intressant för att föra vidare här på bloggen.

Vänsterpartiets gruppledare i Knivsta, Christer Johansson heter han, har gett sig in i sjukvårdspolitisk debatt. Det sla genast sägas att Christer är en klok vänsterpartist med tänkvärda idéer om kommunala frågor i Knivsta. Men när det kommer till sjukvård är saken lite annorlunda.

I ett inlägg om det här med privatiseringar och vinster i vården skriver Christer nämligen så här:

• 

  Christer Johansson Jag tror inte att någon läkare utför ett ingrepp som de vet är verkningslöst. Men en ortoped har sin tro på vad som fungerar medan en sjukgymnast kan ha en annan och en medicinläkare en tredje.
  Mer forskning och samarbete före vinstutag i vården, är vad jag vill se.

Det är ett uttalande som det finns anledning att granska lite. Christer är alltså inte verksami landstingspolitiken, men han är en ledande företrädare för sitt parti - och bör veta att det bra att man kollar fakta innan man uttalar sig.

Låt oss alltså faktakolla lite vad Christer skriver.
Socialstyrelsen följer svensk sjukvård noga. Bland annat ger man ut riktlinjer för hur vården ska bedrivas och följer upp hur vården fungerar. Det ska på en gång sägas att svensk sjukvård i grunden är bra - men också att den hela tiden blir allt bättre. Denna ständiga förbättring innebär också att det kommer fram nya rön om hur vården kan bedrivas på bästa sätt. Det gör att behandlingsmetoder utvecklas - och därmed att vård som var effektiv och ändamålsenlig för några år sedan kan vara omodern idag.
Det är också exakt det socialstyrelsen har sett och definierat. Det finns behandlingsmetoder i svensk sjukvård som har ersatts av nya och som behöver mönstras ut. Det sker löpande, och det sker därför att vi numera har en allt mer effektiv uppföljning av svensk sjukvård.
Men om man hårddrar lite, så är det faktiskt som Christer tror att det INTE är. Det finns läkare som fortfarande använder behandlingsmetoder som borde mönstras ut. Om det sker avsiktligt, mot bättre vetande eller av okunskap om senaste rön i den medicinska utvecklingen kan man diskutera. Men det finns tveklöst behandlingar som utförs trots vetenskapliga belägg för att de inte är effektiva.

När det gäller sambandet mellan forskning och privata vårdgiare är det än värre. Christer Johansson vet helt enkelt inte vad han pratar om.

Landstinget i Uppsala län satsar mer än något annat landsting, räknat per invånare, på medicinsk forskning.  Det beror inte bara på att vi driver ett stort och ledande universitetssjukhus, utan minst lika mycket på att vi har en politisk ledning som prioriterar forskning och utveckling. Mest i landet, alltså. Samtidigt har vi en mycket öppen inställning till nya initiativ och till andra vårdgivare än landstinget självt.

För övrigt är det just forskningen som driver fram nya behandlingsmetoder - och därmed gör att gamla metoder behöver mönstras ut.

Det landsting som satsar mest på forskning är alltså också mest öppet för externa vårdgivare, och för utveckling och förnyelse av vården. Både forskningen och de privara vårdgivarna bidrar till att utveckla sjukvården och leder till att vården blir bättre och mer effektiv. Det är per definition mer än man kan säga om den politik som Christer Johansson och hans parti driver.

Hälsa och habilitering

Vid årsskiftet fick landstinget en ny förvaltning. Hälsa och habilitering har flera viktiga uppgifter. Genom att lägga samman ett antal verksamheter som hör ihop och har samma målgrupper skapas bättre möjligheter att ge bästa möjliga vård och omsorg till dem som behöver.

De flesta som kommer i kontakt med vården gör det via vårdcentraler eller sjukhus. Men det finns också patienter och brukare som behöver andra kontaktvägar. Det gäller människor med funktionshinder eller särskilda behov, äldre och människor som kommer till vårt land med en bakgrund som ställer särskilda krav på vården.

Tidigare har dessa uppgifter varit splittrade, och de verksamheter som haft ansvaret har haft en splittrad organisation. Nu är möjligheterna till samverkan inom landstinget och med andra aktörer (till exempel kommunerna) har alla förutsättningar att bli riktigt bra.

Det har varit en krävande uppgift för dem som varit berörda att forma den nya förvaltningen, men resultatet verkar ha varit väl värt mödan. Idag har jag haft tillfälle att prata med många av dem som kommer att arbeta med den nya verksamheten. Det har varit riktigt inspirerande. Arbetsglädjen och lusten att ta itu med nya utmaningar var påtaglig. Det bådar gott inför kommande år.

Framtidens sjukvård

Är väldigt glad för att Radio Uppland berättar om forskningsprojektet EpiHealth. Det är roligt av två olika anledningar.


Den första, och viktigaste anledningen, är naturligtvis att det är ett spännande forskningsprojekt som visar en del av vart medicinen är på väg. Det kan låta skrämmande, men vi närmar oss den dag då det faktiskt går att förutse olika sjukdomar. Men det innebär också att vi i samma takt kan lära oss att förebygga och tidigt upptäcka olika tillstånd som därmed kan behandlas mycket snabbare - och därmed effektivare.


Därmed kommer sjukvården självklart att förändras. det blir ännu mindre viktigt att bli inlagd i en sjukhussäng, och i stället ännu viktigare med olika former av tidiga diagnoser, tester (som man säkerligen också kommer att kunna utföra själv) och screening, det vill säga att man i förebyggande syfte söker efter riskfaktorer. Mammografi är ett exempel på screening.


Den här utvecklingen av sjukvården är viktig att bejaka, men den kan vara svårt att förstå. Vi är vana vid att vårdens trygghetsfaktorer kan räknas i vårdplatser och anta anställda. Framtidens sjukvård kommer att behöva både vårdpersonal (därför arbetar vårt landsting intensivt med arbetsgivarfrågor)och lokaler (det är därför vi bygger Framtidens Akademiska). Men minst lika viktigt kommer att vara att ha en bra organisation för uppsökande och förebyggande insatser.


Det är också glädjande att se den positiva berättelsen om framtidens sjukvård. Jag tror det är viktigt att vi som är ansvariga för sjukvården kan bli bättre på att berätta vad det är som händer med vården utveckling. Det ställer krav på oss politiker, men medierna har också en intressant roll. Reportage som detta betyder mycket för att människor ska kunna förstå hur framtidens sjukvård utvecklas. Och det är roligt!

Personal att hýra

Idag har vi kunnat ta del av rapportering i media, som handlar om kostnader för inhyra läkare. I radions morgonsändningar beskrevs läget som att "landstinget inte lyckas kapa hyrläkarkostnader". Och det låter ju inte bra.

Hur ser det då ut i Uppsala län? Det framgår ganska tydligt av grafiken här nedanför. Av de 17 landsting som redovisas har Uppsala län den näst lägsta kostnaden för hyrläkare. Det enda landsting, vars kostnad är lägre, är Gotland - med en sjättedel av befolkningen i Uppsala län. Tre landsting (Skåne, Östergötland och Stockholm) har lägre kostnad per invånare.

Vad radion menar med att Uppsala län - som alltså redan har låga kostnader för hyrläkare - inte "lyckats kapa" sina kostnader är oklart. Kostnaden har nämligen sjunkit - och någon reflektion kan

också göras över vad inhyrd personal används till.

Hyrläkarna används för att komplettera den arbetsinsats som landstingets anställda läkare utför. Ingen tycker det är bra att personal behöver hyras in - men det är ibland nödvändigt för att korta väntetider och slippa låta människor i behov av sjukvård vänta.

I vårt landsting används inhyra läkare nästan uteslutande inom två verksamheter. Det är primärvården och psykiatrin. Det är dessutom områden där vi under ganska lång tid har plågats av långa väntetider. de långa väntetiderna är nu mycket kortare, och både barn- och ungdomspsykiatrin och primärvården klarar nu vårdgarantin.

Hyrläkare är ingen bra lösning, men det är bättre att hyra in personal än att låta patienter vänta på vård. Att vårt landsting dessutom har låga kostnader för inhyrning av personal (även sjuksköterskor).

Sist men inte minst tycker jag att Lina Nordquist (FP) svarade väldigt bra när radion intervjuade henne. Men jag undrar varför lyssnarna i vårt län inte kunde få del av fakta när det gäller kostnaderna för hyrläkare jämfört med andra landsting.