Bokslutsanalys

Jag tittar lite i landstingets bokslut inför den politiska behandlingen. Samtidigt kan det vara läge att titta både bakåt och framåt.

Sedan 2006 har landstingets egna kapital stärkts med 604 miljoner kronor eller 34 procent. Soliditeten, det vill säga den långsiktiga betalningsförmågan, har förbättrats från minus 62 procent till minus 35. Att siffran visar minus beror på de stora pensionsåtaganden som landstinget har att möta. Det har vårt landsting gjort genom att sätta undan pengar för ändamålet. I stort sett alla landsting redovisar därför en negativ soliditet inklusive denna ansvarsförbindelse. Vårt landsting är, särskilt sedan försäljningen av Ulleråker, ett av de som ligger allra bäst till.

Landstinget har också gjort stora investeringar. De sex senaste åren har landstinget investerat för 2841 miljoner kronor. De sex åren dessförinnan (under S-styre) investerades endast 1084 miljoner kronor. Skillnaden mellan dessa två siffror säger något om ambitionen att modernisera de fastigheter som landstinget äger och driver verksamhet i.

Orsaken till denna förbättring av de viktigaste ekonomiska nyckeltalen är att landstinget varje år sedan 2006 gått med överskott. Det ger en trygghet inför framtiden och en stabil grund att stå på när nya utmaningar ska mötas.

Tittar vi bakåt, så kan vi konstatera att åren före 2006 inte alls såg likadana ut. Det är på senare år som landstingets ekonomi har rätats upp och utrymme har skapats för nödvändiga investeringar.

Tittar vi framåt, så ser vi att landstinget måste fortsätta att sträva efter att hålla kostnaderna i schack. Sedan 2006 har det heller inte krävts några stora nedskärningar, utan verksamheten har fått något mer pengar att röra sig med varje år.

Valet i september kommer att avgöra den fortsatta färdriktningen. Vi i Alliansen kommer att fortsätta att hålla i landstingets pengar för att klara de utmaningar som väntar.

Att prata politik

I helgen fick jag en fråga. Det var en person som undrade varför jag så ofta skriver om det som vi i Alliansen har gjort under de senaste åren. Personen tyckte att det "mest lät som skryt". I stället borde vi "svara på oppositionens alla anklagelser".

Det ligger något i det. Fast det som kan uppfattas som skryt är ofta just svar på "oppositionens anklagelser".

De rödgröna partierna har gång på gång anklagat oss för att ha infört ett dåligt vårdvalssystem. Men när patienterna ger sitt omdöme är de näst nöjdast i hela landet.

De rödgröna partierna har gång på gång skrivit om hur hotat Akademiska sjukhuset skulle vara, och hur dåligt vården sägs fungera. Men när Dagens Medicin rankar universitetssjukhusen så har Akademiska sjukhuset två år i rad hamnat bland de tre bästa.

De rödgröna partierna har gång på gång bråkat om landstingets ekonomi. I själva verket har vårt landsting haft positiva resultat sju år i rad och är ett av de landsting som har den stabilaste ekonomin.

Politik handlar om att göra saker. Sedan Alliansen fick väljarnas förtroende 2006 har vi gjort åtskilligt. det har vi anledning att berätta om, och det ska vi fortsätta att göra.

Vad Alliansen har gjort, och kommer att göra, det kan du läsa om här på min blogg. Vad de rödgröna partierna tycker om det får du fråga dem om.

Det måste löna sig

Jag har redan skrivit ett inlägg idag om hur vi gör samhället mer rättvist och jämställt (om kvinnligt företagande i välfärden). Den andra viktiga frågan som behöver hanteras politiskt är lönebildningen.

I vårt landsting har vi flera gånger kartlagt osakliga löneskillnader och kunnat rätta till de brister vi hittat. Det är inte där som de stora problemen med rättvisa löner finns. Lika lite är det största och viktigaste problemet ingångslönen inom olika yrkesgrupper. Det verkligt allvarliga med lönebildningen i offentlig verksamhet är den ofta mycket dåliga förtjänstutveckling som väldigt många offentligt anställda lider av. Lönen ökar helt enkelt inte tillräckligt mycket genom yrkeskarriären. Ännu allvarligare är att lönen inte alltid speglar förtjänst och skicklighet. Alldeles för många löner sätts på slentrian, och på samma sätt som i många, många år.

En del av orsaken är historisk och kulturell. Det finns en inrotad föreställning om att lönen i offentlig verksamhet ska vara en kaka som är liten men säker. Det håller inte längre. Stat, kommuner och landsting måste bli moderna arbetsgivare där lönen sätts individuellt och differentierat utifrån varje enskild anställds faktiska arbetsprestation. Så fungerar det inte alltid idag.

I vårt landsting finns både goda och dåliga exempel. I många fall fungerar lönebildningen som den ska. Den som är duktig kan få god ersättning för sin prestation. Den som är chef ska kunna premiera den som förtjänar en god löneutveckling. De centrala och lokala avtal som finns, och den lönepolicy som gäller för landstinget, understödjer en sådan lönebildning. Men jag vet också att det finns undantag. Det är en uppgift för landstingets produktionsstyrelse att hantera och lösa.

Lön ska inte bero på kön. Den som gör ett bra  jobb ska få effekt av det i lönekuvertet. Det är ett rimligt löfte till alla våra anställda. Men det är också ett löfte som ställer krav. Framför allt behöver vi ha chefer som vill och vågar göra lönepolitiska ställningstaganden. Därför utbildas nu alla chefer i landstinget. Det kräver också tydliga kriterier för vad som ska uppnås för att nå en önskad löneutveckling. Det är inte generella påslag som är rätt väg till rätt lön, det är individuella löner med tydliga lönekriterier och en bra dialog mellan chef och medarbetare.

Lönespridning är nämligen bra, både för den enskilde anställde och för en bättre löneutveckling. Därför gäller det att vi arbetar vidare med en lönebildning som verkligen är rättvis. Landstinget i Uppsala län ska vara en riktigt attraktiv arbetsgivare. Det gäller även lönebildningen.

De leker inte affär

I morgon är det den internationella kvinnodagen. En dag före läser jag om Lotta Wiström, som driver barnmorskemottagningen Sinnligt. Hon är en företagare i välfärden, som möts av de mest häpnadsväckande fördomar om sitt företagande.

Att prata om företagande i välfärden med uttryck som "leka affär", så förminskar och hånar man en sektor där många av företagarna är kvinnor. De driver friskolor, privata förskolor, hemtjänst och vårdcentraler. De arbetar med äldrevård, utbildning, barnomsorg och omvårdnad.

Att mot den bakgrunden ens använda uttrycket är ett hån emot tusentals hårt arbetande kvinnor som bryter ny mark inom ett viktigt område. Det förminskar, därför att det beskriver dessa kvinnor på ett rent ut sagt nedsättande sätt. De leker inte affär; de ger viktig service och gör det under svåra ekonomiska omsrändigheter. Det är ett hån, för det sätter en bild som inte stämmer. De kvinnliga företagar jag känner i välfärden leker inte. De tar sitt jobb på betydligt större allvar än de många debattörer som använder sådana nedsättande uttryck.

Jag tänker fira kvinnodagen genom att uttrycka min uppskattning till de fantastiska kvinnor som startar och driver företag inom utbildning, vård, omsorg och service. Ni är värda allt tack och all uppskattning. Ni leker inte affär. Ni är helt avgörande för en god välfärd i vårt land. Det är mer än man kan säga om många av de debattörer som hånar er. Lycka till med ert viktiga arbete.

Ett inlägg om Alliansens vårdpolitik

I veckans nummer av Uppsalatidningen skriver den socialdemokratiske ledaren i landstinget, Börje Wennberg. Hans artikel går framför allt ut  att socialdemokraterna inte gillar det fria vårdval som Alliansen har infört. Samma kritik riktades emot införandet av vårdval i primärvården. Det fanns ingen hejd på allt elände som skulle uppstå om vårdvalet tilläts bli verklighet.

Idag har vi facit. Primärvården har ordning på ekonomin, köerna är kortare och patienterna är nöjdare.

Nu går Alliansen vidare. Att kunna välja även i öppen specialistvård är bra för sjukvården, men framför allt bra för dem som vården är till för: patienterna.

Akademiska sjukhuset har ett komplicerat uppdrag. Det är ett av landets största och främsta universitetssjukhus, nyligen rankat som ett av de tre bästa. Mer än något annat av de större universitetssjukhusen ska Akademiska samtidigt klara uppdraget att både svara för avancerad specialistvård för hela landet och grundläggande sjukvård för invånarna i Uppsala län. Det är en omöjlig ekvation om vi inte vågar tänka nytt.

Vi i Alliansen är stolta över sjukhusets framgångar men samtidigt medvetna om att det krävs nytänkande och kreativa lösningar för att hålla den ledande positionen. Samtidigt växer vårt län, vilket är bra på många sätt men också innebär ett växande behov av vård. Om inte Akademiska sjukhuset ska digna under bördan av detta ökade behov av vård hos länets invånare, så måste fler vårdgivare ges möjlighet att erbjuda invånarna sina tjänster.

Samtidigt som fler vårdgivare öppnar vården och ger nya möjligheter, så sker också satsningar på att göra landstingets egna verksamhet mer skicklig och attraktiv. Ett sätt att göra det är att låta vårdens personal sköta det som det är utbildade för. Så används skattebetalarnas pengar klokare.

I det här inlägget har jag presenterat vad vi i Alliansen gör för att lösa sjukvårdens problem, konkret och i form av faktiska beslut som har fattats i landstingets olika politiska organ. Läs gärna min politiske motståndares inlägg igen. Jag tycker att politiska texter som denna ska handla om vad man själv vill göra, och inte i första hand bestå av beskrivningar av motståndarens förslag.

Reformer ger resultat

2006 vann Alliansen landstingsvalet. En av de första frågorna att ta itu med var siusationoen i primärvården. Läget var då uunder all kritik, med dålig ekonomi, dålig tillgänglighet och oro bland de anställda. Bristerna hade pågått under lång tid och var en orsak till människors missnöje med den tidigare politiska ledningen.

Arbetet med att genomföra reformer inleddes omedelbart. Däremot tog det lite tid innan reformerna kunde komma på plats, och ännu längre tid ininan de fick tydligt genomslag i verksamheten. Idag har vi kommit så långt att vi kan sätta betyg på reformarbetet som inleddes i primärvården på hösten 2006.

Från att ha varit sämst i landet har vår primärvård ryckt upp sig ordentligt. I den senaste patientenkäten är primärvården näst bäst när patienterna får säga sitt. Dessutom är ekonomin i ordning och personalen betydligt nöjdare. Reformerna i primärvården har helt enkelt gett resultat.

Så långt är allt gott och väl. Men eftersom landstinget är en politiskt styrd organisation och debatten varit intensiv om just primärvården, så kan det vara på sin plats att fundera över hur alternativet hade sett ut.

Samtidigt som Alliansen - ibland under stort motstånd - sjösatt ett antal reformer, så har den politiska oppositionen haft en annan uppfattning. Redan när den nuvarande ersättningsmodellen för länets primärvård sjösattes, så protesterade man häftigt. Gång på gång under de sex år som gått sedan beslutet fattades har de rödgröna partierna markerat sitt missnöje med hur primärvården har utvecklats.

Nu har vi facit. Från sämst till näst bäst i landet. På sex år.

F´örra veckan skrev jag om skillnader i politiken. Reformerna i primärvården är ett bra exempel. Där finns en tydlig skillnad mellan de rödgröna partierna och Alliansen.

Vi ville reformera primärvården, och vi gjorde det. Nu har vi alltså facit. Alliansens reformer ger resultat i form av nöjdare patienter, bättre ekonomi och kortare väntetider.

Skillnader som avgör

Idag ska jag skriva om skillnader i politiken. Då tänker jag inte på avståndet mellan partierna i opinionsmätningar, utan om de olika alternativ som finns i politiken.

Det är ofta lätt att få intrycket att skillnaderna i många frågor är himmelsvida mellan olika partier och grupperingar. Så är det oftast inte. Det finns till exempel inga större politiska skiljelinjer när det gäller frågor som rör kvalitet eller finansiering i välfärden. Alla partier utom Vänsterpartiet hade till exempel exakt lika mycket pengar att hantera i landstingets senaste plan och budget för kommande år. Det är ibland svårt att tro, när man lyssnar till de olika partiernas retorik.

Kollektivtrafiken är en annan sådan fråga. Det skiljer ganska lite i synen på hur trafiken ska utvecklas och bedrivas. Att debatten ibland ändå blir intensiv kan bero på att vi som är politiskt aktiva vet hur viktig frågan är - och vill profilera oss därefter.

Alltså: det gäller som väljare att ge akt på vilka frågor det är som faktiskt skiljer mellan partierna inför det val som väntar. Det är liksom viktigare och mer avgörande än en diskussion om i vilka frågor partierna helt enkelt är sams och överens.

En sådan fråga gäller valfriheten i vården. En röst på något av partierna i Alliansen (helst moderaterna, förstås) är alltid en garanti för större valfrihet och mer mångfald. Vissa a.v de rödgröna partierna försöker ibland framstå som valfrihetens värnare, men när man tittar på hur de agerat och röstat, så har de alltid röstat emot.

Frågan om valfrihet och mångfald i välfärden är kanske den viktigaste skiljelinjen mellan partierna i landstingspolitiken - och det är en fråga som dessutom har betydelse för vårdens kvalitet och innehåll. Vi började med att reformera primärvården efter Alliansens valseger 2006, och vi ser nu skillnaden mellan nu och då. Arbetet med att öppna vården för ökad valfrihet har fortsatt under två mandatperioder, och i höstens val söker vi mandat för att fortsätta den goda utveckling vi sett. Men det är inte vi som bestämmer om det även i fortsättningen blir möjligt att välja vårdcentral, barnmorska eller specialistläkare. Det gör du som väljare, i valet i september.

I politiken finns inga kvalitetsgarantier eller varudeklarationer. Därför gäller det för dig som väljare att lyssna, ställa kritiska frågor om vad vi gjort och vill göra - och granska de politiska alternativen. Du är alltid välkommen att kontakta mig eller någon av mina kollegor om du cill veta mer om hur vi faktiskt har agerat i olika frågor.

Utmaningar

Börjar dagen med att bläddra i senaste numret av Dagens Samhälle, som är kommun- och landstingssektorns branschtidning. Idag innehåller den bland annat ett intressant reportage om en undersökning som presenterades i veckan, men refererats ganska lite i media. Den visar svart på vitt att välfärden får mer resurer än någonsin, det vill säga att det läggs mer penar idag än får åtta år sedan på skola, vård och omsrog - även om man tar hänsyn till inflation och befolkningsutveckling. det är viktigt att komma ihåg när myter om att "något håller på att gå sönder" sprids i debatten.

Tidningen berättar också om vilka landsting som varit framgångrika när det gäller att ha egen anställd personal i stället för att behöva hyra in anställda för att klara vakanser. Läget när det gäller brist på personal är svårt i hela landet - men Uppsala län är på en glädjande fjärdeplats. Det betyder absolut inte att faran är över när det gäller att rekrytera och behålla personal - men det ser trots allt bättre ut än på många andra håll i landet.

De problem vi ser med brist på personal i viktiga yrkesgrupper måste lösas med långsiktiga åtgärder. Antalet utbildningspplatser måste öka snarast, och en dialog förs om detta med Uppsala universitet. Så sent som i måndags träffade jag de ansvariga på universitetet för att tala om dessa frågor. Det behövs också krafttag för att göra yrken inom vård och omsorg mer lockande för dem som funderar på sin framtid. Här har Sveriges Kommuner och landsting gjort satsningen Sveriges viktigaste jobb för att lyfta fram fördelar och möjligheter med vård- och omsorgsyrken.

Här ligger två av välfärdens viktigaste utmaningar. Vi måste se till så att vi har råd att fortsätta att göra satsningar på välfärden, bland annat för att kunna betala löner som gör sektorn attraktiv som arbetsgivare. Vi måste också se till så att fler söker utbildningar och yrken i vården, så att vi får bukt med en djup och långvarig bristsituation. Vi jobbar på det.

Det går bra för Uppsala län

Gläds idag åt nyheten att Uppsala universitet blir nod i en stor europeisk satsning på att hitta nya antibiotika. Det är en viktig nyhet på flera sätt.

Det är bra för sjukvården. Allt fler bakterier blir motståndskraftriga emot antibiotika. det är mycket allvarligt och påverkar sjukvården mer än vi tror. Om vi inte har kvar möjligheten att bekämpa infektioner, så blir många ganska rutinmässiga åtgärder i sjukvården omöjliga. GVården är helt enkelt beroende av att nya antibiotika kan forskas fram.

Det är bra för Uppsala unifversitet, och därmed för Akademiska sjukhuset. Tilldelningen visar ett förtroende för ett lärosäte som är ledand einite minst inom medicinsk forskning. Det stärker universitetes ställning och visar att vi kan vara stolta över ett lärosäte i världsklass. Samverkan mellan landstinget och Uppsala universitet är en självklar del i detta.

Det är bra för Uppsala, och för hela vårt län. En stark förskningsmilljö drar till sig externa forskningsmedel, och höjer därmed attraktionskraften. Det ska vi givetvis glädjas åt och arbeta hårt med att behålla och stärka.

Det går bra för Uppsala län, och det är roligt att kunna glädjas åt goda nyheter.

Möte med Uppsalas näringsliv

Foto: Henrik LundströmIdag har jag hälsat på 3H Biomedical (på bilden tillsammans med deras VD Mallen Huang) och diskuterat en viktig fråga för länets utveckling: hur kan vi göra så att Akademiska sjukhuset blir en ännu viktigare aktör för att stärka life science och näringsliv? Det blev ett intressant samtal med Mallen och hennes kollegor om vad som görs idag och vad som kan bli bättre.

 

Uppsala har ett starkt näingsliv och en dynamisk life science-sektor. Vi som på olika sätt har ansvar för och samverkar med näringslivet måste hela tiden fundera över hur vi kan utveckla vårt samarbete. Besöket hos 3H Biomedical gav flera nya och intressanta infallsvinklar. Det är lätt att vi som är verksamma i det offentliga ser lite för snävt på den egan verksamheten och missar att erbjuda möjligheter som bidrar till näringslivets utveckling. Konsekvensen blir i värsta fall fölrlorade arbetstillfällen - och minskade skatteintäkter.

 

Vi resonerade också kring hur Innovation Akademiska kan utvecklas och hur vi tillsammans med andra aktörer kan flytta fram Uppsalas positioner. Jag hade stort utbyte av vårt samtal och hoppas att utbytet var ömsesidigt. Det är möten som det vi hade idag som leder till att Uppsala län växer och utvecklas.

 



Alliansen gör det bättre

Idag har landstingets hälso- och sjukvårdsstyrelse haft sammanträde. Det var ett nöje att få höra vad som klarats av under dagen.


- Två nya vårdval, öron/näsa/hals och ögonsjukvård. Leder till ökad valfrihet och kortare väntetider.
- Analys av köer och väntetider. Landstinget i Uppsala län börjar äntligen klara kömiljardens krav.
- Förberedelse för beslut om ett Äldrecentrum, ett led i bättre samarbete med länets kommuner


För att bara nämna något. En mer komplett rapport kan du hitta här.


En dag på jobbet för Alliansen i ett av vårt landstings politiska organ. Vi som inte sitter i hälso- och sjukvårdsstyrelsen har, till exempel, diskuterat läkarutbildning och forskningssamarbete med Uppsala universitet och förberett kommande beslut i produktionsstyrelse och kollektivtrafiknämnd.


Det händer mycket i vårt landsting. Skälet är enkelt. Saker behöver bli bättre. Även om sjukvården i många delar är väldigt bra, så finns det alltid saker att förbättra. Och det gör Alliansen.


Alliansen gör det bättre, helt enkelt. Varje dag.

Den medicinska paradoxen

Allt fler får cancer. Antalet äldre människor som drabbas av demens blir allt fler. Kraven på äldreomsorgen ökar. Är det ett uttryck för en allt sämre vård och omsorg?

Nej, det är faktiskt tvärt om. Vi människor får det allt bättre, inte bara i vårt land utan i hela världen. Allt fler kan äta sig mätta, lever allt längre och har ett rikare och godare liv. Det är bara det att vi till slut alla också slutar våra dagar på samma sätt. Mortaliteten (det vill säga sannolikheten för att avlida) är fortfarande hundra procent. Vi ska alla en dag lämna jordelivet, det är bara det att det är troligare än någonsin att vi hinner leva länge innan dess.

Mer än var tredje människa kommer någon gång att drabbas av cancer. Det beror inte på att risken för att få cancer i yngre år har ökat; det beror på att många av oss blir så gamla att vi förr eller senare drabbas av cancer.

Naturligtvis är detta en utveckling som på många sätt är bra. Sannolikheten för fler friska och goda liv är större än någonsin. Den medicinska utvecklingen har lett vägen.

Men det innebär också en motsättning. Vi kan se fram emot fler friska och goda år, men vi har samtidigt allt fler äldre som har stora behov av vård och omsorg. Det ställer nya, men helt rimliga, krav på hur välfärden ska finansieras och hur vi gemensamt kan ta ansvar för denna finansiering.

Det finns också flera olika sätt att lösa det problem som uppstår. Ett alternativ är kraftigt höjda skatter. Ett annat alternativ är att begränsa det gemensamma åtagandet, och därmed öppna för ökad ojämlikhet.

Så finns det en tredje väg att gå. Det är att åka antalet år i arbetsliveet, och öka antalet deltagare i den totala arbetskraften. Det ger mer skatteintäkter, men paradoxalt nog också större möjlighet för föer att hålla sig friska längre.

Den medicinska paradoxen är alltså inte i första hand medicinsk. En större utmaning är att hitta en balans mellan antalet år i arbetslivet och behovet av att tillsammans finansiera den gemensamma välfärden.

Det är en fråga som tål att fyndera på.

Dags att ge besked

I kväll möter jag socialdemokraternas oppostionsråd Börje Wennberg i debatt om politiken i landstinget. Det är ett välkommet tillfälle för Wennberg att berätta om vilken politik socialdemokraterna tänker föra i landstinget om de mot förmodan får majoritet i höstens val. Det vore välgörande att vå veta vad de vill, men också med vem de i så fall vill göra det.

Sedan 2006 har Alliansen styrt landstinget. Under de åren har valfriheten ökat, kollektivtrafiken moderniserats, Akademiska sjukhuset flyttat fram sin position som ledande universitetssjukhus och ekonomin stärkts. även om vi i Alliansen själva pekar ut de allt för långa köerna och väntetiderna som ett av landstingets största problem, så är det på plats att påminna om att köerna ändå är klart kortare än de var när vi tog över 2006.

Under dessa sju år har socialdemokraterna, och inte minst Börje Wennberg, sagt sig vara oroliga fär än det ena, och än det andra. oron har rört Akademiska sjukhusets framtid, landstingets ekonomi, utvecklingen av vårdvalet och inte minst interna frågor om organisation och verksamhet. På punkt efter punkt har Alliansen bockat av dessa upplevda orosmoment.

Socialdemokraterna ville efter valet 2006 ha någon sorts "haverikommission" för att räta upp landsitngets ekonomi. Hur det ser ut idag? Tja, redan innan vi har räknat in intäkten för att sälja Ulleråker, så har landsitnget nästan en miljard i kassan. det är pengar som kommer väl till pass när Akademiska sjukhusets ska rustas.

På tal om Akademiska sjukhuset, så har (S) upprepade gånger påstått att Alliansens politik skulle "hota sjukhusets framtid". Sanningen efter sju år är att Akademiska sjukhuset år eftrer år rankas högt bland landets universitetssjukhus. Fortfarande finns gott om utmaningar att möta - men det är hög tid att ta upp handsken och konstatera att det största hotet emot sjukhuset faktiskt är en socialdemokratisk valseger i höst.

Så till valfriheten, som också brukar lyftas fram som ett hot - ibland. I november 2013 skrev Wennberg tillsammans med två S-kollekgor i UNT att man inte gillade Alliansens politik där "patienter tvingas välja". Det är en mening som Wennberg sedan gång på gång försökt distansera sig ifrån. Samtidigt som han i vissa medier (exempelvis lokaltidningen Knivstabygden) närmast har hävdat att socialdemokraterna är valfrihetens viktigaste värnare, så håller han i andra medier (som Arbetarbladet) fast vid att valfriheten inte är bra. I kväll ska det bli intressant att höra vad Börje tycker just nu.

Invånarna är friskare och nöjdare med vården än de var 2006. Köerna är kortare och ekonomin bättre. Pendeltågen till Stockholm, Gävle och Sala går med tätare turer än någonsin, och det finns 13 nya vårdcentraler. Den utvecklingen vill vi i Alliansen fortsätta i fyra år till. Börje Wennberg får gärna fundera till i kväll på enfråga som han inte kunde svara på i tisdags heller: vad är det som var bättre 2006 jämfört med idag?

Supervalåret har börjat

I går träffades landsitngsfullmäkitge för första gången under valåret. Det har nog ingen missat, i varje fall ingen som följer lokala media. På dagordningen stod ett antal viktiga frågor för länet.

En ny busstaxa klubbades. Den  nya taxan ger ett enklare och smidigare biljettsystem med samma pris på månadskortet för all kollektivtrafik. Att åka buss i Uppsala är fortfarande både billigare och enklare än att ta bilen, inte minst på korta sträckor. Nästa steg i utvecklingen av kollektivtrafiken är att förbättra framkomligheten i stadstrafiken.

Extra glädjande var den stora samsynen om behovet av enklare taxor. Bara Vänsterpartiet och Miljöpartiet ville hålla fast vid de tidigare, också kritiserade systemet med olika taxor för olika delar av trafiken. det är många som hört av sig och undrat varför vi inte har förenklat. Nu har vi gjort det vi lpvade när landsitnget tog över ansvaret för all buss- och tågtrafik.

Igår fattades också det formella beslutet om att sälja Ulleråker. Det ger en rejäl förstärkning till landstingets kassa, och en efterlängtad möjlighet för Uppsala kommun att bygga bostäder. Tiden för beslutet var också den rätta, när landstinget nu står inför stora investeringar. Jag är framför allt glad att vi init elockats till att sälja tidigare - och i så fall till betydligt lägre pris. Noggrannt förarbete och genomtänkt planering gav underlag för en bra affär för bägge parter.

Fullmäktige diskuterade också inriktningen på det budgetdokument som tjänstemännen i landstinget nu kan börja arbeta med. Kortare väntetider och ökade möjligheter att bestämma över den egna vården är två av huvudpunkterna i riktlinjerna. Det gäller också att arbeta kostnadsmedvetet samtidigt som vi har stora utmaningar när det gäller att bli en mer attraktiv arbetsgivare. Men idéerna finns, och jag ser framtiden an med optimism.

Förutom dessa tre ärenden stod en lång rad andra frågor på dagordningen. En ny finanspolicy, nya regler för omställningsstöd till förtroendevalda, ett antal motioner och regler för subvention av preventivmedel var några av dem. det ledde till en dag fylld av debatter och beslut. Dagen blev rernt av så välfylld att några av ledamöterna behövde gå hem innan sammanträdet tog slut, vilket i sin tur innebar att några interpellationer fick skjutas upp till ett kommande sammanträde.

Supervalårets första fullmäktige blev intressant eftersom det så tydligt visade skillnaden mellan de politiska alternativen. Alliansen förde fram en lång rad viktiga beslut för landstingets utveckling. Oppositionen förhöll sig passiv och avvaktande. Så kan man inte leda och styra ett landsting.

London calling

Lämnar nu Sverige för tre dagar i London. Tillsammans med en delegation från Mälardalsrådet ska vi se och lära hur man i London arbetat med näringslivs- och utbildningsfrågor, infrastruktur och kollektivtrafik.


Resor som denna är värdefulla av flera skäl. Det är lätt när man är verksam som förtroendevald att bli "hemmablind" och glömma hur viktigt det är att hämta nya intryck utifrån. Naturligtvis finns det stora skillnader mellan Uppsala och London, men det finns också en bra grogrund för nyttiga lärdomar. Att resa i grupp ger också möjlighet att diskutera och jämföra intryck.


Programmet är mycket intensivt. Varje dag avslutas med en arbetsmiddag där intrycken från dagen sorteras och diskuteras. De samtal och föredrag som ingår är förberedda med en tjock bakgrundsbok, som varit intressant läsning. London är en stad som är i ordets verkliga mening dynamisk. Det är svårt att ta till sig de enorma utmaningar London stått inför under praktiskt taget hela efterkrigstiden, och svårt att förstå hur man lyckats lyfta utvecklingen gång på gång.


Det kanske mest intressanta ska bli att se vad som blivit av satsningarna som gjordes i samband med OS för några år sedan. Jag hör inte till dem som tycker att Sverige ska söka, men det kan ju ändå vara värt att se och lära.

Debattförberedelser

Om lite drygt en vecka möter jag socialdemokraternas ledande landstingspolitiker Börje Wennberg i debatt. Du är välkommen till Missionskyrkan i Uppsala den 6 februari klockan 18.00. Inför den kvällen funderar jag naturligtvis på den politik som Alliansen och vi moderater för i landstinget, vilka resultat den poliitken har gett - och hur alternativet skulle ha sett ut.

Häromdagen kunde vi i Svenska Dagbladet läsa ännu ett exempel på den höga kvalitén i svensk sjukvård. I en studie visas att skillnaden i kvalitet mellan svensk och brittisk hjärtsjukvård kan innebär a att upp till 10.000 liv kunnat räddas om den brittiska sjukvården varit lika bra som den svenska. Tidigare har vi kunnat se liknande jämförelser som alla pekar i samma riktning. Svensk sjukvård håller världsklass.

Det gör mig glad. Jag är stolt över den svenska sjukvården och stolt över alla duktiga medarbetare som varje dag gör insatser som bevarar sjukvården på toppnivå. Saken blir inte sämre av att invånarnas förtroende för sjukvården ökar, enligt SKLs och Socialstyrelsens öppna jämförelser.

Mot den bakgrunden är det sorgligt att se exempel på hur sjukvården svartmålas av debattörer som i brist på egna, positiva argument skriver ner värdet på den fina sjukvård vi i Sverige får del av.

Artikeln i Arbetarbladet innehåller flera saker som behöver kommenteras.

Det stämmer inte att sjukskrivningarna ökat, inte över tid sedan 2006 och sannerligen inte i vårt landsting. Här har sjukskrivningstalet gått ned från 6,9 procent 2006 till 4,6 procent idag. Alltså går det knappast att prata om en "allt tyngre arbetssituation med ökade sjukskrivningar som följd".

I artkeln står också att "landstingets ekonomi försämras när Alliansen slösar resurser på kostnadsdrivande vårdvalssystem". I november skrev ett antal socialdemokrater att"Moderaternas system försätter länets patienter i en ohållbar situation när man själv måste vara den som ”väljer” rätt vårdgivare för allehanda behov".

I en annan tidning, Knivstabygden, är tonen en annan. Där är socialdemokraterna i stället för vårdval. Och det kan man förstå med tanke på att åtta av tio invånare gillar att kunna välja mellan olika vårdcentraler. I det läget gäller det att få väljarna att glömma att socialdemokraterna yrkade avslag när vårdvalet infördes 2008.

Att avvisa osakligheter som detta är inte samma sak som att bortse från att det finns samhällsproblem som behöver lösas i sjukvården. Köerna är fortfarande för långa även om utvecklingen under hösten gått åt rätt håll. Bristen på sjuksköterskor är minst sagt besvärande, och det finns åtskilligt att förbättra när det gäller organisation och arbetsmiljö i vården.

Men, åter igen; svensk sjukvård håller väldsklass. De medicinska resultaten är i många fall överlägsna i förhållande till jämförbara länder. Förtroendet för vården har ökat. Människor är friskare och mår bättre.

Svensk sjukvård förtjänar ledande företrädare som visar stolthet över den verksamhet som bedrivs och över medarbetarnas insatser. Det gör man knappast genom att i svepande ordalag svärta ner vården. Man gör det inte heller genom att trixa med fakta eller med att dölja sina egna avsikter.

En viktig del av länets sjukvård

Lasarettet i Enköping är landets femte bästa sjukhus i kategorin mindre sjukhus. Det visar den genomgång som tidningen Dagens Medicin gjort. Lasarettet spelar en viktig roll för länets sjukvård, och den fina placeringen är ett bra mått på hur lasarettets roll leder till att hela länets sjukvård utvecklas.

För sju år sedan såg situationen för Lasarettet helt annorlunda ut. En utredning pekade emot en centralisering av länskirurgin, vilket hade inneburit ökad koncentration av operationer till Akademiska sjukhuset. I stället valde Alliansen efter valet 2006 en inriktning som innebar en decentralisering av sjukvården i länet. Nu ser vi tydligt att den strategin var rätt.

Den andra delen av lasarettets uppdrag handlar om att vara ett lokalt medicinskt centrum för södra delen av länet. Även denna uppgift fyller sjukhuset uppenbart väl. Det lokala samarbetet handlar mycket om att ge bra vård, och rätt vård, till de mest sjuka äldre och andra med stora vårdbehov som inte kräver det stora sjukhusets resurser. Arbetssättet har varit positivt både för landstingets sjukvård och för kommunernas äldreomsorg.

För att ge lasarettet bra förutsättningar att klara sin uppgift har landstinget gjort stora investeringar under senare år. Nya operationssalar ger en bra grund för att sjukhuset ska kunna ta ett stort ansvar för länssjukvården inom både kirurgi och medicin.

Vi i Alliansen är stolta över Lasarettet i Enköping. Utvecklingen sedan 2006 visar att vi är på rätt väg. Nu ska vi jobba vidare med att stärka lasarettet och med dess viktiga roll i länets sjukvård.

Världens bästa hjärtsjukvård

Liksom igår börjar dagen bra. En viktig artikel som skrivits av landets ledande experter på hjärtsjukvård visar skillnaden mellan vården i Sverige och i jämförbara länder. Artikeln redovisar med vetenskaplig grund att den svenska hjärtsjukvården håller högsta internationella klass. Faktum är att det går att räkna ut, i form av sparade människoliv, hur mycket bättre den svenska hjärtsjukvården är.

Liknande data har vi nyligen också kunnat se om till exempel cancervård. Alla tillgängliga data visar entydigt att svensk sjukvård håller världsklass, och behåller denna toppnivå över tiden.

Den toppnivån kan vi vara stolta över.

Ett talesätt som alltid är bra att ha i bakhuvudet är "om någonting fungerar, försök inte laga det". Jag får ibland frågor om vad vi gör för att "åtgärda krisen i sjukvården". Det är en bra fråga, för det finns uppenbara problem i vården - men det gäller att ta tag i rätt saker. Frågor som handlar om vårdens medicinska kvalitet är då sällan de viktigaste. Däremot finns det rejäla bekymmer när det gäller väntetider och tillgänglighet, bemötande och delaktighet. Där kan svensk sjukvård bli mycket bättre.

Många av vårdens problem har vi löst under Alliansens sju år i majoritet. Primärvården är kanske det tydligaste exemplet på hur politiska åtgärder lett till förbättring. Satsningen på planerad kirurgi vid lasarettet i Enköping är ett annat framgångsrikt exempel. En tydligare strategi för och uppföljning av den medicinska forskningen är ett tredje. I sjukhusvården arbetar landstinget för fullt med förbättringar, under ledning av produktionsstyrelsen, med bättre arbetsorganisation.

Det finns alltså mer att göra. Men under pågående arbete kan vi vara stolta över den fantastiska vård som vårt landsting och hela den svenska sjukvården erbjuder. Sist men absolut inte minst är dagens artikel ett erkännande till de fantastiska människor som utför stordåd varje dag.

Ett sjukhus i världsklass

Dagen börjar bra. Tidningen Dagens Medicin har gjort en djup och seriös genomgång av landets alla sjukhus för att ta fram olika värden beträffande medicinska resultat, vårdkvalitet, hygien, väntetider och andra faktorer. Man kan tycka vad man vill om sådana granskningar, men det är väldigt bra att kvalitén i svensk sjukvård studeras och jämförs. Framför allt är det bra om det leder till att vården blir bättre och effektivare.

Akademiska sjukhuset är väldigt ofta i blickpunkten i den lokala debatten. Det är minst sagt naturligt. Sjukhuset är Uppsalas största arbetsplats, ett centrum för hela landets sjukvård, viktigt för näringslivets utveckling och sist men inte minst en grundbult för invånarnas trygghet. Om Akademiska sjukhuset inte fungerar väl, hotas inte bara vården. När det går bra för Akademiska sjukhuset, så går det bra för Uppsala.

Det betyder inte att allt är frid och fröjd. Mycket kan göras för att sjukhuset ska bli ännu bättre, och väldigt mycket kommer att krävas för att klara en stenhård konkurrens med landets övriga sex universitetssjukhus. Dessutom måste det ske i en sjukvård där dessa stora sjukhus måste samverka för patientens bästa. Att navigera i svensk sjukvård är milt talat en utmaning. Därför är det självklart att balansera stoltheten över sjukhusets topposition med ett stort mått av ödmjukhet. En viktig grundval för Akademiska sjukhuset är ett förtroendefullt samarbete med andra aktörer både i Uppsala och runt om i landet. De samarbetena måste också vårdas och värnas.

Ett sjukhus består av de människor som arbetar på sjukhuset. För att behålla positionen som sjukhus i världsklass är en av de viktigaste uppgifterna att vara en arbetsgivare i samma klass. Där kan landstinget och Akademiska sjukhuset bli ännu bättre, och det jobbar vi med. Arbetsmiljön, lönebildningen, utvecklingsmöjligheterna och inte minst dialogen och samarbetet kan utvecklas. Jag möter ofta en stolthet hos människor som arbetar på sjukhuset, men också rimliga krav på förbättring på viktiga områden.

Stolt och ödmjuk, men också ivrig att arbeta vidare, med andra ord. Dagens besked är ett kvitto på det vi gjort under de senaste sju åren. Men resultatet ger också en fingervisning om vad som kan bli bättre.

Mål och medel

När invånarnaför säga vad de tycker, så är tillgänglighet och bemötande viktigt, men debatten om vården verkar ibland handla mer om driftsformer och "vinster i välfärden" än som det som faktiskt leder till god vårdkvalitet.

Visst är det viktigt med ordning och reda i ekonomin. Vårt landsting har till exempel betydligt bättre ordning på siffrorna idag än när Alliansen tog över. men långt viktigare är att se till så att den goda ordningen i ekonomin leder till bra sjukvård och kollektivtrafik.

I vårt landsting har vi satsat mer på vården sedan 2007. det har jag skrivit om tidigare. mer exakt har landstingets kostnader för (dvs satsningar på) hälso- och sjukvård ökat med ungefär 42 procent. Samtidigt har befolkningen ökat med dryga 19 procent, och naturligtvis har löner och andra kostnader också ökat med några procent per år. Men hur man än räknar (alltså inklisive befolknings- och kostnadsökaningar) så är satsningen på sjukvård större idag än när Alliansentog över 2006.

Ändå är det inte den stora frågan. Inte något år sedan 2007 har ekonomin varit en fråga där skillnaderna mellan partier eller block är stora. Det är bättre ordning på ekonomin idag - men den viktiga skillnaden är synen på vad som är viktigt.

Sedan 2006 har tillgängligheten i vården, och särskilt i primärvården, blivit bättre. 2006 var länets primärvård sämst i landet på tillgänglighet - idag är primärvården klart bättre än genomsnittet. det som lagt grunden för dessa förändringar är politiska beslut som har styrt primärvården i en annan riktning. Visserligen är det också bättre ordning på primärvårdens ekonomi, men det är en följd av andra saker som gjorts. Och det viktiga för patienter och invånare, det är att de får snabbare kontakt med sin husläkare.

Samma sak i den specialiserade vården. Där har vi i vårt landsting haft det trögare (vilket delvis beror på att insatserna först sattes in i primärvården), men nu börjar vi stegvis se effekt även på väntetider till diagnos, operation och behandling.

Mot den bakgrunden blir den politiska debatten en aning förvirrad. Inte minst blir jag själv förundrad över LOs senaste utspel. Att försöka förstå vad LO, eller dess politiska gren socialdemokraterna, tycker om sjukvård är inte lätt att begripa. Tillgänglighet är nämligen något som socialdemokrater bara pratar om när de måste, annars tycks man närmast besatta av att diskutera driftformer, avkastningskrav, priset på försäljning av vårdcentraler eller någon annan fråga som i sig själv är totalt ointressanta för den patient som ställer den helt relevanta frågan: när är det min tur att få prata med en läkare?

Jag tycker det är spännande att syssla med sjukvårdspolitik, men jag har svårt att gå igång på frågor om huvudmannaskap, driftform och avkastningskrav på leverantörer. Jag jobbar hellre med de frågor som människor brukar ta upp med mig. Och då handlar det om kvalitet, väntetider och bemötande. Målet med god sjukvårdspolitik måste vara att människor blir friska och får ett bra bemötande.

I medborgarnas tjänst

Måndagen börjar med genomgång av veckans uppgifter. Idag ska den nya organisationen för barnspecialistvården hälsas välkommen. Våra kandidater till kommuner och landsting i södra delen av länet har kandidatskola och ska gnuggas i landstingsfrågor. I morgon är det diskussioner med kollegor från hela landet om hur vi kan förbättra användningen av IT i vården. Uppsala ligger i framkant med bland annat journaler på nätet. På onsdag är det Skandionklinikens ledning och möte med partiledningen och företrädare för kommuner och landsting.
På torsdag träffar jag tillsammmans med Börje Wennberg (S) Sjukhusläkarföreningen på Akademiska sjukhuset för att lyssna till deras synpunkter och berätta vad vi vill göra med sjukvården i länet. Innan dess är det diskussion om hur ett avtal ska se ut mellan staten och de landsting som driver universitetssjukhus. Och på fredag är det, förutom en del annat, dags att gratulera nya doktorer på Uppsala universitet. 22 av dem har doktorerat vid den medicinska fakulteten.

En hel del möten, som synes. Men den här veckan, som alla andra, lär också innehålla en hel del samtal, mail och kontakter via sociala medier om både det ena och det andra. Det är många som hör av sig med både synpunkter och erfarenheter om vården, och det är bra. Det behövs mer - mycket mer - samtal om hur vården fungerar mellan oss som är verksamma som landstingspolitker och våra uppdragsgivare. Redan som det är går det knappast en dag utan sådana kontakter. Men de kan alltid bli ännu fler.

Idag skriver Hans Jäderlund från Uppsala och frågar efter de olika partiernas idéer och visioner för vården. Det bästa sättet att få reda på vad vi moderater tycker, och vad vi gör, är att ta kontakt med någon av oss. Även om veckan innebär ett eller annat möte, så finns det alltid en stund för sådana samtal. Det är rent av den roligaste delen av vårt uppdrag i landstinget.

Materialism eller medmänsklighet

Det blir allt tydligare att skiljelinjen, och konflikten, i sjukvårdspolitiken handlar om olika syn på valfrihet, mångfald och öppenhet för fler vårdgivare. Men det räcker inte att bara diskutera om de olika politiska alternativen gillar patientens möjlighet att välja. En viktig del av synen på frågan handlar om varför det är viktigt med valfrihet och mångfald.

En av de frågor där det inte finns några olika synsätt mellan olika politiska alternativ är betydelsen av god kvalitet. Alla tycker det är viktigt att vården är bra - men det finns faktiskt märkbara och tänkvärda skillnader i synen på vad begreppet kvalitet faktiskt innebär.

Man kan, om man vill, nöja sig med den rent medicinska kvalitén. Den är tydlig, och lätt att mäta. Genom att följa upp faktorer som överlevnad, komplikationer eller vårddygn får man en bra bild av vårdens kvalitet.

Men i nästan alla valsituationer finns det fler värden än de rent materiella. Det gäller inte minst inom sjukvården. Utöver de rent materiella värdena (som har en tendens av vara populära som kvalitetsfaktorer hos dem som är skeptiska till valfrihet och mpngfald), så är det också viktigt att ta fasta på de mer medmänskliga faktorerna. Dit hör bemötande, delaktighet, patientmedverkan och andra "mjuka" faktorer som innehåller allt från upplevelsen av maten på sjukhus till städning och inredning.

När internationella jämförelser rankar olika sjukvårdssystem, så har den svenska sjukvården länge hamnat högst när det gäller de rent medicinska faktorerna. Däremot blir betyget sämre för mjuka värden. Svensk sjukvård är alltså bättre på det rent materiella än på det mer medmänskliga. Det gäller också, i hög grad, i vårt landsting.

Här finns alltså klara möjligheter till rejäl förbättring. Det räcker inte längre att lova patienter att de får en bra medicinsk behandling. Vården måste bli bättre på det som handlar om medmänsklighet och omtanke. Här finns mycket att lära av de fristående vårdgivare som har förstått att delaktigheten och deltagandet är en förutsättning i en sjukvård där patienten kan välja mellan olika alternativ.

Det ska vi arbeta mera med under åren som kommer. Det behövs, om svensk sjukvård ska stanna kvar i den absoluta världstoppen. För sjukvården handlar om mer än att bota och lindra. Den som kommer i kontakt med vården har rätt att ställa större krav.

Intressanta samband

Kvällens inlägg är lite speciellt. Det är ett led i en debatt på Facebook, som är tillräckligt intressant för att föra vidare här på bloggen.

Vänsterpartiets gruppledare i Knivsta, Christer Johansson heter han, har gett sig in i sjukvårdspolitisk debatt. Det sla genast sägas att Christer är en klok vänsterpartist med tänkvärda idéer om kommunala frågor i Knivsta. Men när det kommer till sjukvård är saken lite annorlunda.

I ett inlägg om det här med privatiseringar och vinster i vården skriver Christer nämligen så här:

• 

  Christer Johansson Jag tror inte att någon läkare utför ett ingrepp som de vet är verkningslöst. Men en ortoped har sin tro på vad som fungerar medan en sjukgymnast kan ha en annan och en medicinläkare en tredje.
  Mer forskning och samarbete före vinstutag i vården, är vad jag vill se.

Det är ett uttalande som det finns anledning att granska lite. Christer är alltså inte verksami landstingspolitiken, men han är en ledande företrädare för sitt parti - och bör veta att det bra att man kollar fakta innan man uttalar sig.

Låt oss alltså faktakolla lite vad Christer skriver.
Socialstyrelsen följer svensk sjukvård noga. Bland annat ger man ut riktlinjer för hur vården ska bedrivas och följer upp hur vården fungerar. Det ska på en gång sägas att svensk sjukvård i grunden är bra - men också att den hela tiden blir allt bättre. Denna ständiga förbättring innebär också att det kommer fram nya rön om hur vården kan bedrivas på bästa sätt. Det gör att behandlingsmetoder utvecklas - och därmed att vård som var effektiv och ändamålsenlig för några år sedan kan vara omodern idag.
Det är också exakt det socialstyrelsen har sett och definierat. Det finns behandlingsmetoder i svensk sjukvård som har ersatts av nya och som behöver mönstras ut. Det sker löpande, och det sker därför att vi numera har en allt mer effektiv uppföljning av svensk sjukvård.
Men om man hårddrar lite, så är det faktiskt som Christer tror att det INTE är. Det finns läkare som fortfarande använder behandlingsmetoder som borde mönstras ut. Om det sker avsiktligt, mot bättre vetande eller av okunskap om senaste rön i den medicinska utvecklingen kan man diskutera. Men det finns tveklöst behandlingar som utförs trots vetenskapliga belägg för att de inte är effektiva.

När det gäller sambandet mellan forskning och privata vårdgiare är det än värre. Christer Johansson vet helt enkelt inte vad han pratar om.

Landstinget i Uppsala län satsar mer än något annat landsting, räknat per invånare, på medicinsk forskning.  Det beror inte bara på att vi driver ett stort och ledande universitetssjukhus, utan minst lika mycket på att vi har en politisk ledning som prioriterar forskning och utveckling. Mest i landet, alltså. Samtidigt har vi en mycket öppen inställning till nya initiativ och till andra vårdgivare än landstinget självt.

För övrigt är det just forskningen som driver fram nya behandlingsmetoder - och därmed gör att gamla metoder behöver mönstras ut.

Det landsting som satsar mest på forskning är alltså också mest öppet för externa vårdgivare, och för utveckling och förnyelse av vården. Både forskningen och de privara vårdgivarna bidrar till att utveckla sjukvården och leder till att vården blir bättre och mer effektiv. Det är per definition mer än man kan säga om den politik som Christer Johansson och hans parti driver.

Hälsa och habilitering

Vid årsskiftet fick landstinget en ny förvaltning. Hälsa och habilitering har flera viktiga uppgifter. Genom att lägga samman ett antal verksamheter som hör ihop och har samma målgrupper skapas bättre möjligheter att ge bästa möjliga vård och omsorg till dem som behöver.

De flesta som kommer i kontakt med vården gör det via vårdcentraler eller sjukhus. Men det finns också patienter och brukare som behöver andra kontaktvägar. Det gäller människor med funktionshinder eller särskilda behov, äldre och människor som kommer till vårt land med en bakgrund som ställer särskilda krav på vården.

Tidigare har dessa uppgifter varit splittrade, och de verksamheter som haft ansvaret har haft en splittrad organisation. Nu är möjligheterna till samverkan inom landstinget och med andra aktörer (till exempel kommunerna) har alla förutsättningar att bli riktigt bra.

Det har varit en krävande uppgift för dem som varit berörda att forma den nya förvaltningen, men resultatet verkar ha varit väl värt mödan. Idag har jag haft tillfälle att prata med många av dem som kommer att arbeta med den nya verksamheten. Det har varit riktigt inspirerande. Arbetsglädjen och lusten att ta itu med nya utmaningar var påtaglig. Det bådar gott inför kommande år.

Framtidens sjukvård

Är väldigt glad för att Radio Uppland berättar om forskningsprojektet EpiHealth. Det är roligt av två olika anledningar.


Den första, och viktigaste anledningen, är naturligtvis att det är ett spännande forskningsprojekt som visar en del av vart medicinen är på väg. Det kan låta skrämmande, men vi närmar oss den dag då det faktiskt går att förutse olika sjukdomar. Men det innebär också att vi i samma takt kan lära oss att förebygga och tidigt upptäcka olika tillstånd som därmed kan behandlas mycket snabbare - och därmed effektivare.


Därmed kommer sjukvården självklart att förändras. det blir ännu mindre viktigt att bli inlagd i en sjukhussäng, och i stället ännu viktigare med olika former av tidiga diagnoser, tester (som man säkerligen också kommer att kunna utföra själv) och screening, det vill säga att man i förebyggande syfte söker efter riskfaktorer. Mammografi är ett exempel på screening.


Den här utvecklingen av sjukvården är viktig att bejaka, men den kan vara svårt att förstå. Vi är vana vid att vårdens trygghetsfaktorer kan räknas i vårdplatser och anta anställda. Framtidens sjukvård kommer att behöva både vårdpersonal (därför arbetar vårt landsting intensivt med arbetsgivarfrågor)och lokaler (det är därför vi bygger Framtidens Akademiska). Men minst lika viktigt kommer att vara att ha en bra organisation för uppsökande och förebyggande insatser.


Det är också glädjande att se den positiva berättelsen om framtidens sjukvård. Jag tror det är viktigt att vi som är ansvariga för sjukvården kan bli bättre på att berätta vad det är som händer med vården utveckling. Det ställer krav på oss politiker, men medierna har också en intressant roll. Reportage som detta betyder mycket för att människor ska kunna förstå hur framtidens sjukvård utvecklas. Och det är roligt!

Personal att hýra

Idag har vi kunnat ta del av rapportering i media, som handlar om kostnader för inhyra läkare. I radions morgonsändningar beskrevs läget som att "landstinget inte lyckas kapa hyrläkarkostnader". Och det låter ju inte bra.

Hur ser det då ut i Uppsala län? Det framgår ganska tydligt av grafiken här nedanför. Av de 17 landsting som redovisas har Uppsala län den näst lägsta kostnaden för hyrläkare. Det enda landsting, vars kostnad är lägre, är Gotland - med en sjättedel av befolkningen i Uppsala län. Tre landsting (Skåne, Östergötland och Stockholm) har lägre kostnad per invånare.

Vad radion menar med att Uppsala län - som alltså redan har låga kostnader för hyrläkare - inte "lyckats kapa" sina kostnader är oklart. Kostnaden har nämligen sjunkit - och någon reflektion kan

också göras över vad inhyrd personal används till.

Hyrläkarna används för att komplettera den arbetsinsats som landstingets anställda läkare utför. Ingen tycker det är bra att personal behöver hyras in - men det är ibland nödvändigt för att korta väntetider och slippa låta människor i behov av sjukvård vänta.

I vårt landsting används inhyra läkare nästan uteslutande inom två verksamheter. Det är primärvården och psykiatrin. Det är dessutom områden där vi under ganska lång tid har plågats av långa väntetider. de långa väntetiderna är nu mycket kortare, och både barn- och ungdomspsykiatrin och primärvården klarar nu vårdgarantin.

Hyrläkare är ingen bra lösning, men det är bättre att hyra in personal än att låta patienter vänta på vård. Att vårt landsting dessutom har låga kostnader för inhyrning av personal (även sjuksköterskor).

Sist men inte minst tycker jag att Lina Nordquist (FP) svarade väldigt bra när radion intervjuade henne. Men jag undrar varför lyssnarna i vårt län inte kunde få del av fakta när det gäller kostnaderna för hyrläkare jämfört med andra landsting.

Normaltillstånd i vården

"Men vården kan ju inte fungera något vidare. Det skrivs ju så mycket negativt".

Det är ett påstående som jag mött mer än en gång, och i olika sammanhang. De många berättelserna i media om väntetider, brist på vårdplatser, dåligt bemötande och felbehandlingar gör att människor får en bild av vården som en verksamhet i kris. Jag har förresten skrivit om det förut.

Sanningen är att det tveklöst förekommer saker som inte är bra i svensk sjukvård. Väntetiderna är för långa även om de blir kortare. Det händer att patienter nekas plats på en vårdavdelning (av många olika skäl). Och det förekommer definitivt både felbehandlingar och brister i bemötandet.

Men när det i en konversation på Facebook dök upp en riktigt solskenshistoria om hur vården fungerar när den är som bäst, och en kommentar handlade just om alla negativa skriverier, så tänkte jag ta upp tråden en gång till.Den finns nämligen skäl till att media hellre skriver om det som inte fungerar, och det är dessutom bra att de gör det - faktiskt.

Media rapporterar nämligen om sådant som avviker från det normala. Det finns ingen anledning att skriva att Akademiska sjukhuset genomfört hindra komplikationsfria förlossningar, eller att ambulansen snabbt och problemfritt åkte och hämtade en patient och körde vederbörande till akutmottagningen för snabb och korrekt vård. Det finns inga skäl att berätta om ett hundratal lyckade operationer, tusentals besök hos huläkaren eller tiotusentals samtal till sjukvårdrådgivningen. Eller att bussar och tåg avgår i tid, och kommer fram enligt tidtabell.

Det händer nämligen varje dag.

Media skriver inte heller om massor av andra vardagliga företeelser. Däremot skriver de om mord, misshandel, rån och villainbrott. Det betyder inte att vi i varje ögonblick behöver gå omkring och vara rädda för våldsmän eller inbrottstjuvar, men det skadar kanske inte att vara lite försiktig.

Jag kan rent av lugna läsaren. Oacceptabla väntetider, platsbrist och felbehandlingar är inte det normala i svensk sjukvård. Det normala är ett lugnt och professionellt omhändertagande som till råga på allt är ett led i en sjukvård som är bäst i världen. Däremot förekommer brister, och de bristerna ska naturligtvis rättas till. Det är också därför en av de saker som vi kan läsa om i tidningen ibland är när vårdgivare själva anmäler fel och brister (enligt Lex Maria). Det gör man för att lära av misstagen, och för att rätta till dem.


Den som inte är nöjd med den vård man får ska alltid anmäla det. I regel är det bästa att vända sig till patientnämnden. Den som är nöjd kan naturligtvis också höra av sig, exempelvis direkt till vården eller till oss som är förtroendevalda. Det viktiga är att vara medveten om att kvalitén i vården i regel är bra, men att den också alltid kan bli ännu bättre. Det jobbar vi på. Varje dag.

Tro't om du vill

Krigets första offer är sanningen, heter det ju. Det offret har nog redan fallit i den valrörelse som nu är i full gång. De sociala medierna har vid det här laget redan en tid varit ett prima exempel på hur sant det i sin tur är.

Det är lätt att gå vilse i de sociala mediernas djungel av missförstånd, satir, rena falsarier och mer eller mindre äkta "avslöjanden". Saken blir knappast enklare av att även etablerade medier (som emellanåt av någon anledning kallas för "gammelmedia") går i fällan.

Låt mig ta några få exempel.

Skrönan om Carema och vägningen av nerkissade blöjor mötte jag så sent som i går kväll på Facebook. I själva verket är det sedan länge klarlagt, att alla verksamheter som använder inkontinensskydd väger dem för att kunna använda den rätta kvalitén. Carema gjorde alltså samma sak, och av samma skäl, som offentliga äldreboenden och andra vårdinrättningar gjort i åratal. Vän av ordning måste då fråga sig om de som framhärdar med att påstå att "Carema väger kissblöjor för att spara pengar" har gått på en vandringssägen, om de mot bättre vetande tror på vad de säger - eller om de helt enkelt medvetet ljuger? Frågan är också vilket av de tre alternativen som är värst.

Ett annat aktuellt exempel handlar om hur ett medium slarvar med källkollen - och den felaktiga uppgiften sedan sprids i andra media. I helgen rapporterades om "färska siffror från SKL" som sades peka på långa väntetider till barn- och ungdomspsykiatrin. Eftersom jag själv kollar SKLs aktuella siffror för bara några dagar sedan, så blev jag lite förundrad. Jag visste också att vårt landsting låg betydligt sämre till för ett år sedan. Kunde det vara så att...?

Det kunde det. Mediet som rapporterade om nyheten först, hade använt sig av siffror ur "öppna jämförelser", som visserligen presenterades för någon månad sedan. Men de siffrorna bygger på material från i våras - vilket den journalist som först berättade om nyheten förstås hade kunnat kolla. Landstinget tipsade om felet. Någon rättelse kom inte - och ett par dagar senare plockade ett annat medium upp nyheten - utan att kolla vare sig första eller andra källan!

Jag skulle kunna te fler exempel från egen erfarenhet. Skrönor, felaktiga uppgifter och förvanskade fakta sprids regelmässigt på nätet. Om de får fäste eller inte blir intressant att följa. Det som till sist är mest intressant är ändå vem som vinner den vikigaste matchen: matchen om sanningen.

Lyssna gärna på den här söta lilla visan från 60-talet.

Så, ett tips till dig som är aktiv i samhällsdebatten: kolla gärna fakta.. Och kolla källan - även om den förefaller trovärdig. Ring eller maila den som påstås ha sagt eller gjort något; det är inte så myckets vårare än att gilla ett obelagt påstående på facebook. Och håna inte den som snubblar på en falsk uppgift. Ta det försiktigt där ute, för nästa gång kan det vara du som bommar faktakollen - om du inte redan gjort det. Tänk  på det!

Avslutar med en närmast självklar länk till denna proggklassiker.  Trevlig helg, allihop!

Ett innovativt landsting

Igår presenterade landstinget tillsammans med Uppsala kommun planera för Ulleråker. Landstinget får 1,8 miljarder för mariken som nu ska bli bosätder. Inte helt oväntat har jag redan fått både reaktioner (positiva sådana, alltid trevligt) och idéer om vad landstinget kan göra med pengarna.

Hur pengarna ska användas är i praktiken redan klart. Landstinget genomför de närmaste åren en mycket stor om- och nybyggnad av Akademiska sjukhuset. De pengar som försäljningen av Ulleråker ger, kommer därmed att gå till förnyelse och utveckling av sjukvården - vilket verkar vara exakt de som de flesta väntar sig.

Diskussioner efter beskedet om försäljning har också gett kloka synpunkter om hur landstinget kan jobba med innovation och entreprenörskap. Det ger anledning att berätta om vad landstinget  gör idag för att stimulera nytänkande och entreprenörskap.

Svaret är nämligen: en hel del, och troligen mest av alla landsting i hela Sverige (i varje fall om man räknar hur mycket som läggs per invånare). Akademiska sjukhuset ligger i flera fall i frontlinjen, både när det gäller att stimulera medarbetare att komma med nya idéer och med att hjälpa företagare med anknytning till vården att testa nya idéer och produkter.

Inom Akademiska sjukhusets FoU-enhet finns Innovation Akademiska, som består av flera verksamheter. Hit kan företag vända sig för att testa idéer och produkter av olika slag. det kan handla om allt från läkemedel och medicinteknisk utrustning till idéer som har med oganisation eller verksamhet att göra. Med hjälp av Innovation Akademiska kan ett företag som vill "hitta in i" sjukvården få hjälp med kontakter med rätt människor och på det sättet en enklare väg till att utveckla sina produkter.

En annan viktig del av innovationsarbetet handlar om att hjälpa landstingets medarbetare med att utveckla sina idéer, och i en del fall rent av göra idéer till produkter som går att sälja. Den gamla förslagslådan har utvecklats till en grundplåt för utveckling av sjukvården och - det är en del av det fina i kråksången - och möjlighet för den medarbetare som vill det att bygga upp en egen verksamhet baserat på de egna idéerna.

Som om inte det skulle räcka så finns också ett väl utvecklat system för att fånga upp och stötta företagare i olika faser, där landstinget samverkar med en rad andra aktörer för att den som behöver uppmuntran, råd och stöd, kompetensutveckling eller finansiering kan få rätt hjälp. Till de delar som ingår i detta innovationssystem fiinns Drivhuset, Uppsala Innovation Centre, ALMI, STUNS och Connect. För att nämna några. I en del av dessa verksamheter är landstinget direkt engagerade, i andra sker det genom regionförbundet, där landstinget är den i särklass största finiansiären.

Inte nog med det. I samverkan med Uppsala universitet driver landstinget UCR, Uppsala Clinical Research Center, som är en mycket viktig aktör när det käller registerforskning och kliniska prövningar -  verksamheter som i många fall är helt avgörande för att forska fram och utveckla nya läkemedel.

Landstinget i Uppsala län ligger i frontlinjen när det gäller innovation, entreprenörskap och utveckling. Möjligen har det också en del i varför det går bra för Uppsala, som kommuunstyrelsens ordförande Fredrik Ahlstedt brukar påpeka. Arbetslösheten är lägst i landet, och den så kallade life science-branschen blomstrar. Det kan ju finnas ett samband mellan den låga arbetslösheten och de satsningar som jag har berättat om här.

Allra sist: förlåt om jag skryter. men en del kommentarer det senaste dygnet pekar på att det kan behövas. Faktum är att Uppsalas innovationsmiljö har kommenterats mer i nationella media än i lokala.

Vinna-vinna

Idag har landstinget och Uppsala kommun tillsamman berättat att Uppsala kommun köper Ulleråkersområdet för drygt 1,8 miljarder kronor. Det är en bra affär för bägge parter, och en viktig pusselbit i Uppsalas utveckling.


Planer på att sälja Ulleråker har landstinget haft länge, och spekulanter har inte saknats. Vän av ordning kan fråga sig varför då landstinget inte har sålt tidigare. Det finns ett bra svar på den frågan, men det kräver också lite bakgrund.


Ulleråker är ett stort markområde, ungefär 77 hektar. Det är inte så vanligt att ett så stort markområde, dessutom i ett attraktivt läge, byter ägare. Framför allt är det inte så vanligt att en offentlig aktör (som ett landsting ju är) sitter på ett markinnehav av den kalibern - framför allt inte i ett så attraktivt läge. Därför har landstinget lagt mycket energi på att arbeta med området för att vara så säker som möjligt på hur det kan värderas.


Så länge det bedrevs psykiatrisk vård på området var en försäljning givetvis inte aktuell. Men då det nya Psykiatrins Hus började projekteras för några år sedan, så blev det också aktuellt att börja fundera på Ulleråkers framtid.


Redan då kom propåer från tänkbara köpare. Landstingets dåvarande fastighetsdirektör uppskattade 2008 värdet till "hundratals miljoner". Det var en rimlig skattning - då, och i det läge som rådde. Men den skattningen gav också anledning att börja reflektera över hur många bostäder som skulle kunna rymmas på området, och hur mycket marken där dessa bostäder i så fall skulle byggas skulle kunna vara värd, om den såldes som "byggklar mark".


Bostads- och markpolitik fungerar nämligen så, att ju mer byggklar och planerad marken är, desto  värdefullare blir den.


Alltså blev det inget av med någon försäljning. Ulleråker var då knappt ens så kallade "råmark" - eftersom en exploatering först skulle kräva rivning av uttjänta byggnader. I stället inleddes ett arbete med att bedöma möjligheterna att bebygga området - och en kalkylering av vad en sådan plan skulle tillföra i värdeökning. Det var den planen som landstinget presenterade hösten 2012.


Det landstinget alltså har gjort sedan 2008 är att bearbeta möjligheterna att utveckla Ulleråker, och därefter värderat vad ett färdigutvecklat bostadsområde skulle vara värt.


Samtidigt ska man vara klar över att exploatering av det slag som nu väntar också är förenat med vissa risker. Kommunen tar nu över dessa risker - men också möjligheten till en ytterligare värdeökning. Det senare är Uppsala kommun väl unt - och det förra får vi hoppas inte händer.


Landstinget har alltså avvaktat med att sälja för att vara säker på att göra en bra affär. Det har landstinget nu uppenbarligen gjort. Och det är en bra affär som kommer länets skattebetalare till godo. Pengarna ska investeras i toppmoderna lokaler för länets sjukvård och innebär att landstingets behov av att låna till fastighetsinvesteringar minskar. Därmed bidrar försäljningen till att stärka landstingets redan goda ekonomi ytterligare.


Det går bra för Uppsala, brukar kommunstyrelsens ordförande Fredrik Ahlstedt säga. Det har han alldeles rätt i. Det går bra även för vårt landsting, och det goda samarbetet mellan kommun och landsting manifesterades idag ytterligare. Dagens överenskommelse om Ulleråker är en riktig vinna-vinna-affär. det är de affärerna som brukar vara bäst.

För det gemensamma bästa

Radio Uppland berättar idag om det samarbete som pågår för att samordna den luftburna ambulanssjukvården. Det är ett område i sjukvården där Sverige ligger efter sina grannländer, och där det finns mycket att göra gemensamt. Och det handlar inte bara om helikoptrar; även flygplan kan användas för att transportera patienter snabbt och säkert mellan olika sjukhus.

Sverige är ett land med stor yta men relativt liten befolkning. Det gör att det är viktigt att vi använder gemensamma resurser så klokt som möjligt. En trend i sjukvården är att vissa behandlingar är så dyra och avancerade att de bara kan göras på några få ställen i landet. Landstingen samarbetar redan, i Socialstyrelsens regi, för att utveckla samarbetet mellan olika delar av landet om den mest avancerade vården. Det sker i Rikssjukvårdsnämnden, där vi löpande bedömer vilka diagnoser och behandlingar som lämpar sig för att koncentreras till några få universitetssjukhus. I Uppsala har vi flera sådana verksamheter.

Med tiden har frågan om att kunna transportera patienter mellan dessa sjukhus blivit allt viktigare. Men det finns fler skäl för att använda helikoptrar och flygplan i sjukvården mer än vi redan gör. Möjligheten att snabbt komma till en skadeplats är en sådan, möjligheten att samla ihop resurser vi en större olycka är en annan.

Så länge svensk sjukvård är organiserad i 21 regioner och landsting, så är det viktigt att vi samarbetar för att ge alla invånare en så trygg och bra sjukvård som möjligt. Vi vet, genom internationella undersökningar, att svensk sjukvård håller god kvalitet. Samarbetet om luftburen sjukvård är ett av många sätt för att göra vården ännu bättre.