Jag kan verkligen rekommendera dagens ledare i DN. Den handlar förvisso om en mycket speciell nyhet - bluffen kring "nyheten" att ett vaccin kunde ge autism - men är faktiskt just så allmängiltig som ledarskribenten påpekar. I dagens intensiva och uppskruvade nyhetsflöde är det lätt att låta braskande uttryckssätt bli ett verktyg för att få uppmärksamhet.
Låt mig göra alldeles klart, att det självfallet är bra att viktiga frågor både belyses och debatteras. Men det gäller också att alla vi som är delaktiga i nyhetsflödet besinnar vilka krafter vi drar igång genom olika "utspel", uttalanden eller agendanden i andra former. Det har kanske framgått även i andra sammanhang under den senaste tiden.
Till syvende och sist är detta en fråga om trovärdighet för alla som på olika sätt är berörda och delaktiga. Som DN-ledaren påpekar, så vilar ett stort ansvar på journalister. Men vi som driver debatten i olika roller har också skäl att fundera över allt från ordval till medium och tillfälle. För att direkt citera DN: "Det sensationella har automatiskt nyhetsvärde. Någon tid att vänta på utvärderingar finns sällan." Min kommentar är att precis så är det. Följden blir att ett "utspel" snabbt kan etableras som sanning, och att sökandet efter sensation och braskande rubriker kan gå före en saklig och korrekt rapportering med därav följande sakliga och korrekta diskussion.
Mitt råd, kära läsare, är därför att alltid följa den grundregel som egentligen bör prägla all kritisk granskning. Det är att ställa sig frågan vilket syfte en sagesman har i ett visst läge. Är det att skldra den sanna, kompletta och sammansatta bilden av en händelse eller ett skeende - eller är det att med hjälp av en mer eller mindre hårdviklad utsaga få fram ett eget budskap? I påfallande många situationer, även om sagesmannen kan låta både neutral och förtroendeingivande, handlar det om det senare snarare än om det förra. Det gäller att ha det i bakhuvudet när man följer medias rapportering om olika skeenden i samhällsdebatten.
08 januari 2011
05 januari 2011
Alliansen levererar!
Kommer du ihåg valrörelsen? Vi i Alliansen lovade då ett "VIP-kort" för äldre multisjuka med stora vårdbehov. Våra politiska motståndare hånade oss och prata om "gräddfiler". Nu är en lösning på gång, och alla är mycket nöjda med utvecklingen.
Alliansen levererar, och det tänker vi fortsätta göra.
Alliansen levererar, och det tänker vi fortsätta göra.
02 januari 2011
Att göra rätt
Radio Uppland plockar idag upp en gammal nyhet som i sig är ganska tankeväckande. Det handlar om en upphandling av konst till Psykiatrins Hus. Kring offentliga upphandlingar finns en noggrant reglerande lagstiftning som är skapad just för att äkerställa att dessa upphandlingar inte sker otillbörligt. Det är mer regel än undantag att dessa upphandlingar prövas, men ganska ofta - dock inte alltid - visar det sig i slutändan att det hela har gått rätt till.
Flera av de ganska uppmärksammade upphandlingar som landstinget har gjort har också prövats på detta sätt, och de de flesta fall har landstinget fått rätt. Så också i detta fall. Med andra ord har landstinget skött upphandlingen korrekt, och någon "svågerpolitik" har helt enkelt inte förekommit. I så fall skulle nämligen upphandlingen ha fått göras om.
Offentlig upphandling är snårigt, och om det blir fel är ordern från oss politiker givetvis "gör om, och gör rätt". Lyckligtvis sker det som sagt inte särskilt ofta, och vi arbetar fortlöpande med rutiner för att upphandlingarna ska bli ännu mer rättssäkra. Däremot kan referaten kring uppnadlingar ibland ge intrycket att det görs fler fel än vad som verkligen är fallet. Och det gäller inte bara upphandlingar.
Alla kommunala beslut (och dit hör också landstingets) kan nämligen överklagas till förvaltningsrätten. När så sker, görs en prövning av om beslutet är lagligt eller inte. I en väl fungerande rättsordning är det då när domen faller som det avgörs hur det ligger till - inte när överklagandet inlämnas. Dock brukar det nästant alltid bli en viss medial uppmärksamhet kring ett överklagande, och det är då lätt att tolka detta som om något fel begåtts bara för att ett överklagande har skett - men så är alltså inte fallet.
Flera av de ganska uppmärksammade upphandlingar som landstinget har gjort har också prövats på detta sätt, och de de flesta fall har landstinget fått rätt. Så också i detta fall. Med andra ord har landstinget skött upphandlingen korrekt, och någon "svågerpolitik" har helt enkelt inte förekommit. I så fall skulle nämligen upphandlingen ha fått göras om.
Offentlig upphandling är snårigt, och om det blir fel är ordern från oss politiker givetvis "gör om, och gör rätt". Lyckligtvis sker det som sagt inte särskilt ofta, och vi arbetar fortlöpande med rutiner för att upphandlingarna ska bli ännu mer rättssäkra. Däremot kan referaten kring uppnadlingar ibland ge intrycket att det görs fler fel än vad som verkligen är fallet. Och det gäller inte bara upphandlingar.
Alla kommunala beslut (och dit hör också landstingets) kan nämligen överklagas till förvaltningsrätten. När så sker, görs en prövning av om beslutet är lagligt eller inte. I en väl fungerande rättsordning är det då när domen faller som det avgörs hur det ligger till - inte när överklagandet inlämnas. Dock brukar det nästant alltid bli en viss medial uppmärksamhet kring ett överklagande, och det är då lätt att tolka detta som om något fel begåtts bara för att ett överklagande har skett - men så är alltså inte fallet.
01 januari 2011
2011
Så har ett nytt år börjat, ett år som på flera ställen beskrivs som ett år av omvälvningar och spännande utveckling. Socialdemokraterna ska välja en ny partiledare och - kanske - hitta en politisk linje som tar partiet tillbaka till fornstora dagar. I riksdagen råder viss parlamentarisk osäkerhet, det beskrivs i vart fall så trots att det rådande läget (minoritetsregering) i stort sett varit det normala förhållandet sedan andra världskriget.
I vårt landsting är den parlamentariska situationen tydligare. Vi har en stabil majoritet bestående av de fyra allianspartierna, och vi fortsätter i stora drag den politik som inleddes efter valsegern för fyra år sedan. Det är mycket kvar att göra, hel enligt ritningarna. Det stora behov av förnyelse och renovering som vi då kunde konstatera att vårt landsting behöver är inget som man klarar av på en enda mandatperiod. Under de första fyra åren hann vi med åtskilligt, men långt ifrån allt. Överst på dagordningen står Akademiska sjukhuset, forskningen och de utvecklingsfrågor som hör ihop med detta. Men även kollektivtrafiken och länskulturen, liksom de regionala utvecklingsfrågorna, står högt på dagordningen.
I dag är således den första egentliga dagen på den nya, fyraåriga mandatperioden - och den första dagen då vi på allvar kan ta tag i de många utmaningar som väntar. Jag är glad att kunna hälsa två nya kollegor som landstingsråd, min partikamrat Nina Lagg och centerpartiets Johan Örjes, välkomna. Johan kommer att vara min vice ordförande i landstingsstyrelsen och Nina har viktiga uppgifter, bland annat i den produktionsstyrelse som har den sjukvård som landstinget bedriver i egen regi som sin huvuduppgift.
En av de saker som vi faktiskt kan konstatera att vi lyckats med är att förståelsen för Akademiska sjukhusets betydelse för tillväxten och utvecklingen i vårt län har ökat betydligt under de senaste åren. 2006 talades det sällan om sjukhuset som något annat än just som sjukhus. Idag är insikten betydligt större om vad sjukhuset betyder för näringslivet och för tillväxten i länet. Det ska vi bygga vidare på under de närmaste åren.
I vårt landsting är den parlamentariska situationen tydligare. Vi har en stabil majoritet bestående av de fyra allianspartierna, och vi fortsätter i stora drag den politik som inleddes efter valsegern för fyra år sedan. Det är mycket kvar att göra, hel enligt ritningarna. Det stora behov av förnyelse och renovering som vi då kunde konstatera att vårt landsting behöver är inget som man klarar av på en enda mandatperiod. Under de första fyra åren hann vi med åtskilligt, men långt ifrån allt. Överst på dagordningen står Akademiska sjukhuset, forskningen och de utvecklingsfrågor som hör ihop med detta. Men även kollektivtrafiken och länskulturen, liksom de regionala utvecklingsfrågorna, står högt på dagordningen.
I dag är således den första egentliga dagen på den nya, fyraåriga mandatperioden - och den första dagen då vi på allvar kan ta tag i de många utmaningar som väntar. Jag är glad att kunna hälsa två nya kollegor som landstingsråd, min partikamrat Nina Lagg och centerpartiets Johan Örjes, välkomna. Johan kommer att vara min vice ordförande i landstingsstyrelsen och Nina har viktiga uppgifter, bland annat i den produktionsstyrelse som har den sjukvård som landstinget bedriver i egen regi som sin huvuduppgift.
En av de saker som vi faktiskt kan konstatera att vi lyckats med är att förståelsen för Akademiska sjukhusets betydelse för tillväxten och utvecklingen i vårt län har ökat betydligt under de senaste åren. 2006 talades det sällan om sjukhuset som något annat än just som sjukhus. Idag är insikten betydligt större om vad sjukhuset betyder för näringslivet och för tillväxten i länet. Det ska vi bygga vidare på under de närmaste åren.
23 december 2010
God jul och gott nytt år!
2010 blev året då vi i Alliansen mötte väljarna efter fyra års arbete med att utveckla och förnya välfärden. Resultatet blev i huvudsak gott. I vårt landsting fick vi åter igen väljarnas förtroende och sitter därmed kvar. Nu väntar nya utmaningar på en lång rad områden: Akademiska sjukhuset och kollektivtrafiken är två av dem, men det finns fler.
Det vi då ska ha för ögonen är meborgarnas bästa. Landstingets viktigaste uppgifter är att svara för att alla som bor i vårt län har en så god hälsa som möjligt, och blir så väl omhändertagna som möjligt om vi blir sjuka. Till de viktiga uppgifterna hör också att se till så att vi kan bo, arbeta och leva i alla delar av länet - och att vi kan röra oss mellan arbete, skola, bostad och upplevelser av olika slag. Samt att se till så att vårt län kan fortsätta att växa och utvecklas.
Dessutom hör dessa viktiga utvecklingsområden ihop. Kollektivtrafikens uppgift är också att bidra till tillväxt och utveckling, men vi har också ett näringsliv som är nära sammanknutet med sjukvården - och ett näringsliv som växer tack vare en stark klinisk forskning.
Men för att orka behöver man ibland vila. Nu tänker jag ta några dagar med lite lägre tempo för att samla krafterna inför ett mycket spännande 2011. Det blir några dagar med familjen, med avkoppling och reflektion, med god mat och inte minst med rörelse utomhus.
Jag önskar dig som läser min blogg en riktigt god jul och gott nytt år. Glöm inte varför vi firar jul och tänk lite extra både på dina närmaste och på dem som kan behöver lte extra omtanke så här i juletid.
Det vi då ska ha för ögonen är meborgarnas bästa. Landstingets viktigaste uppgifter är att svara för att alla som bor i vårt län har en så god hälsa som möjligt, och blir så väl omhändertagna som möjligt om vi blir sjuka. Till de viktiga uppgifterna hör också att se till så att vi kan bo, arbeta och leva i alla delar av länet - och att vi kan röra oss mellan arbete, skola, bostad och upplevelser av olika slag. Samt att se till så att vårt län kan fortsätta att växa och utvecklas.
Dessutom hör dessa viktiga utvecklingsområden ihop. Kollektivtrafikens uppgift är också att bidra till tillväxt och utveckling, men vi har också ett näringsliv som är nära sammanknutet med sjukvården - och ett näringsliv som växer tack vare en stark klinisk forskning.
Men för att orka behöver man ibland vila. Nu tänker jag ta några dagar med lite lägre tempo för att samla krafterna inför ett mycket spännande 2011. Det blir några dagar med familjen, med avkoppling och reflektion, med god mat och inte minst med rörelse utomhus.
Jag önskar dig som läser min blogg en riktigt god jul och gott nytt år. Glöm inte varför vi firar jul och tänk lite extra både på dina närmaste och på dem som kan behöver lte extra omtanke så här i juletid.
22 december 2010
Kort rapport: det mesta fungerar!
Jag noterar att TV4:s Janne Nordling gör något som definitivt får betraktas som enn undantag i journalistiken: han rapporterar att något är helt normalt!
I det här fallet handlar det om att ortopedakuten (om man ska vara riktigt nogräknad finns det numera två) klarar snön och halkan ovanligt bra. Det ger, som sagt, skäl att påpeka att det mesta fungerar som det ska för det mesta. Det som normalt rapporteras i media är ju det som inte fungerar - inte det som fungerar bra.
Det gäller att ha detta i minnet, annars är det lätt att tro att tågen aldrig går, att det alltid är kris överallt i vården och att de flesta elever lämnar skolan med goda kunskaper. Men tidningar, radio och TV berättar lyckligtvis (?) inte om tåg som går i tid, om lyckade operationer, om den väl fungerande vardagen. Och så vidare.
Bra eller dåligt? Tja, i grunden är det faktiskt bra. Medias uppgift är att spegla nyheter och att göra det utifrån ett allmänintresse. Då är också den enda rimliga innebörden att allt det "elände" som emellanåt skildras är det som avviker från det normala. med andra ord kan vi alla vara hyggligt lugna så länge olika kriser och stormar referereras. Det är ju belägg för att det handlar om en avvikelse från det normala.
I det här fallet handlar det om att ortopedakuten (om man ska vara riktigt nogräknad finns det numera två) klarar snön och halkan ovanligt bra. Det ger, som sagt, skäl att påpeka att det mesta fungerar som det ska för det mesta. Det som normalt rapporteras i media är ju det som inte fungerar - inte det som fungerar bra.
Det gäller att ha detta i minnet, annars är det lätt att tro att tågen aldrig går, att det alltid är kris överallt i vården och att de flesta elever lämnar skolan med goda kunskaper. Men tidningar, radio och TV berättar lyckligtvis (?) inte om tåg som går i tid, om lyckade operationer, om den väl fungerande vardagen. Och så vidare.
Bra eller dåligt? Tja, i grunden är det faktiskt bra. Medias uppgift är att spegla nyheter och att göra det utifrån ett allmänintresse. Då är också den enda rimliga innebörden att allt det "elände" som emellanåt skildras är det som avviker från det normala. med andra ord kan vi alla vara hyggligt lugna så länge olika kriser och stormar referereras. Det är ju belägg för att det handlar om en avvikelse från det normala.
En ropande röst...
Tydligen är det synd om Uppsalademokraten. Väldigt synd. Tidningen har inte tillräckligt många prenumeranter, och ny riskerar presstödet att ryka. Det skulle, enligt tidningen själv och en och annan supporter, att vara väldigt trist efter som "en viktig röst i den lokala presskören" skulle tystna.
Om så är fallet kan man sannerligen diskutera. Uppsalademokraten ägnar sig nämligen i ganska begränsad utsträckning åt riktig journalistik och destor mer åt att inte bara vara en liten aning kritisk mot makthavare eller grävande efter spännande fakta. Uppsalademokraten är inget annat än ett organ för att ge den rödgröna oppositionen röst på såväl ledar- som nyhetsplats.
Skälet till att Uppsalademokraten inte blivit någon succé på mediamarknaden är således enkelt. Den behövs inte som "ännu en röst" eftersom de medier som i övrigt finns att tillgå gör det jobb som behövs. Den behövs möjligen som en megafon för en politisk rörelse - men det är faktiskt inte ett allmänintresse.
Möjligheterna för Uppsalademokraten att överleva bygger förhoppningsvis inte på om tidningen får presstöd eller inte, utan på om det finns tillräckligt många socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister som vill gynna tidningen. Och möjligen om det finns andra som vill läsa om vänsterns syn på diverser lokala frågor. Ett annat alternativ är givetvis att även Uppsalademokraten gör som alla andra medier (utöver public service-media), nämligen att skapa en så attraktiv produkt att människor vill läsa den och annonsera i den.
Om så är fallet kan man sannerligen diskutera. Uppsalademokraten ägnar sig nämligen i ganska begränsad utsträckning åt riktig journalistik och destor mer åt att inte bara vara en liten aning kritisk mot makthavare eller grävande efter spännande fakta. Uppsalademokraten är inget annat än ett organ för att ge den rödgröna oppositionen röst på såväl ledar- som nyhetsplats.
Skälet till att Uppsalademokraten inte blivit någon succé på mediamarknaden är således enkelt. Den behövs inte som "ännu en röst" eftersom de medier som i övrigt finns att tillgå gör det jobb som behövs. Den behövs möjligen som en megafon för en politisk rörelse - men det är faktiskt inte ett allmänintresse.
Möjligheterna för Uppsalademokraten att överleva bygger förhoppningsvis inte på om tidningen får presstöd eller inte, utan på om det finns tillräckligt många socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister som vill gynna tidningen. Och möjligen om det finns andra som vill läsa om vänsterns syn på diverser lokala frågor. Ett annat alternativ är givetvis att även Uppsalademokraten gör som alla andra medier (utöver public service-media), nämligen att skapa en så attraktiv produkt att människor vill läsa den och annonsera i den.
21 december 2010
Det grejar vi!
Nästan varje dag ställs vi i landstingsmajoriteten inför problem och utmaningar av de mest skilda slag - allt från den höga kostnadsutvecklingen på Akademiska till frågor om tillgång till parkeringsplatser. Vi får frågor och krav på lösningar som handlar om mammografin, om väntetider, om bemötande och massor av annat.
Efter de fyra år som gått sedan vi vann valet 2006, och med den planering vi nu gör för de kommande åren, kan vi med gott samvete säga: det löser vi!
När vi går igenom de år som passerat sedan valsegern 2006 kan vi nämligen konstatera att det är just det vi gjort. Vi har, för att ta några exempel, bemästrat landstingets dåliga ekonomi, förbättrat tillgängligheten i primärvården, slutit avtal med samtliga landsting i sjukvårdsregionen, infört en ny ersättningsmodell för primärvård och - för att fylla på med en lite mindre fråga - hanterat den olagliga ockupationen av lokaler på Ulleråkersområdet i våras.
Under åren som kommer har vi gott som utmaningar att hantera, eller problem att lösa om man vill så. och eftersom vi har löst de problem som hittills dykt upp; varför skulle vi inte kunna lösa de som ligger framför oss? Att en del av dem varit "långbänkar" som pågått i åratal gör ingen skillnad. Tvärtom är det så mycket mer angeläget att lösa de gamla och ingrodda problemen.
I grunden handlar detta om en insikt om att det som beskrivs som problem, och därmed kräver en lösning, är just det som vi politiker fått väljarnas förtroende att hantera. Då gälelr det att hitta en lösning, och helst av allt en lösning som gör att problemet inte återkommer. det är så vi stegvis både förbättrar och utvecklar vårt landsting, och det ska vi fortsätta med i några år till.
Därför längtar jag på sätt och vis till valet 2014, när vi än en gång ska möta väljarna och redovisa vad vi har åstadkommit. Men lika mycket är jag angagerade i vardagen, för det finns nya utmaningar att ta ansvar för redan idag. det är i själva verket en del av tjusningen med att ha fått väljarnas förtroende.
Efter de fyra år som gått sedan vi vann valet 2006, och med den planering vi nu gör för de kommande åren, kan vi med gott samvete säga: det löser vi!
När vi går igenom de år som passerat sedan valsegern 2006 kan vi nämligen konstatera att det är just det vi gjort. Vi har, för att ta några exempel, bemästrat landstingets dåliga ekonomi, förbättrat tillgängligheten i primärvården, slutit avtal med samtliga landsting i sjukvårdsregionen, infört en ny ersättningsmodell för primärvård och - för att fylla på med en lite mindre fråga - hanterat den olagliga ockupationen av lokaler på Ulleråkersområdet i våras.
Under åren som kommer har vi gott som utmaningar att hantera, eller problem att lösa om man vill så. och eftersom vi har löst de problem som hittills dykt upp; varför skulle vi inte kunna lösa de som ligger framför oss? Att en del av dem varit "långbänkar" som pågått i åratal gör ingen skillnad. Tvärtom är det så mycket mer angeläget att lösa de gamla och ingrodda problemen.
I grunden handlar detta om en insikt om att det som beskrivs som problem, och därmed kräver en lösning, är just det som vi politiker fått väljarnas förtroende att hantera. Då gälelr det att hitta en lösning, och helst av allt en lösning som gör att problemet inte återkommer. det är så vi stegvis både förbättrar och utvecklar vårt landsting, och det ska vi fortsätta med i några år till.
Därför längtar jag på sätt och vis till valet 2014, när vi än en gång ska möta väljarna och redovisa vad vi har åstadkommit. Men lika mycket är jag angagerade i vardagen, för det finns nya utmaningar att ta ansvar för redan idag. det är i själva verket en del av tjusningen med att ha fått väljarnas förtroende.
19 december 2010
Det finns en viktig skillnad
Wikileaks publiceringar av dokument från diverse offentliga organs sekretessbelagda databaser sägs vara ett sätt att främja demokratin. Så kan man kanske se på saken, men det skadar kanske inte att även Wikileaks och deras syften undergår någon liten granskning.
Låt oss därför fundera ett ögonblick över från vilka länder dokumenten kommer - och inte kommer.
En mycket betydande del av det material som publicerats kommer givetvis från USA. Ett land som naturligtvis måste bevakas, för detta land dryper ju av onska och diktatur. Eller?
Desto färre är dokumenten från länder som Zimbabwe, Venezuela, Iran eller Nordkorea. Varför då?
Det finns faktiskt en anledning till att Assange och hans kollegor inte intresserar sig för dessa, och åtskilliga andra, länder. De låter sig nämligen inte påverkas av metoder som dessa - av ett synnerligen enkelt och ganska intressant skäl. Det är att de uppräknade länderna, och åtskilliga fler, inte ens med bästa vilja kan räknas till demokratiernas skara.
I USA, Sverige, Nederländerna och ytterligare ett antal länder går makthavare däremot att påverka. Och påverkan kan leda till att makthavare får lämna sina ämbeten. Det är liksom en viktig del av meningen med demokratin.
Men just därför hör i alla fall jag till dem som hellre hyllar demokratin, med alla dess skavanker, än jag hyllar länder som de ovan nämnda. Och därför är George W Bush eller rent av Berlusconi med mycket god marginal att föredra framför Castro, Chavez eller Mugabe.
Låt oss därför fundera ett ögonblick över från vilka länder dokumenten kommer - och inte kommer.
En mycket betydande del av det material som publicerats kommer givetvis från USA. Ett land som naturligtvis måste bevakas, för detta land dryper ju av onska och diktatur. Eller?
Desto färre är dokumenten från länder som Zimbabwe, Venezuela, Iran eller Nordkorea. Varför då?
Det finns faktiskt en anledning till att Assange och hans kollegor inte intresserar sig för dessa, och åtskilliga andra, länder. De låter sig nämligen inte påverkas av metoder som dessa - av ett synnerligen enkelt och ganska intressant skäl. Det är att de uppräknade länderna, och åtskilliga fler, inte ens med bästa vilja kan räknas till demokratiernas skara.
I USA, Sverige, Nederländerna och ytterligare ett antal länder går makthavare däremot att påverka. Och påverkan kan leda till att makthavare får lämna sina ämbeten. Det är liksom en viktig del av meningen med demokratin.
Men just därför hör i alla fall jag till dem som hellre hyllar demokratin, med alla dess skavanker, än jag hyllar länder som de ovan nämnda. Och därför är George W Bush eller rent av Berlusconi med mycket god marginal att föredra framför Castro, Chavez eller Mugabe.
18 december 2010
Kortare väntetider - bra!
Svenska Dagbladet och Upsala Nya Tidning, liksom många andra medier, uppmärksammar idag att kraven på vårdgaranti ska skärpas. Det är väldigt bra. De länga väntetiderna, de små möjligheterna att välja vårdgivare och den begränsade makten för patienten är en brist i den annars mycket väl fungerande svenska sjukvårdsmodellen.
Utgångspunkten, menar socialministern, är att "skärpa kraven på landstingen". Jag förstår vad han menar, och delar det han säger. Men det finns ändå en viktig sak som behöver påpekas; här ligger nämligen ännu en brist i vår förträffliga sjukvårdsmodell. Landstingen är idag, i allt väsentligt, både kravställare och dominerande producenter av hälso- och sjukvård. Kanske ligger där också en viktig del av problemet. Ökad mångfald och större valmöjligheter för patienten är viktiga led i att nå det som socialminister Göran Hägglund strävar efter. I vårt landsting har vi dragit dessa erfarenheter och ser fördelarna med en ökad mångfald av vårdgivare. Men det som hitills gjorts räcker inte.
¨Långa väntetider i vården beskrivs ibland som någonting närmast nödvändigt, och som en form av mer eller mindre dold prioritering. På senare tid har kampen mot allt för långa köer och väntetider också beskrivits som ledande till att grundsatsen om vård till alla efter behov och oavsett betalningsförmåga skulle äventryas. Givetvis är detta rent nys. Den som har god ekonomi kan alltid "betala sig förbi" köerna, just därför måste vi som vårdpolitiker ständigt ha blåslampan på i kampen för kortare väntetider och köer.
Ökad mångfald leder dessutom till större effektivitet och bättre användning av de resurser som med skattemedel tillförs vården. Även detta leder till ökad rättvisa och dessutom till att fler accepterar den sjukvårdsmodell vi alla vill - eller i alla fall säger oss vilja - värna.
Jag tror starkt på svensk sjukvård. Just därför tror jag att regeringen är på rätt väg. Vi som är ansvariga i landstingen ska slå in på samma väg. Vårdköerna ska kortas, punkt slut. Den som väntar på vård väntar fortfarande för länge.
Utgångspunkten, menar socialministern, är att "skärpa kraven på landstingen". Jag förstår vad han menar, och delar det han säger. Men det finns ändå en viktig sak som behöver påpekas; här ligger nämligen ännu en brist i vår förträffliga sjukvårdsmodell. Landstingen är idag, i allt väsentligt, både kravställare och dominerande producenter av hälso- och sjukvård. Kanske ligger där också en viktig del av problemet. Ökad mångfald och större valmöjligheter för patienten är viktiga led i att nå det som socialminister Göran Hägglund strävar efter. I vårt landsting har vi dragit dessa erfarenheter och ser fördelarna med en ökad mångfald av vårdgivare. Men det som hitills gjorts räcker inte.
¨Långa väntetider i vården beskrivs ibland som någonting närmast nödvändigt, och som en form av mer eller mindre dold prioritering. På senare tid har kampen mot allt för långa köer och väntetider också beskrivits som ledande till att grundsatsen om vård till alla efter behov och oavsett betalningsförmåga skulle äventryas. Givetvis är detta rent nys. Den som har god ekonomi kan alltid "betala sig förbi" köerna, just därför måste vi som vårdpolitiker ständigt ha blåslampan på i kampen för kortare väntetider och köer.
Ökad mångfald leder dessutom till större effektivitet och bättre användning av de resurser som med skattemedel tillförs vården. Även detta leder till ökad rättvisa och dessutom till att fler accepterar den sjukvårdsmodell vi alla vill - eller i alla fall säger oss vilja - värna.
Jag tror starkt på svensk sjukvård. Just därför tror jag att regeringen är på rätt väg. Vi som är ansvariga i landstingen ska slå in på samma väg. Vårdköerna ska kortas, punkt slut. Den som väntar på vård väntar fortfarande för länge.
17 december 2010
En fast kurs för Akademiska sjukhuset
Tillsammans med mina kollegor i Alliansen skriver jag idag i UNT om framtiden för Akademiska sjukhuset. Artikeln kan du läsa här. Det är en artikel som andas framtidstro, och det finns det fog för. Så sent som igår torsdag deltog jag i ett sammanträde med rikssjukvårdsnämnden och fick ytterligare belägg för Akademiskas starka ställning i sjukvårds-Sverige.
Men om Akademiska ska behålla sin ledande position så räcker det inte med att vila på lagrarna. Tvärtom krävs krafttag för att flytta fram positionerna på en rad viktiga områden. Det, i sin tur, kräver att sjukhuset får ett tydligt uppdrag som går ut på att allting inte kan göras på ett och samma sjukhus. Inget av de andra ledande universitetssjukhusen är organiserat på det sättet, och det är nu hög tid att vi lotsar Akademiska i samma riktning. En hel del bassjukvård kommer även i framtiden att utföras på Akademiska sjukhuset -men den volym bassjukvård som ska utföras där ska avgöras av behovet utifrån den uttalade ambitionen att verkligen vara ledande i landet.
En sådan strategi förutsätter också att sjukhusets verkliga framgångsområden definieras och görs tydliga. Då bör det sägas att dessa framgångsområden än många och räcker långt för att hålla sjukhuset på en ledande nivå. Men lika lite som andra, motsvarande sjukhus är Akademiska sjukhuset bärt på allt.
Riktningen och visionen är alltså utstakad. Strategin för att uppnå detta låter sig inte formas i en handvändning, och kan inte beskrivas i en debattartikel. Det arbete som nu väntar handlar om att förvandla visionen till en hållbar och fungerande verklighet. Det är ett arbete som måste ske på många nivåer och involvera alla medarbetare. Men den politiska viljeinriktningen finns väl fastlagd. Det är en viktig grund för det fortsatta arbetet. Vi i Alliansen är stolta över vårt sjukhus och använder inte begrepp som "fritt fall" eller "sjunkande skepp" när vi talar om det. Vi tror inte heller att sjukhuset är "hotat" bara för att tuffa utmaningar väntar.
Ledarskap handlar bland mycket annat om att lägga en grund för handling och framtidstro. Det är därför vi lägger fast kursen på det sätt vi gör. Gnälla, hota och klaga får andra göra - men det passar inte för en stark och hållbar framtidsvision.
Men om Akademiska ska behålla sin ledande position så räcker det inte med att vila på lagrarna. Tvärtom krävs krafttag för att flytta fram positionerna på en rad viktiga områden. Det, i sin tur, kräver att sjukhuset får ett tydligt uppdrag som går ut på att allting inte kan göras på ett och samma sjukhus. Inget av de andra ledande universitetssjukhusen är organiserat på det sättet, och det är nu hög tid att vi lotsar Akademiska i samma riktning. En hel del bassjukvård kommer även i framtiden att utföras på Akademiska sjukhuset -men den volym bassjukvård som ska utföras där ska avgöras av behovet utifrån den uttalade ambitionen att verkligen vara ledande i landet.
En sådan strategi förutsätter också att sjukhusets verkliga framgångsområden definieras och görs tydliga. Då bör det sägas att dessa framgångsområden än många och räcker långt för att hålla sjukhuset på en ledande nivå. Men lika lite som andra, motsvarande sjukhus är Akademiska sjukhuset bärt på allt.
Riktningen och visionen är alltså utstakad. Strategin för att uppnå detta låter sig inte formas i en handvändning, och kan inte beskrivas i en debattartikel. Det arbete som nu väntar handlar om att förvandla visionen till en hållbar och fungerande verklighet. Det är ett arbete som måste ske på många nivåer och involvera alla medarbetare. Men den politiska viljeinriktningen finns väl fastlagd. Det är en viktig grund för det fortsatta arbetet. Vi i Alliansen är stolta över vårt sjukhus och använder inte begrepp som "fritt fall" eller "sjunkande skepp" när vi talar om det. Vi tror inte heller att sjukhuset är "hotat" bara för att tuffa utmaningar väntar.
Ledarskap handlar bland mycket annat om att lägga en grund för handling och framtidstro. Det är därför vi lägger fast kursen på det sätt vi gör. Gnälla, hota och klaga får andra göra - men det passar inte för en stark och hållbar framtidsvision.
15 december 2010
I fritt fall?
Den som är satt i skuld är som bekant inte fri. I vårt landsting är det numera god ordning på ekonomin, vilket tydligt belyses av den nationella ekonomirapport som igår presenterades av Sveriges Kommuner och landsting. Rapporten kan du ladda ner och läsa här.
Påstående om att vårt landstings ekonomi skulle vara i "fritt fall" är alltså direkt felaktiga och beror antingen på bristande kunskaper om verkliga förhållanden eller på rena osakligheter i argumentationen.
En trygg och stabil ekonomi är inte ett hot mot en trygg och väl fungerande verksamhet i välfärdens kärna. Det är tvärtom en förutsättning! Det är också den stabila och goda ekonomin som gör att vi detta år kan göra viktiga satsningar på alla kärnverksamheter i landstinget. Både hälso- och sjukvård, kollektivtrafik, kultur och regionala utvecklingsfrågor får tillskott i årets budget. Det kan vi göra därför att vi har ordning och reda på landstingets ekonomi.
Den goda ordningen kommer att bestå, så länge Alliansen har makten i vårt landsting. Det är ett löfte, grundat på den goda ordning vi haft sedan vi fick förtroendet 2006.
Påstående om att vårt landstings ekonomi skulle vara i "fritt fall" är alltså direkt felaktiga och beror antingen på bristande kunskaper om verkliga förhållanden eller på rena osakligheter i argumentationen.
En trygg och stabil ekonomi är inte ett hot mot en trygg och väl fungerande verksamhet i välfärdens kärna. Det är tvärtom en förutsättning! Det är också den stabila och goda ekonomin som gör att vi detta år kan göra viktiga satsningar på alla kärnverksamheter i landstinget. Både hälso- och sjukvård, kollektivtrafik, kultur och regionala utvecklingsfrågor får tillskott i årets budget. Det kan vi göra därför att vi har ordning och reda på landstingets ekonomi.
Den goda ordningen kommer att bestå, så länge Alliansen har makten i vårt landsting. Det är ett löfte, grundat på den goda ordning vi haft sedan vi fick förtroendet 2006.
14 december 2010
Berslusconi och Chavez
I den ena ringhörnan: en premiärminister som valts av folket i öppna och demokratiska val, och som prövas i en förtroendeomröstning helt enligt reglerna. Förtroendeomröstningen vinner han, och är därmed både demokratiskt och konstitutionellt sett en fullt legitim innehavare av sitt ämbete. Belöningen: omfattande protester från politiska motståndare.
I den andra ringhörnan: en med knapp marginal vald president som nu vill styra sitt land med hjälp av dekret - så att det parlament som folket röstat fram inte ska sätta stopp för hans tilltag. Dekreten förhindrar givetvis effektivt sådana tokigheter som förtroendeomröstningar och andra hinder för en så kallad effektiv maktutövning.
Den ene av dessa två makthavare beskrivs med jämna mellanrum i svenska media som både korrumperad och maktfullkmlig. Den andre beskrivs i stället närmast som någon sorts folkhjälte.
Att så är fallet är ingen slump. Den ene hör nämligen hemma till höger och är därmed i någon mening lite och i alla fall inte riktigt folkvald på något sätt. Den andre hör hemma till vänster och har därmed på något lika konstigt sätt alltid (?) fribrev för sina tilltag - även om de innebär omfattande inslränkningar i sitt folks fri- och rättigheter.
Personligen har jag inte så svårt att ta ställning. I valet mellan en demokratiskt vald ledare som följer givna lagar och en person som trixar och fixar med dekret och andra knep för att behålla makten, så är det den som låter demokratiska processer ha sin gång som är den goda i mina ögon. För somliga andra är det uppenbarligen så, att det är okej att göra vad som helst - om man hör hemma till vänster.
Påpekas ska kanske också, att jag inte är någon större beundrare av Berlusconi. Men jag har inte rösträtt i italienska parlamentsval och har därmed inte närmare med saken att göra.
I den andra ringhörnan: en med knapp marginal vald president som nu vill styra sitt land med hjälp av dekret - så att det parlament som folket röstat fram inte ska sätta stopp för hans tilltag. Dekreten förhindrar givetvis effektivt sådana tokigheter som förtroendeomröstningar och andra hinder för en så kallad effektiv maktutövning.
Den ene av dessa två makthavare beskrivs med jämna mellanrum i svenska media som både korrumperad och maktfullkmlig. Den andre beskrivs i stället närmast som någon sorts folkhjälte.
Att så är fallet är ingen slump. Den ene hör nämligen hemma till höger och är därmed i någon mening lite och i alla fall inte riktigt folkvald på något sätt. Den andre hör hemma till vänster och har därmed på något lika konstigt sätt alltid (?) fribrev för sina tilltag - även om de innebär omfattande inslränkningar i sitt folks fri- och rättigheter.
Personligen har jag inte så svårt att ta ställning. I valet mellan en demokratiskt vald ledare som följer givna lagar och en person som trixar och fixar med dekret och andra knep för att behålla makten, så är det den som låter demokratiska processer ha sin gång som är den goda i mina ögon. För somliga andra är det uppenbarligen så, att det är okej att göra vad som helst - om man hör hemma till vänster.
Påpekas ska kanske också, att jag inte är någon större beundrare av Berlusconi. Men jag har inte rösträtt i italienska parlamentsval och har därmed inte närmare med saken att göra.
13 december 2010
Förbättringsarbete för forskningen
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: det finns väldigt mycket att vara stolt över, när det gäller Akademiska sjukhuset. I fredags deltog jag i ett regionalt seminarium om cancervård, och lovorden haglade från kringliggande landsting som deltog. I det fallet handlade det om att tillsammans med de övriga landstingen i vår sjukvårdsregion bygga upp ett regionalt cancercenter. Det arbetet är nu inlett och ställer självfallet stora krav både på vården, utbildningen ochj forskningen som bedrivs vid sjukhuset. På onsdag åker jag på sammanträde med rikssjukvårdsnämnden, och även där väntar goda exempel på hur framstående Akademiska sjukhuset är på reader av viktiga områden.
Men vänta nu? Har inte sjukhuset beskrivits som ett "sjunkande skepp"? Är inte landstingets ekonomi i "fritt fall"?
Nej, riktigt så ser det inte ut i verkligheten. Inte om man granskar fakta och för en saklig diskussion om läget i landstinget och på sjukhuset. Att det finns krafter som - kanske av politiska skäl, vad vet jag? - vill måla en mörkare bild av läget är kanske något som vi som leder verksamheten får finna oss i. Bilden stämmer i vart fall inte, det finns det många som kan vittna om.
Det är således dags att hyfsa den mörkas bild som målas upp av sjukhuset, men också att fortsätta och intensifiera utvecklingsarbetet. Inte bara länssjukvården och sjukhusets ekonomi behöver ett systematiskt förbättringasarbete -även den kliniska forskningen mår bra av att genomlysas, just i syfte att göra förbättringar. Exakt hur detta ska läggass upp och genomföras är i skrivande stund inte klart, bara att det är viktigt att även den kliniska forskningen vid sjukhuset får berättigad uppmärksamhet. Det är den specialiserade vården och forskningen vid sjukhuset väl värd. Den är nämligen i världsklass, men det finns ändå mer att göra.
Men vänta nu? Har inte sjukhuset beskrivits som ett "sjunkande skepp"? Är inte landstingets ekonomi i "fritt fall"?
Nej, riktigt så ser det inte ut i verkligheten. Inte om man granskar fakta och för en saklig diskussion om läget i landstinget och på sjukhuset. Att det finns krafter som - kanske av politiska skäl, vad vet jag? - vill måla en mörkare bild av läget är kanske något som vi som leder verksamheten får finna oss i. Bilden stämmer i vart fall inte, det finns det många som kan vittna om.
Det är således dags att hyfsa den mörkas bild som målas upp av sjukhuset, men också att fortsätta och intensifiera utvecklingsarbetet. Inte bara länssjukvården och sjukhusets ekonomi behöver ett systematiskt förbättringasarbete -även den kliniska forskningen mår bra av att genomlysas, just i syfte att göra förbättringar. Exakt hur detta ska läggass upp och genomföras är i skrivande stund inte klart, bara att det är viktigt att även den kliniska forskningen vid sjukhuset får berättigad uppmärksamhet. Det är den specialiserade vården och forskningen vid sjukhuset väl värd. Den är nämligen i världsklass, men det finns ändå mer att göra.
12 december 2010
Hur skulle det gå utan nytänkande?
Ser på ABC-nytt om planerna på att öppna biblioteken i Nacka för nya idéer. Det är en intressant tanke. I just Nacka finns redan ett folkbibliotek som drivs av en fristående entreprenör. Det ligger i kulturcentret Dieselverkstaden och är verkligen värt ett besök för den intresserade; jag var själv där och hälsade på i vpåras och imponerades mycket av vad som kunde göras på en ganska liten yta. Inte minst den nära kopplingen till annan verksamhet, både kommunal och kommersiell, var intressant.
Mot detta står rädslan för att pröva nytt som kommer till uttryck i ABC:s reportage. Det är en räsdla som i mycket liknar den som fanns i det förra seklets början, när nya idéer också växte fram på olika områden. Men samhällsutvecklingen stannar om det inte finns nytänkare, entreprenörer, banbrytare och ledare som vågar. Det gäller i biblioteksvärlden och i kulturlivet som helhet men också både i näringslivet och i den offentliga sektorn som helhet. Den förstelning som blir följden är direkt förödande för hela samhällets utveckling.
Det är också därför som den viktiga skiljelinjen allt mer står just mellan nytänkande och förstelning, mellan en tro på att förändring kan leda till förbättring och att allt ska vara som förr. Eller, om man så vill, mellan stopplagar och startlagar.
Hur krafterna som motsätter sig nytänkande ser ut är inte så svårt att gissa. Den alltid lika utvecklingsfientliga webbplatsen Alliansfritt Sverige ställer sig givetvis i första ledet, men de får snabbt sällskap. Delar av den svenska författarkåren är snabbt på plats för att uttala sin förkastelsedom. Att nytänkande och banbrytande av motsvarande slag är en del i deras och alla andras rätt att tycka, tänka, skriva och rita vad man vill tycks inte riktigt lika självklart. Inte ens just idag, om man säger så.
Jag hoppas därför att Tobias Nässén, ordförande i kulturnämnden i Nacka, fortsätter sin politik för nytänkande även om det uppenbart finns tuffa motkrafter att handskas med!
Mot detta står rädslan för att pröva nytt som kommer till uttryck i ABC:s reportage. Det är en räsdla som i mycket liknar den som fanns i det förra seklets början, när nya idéer också växte fram på olika områden. Men samhällsutvecklingen stannar om det inte finns nytänkare, entreprenörer, banbrytare och ledare som vågar. Det gäller i biblioteksvärlden och i kulturlivet som helhet men också både i näringslivet och i den offentliga sektorn som helhet. Den förstelning som blir följden är direkt förödande för hela samhällets utveckling.
Det är också därför som den viktiga skiljelinjen allt mer står just mellan nytänkande och förstelning, mellan en tro på att förändring kan leda till förbättring och att allt ska vara som förr. Eller, om man så vill, mellan stopplagar och startlagar.
Hur krafterna som motsätter sig nytänkande ser ut är inte så svårt att gissa. Den alltid lika utvecklingsfientliga webbplatsen Alliansfritt Sverige ställer sig givetvis i första ledet, men de får snabbt sällskap. Delar av den svenska författarkåren är snabbt på plats för att uttala sin förkastelsedom. Att nytänkande och banbrytande av motsvarande slag är en del i deras och alla andras rätt att tycka, tänka, skriva och rita vad man vill tycks inte riktigt lika självklart. Inte ens just idag, om man säger så.
Jag hoppas därför att Tobias Nässén, ordförande i kulturnämnden i Nacka, fortsätter sin politik för nytänkande även om det uppenbart finns tuffa motkrafter att handskas med!
09 december 2010
Vem är det som drabbas av laglöshet?
Det råder rena vilda västern på nätet just nu, säger en ledande expert på IT-säkerhet till Svenska Dagbladet. Bakgrunden är det "nätkrig" som brutit ut som en följd av turerna kring Wikileaks. Men det kanske mest intressanta är hur olika aktörer positionerar sig i debatten.
Ganska ofta framställs nämligen Wikilieaks, och deras supporters, som den så kallade lilla människans företrädare. Det sägs vara nyttigt att dokument läcker ut till allmänt beskådande, att myndigheters hemsidor hackas och att ministrar och andra offentliga personer på olika sätt drabbas av nätattacker av olika slag.
Den som resonerar så bör sätta sig ned och fundera en stund, framför allt när brösttonerna om demokrati, medborgarinflytande och värn om den enskilda människan blir allt för högljudda.
En av de absolut mest grundläggande komponenterna i en demokrati är rättsordningen. Lagar och regler ska gälla lika för alla, och alla som misstänks för brott har rätt att underkastas en rättsprocess som följer vissa regler. Vidare är en av grundstenarna i demokratin förtroende mellan olika aktörer och respekt för de spelregler som liksom bildar grunden för hela det demokratiska systemet.
Allt detta tycks nu inte bara den hårda kärnan av Wikileaks sympatisörer kasta överbord - utan också många av dem som man i vart fall tycker borde ha en aningens mer balanserad syn på begrepp som demokrati, rättvisa och öppenhet. Ett exempel är den uttalat socialdemokratiske debattören Göran Greider som i morgon-TV både demoniserar USA (ett land med minst sagt starka skydd på området) och relativiserar situationen i länder som USA och Nordkorea.
Det kan likaså vara på plats att komma ihåg att en attack mot regeringens hemsida eller en kapning av en hemsida med samma namn som en minister (Beatrice Ask) inte är en attack mot en ondsint företrädare för någon sorts odemokratisk kraft. Det är ett direkt angrepp på den representativa demokratin och därmed ett hån mot begrepp som folkstyre och medborgarinflytande.
Angrepp mot den så kallade statsapparaten i en demokrati är ett angrepp på just demokratin. Det utesluter inte vare sig kritisk granskning eller konstruktiv oppostion - tvärtom! Det är genom den kritiska granskningen och de konstruktiva motförslagen som oppositionen ska utövas i en fungerande demokrati. Den väl fungerande demokratin förutsätter rent av en konstruktiv - och demokratisk - opposition. Men hackande av hemsidor och sabotage mot den fria och öppna debatten främjar knappast demokratin. De gör således inte heller de röster i debatten som hellre uttalar sin sympati för rena lagöverträdelser än för demokratiskt valda företrädare för det folk som demokratin är till för att tjäna.
Ganska ofta framställs nämligen Wikilieaks, och deras supporters, som den så kallade lilla människans företrädare. Det sägs vara nyttigt att dokument läcker ut till allmänt beskådande, att myndigheters hemsidor hackas och att ministrar och andra offentliga personer på olika sätt drabbas av nätattacker av olika slag.
Den som resonerar så bör sätta sig ned och fundera en stund, framför allt när brösttonerna om demokrati, medborgarinflytande och värn om den enskilda människan blir allt för högljudda.
En av de absolut mest grundläggande komponenterna i en demokrati är rättsordningen. Lagar och regler ska gälla lika för alla, och alla som misstänks för brott har rätt att underkastas en rättsprocess som följer vissa regler. Vidare är en av grundstenarna i demokratin förtroende mellan olika aktörer och respekt för de spelregler som liksom bildar grunden för hela det demokratiska systemet.
Allt detta tycks nu inte bara den hårda kärnan av Wikileaks sympatisörer kasta överbord - utan också många av dem som man i vart fall tycker borde ha en aningens mer balanserad syn på begrepp som demokrati, rättvisa och öppenhet. Ett exempel är den uttalat socialdemokratiske debattören Göran Greider som i morgon-TV både demoniserar USA (ett land med minst sagt starka skydd på området) och relativiserar situationen i länder som USA och Nordkorea.
Det kan likaså vara på plats att komma ihåg att en attack mot regeringens hemsida eller en kapning av en hemsida med samma namn som en minister (Beatrice Ask) inte är en attack mot en ondsint företrädare för någon sorts odemokratisk kraft. Det är ett direkt angrepp på den representativa demokratin och därmed ett hån mot begrepp som folkstyre och medborgarinflytande.
Angrepp mot den så kallade statsapparaten i en demokrati är ett angrepp på just demokratin. Det utesluter inte vare sig kritisk granskning eller konstruktiv oppostion - tvärtom! Det är genom den kritiska granskningen och de konstruktiva motförslagen som oppositionen ska utövas i en fungerande demokrati. Den väl fungerande demokratin förutsätter rent av en konstruktiv - och demokratisk - opposition. Men hackande av hemsidor och sabotage mot den fria och öppna debatten främjar knappast demokratin. De gör således inte heller de röster i debatten som hellre uttalar sin sympati för rena lagöverträdelser än för demokratiskt valda företrädare för det folk som demokratin är till för att tjäna.
08 december 2010
Reformer ger resultat
Det är naturligtvis väldigt trevligt att UNT uppmärksammar och uppskattar våra insatser på miljöområdet, men det kan möjligen vara på plats att påpeka att Alliansen har kraft att göra mer än en sak samtidigt. Arbetet med att stärka (snarare än rädda) Akademiska sjukhuset pågår med full kraft, och det gör miljöarbetet, närvårdsutvecklingen och förnyelsen av kollektivtrafik, primärvård, folkhälsoarbete och mycket annat också.
Vi har mycket att göra, och gör just nu mycket. Liksom förra mandatperioden, då vi uppfyllde de allra flesta vallöftena, ska vi under dessa fyra år arbeta vidare med att reformera vårt landsting. För det behövs.
Vi har mycket att göra, och gör just nu mycket. Liksom förra mandatperioden, då vi uppfyllde de allra flesta vallöftena, ska vi under dessa fyra år arbeta vidare med att reformera vårt landsting. För det behövs.
07 december 2010
Närvård på gång
Förutom att jag idag hade nöjet att hälsa ett femtiotal diplomater välkomna till ett studiebesök på Akdemiska sjukhuset och stämma av den fortgående processen med byggandet av Psykiatrins Hus så var dagens kanske viktigaste fråga att hantera processen för att utveckla närvården i Östhammars kommun. Den frågan hade ändå hård konkurrens av både kollektivtrafik och kulturfrågor.
Redan vid den förra mandatperiodens början slog vi i Alliansen fast att vi måste hitta lösningar på två viktiga frågor. Den ena är att decentralisera vården. Den andra är att se till så att de som har störst behov av vård får den vård de behöver. Dessa två problem måste dessutom förenas med ett tredje, nämligen att skapa en bra samordning mellan landstingens sjukvård och kommunernas äldre- och handikappomsorg.
Vägen till att uppnå detta har inte har varit helt enkel, och det är kanske inte så konstigt eftersom det handlar om att tänka nytt óch om att göra förändringar. Så mycket roligare och mer spännande är det då när man ser att det rör sig framåt! Det gör det just nu i Östhammar där invigningen av en särskild närvårdsavdelning nu närmar sig. Det är ett samarbetsprojekt mellan Östhammars kommun och landstinget, och det bygger just på att hitta gemensamma lösningar mellan kommun och landsting.
Få medborgare bryr sig om vilken offentlig aktör som erbjuder en viss service; det viktiga är att kvalitén på det som erbjuds är bra. Projekt som detta bygger just på den tanken. Kommuner gör det kommunen är bra på, och landstinget sköter sitt - men vi gör det tillsammans. Det skapar en bättre verksamhet och använder resuserna bättre.
Närvårdsutvecklingen är bara en av många saker som vi i Alliansen har åstadkommit för att förnya och förändra vården. Vi har mycket att vara både stolta och nöjda över - men vi har också väldigt mycket kvar att göra!
Redan vid den förra mandatperiodens början slog vi i Alliansen fast att vi måste hitta lösningar på två viktiga frågor. Den ena är att decentralisera vården. Den andra är att se till så att de som har störst behov av vård får den vård de behöver. Dessa två problem måste dessutom förenas med ett tredje, nämligen att skapa en bra samordning mellan landstingens sjukvård och kommunernas äldre- och handikappomsorg.
Vägen till att uppnå detta har inte har varit helt enkel, och det är kanske inte så konstigt eftersom det handlar om att tänka nytt óch om att göra förändringar. Så mycket roligare och mer spännande är det då när man ser att det rör sig framåt! Det gör det just nu i Östhammar där invigningen av en särskild närvårdsavdelning nu närmar sig. Det är ett samarbetsprojekt mellan Östhammars kommun och landstinget, och det bygger just på att hitta gemensamma lösningar mellan kommun och landsting.
Få medborgare bryr sig om vilken offentlig aktör som erbjuder en viss service; det viktiga är att kvalitén på det som erbjuds är bra. Projekt som detta bygger just på den tanken. Kommuner gör det kommunen är bra på, och landstinget sköter sitt - men vi gör det tillsammans. Det skapar en bättre verksamhet och använder resuserna bättre.
Närvårdsutvecklingen är bara en av många saker som vi i Alliansen har åstadkommit för att förnya och förändra vården. Vi har mycket att vara både stolta och nöjda över - men vi har också väldigt mycket kvar att göra!
06 december 2010
Ropen skalla, avgång åt alla!
Beatrice Ask kan tvingas att avgå, säger socialdemokraten Morgan Johansson myndigt i en av många kommentarer till den senaste Wikileaks-affären. Inte nog med det. Någon vänsterpartist får sina femton minuter av berömmelse genom att kräva en så kallad sanningskommission. Miljöpartisten Peter Eriksson, ordförande i Konstitutionsutskottet (KU), har anmält hela historien till...ja, just KU. Då kan han ju skruva den ett varv till.
Och Beatrice Ask? Är hon skärrad? Planerar hon för sitt tillbakadragande?
Nja, knappast. Hon som många av oss andra börjar bli van vid det här. Tvärtom tar hon hela affären med största ro och fattning. Inget otillbörligt har gjorts, säger Beatrice. Vi är rätt många som tar henne på orden. Inte minst eftersom hon redovisar frågan på det bra sätt hon faktiskt gör.
Men det vi ser, som jag också påtalat i andra sammanhang (inte minst vårt eget landsting) är inget annat än ett exempel på det som en annan socialdemokrat, Urban Ahlin, berättade om häromdagen. Bristen på egen politik maskeras nödtorftigt genom att kasta grus i regeringsmaskineriet.
Nu är detta egentligen inte så mycket att hetsa upp sig över. Väljarna brukar vara klokare än så, och genomskådar framför allt bristen på konkret politik och handlingskraft. Och den justitieminister vi för närvarande har kan förhoppningsvis arbeta vidare med det viktiga reformarbete som krävs inom rättspolitiken, polisväsendet och andra områden som faller inom justitieministerns ansvar.
Och Beatrice Ask? Är hon skärrad? Planerar hon för sitt tillbakadragande?
Nja, knappast. Hon som många av oss andra börjar bli van vid det här. Tvärtom tar hon hela affären med största ro och fattning. Inget otillbörligt har gjorts, säger Beatrice. Vi är rätt många som tar henne på orden. Inte minst eftersom hon redovisar frågan på det bra sätt hon faktiskt gör.
Men det vi ser, som jag också påtalat i andra sammanhang (inte minst vårt eget landsting) är inget annat än ett exempel på det som en annan socialdemokrat, Urban Ahlin, berättade om häromdagen. Bristen på egen politik maskeras nödtorftigt genom att kasta grus i regeringsmaskineriet.
Nu är detta egentligen inte så mycket att hetsa upp sig över. Väljarna brukar vara klokare än så, och genomskådar framför allt bristen på konkret politik och handlingskraft. Och den justitieminister vi för närvarande har kan förhoppningsvis arbeta vidare med det viktiga reformarbete som krävs inom rättspolitiken, polisväsendet och andra områden som faller inom justitieministerns ansvar.
Retorik och praktisk politik
Idag får vi i landstingsfullmäktige en utmärkt belysning av skillnaden mellan majoritet och opposition i landstingspolitiken. Det är Arne Sandemo som på ett lysande sätt i debatten om landstingets miljöprogram belyser oppositionens totala ovilja att ta ansvar.
Före sommaren fanns ett färdigt förslag till miljöprogram, framtaget i total enighet i den arbetsgrupp som arbetat fram programmet. Arbetsgruppen bestod av företrädare för alla partier, hade till uppdrag att förhandla fram ett program som alla partier stod bakom och lämnade också ett politiskt förslag i fullständig enighet.
"Det är politik det handlar om" säger socialdemokraten Per-Olof Widell, och det är alldeles riktigt. Vi i majoriteten trodde, kanske en aning troskyldigt, att det gick att göra överenskommelser med oppositionen. Nu har vi handfast men nyttigt lärt oss vad sådana försök till överenskommelser är värda. Det ska vi inte glömma under resten av mandatperioden heller.
Nog om det. Vi lägger nu fram ett miljöprogram som är både offensivt och ambitiöst. Vi ska arbeta vidare för att gå på offensiven på detta som på många andra områden. Jag är stolt både över miljöprogrammet och över det sätt som mina kamrater i Alliansen driver debatten och klarlägger denna höga ambition.
Före sommaren fanns ett färdigt förslag till miljöprogram, framtaget i total enighet i den arbetsgrupp som arbetat fram programmet. Arbetsgruppen bestod av företrädare för alla partier, hade till uppdrag att förhandla fram ett program som alla partier stod bakom och lämnade också ett politiskt förslag i fullständig enighet.
"Det är politik det handlar om" säger socialdemokraten Per-Olof Widell, och det är alldeles riktigt. Vi i majoriteten trodde, kanske en aning troskyldigt, att det gick att göra överenskommelser med oppositionen. Nu har vi handfast men nyttigt lärt oss vad sådana försök till överenskommelser är värda. Det ska vi inte glömma under resten av mandatperioden heller.
Nog om det. Vi lägger nu fram ett miljöprogram som är både offensivt och ambitiöst. Vi ska arbeta vidare för att gå på offensiven på detta som på många andra områden. Jag är stolt både över miljöprogrammet och över det sätt som mina kamrater i Alliansen driver debatten och klarlägger denna höga ambition.
04 december 2010
Som sagt
Uppgifterna i media (se till exempel Svenska Dagbladet) är varken överraskande eller särskilt upphetsande. Möjligen kan de sägas bekräfta det jag tidigare påtalat i flera inlägg. I brist på gemensam politik valde - och väljer... - de rödgröna att kasta grus i maskineriet snarare än att forma en egen politik.
03 december 2010
Ord och handling - eller pratpolitik och tjafs
Uppsala Nya Tidning skriver idag om arbetet med att bygga Psykiatrins Hus. Som en del av artikeln intervjuas miljöpartiets oppositionsråd Johan Edstav.
Edstav gör som han brukar. I svepande ordalag påstår han att man "ställt hårdare krav" och "varit kritiska ända från början". Mja, vi i Alliansen har vid det här laget vant oss vid Edstavs taktik. Han uttrycker gärna kritiska synpunkter men kommer sällan eller aldrig med några särskilt konkreta förslag - och det är inte så konstigt!
Allt för konkreta, eller i god tid framställda, förslag kan man ju komma att bli skyldig till i framtiden - och det kan ju bli jobbigt. Bättre då att lägga fram förslagen på ett sätt så att de blri riskfria och dessutom kan användas på det sätt som sker i den refererade artikeln.
Vi i Alliansen har ett ansvar för att ett hus kommer på plats i tid, inom givna ekonomiska ramar och med de tuffa miljökrav som vi har ställt upp. Vi kan inte unna oss lyxen att åratal efteråt tala om vad som hade kunnat göras bättre, för till skillnad från Johan Edstav är vi tvungna att inte bara säga saker som låter bra i media - vi måste dessutom svara för hur det faktiskt fungerar.
Psykiatrins Hus kommer att bli ett bra hur, både för verksamheten och för miljön. Det kommer att invigas 2012, vilket verkligen är på tiden. Huset är nämligen ett av otaliga projekt i vårt landsting som helt enkelt inte kom igång under de år då Johans Edstav och hans rödgröna vänner käbblade om politiken. Mer om detta käbbel finns att läsa i den bok som (S) gett ut som ett led i sitt hundraårsjubileum.
Alliansen käbblar inte. Det är därför det nu står byggkranar på sjukhusområdet. det gjorde det inte 2006.
Edstav gör som han brukar. I svepande ordalag påstår han att man "ställt hårdare krav" och "varit kritiska ända från början". Mja, vi i Alliansen har vid det här laget vant oss vid Edstavs taktik. Han uttrycker gärna kritiska synpunkter men kommer sällan eller aldrig med några särskilt konkreta förslag - och det är inte så konstigt!
Allt för konkreta, eller i god tid framställda, förslag kan man ju komma att bli skyldig till i framtiden - och det kan ju bli jobbigt. Bättre då att lägga fram förslagen på ett sätt så att de blri riskfria och dessutom kan användas på det sätt som sker i den refererade artikeln.
Vi i Alliansen har ett ansvar för att ett hus kommer på plats i tid, inom givna ekonomiska ramar och med de tuffa miljökrav som vi har ställt upp. Vi kan inte unna oss lyxen att åratal efteråt tala om vad som hade kunnat göras bättre, för till skillnad från Johan Edstav är vi tvungna att inte bara säga saker som låter bra i media - vi måste dessutom svara för hur det faktiskt fungerar.
Psykiatrins Hus kommer att bli ett bra hur, både för verksamheten och för miljön. Det kommer att invigas 2012, vilket verkligen är på tiden. Huset är nämligen ett av otaliga projekt i vårt landsting som helt enkelt inte kom igång under de år då Johans Edstav och hans rödgröna vänner käbblade om politiken. Mer om detta käbbel finns att läsa i den bok som (S) gett ut som ett led i sitt hundraårsjubileum.
Alliansen käbblar inte. Det är därför det nu står byggkranar på sjukhusområdet. det gjorde det inte 2006.
Ett sjukhus att vara stolt över!
Det tål att upprepas. Akademiska sjukhuset är ett sjukhus i världsklass, med en forskning i världsklass. Det har belagts upprepade gånger, men det skadar som sagt inte om det sägs igen.
Varför klankar då så många på Akademiska? För egen del tror jag att grundorsaken är enkel. Det är ett stort och väldigt mångsidigt sjukhus, och det finns helt enkelt inte en sanning som täcker in hela sjukhuset. En enda isolerad händelse eller företeelse kan därför lätt uppfattas som om det vore något som är allmängiltigt för sjukhuset som helhet.
Det är värt att tänka på, både i det pågående nyhetsflödet och i samtal mellan människor. Inte minst är det så med tanke på de ganska många människor som kontaktar mig för att berätta hur nöjda de är med den vård och den omvårdnad de har fått.
De som kommer med sådana berättelser, och de är många, bidrar också till bilden av Akademiska. Det är värt att komma ihåg, inte minst för alla de människor som dagligen arbetar på sjukhuset.
Varför klankar då så många på Akademiska? För egen del tror jag att grundorsaken är enkel. Det är ett stort och väldigt mångsidigt sjukhus, och det finns helt enkelt inte en sanning som täcker in hela sjukhuset. En enda isolerad händelse eller företeelse kan därför lätt uppfattas som om det vore något som är allmängiltigt för sjukhuset som helhet.
Det är värt att tänka på, både i det pågående nyhetsflödet och i samtal mellan människor. Inte minst är det så med tanke på de ganska många människor som kontaktar mig för att berätta hur nöjda de är med den vård och den omvårdnad de har fått.
De som kommer med sådana berättelser, och de är många, bidrar också till bilden av Akademiska. Det är värt att komma ihåg, inte minst för alla de människor som dagligen arbetar på sjukhuset.
29 november 2010
Underbudgeterat?
Dagens dominerande nyhet om landstinget handlade inte om de många viktiga beslut vi idag fattat i landstingsstyrelsen, utan om den presskonferens som läkarnas fackliga organisationer kallat till. De vill ha dialog med oss politiker i majoriteten säger de. Mitt svar är att jag gärna diskuterar både med läkarfacken och med övriga fackliga organisationer - vi träffas faktiskt ganska regelbundet. Men det är också intressant att man kallar till presskonferens samma dag som landstingsstyrelsen sammanträder.
Nåväl, frågan som många säkert ställer är om landstinget - och just Akademiska sjukhuset - är "underbudgeterat". Mitt svar, utan att polemisera med fackliga företrädare här på bloggen, är att så inte är fallet. Vi granskar noga hur mycket vården kostar och vad som är motiverat att lägga av de skatemedel som står till förfogande. Vi granskar också vad andra jämförbara landsting lägger på motsvarande verkamhet.
Vården har överhuvudtaget mycket att vinna på öppna jämförelser, och det är intressant att se att det finns mer att göra när det gäller att just jämföra. Det vi ser när vi gör sådana jämförelser är dels att det - som sagt - finns mer att göra när det gäller hur pengarna används. Men vi ser också att vårt landsting, och inte minst Akademiska sjukhuset, hävdar sig väl näre det gäller kvalitet. Och det gäller inte minst forskning och högspecialiserad vård.
Men det finns mycket som oroar. Ett av orosmomenten är vad som händer om det utanför vårt eget landsting sprids en bild av Akademiska sjukhuset som faktiskt inte stämmer. Det är därför jag betonar vikten av att tala om vårt sjukhus med både stolthet och tilltro till sjukhusets förmåga - utan att för den skull ducka för de många utmaningar och tuffa villkor som sjukhuset står inför. Under de senaste åren har sjukhuset bland annat vunnit viktiga rikssjukvårdsuppdrag och uppfattas allmänt som ledande i landet beträffande forskning och innovationer. Senast ficka jag belysande exempel på detta i en diskussion som biobanker. Att sjukhuset vann uppdraget att svara för sjukvård för försvarsmaktens utlandsstyrkor är ett annat viktigt besked om kvalitet och stark ställning.
"Det gungar, men sjunker inte" är staden Paris valspråk. Något liknande kan kanske sägas om Akademiska sjukhuset. Utmaningarna är många, men tilltron till sjukhusets förmåga på alla plan avgör. Vi som är stolta över Akademiska sjukhuset kanske bör tänka på det, när vi talar om vårt fina sjukhus. Det gör i alla fall jag.
Nåväl, frågan som många säkert ställer är om landstinget - och just Akademiska sjukhuset - är "underbudgeterat". Mitt svar, utan att polemisera med fackliga företrädare här på bloggen, är att så inte är fallet. Vi granskar noga hur mycket vården kostar och vad som är motiverat att lägga av de skatemedel som står till förfogande. Vi granskar också vad andra jämförbara landsting lägger på motsvarande verkamhet.
Vården har överhuvudtaget mycket att vinna på öppna jämförelser, och det är intressant att se att det finns mer att göra när det gäller att just jämföra. Det vi ser när vi gör sådana jämförelser är dels att det - som sagt - finns mer att göra när det gäller hur pengarna används. Men vi ser också att vårt landsting, och inte minst Akademiska sjukhuset, hävdar sig väl näre det gäller kvalitet. Och det gäller inte minst forskning och högspecialiserad vård.
Men det finns mycket som oroar. Ett av orosmomenten är vad som händer om det utanför vårt eget landsting sprids en bild av Akademiska sjukhuset som faktiskt inte stämmer. Det är därför jag betonar vikten av att tala om vårt sjukhus med både stolthet och tilltro till sjukhusets förmåga - utan att för den skull ducka för de många utmaningar och tuffa villkor som sjukhuset står inför. Under de senaste åren har sjukhuset bland annat vunnit viktiga rikssjukvårdsuppdrag och uppfattas allmänt som ledande i landet beträffande forskning och innovationer. Senast ficka jag belysande exempel på detta i en diskussion som biobanker. Att sjukhuset vann uppdraget att svara för sjukvård för försvarsmaktens utlandsstyrkor är ett annat viktigt besked om kvalitet och stark ställning.
"Det gungar, men sjunker inte" är staden Paris valspråk. Något liknande kan kanske sägas om Akademiska sjukhuset. Utmaningarna är många, men tilltron till sjukhusets förmåga på alla plan avgör. Vi som är stolta över Akademiska sjukhuset kanske bör tänka på det, när vi talar om vårt fina sjukhus. Det gör i alla fall jag.
26 november 2010
I vems intresse, kan man undra...
Jag har tidigare kommenterat bådse socialdemokratins brösttoner när det gäller bindningar till ekonomiska intressen och kopplingar inom den socialdemokratiska maktapparaten.
Nu känns det som det är dags igen.
Det finns en förment objektiv webbplats som heter "Sveriges konsumenter". Om man inte granskar den noga så kan man tro att det är en intresse organisation för...tja, oss konsumenter. Men granskar man den noggrannare så framträder en lite annan bild.
Bakom "Sveriges konsumenter" står nämligen inte Sveriges konsumenter utan några viktiga intressen i detaljhandeln och i synnerhet de ägarintressen som har starka bindningar till den socialdemokratiska fackligt-ekonomiska maktapparaten. En stor aktör på dagligvarumarknaden är som bekant Coop, exempelvisl Konsumentföreningen Väst som är en av medlemmarna i Sveriges konsumenter. Vilket möjligen förklarar varför Jan Bertoft, mannen som i hög grad driver denna rörelse, klandrar konkurrenten ICA och hyllar den egna medlemsorganisationen Coop (genom Konsumentföreningen Väst, alltså) för hantering av rabatter och återbäring.
Bertoft har också åsikter om SJ - som av en händelse just nu, när regeringens anslag till Trafikverket för underhåll är på tapeten.
Jag är den förste att tycka att konsumentmakt är viktigt, och att det inte skadar att konsumenter organiserar sig för att tillvarata sina intressen, Men att av politiska skäl (bland medlemsorganisationerna finns socialdemokratins fackliga gren LO och arbetarrörelsens studieförbund ABF) påstår sig driva konsumentfrågor är något som bör anmälas till Konsumentombudsmannen. I vart fall är det inte något särskilt etiskt agerande!
Nu känns det som det är dags igen.
Det finns en förment objektiv webbplats som heter "Sveriges konsumenter". Om man inte granskar den noga så kan man tro att det är en intresse organisation för...tja, oss konsumenter. Men granskar man den noggrannare så framträder en lite annan bild.
Bakom "Sveriges konsumenter" står nämligen inte Sveriges konsumenter utan några viktiga intressen i detaljhandeln och i synnerhet de ägarintressen som har starka bindningar till den socialdemokratiska fackligt-ekonomiska maktapparaten. En stor aktör på dagligvarumarknaden är som bekant Coop, exempelvisl Konsumentföreningen Väst som är en av medlemmarna i Sveriges konsumenter. Vilket möjligen förklarar varför Jan Bertoft, mannen som i hög grad driver denna rörelse, klandrar konkurrenten ICA och hyllar den egna medlemsorganisationen Coop (genom Konsumentföreningen Väst, alltså) för hantering av rabatter och återbäring.
Bertoft har också åsikter om SJ - som av en händelse just nu, när regeringens anslag till Trafikverket för underhåll är på tapeten.
Jag är den förste att tycka att konsumentmakt är viktigt, och att det inte skadar att konsumenter organiserar sig för att tillvarata sina intressen, Men att av politiska skäl (bland medlemsorganisationerna finns socialdemokratins fackliga gren LO och arbetarrörelsens studieförbund ABF) påstår sig driva konsumentfrågor är något som bör anmälas till Konsumentombudsmannen. I vart fall är det inte något särskilt etiskt agerande!
20 november 2010
Det räcker inte med att vilja bestämma, man måste vilja något också
Det här inlägget ska handla om vår politik, som vi moderater och Alliansen driver. Ändå vill jag bjuda på en viktig länk till en krönika av Göran Skytte i dagens SvD.
Den här veckan har vi haft två dagars debatt om landstingets budget ocgh plan för de de tre kommande åren. Där har vi i Alliansen, i kraft av den majoritet väljarna gav oss i valet, lagt fraqm den politik vi kommer att föra under dessa år. Det handlar om att använda de skattemedel som landstinget förfogar över - skattebetalarnas pengar som de gett oss förtroende att ta hand om - på ett så bra sätt som möjligt.
Då är det på sin plats att komma ihåg att det är just det som är vårt ansvar som politiskt valda ledare. Vi ska ange ramar och riktlinjer, peka ut en färdriktning och sedan se till så att en utstakade kursen verkligen hålls i alla de många beslut som fattas både i politiska församlingar och ute i den verksamhet som drivs av landstinget.
Det kräver, som sagt, en tydlig idé om vad man vill göra med det förtroende som väljarna gett oss. Det räcker inte med att bara vilja förvalta, eller med att tro att makten i sig har ett värde.
Jag ska nu inte fylla detta blogginlägg med en exakt beskrivning av vad det är vi vill och tänker göra - det skulle bli alldeles för långt. Men jag är övertygad om att den som följer oss i Alliansen i landstinget och vårt arbete också ser vilka mål och ambitioner vi har.
Ansvarsfull användning av skattemedel, större mångfald och mer valfrihet och sist men inte minst en satsning på tillväxt och utveckling är några av ledorden. Men det viktigaste - och det har en koppling till Skyttes krönika - är att jag är stolt över att vi har en tydlig linje och en idé om vad det är vi vill göra med det förtroende väljarna har gett oss.
Politisk makt har bara ett egenvärde om man vet vad man vill ha den till. Det är därför jag är stolt över att väljarna har gett oss det förtroende vi fått. Det är också just därför jag är både stolt och väldigt ödmjuk över att ha fått förtroendet att fortsätta som finanslandstingsråd och ordförande i landstingsstyrelsen i fyra år till. Det är ett förtroende och ett ansvar som jag tar på stort allvar. Men det är framför allt ett förtroende som bygger på idéer som jag känenr ansvar för att utveckla. Under de närmaste fyra åren ska det bli ett nöje att här på min blogg beskriva hur vi gör detta i vårt landsting.
Vi ses och hörs!
Den här veckan har vi haft två dagars debatt om landstingets budget ocgh plan för de de tre kommande åren. Där har vi i Alliansen, i kraft av den majoritet väljarna gav oss i valet, lagt fraqm den politik vi kommer att föra under dessa år. Det handlar om att använda de skattemedel som landstinget förfogar över - skattebetalarnas pengar som de gett oss förtroende att ta hand om - på ett så bra sätt som möjligt.
Då är det på sin plats att komma ihåg att det är just det som är vårt ansvar som politiskt valda ledare. Vi ska ange ramar och riktlinjer, peka ut en färdriktning och sedan se till så att en utstakade kursen verkligen hålls i alla de många beslut som fattas både i politiska församlingar och ute i den verksamhet som drivs av landstinget.
Det kräver, som sagt, en tydlig idé om vad man vill göra med det förtroende som väljarna gett oss. Det räcker inte med att bara vilja förvalta, eller med att tro att makten i sig har ett värde.
Jag ska nu inte fylla detta blogginlägg med en exakt beskrivning av vad det är vi vill och tänker göra - det skulle bli alldeles för långt. Men jag är övertygad om att den som följer oss i Alliansen i landstinget och vårt arbete också ser vilka mål och ambitioner vi har.
Ansvarsfull användning av skattemedel, större mångfald och mer valfrihet och sist men inte minst en satsning på tillväxt och utveckling är några av ledorden. Men det viktigaste - och det har en koppling till Skyttes krönika - är att jag är stolt över att vi har en tydlig linje och en idé om vad det är vi vill göra med det förtroende väljarna har gett oss.
Politisk makt har bara ett egenvärde om man vet vad man vill ha den till. Det är därför jag är stolt över att väljarna har gett oss det förtroende vi fått. Det är också just därför jag är både stolt och väldigt ödmjuk över att ha fått förtroendet att fortsätta som finanslandstingsråd och ordförande i landstingsstyrelsen i fyra år till. Det är ett förtroende och ett ansvar som jag tar på stort allvar. Men det är framför allt ett förtroende som bygger på idéer som jag känenr ansvar för att utveckla. Under de närmaste fyra åren ska det bli ett nöje att här på min blogg beskriva hur vi gör detta i vårt landsting.
Vi ses och hörs!
17 november 2010
Nya utmaningar ger nya möjligheter
Kvällen har ägnats åt att förbereda ett anförande i morgon med anledning av Socialstyrelsens regikonala konferens om nationella riktlinjer för vården av rörelseorganens sjukdomar. Det låter kanske inte så spännande som det faktiskt är. Det handlar om ett stort antal olika sjukdomar från reumatism till ont i ryggen - och mycket däremellan.
Det gemensamma draget är att nya behandlingsmetoder, nya mediciner och nya sätt att göra diagnoser också ställer nya krav. Som vanligt handlar en del av detta om resurser, men som vanligt går det också att hitta lösningar genom klok organisation, effektiviseringar och sist men inte minst smartare sätt att arbeta. Dessutom är insatser utanför sjukvården allt viktigare även för att klara vårdens utmaningar.
Det centrala för att klara vårdens kommande utmaningar är helt enkelt nytänkande. Gamla behandlingsmetoder behöver mönstras ut och vårdens organisation måste följa efter; ett exempel är att andelen behandlingar i öppenvård ökar dramatiskt.
Det är kort sagt en spännande tid vi står inför. Men också en tid med stora möjligheter.
Det gemensamma draget är att nya behandlingsmetoder, nya mediciner och nya sätt att göra diagnoser också ställer nya krav. Som vanligt handlar en del av detta om resurser, men som vanligt går det också att hitta lösningar genom klok organisation, effektiviseringar och sist men inte minst smartare sätt att arbeta. Dessutom är insatser utanför sjukvården allt viktigare även för att klara vårdens utmaningar.
Det centrala för att klara vårdens kommande utmaningar är helt enkelt nytänkande. Gamla behandlingsmetoder behöver mönstras ut och vårdens organisation måste följa efter; ett exempel är att andelen behandlingar i öppenvård ökar dramatiskt.
Det är kort sagt en spännande tid vi står inför. Men också en tid med stora möjligheter.
16 november 2010
Budgeten spikad
Två hektiska dagar med landstingsfullmäktige är över. Budgeten är spikad, och de inriktningsbeslut som styr vårt landsting under det närmaste året och de två åren som följer är fastlagda. Nu väntar arbetet med att genomföra den politik som lagts fast, och även om de senaste dagarna inneburit en hel del turbulens är jag övertygad om att vi har lagt fast en bra färdriktning för vårt landsting.
Aktivitet och dubbelbestraffning
Det gäller nu, naturligtvis, att snabbt och resolut ta tag i ett antal frågor som - fullt förståeligt - har väckt stor uppmärksamhet de senaste dagarna. Därför presenteras redan idag, av landstingets ledande tjänsteman, landstingsdirektören, de första viktiga åtgärderna som behöver vidtas för att komma framåt.
Det ska nu bli intressant att se vilka reaktioner detta kommer att leda till från dem som brukar ha synpunkter på ledning och styrning. Jag börjar ju givetvis bli van. Om detta hade anstått ytterligare några dagar så hade jag troligen fått höra att jag är passiv och frånvarande. När landstingsdirektören nu har uppdraget att utan djöjsmål vidta ett antal åtgärder så kommer jag förmodligen (?) att få höra att jag agerar för snabbt - eller att jag "gömmer mig bakom tjänstemän" - som alltså jobbar på vårt uppdrag.
Jag har fullt förtroende för de tjänstemän som har uppdraget att verkställa vår politik. Det arbetet pågår nu, och pågår ständigt. Det är dagens presskonferens ett viktigt exempel på.
Det ska nu bli intressant att se vilka reaktioner detta kommer att leda till från dem som brukar ha synpunkter på ledning och styrning. Jag börjar ju givetvis bli van. Om detta hade anstått ytterligare några dagar så hade jag troligen fått höra att jag är passiv och frånvarande. När landstingsdirektören nu har uppdraget att utan djöjsmål vidta ett antal åtgärder så kommer jag förmodligen (?) att få höra att jag agerar för snabbt - eller att jag "gömmer mig bakom tjänstemän" - som alltså jobbar på vårt uppdrag.
Jag har fullt förtroende för de tjänstemän som har uppdraget att verkställa vår politik. Det arbetet pågår nu, och pågår ständigt. Det är dagens presskonferens ett viktigt exempel på.
15 november 2010
Koll på läget III
Såja. Det blir ett inlägg till på samma tema, för att ytterligare belysa vad jag menade på tidigare inlägg. Sedan det föregående har nämligen tre talare från de rödgröna gjort detta.
En talare varnade antydningsvis för risken med ökande sjukskrivningstal, kopplat till påggående diskussioner. Det kan tolkas som att sjukskrivningarna ökar - vilket faktiskt inte är fallet i vårt landsting.
En annan talare önskade årliga löneöversyner - antydande att det skulle behövas för att komma tillrätta med osakliga löneskillnader. Sanningen är att en sådan löneöversyn nyss har genomförts, och den enda osakliga löneskillnad som då hittades redan har åtgärdats.
En tredje talare antydde just att Alliansen skulle vilja ändra det grundläggande i den svenska sjukvårdsmodellen, den gemensamma skattefinansieringen. Talaren refererade till "aktuell forskning". Själv läste jag häromdagen en rapport som tydligt visade att det vi föreslår skulle ha en mycket positiv effekt för hur de skattemedel som tillförs kan nyttjas så klokt som möjligt.
Just nu säger en talare att det sägs många märkliga saker i debatten. De ovanstående exemplen visar att detta stämmer.
En talare varnade antydningsvis för risken med ökande sjukskrivningstal, kopplat till påggående diskussioner. Det kan tolkas som att sjukskrivningarna ökar - vilket faktiskt inte är fallet i vårt landsting.
En annan talare önskade årliga löneöversyner - antydande att det skulle behövas för att komma tillrätta med osakliga löneskillnader. Sanningen är att en sådan löneöversyn nyss har genomförts, och den enda osakliga löneskillnad som då hittades redan har åtgärdats.
En tredje talare antydde just att Alliansen skulle vilja ändra det grundläggande i den svenska sjukvårdsmodellen, den gemensamma skattefinansieringen. Talaren refererade till "aktuell forskning". Själv läste jag häromdagen en rapport som tydligt visade att det vi föreslår skulle ha en mycket positiv effekt för hur de skattemedel som tillförs kan nyttjas så klokt som möjligt.
Just nu säger en talare att det sägs många märkliga saker i debatten. De ovanstående exemplen visar att detta stämmer.
Koll på läget II
Det råder knappast något tvivel om att det sägs och skrivs mycket om landstinget och Akademiska sjukhuset just nu. Det finns också gott om utmaningar att arbeta med. Men det gäller också att göra rätt saker, och göra saker rätt. Det gäller också att reagera på rätt signaler och mycket noga tänka på hur man reagerar.
Den politiska oppositionen har givetvis som ambition att kritisera och ifrågasätta den politik som vi i Alliansen för. Vi har i vår tur all anledning att ta ansvar för den politik vi för, och de konsekvenser de får. Det som däremot är olyckligt är när vår politik beskrivs med termer och formuleringar som leder till att den verksamhet landstinget bedriver får en skev uppfattning om vilka beslut som faktiskt gäller för verksamheten.
Har då inte vi i majoriteten själva ansvar för att förankra och föra ut vår politik? Jo, det har vi självklart. Men ett ansvar som varje politiskt förtroendevald, i majoritet såväl som i opposition, faktiskt har är att ge korrekta besked - exempelvis om olika ställningstaganden som gjorts.
Jag lyssnar just nu på ett exempel: en talare (S) i landstingsfullmäktige påstår att externa vårdgivare fördyrar vården. I själva verket är kostnadsutvecklingen högst i de delar där vi i landstinget helt förlitar oss på den vård vi bedriver i egen regi. Det är inte i den vård där det finns mångfald och alternativ som kostnaderna drar iväg.
Vi tar gärna ansvar för vår politik. Vi tar gärna ansvar för dess konsekvenser. Däremot vill vi inte så gärna behöva ta ansvar för påståenden om vår politik som saknar täckning i fakta.
Den politiska oppositionen har givetvis som ambition att kritisera och ifrågasätta den politik som vi i Alliansen för. Vi har i vår tur all anledning att ta ansvar för den politik vi för, och de konsekvenser de får. Det som däremot är olyckligt är när vår politik beskrivs med termer och formuleringar som leder till att den verksamhet landstinget bedriver får en skev uppfattning om vilka beslut som faktiskt gäller för verksamheten.
Har då inte vi i majoriteten själva ansvar för att förankra och föra ut vår politik? Jo, det har vi självklart. Men ett ansvar som varje politiskt förtroendevald, i majoritet såväl som i opposition, faktiskt har är att ge korrekta besked - exempelvis om olika ställningstaganden som gjorts.
Jag lyssnar just nu på ett exempel: en talare (S) i landstingsfullmäktige påstår att externa vårdgivare fördyrar vården. I själva verket är kostnadsutvecklingen högst i de delar där vi i landstinget helt förlitar oss på den vård vi bedriver i egen regi. Det är inte i den vård där det finns mångfald och alternativ som kostnaderna drar iväg.
Vi tar gärna ansvar för vår politik. Vi tar gärna ansvar för dess konsekvenser. Däremot vill vi inte så gärna behöva ta ansvar för påståenden om vår politik som saknar täckning i fakta.
14 november 2010
Koll på läget
Man ska vara noga med sanningen, och det gäller inte minst när man går till personangrepp i politiken. Vikten av noggrannhet ned fakta och sanning blir därför extra hög just nu för den politiska oppositionen i landstinget eftersom rena personangrepp mot mig tycks vara långt viktigare än att föra en saklig politisk debatt.
Den 29 oktober (inte 5 november) intervjuades jag i UNT. Intervjun kan du läsa här. Där framgår klart hur strategin ser ut för att möta de ökade kostnader som väntar i vården - och som enligt all statistik och all forskning varit verklighet i decennier. det handlar om utveckling, modernisering, rationalisering och att ta tillvara alla möjligheter att driva vården och omsorgen effektivare.
Snarare är intervjun ett klart uttryck för oro över vad som händer om vi inte arbetar vidare i den riktningen. Att klara problemen genom att skjuta till mer pengar har prövats tidigare, och lett till problem i linje med vad vi möter idag.
Dagens kostnadsutveckling i vårt landsting är oroande, men det är lika oroande och beklämmande att oppositionen har så lite att komma med för att lösa krisen. Nu händer också det som alltid händer i ett läge utan vare sig politik eller inre riktning. Argumenten är slut och har ersatts av rena personpåhopp.
I mogon är det landstingsfullmäktige. det ska bli kul.
Den 29 oktober (inte 5 november) intervjuades jag i UNT. Intervjun kan du läsa här. Där framgår klart hur strategin ser ut för att möta de ökade kostnader som väntar i vården - och som enligt all statistik och all forskning varit verklighet i decennier. det handlar om utveckling, modernisering, rationalisering och att ta tillvara alla möjligheter att driva vården och omsorgen effektivare.
Snarare är intervjun ett klart uttryck för oro över vad som händer om vi inte arbetar vidare i den riktningen. Att klara problemen genom att skjuta till mer pengar har prövats tidigare, och lett till problem i linje med vad vi möter idag.
Dagens kostnadsutveckling i vårt landsting är oroande, men det är lika oroande och beklämmande att oppositionen har så lite att komma med för att lösa krisen. Nu händer också det som alltid händer i ett läge utan vare sig politik eller inre riktning. Argumenten är slut och har ersatts av rena personpåhopp.
I mogon är det landstingsfullmäktige. det ska bli kul.
13 november 2010
Vårdens resurser och styrning
Ett par korta kommentarer till en artikel i dagens UNT.
Det kan först och främst vara på sin plats att påpeka att vården faktiskt har fått mer resurser. Vi lägger mer pengar på vård och omsorg i vårt landsting än vi någonsin gjort tidigare. Det gäller inte minst Akademiska sjukhuset. Läser man artikeln är det läatt att få en något annan bild.
Däremot är det helt riktigt att det går går att "fortsätta som tidigare". Men det är också just det som vi i Alliansen arbetar med! Om vi inte hittar nya sätt att arbeta så kommer de problem som vårt landsting haft i årtionden att bestå. Det är också viktigt att komma ihåg i den debatt som nu pågår.
Sist men inte minst kan det vara på plats att konstatera att jag kan leva med att socialdemokraterna surar. Deras klagande på bristande ledning och styrning får i första hand riktas till väljarna, som för några veckor sedan valde om Alliansen och med kraft avvisade det rödgröna alternativet.
Det kan först och främst vara på sin plats att påpeka att vården faktiskt har fått mer resurser. Vi lägger mer pengar på vård och omsorg i vårt landsting än vi någonsin gjort tidigare. Det gäller inte minst Akademiska sjukhuset. Läser man artikeln är det läatt att få en något annan bild.
Däremot är det helt riktigt att det går går att "fortsätta som tidigare". Men det är också just det som vi i Alliansen arbetar med! Om vi inte hittar nya sätt att arbeta så kommer de problem som vårt landsting haft i årtionden att bestå. Det är också viktigt att komma ihåg i den debatt som nu pågår.
Sist men inte minst kan det vara på plats att konstatera att jag kan leva med att socialdemokraterna surar. Deras klagande på bristande ledning och styrning får i första hand riktas till väljarna, som för några veckor sedan valde om Alliansen och med kraft avvisade det rödgröna alternativet.
12 november 2010
Media och bloggare
Ge oss din bild, Erik! skriver Janne Nordling på TV4 Uppland i sin blogg, där han tar upp sin syn på bloggandet hos några av oss politiker i Uppsala och länet som bloggar. Sanningen är att jag verkligen hoppas att jag ska slippa blogga om aktuella frågor som speglas i olika medier. Det enda skälet att lägga kraft på att själv skriva om sådant som media refererar är ju om något är galet! Det betyder i själva verket att så länge jag inte kommenterar aktuella frågor så är det ett (i alla fall någorlunda) gott betyg åt de journalister som ganska regelbundet skriver om landstinget och politiken i länet och kommunen.
Medias roll är att följa, referera och kritiskt granska oss så kallade makthavare. När media gör det väl så är granskningen tuff men korrekt. Begår vi misstag så ska de självfallet lyftas fram - och vi ska vara beredd att svara får våra ställningstaganden och gärningar. För egen del har jag inga som helt problem med den saken. Allting är inte alltid hundra procent korrekt, men eftersom jag själv inte är ofelbar så har jag inga problem med att leva med detta. Och det finns heller ingen anledning att, mer än möjligen i undantagsfall, använda bloggen för att göra sådana tillrättalägganden.
Att media granskar oss i Alliansen är viktigt av ytterligare ett skäl. I normalfallet sker en del av en sådan granskning av den politiska oppositionen, som lägger fram en alternativ politik till den som förs av majoriteten och samtidigt skärskådar den politik som majoriteten för. Så fungerar det dock inte i vårt landsting - och då är det extra viktigt att media spelar sin roll väl.
Hur oppositionen fungerar? Vilka politiska alternativ de erbjuder? Vad de vill? Vilken riktning de vill peka ut? Tja, som företrädare för Alliansen och moderaterna och som ansvarig för landstingets politiska inriktning så kan jag bara konstatera att inga besked går att få. Ett exempel är denna artikel i UNT från idag. Läs den och begrunda.
Wennberg och Edstav säger rakt ut att de inte har en aning, inte har koll och inte vet vad de vill. Lite vagt vill man ha en "analys" - men däremot går det bra att peka på någon annan (mig) och kräva ansvarstagande. Mitt svar på det är att vi i Alliansen tar det ansvaret, ofta under motstånd från oppositionen. Det vore kanske något för media att ägna någon sekund åt.
På tal om media, opposition och misstag så vore det kanske också - med andra ord - på plats att kika lite på oppositionens missgrepp och felsteg. Men just när jag skriver det så kommer jag på en sak. Det är att media just nu för fullt ägnar sig åt en god redovisning av socialdemokratins inre liv. Det kanske räcker som kommentar när företrädare för detta parti ropar om ledarskap.
Medias roll är att följa, referera och kritiskt granska oss så kallade makthavare. När media gör det väl så är granskningen tuff men korrekt. Begår vi misstag så ska de självfallet lyftas fram - och vi ska vara beredd att svara får våra ställningstaganden och gärningar. För egen del har jag inga som helt problem med den saken. Allting är inte alltid hundra procent korrekt, men eftersom jag själv inte är ofelbar så har jag inga problem med att leva med detta. Och det finns heller ingen anledning att, mer än möjligen i undantagsfall, använda bloggen för att göra sådana tillrättalägganden.
Att media granskar oss i Alliansen är viktigt av ytterligare ett skäl. I normalfallet sker en del av en sådan granskning av den politiska oppositionen, som lägger fram en alternativ politik till den som förs av majoriteten och samtidigt skärskådar den politik som majoriteten för. Så fungerar det dock inte i vårt landsting - och då är det extra viktigt att media spelar sin roll väl.
Hur oppositionen fungerar? Vilka politiska alternativ de erbjuder? Vad de vill? Vilken riktning de vill peka ut? Tja, som företrädare för Alliansen och moderaterna och som ansvarig för landstingets politiska inriktning så kan jag bara konstatera att inga besked går att få. Ett exempel är denna artikel i UNT från idag. Läs den och begrunda.
Wennberg och Edstav säger rakt ut att de inte har en aning, inte har koll och inte vet vad de vill. Lite vagt vill man ha en "analys" - men däremot går det bra att peka på någon annan (mig) och kräva ansvarstagande. Mitt svar på det är att vi i Alliansen tar det ansvaret, ofta under motstånd från oppositionen. Det vore kanske något för media att ägna någon sekund åt.
På tal om media, opposition och misstag så vore det kanske också - med andra ord - på plats att kika lite på oppositionens missgrepp och felsteg. Men just när jag skriver det så kommer jag på en sak. Det är att media just nu för fullt ägnar sig åt en god redovisning av socialdemokratins inre liv. Det kanske räcker som kommentar när företrädare för detta parti ropar om ledarskap.
11 november 2010
Ett starkt lag
Vi som utgör den nya laguppsättningen i ledningen för vårt landsting har ännu inte kommit oss för att fotograferas tillsammans. Men det blir en bild så småningom. Vad vi redan kommit igång med är däremot planeringen inför de fyra år som väntar. Det blir spännande år med många stora utmaningar. Kärv ekonomi, krav på kortare väntetider i vården, behov av satsningar inte minst på forskning och utveckling och, sist men inte minst, stora utmaningar även på kollektivtrafikens och kulturens områden.
Så bra då, att vi är ett starkt lag som är beredda att möta dessa utmaningar! Ett lag som har idéer, erfarenhet och nya tankar att bygga arbetet på. Folkpartiet och centerpartiet har utsett nya landstingsråd och gruppledare, Ludvig Larsson (FP) pch Johan Örjes (C). Bägge är nya i sina roller, men med god och viktig politisk erfarenhet. För oss moderater är Nina Lagh ny som landstingsråd och vice ordförande i den likaledes nya produktionsstyrelsen, men med mycket stor erfarenhet av ekonomi och styrning. Det kan behövas i ett landsting som allt för länge (undantaget den sista mandatperioden) haft en bristande ekonomisk uppföljning och allt för många gånger löst kortsiktiga ekonomiska problem genom att höja skatten. det skördar vi nu i form av en alldeles för hög kostnadsutveckling som måste brytas under året som kommer. Lyckas vi å andra sidan med det, så ser framtiden för vårt landsting ganska ljus ut.
Ett starkt lag är således en bra grund att stå på inför framtiden. det gör att de fyra kommande åren ser ut att bli spännande och stimulerande - men inte utan krävande utmaningar. Vi börjar arbetet på måndag, med att välja ny landstingsstyrelse och anta en landstingsplan och budget för de tre kommande åren. Kom gärna till Uppsala konsert & Kongress för att följa debatten, eller följ den på landstingets hemsida.
Så bra då, att vi är ett starkt lag som är beredda att möta dessa utmaningar! Ett lag som har idéer, erfarenhet och nya tankar att bygga arbetet på. Folkpartiet och centerpartiet har utsett nya landstingsråd och gruppledare, Ludvig Larsson (FP) pch Johan Örjes (C). Bägge är nya i sina roller, men med god och viktig politisk erfarenhet. För oss moderater är Nina Lagh ny som landstingsråd och vice ordförande i den likaledes nya produktionsstyrelsen, men med mycket stor erfarenhet av ekonomi och styrning. Det kan behövas i ett landsting som allt för länge (undantaget den sista mandatperioden) haft en bristande ekonomisk uppföljning och allt för många gånger löst kortsiktiga ekonomiska problem genom att höja skatten. det skördar vi nu i form av en alldeles för hög kostnadsutveckling som måste brytas under året som kommer. Lyckas vi å andra sidan med det, så ser framtiden för vårt landsting ganska ljus ut.
Ett starkt lag är således en bra grund att stå på inför framtiden. det gör att de fyra kommande åren ser ut att bli spännande och stimulerande - men inte utan krävande utmaningar. Vi börjar arbetet på måndag, med att välja ny landstingsstyrelse och anta en landstingsplan och budget för de tre kommande åren. Kom gärna till Uppsala konsert & Kongress för att följa debatten, eller följ den på landstingets hemsida.
02 november 2010
Det är skillnad på olika...
Jo, men det är egentligen ganska enkelt. Moderat som åker på resa ska misstänkliggöras. Socialdemokrat som går på tennis stöder svensk idrott.
Det som stinker mest är således vare sig gratisresa eller gratistennis. Det mest klandervärda är den oerhörda dubbelmoral som blottläggs. Det är möjligt att Sahlin nu ångrar sina hårda ord om Arkelsten, men det är så dags. Omoralen som vi klandra - praktiseras blott av andra. Så sant som det är sagt...
Det som stinker mest är således vare sig gratisresa eller gratistennis. Det mest klandervärda är den oerhörda dubbelmoral som blottläggs. Det är möjligt att Sahlin nu ångrar sina hårda ord om Arkelsten, men det är så dags. Omoralen som vi klandra - praktiseras blott av andra. Så sant som det är sagt...
01 november 2010
Bryr sig kulturen om styret då?
I gårdagens UNT fick vi veta hur Alliansens företrädare i Uppsala kommun ser på kultur. I en ingress noterar kulturchefen Lisa Irenius också att Uppsala kommun och landstinget nu tillsammans utreder förutsättningarna för att skapa ett så slagkraftigt kulturliv som möjligt, inte bara i Uppsala kommun utan i hela länet. Vissa institutioner och verksamheter är ett gemensamt ansvar, andra är delade. Sammantaget gäller det att nyttja både offentliga och privata resurser så klokt som möjligt.
Landstingets del i detta förbigås dock - som vanligt i kultursammanhang - med en närmast pinsam tystnad. Musik i Uppland med Uppsala Kammarorkester, det fantastiska Upplandsmuseet och den stödjande verksamhet som landstinget därutöver bedriver tycks inte vara lika viktigt. Att kulturen, så "liten" den är (ekonomiskt sett jämfört med vården och kollektivtrafiken) fick utrymme i den ändock ganska begränsade valdebatten om landstingspolitiken visar kanske att dessa frågor tas på allvar av oss som arbetar på den politiska "mellannivån". och att utredningen kommit till stånd är i hög grad en följd av att vi i Alliansen ser med oro för framtiden för flera kulturinstitutioner. men saker vi ser med oro på har vi för vana att lösa - och så ska det med säkerhet bli också för kulturlivet i länet. Till fromma för dem i länet som råkar bo i UNTs utgivningsområde.
(PS. nej, jag är inte bitter över att inte ha fått berätta om min favoritfilm (Amadeus) eller största konsertupplevelse (Bruce Springsteen i Cleveland 1979). Jag tycker bara att en kulturbilaga i en stor regional tidning bör ha koll på den regionala kulturen.DS)
Landstingets del i detta förbigås dock - som vanligt i kultursammanhang - med en närmast pinsam tystnad. Musik i Uppland med Uppsala Kammarorkester, det fantastiska Upplandsmuseet och den stödjande verksamhet som landstinget därutöver bedriver tycks inte vara lika viktigt. Att kulturen, så "liten" den är (ekonomiskt sett jämfört med vården och kollektivtrafiken) fick utrymme i den ändock ganska begränsade valdebatten om landstingspolitiken visar kanske att dessa frågor tas på allvar av oss som arbetar på den politiska "mellannivån". och att utredningen kommit till stånd är i hög grad en följd av att vi i Alliansen ser med oro för framtiden för flera kulturinstitutioner. men saker vi ser med oro på har vi för vana att lösa - och så ska det med säkerhet bli också för kulturlivet i länet. Till fromma för dem i länet som råkar bo i UNTs utgivningsområde.
(PS. nej, jag är inte bitter över att inte ha fått berätta om min favoritfilm (Amadeus) eller största konsertupplevelse (Bruce Springsteen i Cleveland 1979). Jag tycker bara att en kulturbilaga i en stor regional tidning bör ha koll på den regionala kulturen.DS)
31 oktober 2010
Hundra år av självrättfärdighet
Jag har ägnat söndagskvällen åt att läsa det socialdemokratiska partidistriktets hundraårshistoria. Boken, som jag fått av min företrädare Mats O Karlsson (tack så mycket, Mats), har fått titeln "100 år för ett bättre samhälle" - men efter läsning låg parafrasen på en känd roman från förra seklet mycket nära till hands.
I socialdemokraternas föreställningsvärld startade utvecklingen av välfärden ganska precis i samma ögonblick som deras partis födelse. I en hundraårsexposé bler det just i år lite underligt, med tanke på de många reformer som är bara en aning äldre. Som de första stegen mot allmän rösträtt, allmän folkpension, inrättandet av nationalparker och början till den moderna arbetsrätten - för att nämna några av de många reformer som den konservativa regeringen Lindman initierade åren 1905-1911. Att socialdemokraterna gärna "glömmer" dessa i sin egen historieskrivning får tillskrivas det faktum att deras historieskrivning är just socialdemokratisk. Och således en aning enögd.
Problemet uppstår egentligen i det som blir konsekvensen, nämligen en blind tro på att det svenska 1900-talet skulle vara en sorts följd av socialdemokratism på samhällets alla områden. Riktigt så är det nu inte, och framför allt vet vi ju faktiskt inte hur vårt samhälle skulle ha sett ut om den politiska (för den är onekligen i hög grad socialdemokratisk) historien hade gestaltat sig annorlunda. Vi kan helt enkelt inte vara säkra på om samhället hade varit lika mycket "bättre" med en annan politisk utveckling, i synnerhet under de senaste fyrtio till femtio åren.
Det gäller inte minst i landstingspolitiken, och eftersom (S)-partidistrikets historia tecknas paralllellt med den socialdemokratiska landstingsgruppens så kan vi konstatera att det nu behövs en rejäl period av annan inriktning på landstingspolitiken för att åtminstone den delen av samhällsutvecklingen ska gå i rätt riktning. Vilket den ju faktiskt gör, även om historieskrivare Karlsson, själv ansvarig för ett och annat som nu i rask takt rättas till, givetvis bortser från ett och annat.
Vissa av de senare årens missgrepp finns dock med. Jag ska inte trötta med vilka - bara konstatera att författaren mellan raderna trots allt konstaterar faktum. Den politik som fördes under tolv år - många gånger med ett visst mått av arrogans mot den dåvarande oppostionen - till slut ledde till det oundvikliga. Nämligen att väljarna ville ha en annan politik. Nämligen den poltik som 2010 dessutom fick nytt förtroende.
Även detta har dock de självrättfärdiga samhällsbyggarna lite svårt att både acceptera och förstå. Och det ska vi i Alliansen, med ett stort mått av självinsikt och ödmjukhet, vara glada för. Att det nu steg för steg börjar bli ordning på beslutsprocesser och dokumenthantering (ledning och styrning) är ett exempel, och att mångfalden och valfriheten uppskattas av dem som kan välja är ett annat. Att det sedan återstår mycket - kostnadsutvecklingen och väntetiderna kan det alltid göras mer med - är inget annat än utmanande och inspirerande.
Jag har avslutat mandatperioden 2006-2010 med att studera socialdemokratins nostalgiska tillbakablick över sin enligt egen uppfattning monumentala betydelse för samhällsutvecklingen. I morgon är det den 1 november, och då börjar en ny spännande mandatperiod med nya utmaningar och möjligheter. Socialdemokratin skriver historia, vi i Alliansen målar upp framtiden.
I socialdemokraternas föreställningsvärld startade utvecklingen av välfärden ganska precis i samma ögonblick som deras partis födelse. I en hundraårsexposé bler det just i år lite underligt, med tanke på de många reformer som är bara en aning äldre. Som de första stegen mot allmän rösträtt, allmän folkpension, inrättandet av nationalparker och början till den moderna arbetsrätten - för att nämna några av de många reformer som den konservativa regeringen Lindman initierade åren 1905-1911. Att socialdemokraterna gärna "glömmer" dessa i sin egen historieskrivning får tillskrivas det faktum att deras historieskrivning är just socialdemokratisk. Och således en aning enögd.
Problemet uppstår egentligen i det som blir konsekvensen, nämligen en blind tro på att det svenska 1900-talet skulle vara en sorts följd av socialdemokratism på samhällets alla områden. Riktigt så är det nu inte, och framför allt vet vi ju faktiskt inte hur vårt samhälle skulle ha sett ut om den politiska (för den är onekligen i hög grad socialdemokratisk) historien hade gestaltat sig annorlunda. Vi kan helt enkelt inte vara säkra på om samhället hade varit lika mycket "bättre" med en annan politisk utveckling, i synnerhet under de senaste fyrtio till femtio åren.
Det gäller inte minst i landstingspolitiken, och eftersom (S)-partidistrikets historia tecknas paralllellt med den socialdemokratiska landstingsgruppens så kan vi konstatera att det nu behövs en rejäl period av annan inriktning på landstingspolitiken för att åtminstone den delen av samhällsutvecklingen ska gå i rätt riktning. Vilket den ju faktiskt gör, även om historieskrivare Karlsson, själv ansvarig för ett och annat som nu i rask takt rättas till, givetvis bortser från ett och annat.
Vissa av de senare årens missgrepp finns dock med. Jag ska inte trötta med vilka - bara konstatera att författaren mellan raderna trots allt konstaterar faktum. Den politik som fördes under tolv år - många gånger med ett visst mått av arrogans mot den dåvarande oppostionen - till slut ledde till det oundvikliga. Nämligen att väljarna ville ha en annan politik. Nämligen den poltik som 2010 dessutom fick nytt förtroende.
Även detta har dock de självrättfärdiga samhällsbyggarna lite svårt att både acceptera och förstå. Och det ska vi i Alliansen, med ett stort mått av självinsikt och ödmjukhet, vara glada för. Att det nu steg för steg börjar bli ordning på beslutsprocesser och dokumenthantering (ledning och styrning) är ett exempel, och att mångfalden och valfriheten uppskattas av dem som kan välja är ett annat. Att det sedan återstår mycket - kostnadsutvecklingen och väntetiderna kan det alltid göras mer med - är inget annat än utmanande och inspirerande.
Jag har avslutat mandatperioden 2006-2010 med att studera socialdemokratins nostalgiska tillbakablick över sin enligt egen uppfattning monumentala betydelse för samhällsutvecklingen. I morgon är det den 1 november, och då börjar en ny spännande mandatperiod med nya utmaningar och möjligheter. Socialdemokratin skriver historia, vi i Alliansen målar upp framtiden.
28 oktober 2010
Bindningar, intressen och lojaliteter
Med brösttoner kritiserar nu oppositionen den nya moderata partisekreteraren Sofia Arkelsten. Att Sofia gjort resor och fått provköra bilar framställs som om vår partisekreterare fastnat i ett formligt träsk av korruption och otillbörliga vänskapsförbindelser. Det vore kanske på sin plats med en liten aning av självprövning och ödmjukhet.
För drygt trettio år sedan skrev författaren Erik Anners boken "den socialdemokratiska maktapparaten", en genomgång av hur socialdemokraterna under sitt maktinnehav utökat sina domäner långt utanför politiken. Genom ett nätverk av samverkan mellan politiska, fackliga, ekonomiska och folkrörelseidella intressen spann socialdemokratin en väv som fortfarande omsluter betydande delar av den svenska samhällsekonomin. I själva verket utgör dessa samlade intressen på många samhållsområden ett formligt skruvstäd som håller samhället i ett fast grepp - oavsett vilka politiska förhållanden som råder.
Det är kanske dags att i bredare kretsar erinra om hur denna fackligt-politiskt-ekonomiska samverkan ser ut, och hur den utvecklats sedan Anners skrev sin bok i mitten på 70-talet. Det kan vara på plats att granska LO:s makt i svenskt näringsliv, hur olika fackliga företrädare sitter på politiska uppdrag (det förekommer till exempel i vårt landsting), sambandet mellan arbetarrörelsen närstående organisationer och statliga dito och mycket mycket annat.
Gränslinjen mellan korporativism och korruption är många gånger hårfin. I närheten av denna gräsnlinje finns ofta mycket tveksamma kopplingar mellan olika uppdrag och befattningar som påfallande ofta kn vara mycket mer tveksamma än Arkelstens nu diskuterade resor.
Sten ska man som bekant inte kasta i glashus. Just nu klirrar det betänkligt i de socialdemokraterna närstående leden.
För drygt trettio år sedan skrev författaren Erik Anners boken "den socialdemokratiska maktapparaten", en genomgång av hur socialdemokraterna under sitt maktinnehav utökat sina domäner långt utanför politiken. Genom ett nätverk av samverkan mellan politiska, fackliga, ekonomiska och folkrörelseidella intressen spann socialdemokratin en väv som fortfarande omsluter betydande delar av den svenska samhällsekonomin. I själva verket utgör dessa samlade intressen på många samhållsområden ett formligt skruvstäd som håller samhället i ett fast grepp - oavsett vilka politiska förhållanden som råder.
Det är kanske dags att i bredare kretsar erinra om hur denna fackligt-politiskt-ekonomiska samverkan ser ut, och hur den utvecklats sedan Anners skrev sin bok i mitten på 70-talet. Det kan vara på plats att granska LO:s makt i svenskt näringsliv, hur olika fackliga företrädare sitter på politiska uppdrag (det förekommer till exempel i vårt landsting), sambandet mellan arbetarrörelsen närstående organisationer och statliga dito och mycket mycket annat.
Gränslinjen mellan korporativism och korruption är många gånger hårfin. I närheten av denna gräsnlinje finns ofta mycket tveksamma kopplingar mellan olika uppdrag och befattningar som påfallande ofta kn vara mycket mer tveksamma än Arkelstens nu diskuterade resor.
Sten ska man som bekant inte kasta i glashus. Just nu klirrar det betänkligt i de socialdemokraterna närstående leden.
Den utmanande framtiden
I dagens UNT beskrivs de utmaningar som landsting och kommuner står inför: en allt äldre befolkning, ökande krav på sjukvården och nya vetenskapliga landvinningar. Men den bild som målas upp behöver kompletteras.
Hälso- och sjukvårdens utveckling har pågått allt sedan tidernas begynnelse, och den kommer att fortgå även i framtiden. Det är till och med så, att den utvecklingen i sig är helt nödvändig för att kvalitén och innehållet i vården ska hålla jämna steg med befolkningens helt rimliga krav. Några exempel på vad den utvecklingen inneburit är tuberkulosvården, penicillinet och behandling av magsår med mediciner.
För sextio år sedan låg tjogtals med lungsanatorier spridda över landet. Efterhand som tuberkulosen utrotades, genom nya mediciner och behandlingsmetoder, blev dessa sanatorier helt enkelt överflödiga. Lyckligtvis lades de efter hand också ner - vilket naturigtvis frigjorde resurser för annan angelägen vård.
På samma sätt förhåller det sig med magsårsbehandling. För tjugo år sedan innebar ett magsår operation och en flera veckor lång inläggning på sjukhus, till stora kostnader för landstingen. Idag behandlas magsår med läkemedel och kräver ofta inte ens sjukskrivning.
Penicillinet är ett annat exempel på hur nya upptäckter och landvinningar både leder till effektivare behandling av sjukdomar och förbättrat hälsoläge. Men penicillinet är också ett exempel varningssignaler som måste beaktas. Om vi inte tänker noga på hur läkemedel används, så kan vi snabbt försättas i en situation som skapar långt större problem än den demografiska utvecklingen - nämligen att bakterier blir motståndskraftriga (resistenta). Det är en verklig utmaning för vården!
Alltså måste den pågående utvecklingen tillåtas fortgå, annars kan vi mycket snabbt hamna i en situation där knappa resurser används fel. Ekonomin måste växa, för ett större ekonomiskt underlag är nödvändigt för att finansiera ökade kostnader. Men de pengar som tillförs måste också användas effektivt, så att vi inte "slår vakt om" dagens motsvarigheter till 40-talets sanatorier.
Det utvecklingsabetet pågår, och pågår ständigt. Det finns inget "trollslag" som leder till att vi klarar de utmaningar som vården står inför. Det finns heller inga fribrev för att hålla igen den utveckling som måste till. Några exempel på"det som redan görs är utvecklingen av närvård i samarbete med länets kommuner, införande av nya behandlingsmetoder, nya vårdgivare som med nya idéer berikar vården och inte minst ett systematiskt utvecklingsarbete på alla nivåer för att använda vårdens resurser på allra bästa sätt.
Det som nu händer i vården är således egentligen inget nytt. Däremot krävs ett ständigt nytänkande för att möta ständigt nya utmaningar. Det arbetet pågår, inte minst i vårt landsting.
PS: om man räknar lika långt bakåt som de refererade prognoserna pekar framåt, så har faktiskt Akademiska sjukhusets omslutning ökat med ungefär en miljard. DS.
PS2: det kanske också är på plats att påpeka att vi är väldigt stolta över Akademiska sjukhuset. Ett skäl är att mycket av den medicinska utveckling som behövs för att möta framtidens utmaningar faktiskt äger rum på Akademiska. DS
Hälso- och sjukvårdens utveckling har pågått allt sedan tidernas begynnelse, och den kommer att fortgå även i framtiden. Det är till och med så, att den utvecklingen i sig är helt nödvändig för att kvalitén och innehållet i vården ska hålla jämna steg med befolkningens helt rimliga krav. Några exempel på vad den utvecklingen inneburit är tuberkulosvården, penicillinet och behandling av magsår med mediciner.
För sextio år sedan låg tjogtals med lungsanatorier spridda över landet. Efterhand som tuberkulosen utrotades, genom nya mediciner och behandlingsmetoder, blev dessa sanatorier helt enkelt överflödiga. Lyckligtvis lades de efter hand också ner - vilket naturigtvis frigjorde resurser för annan angelägen vård.
På samma sätt förhåller det sig med magsårsbehandling. För tjugo år sedan innebar ett magsår operation och en flera veckor lång inläggning på sjukhus, till stora kostnader för landstingen. Idag behandlas magsår med läkemedel och kräver ofta inte ens sjukskrivning.
Penicillinet är ett annat exempel på hur nya upptäckter och landvinningar både leder till effektivare behandling av sjukdomar och förbättrat hälsoläge. Men penicillinet är också ett exempel varningssignaler som måste beaktas. Om vi inte tänker noga på hur läkemedel används, så kan vi snabbt försättas i en situation som skapar långt större problem än den demografiska utvecklingen - nämligen att bakterier blir motståndskraftriga (resistenta). Det är en verklig utmaning för vården!
Alltså måste den pågående utvecklingen tillåtas fortgå, annars kan vi mycket snabbt hamna i en situation där knappa resurser används fel. Ekonomin måste växa, för ett större ekonomiskt underlag är nödvändigt för att finansiera ökade kostnader. Men de pengar som tillförs måste också användas effektivt, så att vi inte "slår vakt om" dagens motsvarigheter till 40-talets sanatorier.
Det utvecklingsabetet pågår, och pågår ständigt. Det finns inget "trollslag" som leder till att vi klarar de utmaningar som vården står inför. Det finns heller inga fribrev för att hålla igen den utveckling som måste till. Några exempel på"det som redan görs är utvecklingen av närvård i samarbete med länets kommuner, införande av nya behandlingsmetoder, nya vårdgivare som med nya idéer berikar vården och inte minst ett systematiskt utvecklingsarbete på alla nivåer för att använda vårdens resurser på allra bästa sätt.
Det som nu händer i vården är således egentligen inget nytt. Däremot krävs ett ständigt nytänkande för att möta ständigt nya utmaningar. Det arbetet pågår, inte minst i vårt landsting.
PS: om man räknar lika långt bakåt som de refererade prognoserna pekar framåt, så har faktiskt Akademiska sjukhusets omslutning ökat med ungefär en miljard. DS.
PS2: det kanske också är på plats att påpeka att vi är väldigt stolta över Akademiska sjukhuset. Ett skäl är att mycket av den medicinska utveckling som behövs för att möta framtidens utmaningar faktiskt äger rum på Akademiska. DS
26 oktober 2010
Åt skilda håll
Vad är enklast? Att hålla sams under det ständiga korstryck som en politisk majoritetsställning innebär - eller att samlas i den relativa stillhet som ett oppositionsläge ger? För de flesta är nog svaret självklart. Att hålla samman en politisk konstellation i majoritet ställer oändligt mycket högre krav på samsyn, gemensam vilja och förtroende mellan de deltagande.
De rödgröna visade idag hur bräckligt deras alternativ varit alltifrån första dagen. Alliansen bildades i opposition, har vunnit två val och lyckats med att både bilda och bilda om en regering. Vi har sett och förstått hur vi fungerar tillsammans, både nationellt, regionalt och lokalt.
De rödgröna höll i några få veckor efter valet - i förhållandevis bekväm opposition. Hur länge de rödgröna hade hållit som regering kan var och en således fundera över. Uppenbarligen, och allt mer uppenbart, handlar deras gemensamma agenda om i stort sett ingenting annat än att regera ihop. Någon värdegemenskap värd namnet tycks det rödgröna samarbetet inte innehålla.
Således finns det för närvarande bara ett enda seriöst regeringsalternativ - nämligen den regering som just nu leder landet.
De rödgröna visade idag hur bräckligt deras alternativ varit alltifrån första dagen. Alliansen bildades i opposition, har vunnit två val och lyckats med att både bilda och bilda om en regering. Vi har sett och förstått hur vi fungerar tillsammans, både nationellt, regionalt och lokalt.
De rödgröna höll i några få veckor efter valet - i förhållandevis bekväm opposition. Hur länge de rödgröna hade hållit som regering kan var och en således fundera över. Uppenbarligen, och allt mer uppenbart, handlar deras gemensamma agenda om i stort sett ingenting annat än att regera ihop. Någon värdegemenskap värd namnet tycks det rödgröna samarbetet inte innehålla.
Således finns det för närvarande bara ett enda seriöst regeringsalternativ - nämligen den regering som just nu leder landet.
Skrivkramp
Ja.
Jag hör till de politiker som dragit ner bloggandet kraftigt sedan valet. Men skälet är ganska enkelt.
Många som inte är aktiva i politiken tror säkert att veckorna efter ett val är rena semestern för oss politiker. Men så är inte fallet. Efter valet väntar diskussioner som hur politiken ska föras under de närmaste åren, fördelning av poster i styrelser och nämnder och mycket annat som både tar tid och kraft. Dessutom ska en ny budget för de kommande åren tas fram och vara färdig senast den 31 oktober - så det är mycket som ska göras på kort tid.
Nu börjar mycket av detta eftervalsarbete bli färdigt, och då blir det också dags att börja skriva mer regelbundet. Var så säker!
Jag hör till de politiker som dragit ner bloggandet kraftigt sedan valet. Men skälet är ganska enkelt.
Många som inte är aktiva i politiken tror säkert att veckorna efter ett val är rena semestern för oss politiker. Men så är inte fallet. Efter valet väntar diskussioner som hur politiken ska föras under de närmaste åren, fördelning av poster i styrelser och nämnder och mycket annat som både tar tid och kraft. Dessutom ska en ny budget för de kommande åren tas fram och vara färdig senast den 31 oktober - så det är mycket som ska göras på kort tid.
Nu börjar mycket av detta eftervalsarbete bli färdigt, och då blir det också dags att börja skriva mer regelbundet. Var så säker!
18 oktober 2010
När livet slår till
Valrörelsen var intensiv. Veckorna efter valet har inte varit mindre hektiska och fyllda av aktiviteter. Denna vecka skulle ha varit ännu en i raden av arbetsfyllda veckor - men plötsligt ville omständigheterna annorlunda.
I lördags åkte jag ganska hastigt och inte så lustigt in till Akademiska sjukhuset för en akut undersökning. Kan bara konstatera att jag blev kvar, och nu är här på tredje dygnet, inriktad på ytterligare minst ett. Jag tänker inte skriva om varför jag är här mer i detalj, inte om personalen som sköter mig och absolut inte om de trevliga medpatienter jag träffar. Lite integritet på nätet skadar inte.
Men jag kan konstatera att svensk sjukvård är utmärkt, inte minst just här på Akademiska sjukhuset. Kan också konstatera att den personal som jobbar har gör ett mycket bra jobb, inte minst när det gäller att ge en fin omvårdnad.
Det jag snarare vill säga är att livet slår till ibland, och kanske när man minst anar det. Då gäller det att vara beredd och att kunna hantera saker och ting som de är - inte som man skulle vilja att de vore.
Några dagars konvalescens mitt i en hektisk tid ger också utrymme för reflektion. Därför ägnar jag nu mycket nyttig tid till att fundera och planera för de år som kommer, mitt i den miljö som våra politiska beslut i landstinget i hög grad handlar om.
Vi ska vara stolta över svensk sjukvård, och inte minst över den vård som bedrivs i vårt län och på Akademiska sjukhuset. Men vi ska också arbeta aktivt för att den även i fortsättningen ska vara värd att vara stolt över. Det blir fyra intensiva och spännande år. Men först ska jag bli frisk och stark igen.
I lördags åkte jag ganska hastigt och inte så lustigt in till Akademiska sjukhuset för en akut undersökning. Kan bara konstatera att jag blev kvar, och nu är här på tredje dygnet, inriktad på ytterligare minst ett. Jag tänker inte skriva om varför jag är här mer i detalj, inte om personalen som sköter mig och absolut inte om de trevliga medpatienter jag träffar. Lite integritet på nätet skadar inte.
Men jag kan konstatera att svensk sjukvård är utmärkt, inte minst just här på Akademiska sjukhuset. Kan också konstatera att den personal som jobbar har gör ett mycket bra jobb, inte minst när det gäller att ge en fin omvårdnad.
Det jag snarare vill säga är att livet slår till ibland, och kanske när man minst anar det. Då gäller det att vara beredd och att kunna hantera saker och ting som de är - inte som man skulle vilja att de vore.
Några dagars konvalescens mitt i en hektisk tid ger också utrymme för reflektion. Därför ägnar jag nu mycket nyttig tid till att fundera och planera för de år som kommer, mitt i den miljö som våra politiska beslut i landstinget i hög grad handlar om.
Vi ska vara stolta över svensk sjukvård, och inte minst över den vård som bedrivs i vårt län och på Akademiska sjukhuset. Men vi ska också arbeta aktivt för att den även i fortsättningen ska vara värd att vara stolt över. Det blir fyra intensiva och spännande år. Men först ska jag bli frisk och stark igen.
06 oktober 2010
Lite mer om det här med att ta ansvar
Alliansen vann valet, både till riksdagen, till vårt landsting och i en rad av länets kommuner. Att så är fallet står nog klart för de allra flesta av oss och märks om inte annat på att en ny regering, med Fredrik Reinfeldt som statsminister, håller på att formas.
Men det verkar av blogginlägg och andra kommentarer att döma inte om om alla riktigt har insett följderna av valresultatet. Därför tycks några siffror behöva upprepas.
I riksdagen har allianspartierna tillsammans 173 mandat. De rödgröna partierna har 156. 173 är mer, ganskla mycket mer, än 156.
I vårt landsting har Alliansen tillsammans 36 mandat. De rödgröna partierna har 32. 36 är helt klart mer än 32.
Emellertid finns en -observera en - möjlighet att fälla regeringen. Det är att de rödgröna partierna gör sig beroende av Sverigedemokraterna för att fälla regeringens förslag.
För oss i Alliansen är detta dock mest en fråga om val- och röstmatematik. Det viktigaste för Alliansen är nu att fövalta det förtroende som väljarna gett oss, och föra den politik som medborgarna har skäl att förvänta sig. Personligen är jag övertygad om att det är just ansvarstagande och konsekvens som väljarna lönade i valet.
Mot den bakgrunden är våra politiska motståndares agerande minst sagt besynnerligt. Något intresse för att föra en tydlig och konsekvent oppositionspolitik ser vi inte, däremot en fortsättning på den politik som ledde till att de rödgröna förlorade valet. Så mådet väl vara, och så kan det givetvis fortsätta i fyra år. Frågan är om det tyder på någon större förmåga att ta ansvar för tuffa politiska beslut - vilket tycks vara det som väljarna mer än något annat efterfrågar.
Men det verkar av blogginlägg och andra kommentarer att döma inte om om alla riktigt har insett följderna av valresultatet. Därför tycks några siffror behöva upprepas.
I riksdagen har allianspartierna tillsammans 173 mandat. De rödgröna partierna har 156. 173 är mer, ganskla mycket mer, än 156.
I vårt landsting har Alliansen tillsammans 36 mandat. De rödgröna partierna har 32. 36 är helt klart mer än 32.
Emellertid finns en -observera en - möjlighet att fälla regeringen. Det är att de rödgröna partierna gör sig beroende av Sverigedemokraterna för att fälla regeringens förslag.
För oss i Alliansen är detta dock mest en fråga om val- och röstmatematik. Det viktigaste för Alliansen är nu att fövalta det förtroende som väljarna gett oss, och föra den politik som medborgarna har skäl att förvänta sig. Personligen är jag övertygad om att det är just ansvarstagande och konsekvens som väljarna lönade i valet.
Mot den bakgrunden är våra politiska motståndares agerande minst sagt besynnerligt. Något intresse för att föra en tydlig och konsekvent oppositionspolitik ser vi inte, däremot en fortsättning på den politik som ledde till att de rödgröna förlorade valet. Så mådet väl vara, och så kan det givetvis fortsätta i fyra år. Frågan är om det tyder på någon större förmåga att ta ansvar för tuffa politiska beslut - vilket tycks vara det som väljarna mer än något annat efterfrågar.
05 oktober 2010
(S)tatskonst eller oppo(s)ition?
Att spela rollen som statsbärande kraft innebär mer än att bara vinna val. Det inser man snabbt efter de senaste dagarnas spektakel där oppositionen och inte minst ett av oppositionspartierna snabbt faller i allmän aktning.
Det finns idag en både handlingskraftig och regeringsduglig politisk kraft i Sverige. Den bygger sitt mandat på en valseger och kan agera i kraft av sin förmåga.
Mot denna tydliga politiska kraft står en opposition som är vare sig tydlig eller enkel. Om socialdemokraterna accepterade ett kristallklart utslag i riksdagsvalet och från den utgångspunkten lade sig vinn om att vara i just opposition, så skulle respekten både för demokratin och för olika politiska krafter kunna växa sig större. Nu försöker i stället socialdemokratin och dess oppositionskamrater frammana en bild av att de egentligen borde vara de som styr. Det blir bara ovärdigt.
Om detta skriver både Expressen och DN idag insiktsfulla ledare. Att befinna sig i opposition innebär ett alldeles särskilt ansvar i en demokrati. Det ansvaret handlar inte som man kan tro om att lägga krokben för en majoritet (även om det kan ha sina poänger) utan om att forma ett alternativ som kan intressera majoriteten - och därmed ge påverkan på den förda politiken - eller intressera väljarna i ett kommande val. Påfallande ofta finns det en syntes mellan dessa båda.
Ville socialdemokraterna att Kent Härstedt skulle utses till riksdagens talman? Varför lanserades i så fall den äldre och mer meriterade Björn von Sydow? Kan det ha varit så, att (S) och inte minst von Sydow personligen insåg att Alliansen aldrig skulle acceptera en rödgrön talman och därför markerade att man inte heller kunde acceptera en från Alliansen?
Frågorna kan ställas mycket enklare än så, och blir då också mycket mer bestickande. Har de rödgröna, och inte minst socialdemokraterna, accepterat valresultatet och dess konsekvenser?
Det finns fler exempel, på olika politiska nivåer, som pekar mot att socialdemokratin som politisk rörelse inte accepterat ett i själva verket ganska tydligt valresultat - och inte heller vill inse att Alliansen bara kan fällas genom samverkan mellan de rödgröna och (SD).
Ett sådant samverkan, i stället för en konstruktiv opposition, kommer vi säkert att få exempel på under de närmaste fyra åren. Tyvärr.
Att bedriva en konstruktiv opposition kan vara ett exempel på statskonst och statsmannaskap. Att förvandla den viktiga oppositionsrollen till ovärdig krokbensläggning kan sluta riktigt illa. För oppositionen, men framför allt för demokratin.
Det finns idag en både handlingskraftig och regeringsduglig politisk kraft i Sverige. Den bygger sitt mandat på en valseger och kan agera i kraft av sin förmåga.
Mot denna tydliga politiska kraft står en opposition som är vare sig tydlig eller enkel. Om socialdemokraterna accepterade ett kristallklart utslag i riksdagsvalet och från den utgångspunkten lade sig vinn om att vara i just opposition, så skulle respekten både för demokratin och för olika politiska krafter kunna växa sig större. Nu försöker i stället socialdemokratin och dess oppositionskamrater frammana en bild av att de egentligen borde vara de som styr. Det blir bara ovärdigt.
Om detta skriver både Expressen och DN idag insiktsfulla ledare. Att befinna sig i opposition innebär ett alldeles särskilt ansvar i en demokrati. Det ansvaret handlar inte som man kan tro om att lägga krokben för en majoritet (även om det kan ha sina poänger) utan om att forma ett alternativ som kan intressera majoriteten - och därmed ge påverkan på den förda politiken - eller intressera väljarna i ett kommande val. Påfallande ofta finns det en syntes mellan dessa båda.
Ville socialdemokraterna att Kent Härstedt skulle utses till riksdagens talman? Varför lanserades i så fall den äldre och mer meriterade Björn von Sydow? Kan det ha varit så, att (S) och inte minst von Sydow personligen insåg att Alliansen aldrig skulle acceptera en rödgrön talman och därför markerade att man inte heller kunde acceptera en från Alliansen?
Frågorna kan ställas mycket enklare än så, och blir då också mycket mer bestickande. Har de rödgröna, och inte minst socialdemokraterna, accepterat valresultatet och dess konsekvenser?
Det finns fler exempel, på olika politiska nivåer, som pekar mot att socialdemokratin som politisk rörelse inte accepterat ett i själva verket ganska tydligt valresultat - och inte heller vill inse att Alliansen bara kan fällas genom samverkan mellan de rödgröna och (SD).
Ett sådant samverkan, i stället för en konstruktiv opposition, kommer vi säkert att få exempel på under de närmaste fyra åren. Tyvärr.
Att bedriva en konstruktiv opposition kan vara ett exempel på statskonst och statsmannaskap. Att förvandla den viktiga oppositionsrollen till ovärdig krokbensläggning kan sluta riktigt illa. För oppositionen, men framför allt för demokratin.
04 oktober 2010
Talmansval och vardagsarbete
Mellan diskussionerna om förestående politiska prioriteringar och planering av kommande sammanträden hanns under dagen också med att följa valet av talman i Sveriges riksdag. Man ska nog vara ganska djupt politiskt involverad för att tycka det är spännande att någon, i detta fall riksdagens tjänstgörande ålderspresident Mona Sahlin, entonigt läsa upp namn efter namn från de inlämnade valsedlarna. Men eftersom ingen på förhand säkert kunde veta utfallet så...
Nu blev det som det rimligen ska bli i en fungerande demokrati. Den företrädare som nominerades av det största blocket i riksdagen vann. Detta efter en hel del krumbukter från det mindre, och i valet förlorande, blocket.
Tyvärr ser vi liknande exempel på samma sak även i andra sammanhang. Att väljarna gett ett klart utslag är inte alltid samma sak som att de som inte fått väljarnas förtroende accepterat utslaget. I vardagen går det redan att se ett och annat exempel på detta, och det enda som är att göra åt saken är självfallet att göra jut set som vi i Alliansen nu är i full färd med att planera för; nämligen att föra just den politik vi gick till val på. Och fick väljarnas förtroende att föra!
Nu väntar fyra år av hårt vardagsarbete med att forma och förverkliga våra vallöften. VIP-kort med bra behandling av multisjuka äldre med stora vårdbehov är redan på gång, liksom ett fortsatt arbete med mer mångfald och ökad valfrihet. Det känns bra både att ha vunnit valet på en tydlig politik och att ha fått ett tydligt mandat att föra den politiken. Jag ser redan fram emot att varje dag möta väljarna med resultatet av den förda politiken - och att om fyra år åter få bekräftelse på den utveckling vi arbetar med!
Nu blev det som det rimligen ska bli i en fungerande demokrati. Den företrädare som nominerades av det största blocket i riksdagen vann. Detta efter en hel del krumbukter från det mindre, och i valet förlorande, blocket.
Tyvärr ser vi liknande exempel på samma sak även i andra sammanhang. Att väljarna gett ett klart utslag är inte alltid samma sak som att de som inte fått väljarnas förtroende accepterat utslaget. I vardagen går det redan att se ett och annat exempel på detta, och det enda som är att göra åt saken är självfallet att göra jut set som vi i Alliansen nu är i full färd med att planera för; nämligen att föra just den politik vi gick till val på. Och fick väljarnas förtroende att föra!
Nu väntar fyra år av hårt vardagsarbete med att forma och förverkliga våra vallöften. VIP-kort med bra behandling av multisjuka äldre med stora vårdbehov är redan på gång, liksom ett fortsatt arbete med mer mångfald och ökad valfrihet. Det känns bra både att ha vunnit valet på en tydlig politik och att ha fått ett tydligt mandat att föra den politiken. Jag ser redan fram emot att varje dag möta väljarna med resultatet av den förda politiken - och att om fyra år åter få bekräftelse på den utveckling vi arbetar med!
01 oktober 2010
En ny mandatperiod
Först ett stort tack för det förtroende vi fått i valet, i såväl riksdag och landsting som lokalt i Knivsta kommun. För egen del är jag ödmjukt tacksam för många personkryss. Det ger råg i ryggen inför åren som kommer.
Men det gäller självfallet att möta och respektera valresultatet med en mycket stor portion ödmjukhet. Vi har fått ett förtroende av väljarna, och det förtroendet ska vi i Alliansen förvalta väl.
Men vi möter under de närmaste dagarna det första exemplet på vad valresultatet faktiskt betyder. I riksdagen fick Alliansen inte egen majoritet även om differensen till det andra regeringsalternativet, de rödgröna partierna, är odiskutabelt. Den klara skillnaden i röstetal spelar dock mindre roll i vissa fall.
Under valrörelsen bedyrade alla partier att man inte tänkte göra sig beroende av Sverigedemokraterna. När den dagspolitiska verkligheten tränger sig på visar det sig att vissa partier kan tänka sig att i praktiken agera annorlunda.
I riksdagen har Alliansen 173 mandat. De rödgröna har 159. Men med stöd av 20 mandat från Sverigedemokraterna kan de rödgröna vinna omröstningar. På måndag väljs riksdagens talman. Då får vi veta om de rödgröna tänker ta stöd av (SD) eller om Alliansens kandidat Per Westerber ska vinna omröstningen med stöd av de 173 röster som Alliansen lägger.
Men det gäller självfallet att möta och respektera valresultatet med en mycket stor portion ödmjukhet. Vi har fått ett förtroende av väljarna, och det förtroendet ska vi i Alliansen förvalta väl.
Men vi möter under de närmaste dagarna det första exemplet på vad valresultatet faktiskt betyder. I riksdagen fick Alliansen inte egen majoritet även om differensen till det andra regeringsalternativet, de rödgröna partierna, är odiskutabelt. Den klara skillnaden i röstetal spelar dock mindre roll i vissa fall.
Under valrörelsen bedyrade alla partier att man inte tänkte göra sig beroende av Sverigedemokraterna. När den dagspolitiska verkligheten tränger sig på visar det sig att vissa partier kan tänka sig att i praktiken agera annorlunda.
I riksdagen har Alliansen 173 mandat. De rödgröna har 159. Men med stöd av 20 mandat från Sverigedemokraterna kan de rödgröna vinna omröstningar. På måndag väljs riksdagens talman. Då får vi veta om de rödgröna tänker ta stöd av (SD) eller om Alliansens kandidat Per Westerber ska vinna omröstningen med stöd av de 173 röster som Alliansen lägger.
17 september 2010
Valspurt
Jag upptäckte just till min häpnad att jag inte skrivit sedan den 7 september. Men de tio dagar som gått sedan dess har nästan helt ägnats åt valkampanj. Hundratals dörrar har knackats, massor av samtal hållits, debatter och intervjuer genomförts och däremellan har en och annan timme lagts på telefonsamtal, samtal i valstugan och sist men inte minst e-post och inlägg på Facebook.
Det har helt enkelt varit valrörelse, och då är det möten med människor som är viktigast. Det betyder inte att inlägg här på bloggen är betydelselösa - men tiden räcker inte alltid till allt.
Valspurten har som sagt präglats av samtal med väljare. Intrycket av dessa samtal är riktigt positivt. Många har spontant sagt att de ska rösta på oss, och många många har efterhand sagt att de redan har röstat på oss. Det sporrar och känns mycket hedrande och förpliktigande.
Mest glädjande är naturligtvis de som säger att de märker att vår politik gör skillnad i landstinget. Men beskedet till dem och till alla andra är att vi har mycket kvar att göra - och det ska vi göra under de fyra år som kommer.
Det har helt enkelt varit valrörelse, och då är det möten med människor som är viktigast. Det betyder inte att inlägg här på bloggen är betydelselösa - men tiden räcker inte alltid till allt.
Valspurten har som sagt präglats av samtal med väljare. Intrycket av dessa samtal är riktigt positivt. Många har spontant sagt att de ska rösta på oss, och många många har efterhand sagt att de redan har röstat på oss. Det sporrar och känns mycket hedrande och förpliktigande.
Mest glädjande är naturligtvis de som säger att de märker att vår politik gör skillnad i landstinget. Men beskedet till dem och till alla andra är att vi har mycket kvar att göra - och det ska vi göra under de fyra år som kommer.
07 september 2010
Räknekonster
Visst ska man som politiker i första hand tala om sin egen politik, men efter att regelbundet hånats på de rödgröna partiernas blogg är det hög tid att kort och enkelt redovisa svaret på alla dessa hånfulla inlägg. Det görs enklast genom en kort beskrivning av de röädgrönas kandidat till finanslandstingsråd, Börje Wennberg.
Wennberg vill ha ansvar för landstingets ekonomi och finanser, och dessutom ledarrollen för landstingets hela verksamhet. I dag debatterade vi dessa frågor. och Wennberg "tillstod" (ett av hans favorituttryck) att han faktiskt inte hade koll på vilka siffror som faktiskt gäller i landstingets ekonomiska planering. I vanlig ordning skyllde han på oss i Alliansen, men den enkla sanningen är att Wennberg uppenbarligen inte läst det material han delgetts så noga som han borde.
I grunden är detta vad mycket av oppositionens agerande handlar om. Intresset för att seriöst arbeta med landstingets utveckling är obefintligt, i stället föredrar man att köra ett helt eget race - förmodligen betingat av en bitterhet över att vara i opposition som efter fyra år ännu inte gått över. Det är också därför som skiljelinjen är så tydlig mellan majoritet och opposition i vårt landsting. Vi tar ansvar och leder verksamheten. Oppositionen sitter på läktaren och gnäller - och läser inte ens underlag för beslut ordentligt.
Wennberg vill ha ansvar för landstingets ekonomi och finanser, och dessutom ledarrollen för landstingets hela verksamhet. I dag debatterade vi dessa frågor. och Wennberg "tillstod" (ett av hans favorituttryck) att han faktiskt inte hade koll på vilka siffror som faktiskt gäller i landstingets ekonomiska planering. I vanlig ordning skyllde han på oss i Alliansen, men den enkla sanningen är att Wennberg uppenbarligen inte läst det material han delgetts så noga som han borde.
I grunden är detta vad mycket av oppositionens agerande handlar om. Intresset för att seriöst arbeta med landstingets utveckling är obefintligt, i stället föredrar man att köra ett helt eget race - förmodligen betingat av en bitterhet över att vara i opposition som efter fyra år ännu inte gått över. Det är också därför som skiljelinjen är så tydlig mellan majoritet och opposition i vårt landsting. Vi tar ansvar och leder verksamheten. Oppositionen sitter på läktaren och gnäller - och läser inte ens underlag för beslut ordentligt.
06 september 2010
Att tänka nytt
även mitt i en brinnande valrörelse gäller det att sätta av tid för att fundera över idéutveckling. Men det är både i valrörelsen och däremellan viktigt att nytänkandet ändå sker så att väljarna känner igen sig.
Det finns de som tror att "nya Moderaterna" är någon sorts påhitt för att locka nya väljare, men i själva verket handlar det ju om att ständigt förnya och utveckla politiken - därför att samhället utvecklas och förändras. Men vi som är aktiva i politiken måste också själva inse att vi inte själva kan stå för allt nytänkande och alla idéer som måste till för den förnyelse som krävs. det gäller inte minst i vården.
En källa till inspiration som jag blivit tipsad om är Vårdförbundets webbplats Fullt ut. Där finns intressanta idéer om frågor som framför allt leder till att deras medlemmars kompetens kan användas bättre, men därmed också att vården kan utvecklas. Jag tar gärna del av idéerna men funderar också på varför många av dem ska ha så förtvivlat svårt att komma till stånd.
den viktigaste platsen för konstruktivt nytänkande är helt enkelt ute på avdelningar och andra arbetsplatser. Det som behövs, och som vi arbetar hårt med, är en organisation och en styrning där politiken tar ett steg tillbaka och låter medarbetarna ta ansvar. Det tar tid i en organisation som i åratal arbetat hierarkiskt och toppstyrt, men de första stegen är tagna - och mer kommer under de närmaste åren.
Det finns de som tror att "nya Moderaterna" är någon sorts påhitt för att locka nya väljare, men i själva verket handlar det ju om att ständigt förnya och utveckla politiken - därför att samhället utvecklas och förändras. Men vi som är aktiva i politiken måste också själva inse att vi inte själva kan stå för allt nytänkande och alla idéer som måste till för den förnyelse som krävs. det gäller inte minst i vården.
En källa till inspiration som jag blivit tipsad om är Vårdförbundets webbplats Fullt ut. Där finns intressanta idéer om frågor som framför allt leder till att deras medlemmars kompetens kan användas bättre, men därmed också att vården kan utvecklas. Jag tar gärna del av idéerna men funderar också på varför många av dem ska ha så förtvivlat svårt att komma till stånd.
den viktigaste platsen för konstruktivt nytänkande är helt enkelt ute på avdelningar och andra arbetsplatser. Det som behövs, och som vi arbetar hårt med, är en organisation och en styrning där politiken tar ett steg tillbaka och låter medarbetarna ta ansvar. Det tar tid i en organisation som i åratal arbetat hierarkiskt och toppstyrt, men de första stegen är tagna - och mer kommer under de närmaste åren.
05 september 2010
Inte mycket till nytänkande
Plötsligt befinner sig nu socialdemokraterna i vild flykt bort från den egna politiken. Plötsligt är grundläggande socialdemokratiska värderingar fullkomligt bortsopade i en iver att vara trovärdig i en före detta paradfråga för socialdemokratin, hälso- och sjukvården. Plötsligt kan vi i Alliansen läsa att de förslag som för bara några månader sedan möttes med hån och förakt har blivit en del i en socialdemokratisk "omprövning". Men omkastningen kommer lite väl snabbt, och lite väl nära valet, för att vara trovärdig och äkta.
Att den socialdemokratiska vårdpolitiken länge varit omodern har blivit allt mer uppenbart för de flesta. Tydligen har socialdemokraterna själva nu också insett detta och agerar därefter. Men omställningen är inte trovärdig, just därför att den faktiskt bryter med vad som varit socialdemokratins grundläggande värderingar och dessutom sker strax före ett val. Att socialdemokraterna nu gör ställningstaganden som är rena avskrifter av Alliansens politik gör inte saken bättre, framför allt om man har i minna att socialdemokraterna så sent som under vintern och våren hånat just dessa ställningstaganden.
Det finns också skäl att rikta allvarliga betänkligheter mot den socialdemokratiska synen på ledarskap i en politiskt styrd organisation. De viktigaste komponenterna i ett gott ledarskap är mod, konsekvens och tydlighet. Inget av detta kan sägas prägla en socialdemokrati som varken vågar stå för sina tidigare åsikter eller för sitt nuvarande agerande. Att göra utspel av detta slag för att vinna kortsiktiga poäng i en valrörelse kanske kan dra en eller annan röst, men det borgar inte för en trygg och stabil politisk ledning av landstinget.
Socialdemokraterna har snarare desperat spelat ut sitt sista kort. När den egna politiken i landstinget inte räcker till tar man hjälp av Mona Sahlins välfärdspolitiska talesperson Ylva Johansson, regissör av den misslyckade politik som nu kräver krafttag för att åtgärda. Notervärt är att socialdemokraternas senaste linjeartikel i sjukvårdsfrågor, med ett helt annat innehåll, publicerades så sent som för en vecka sedan. Därmed har begreppet ”veckopolitik” fått en betydelse i en verksamhet som mer än något annat kräver ett långsiktigt och konsekvent tänkande. Därmed är socialdemokratin faktiskt överspelad som betydande politisk kraft både nationellt och i vårt landsting.
Att den socialdemokratiska vårdpolitiken länge varit omodern har blivit allt mer uppenbart för de flesta. Tydligen har socialdemokraterna själva nu också insett detta och agerar därefter. Men omställningen är inte trovärdig, just därför att den faktiskt bryter med vad som varit socialdemokratins grundläggande värderingar och dessutom sker strax före ett val. Att socialdemokraterna nu gör ställningstaganden som är rena avskrifter av Alliansens politik gör inte saken bättre, framför allt om man har i minna att socialdemokraterna så sent som under vintern och våren hånat just dessa ställningstaganden.
Det finns också skäl att rikta allvarliga betänkligheter mot den socialdemokratiska synen på ledarskap i en politiskt styrd organisation. De viktigaste komponenterna i ett gott ledarskap är mod, konsekvens och tydlighet. Inget av detta kan sägas prägla en socialdemokrati som varken vågar stå för sina tidigare åsikter eller för sitt nuvarande agerande. Att göra utspel av detta slag för att vinna kortsiktiga poäng i en valrörelse kanske kan dra en eller annan röst, men det borgar inte för en trygg och stabil politisk ledning av landstinget.
Socialdemokraterna har snarare desperat spelat ut sitt sista kort. När den egna politiken i landstinget inte räcker till tar man hjälp av Mona Sahlins välfärdspolitiska talesperson Ylva Johansson, regissör av den misslyckade politik som nu kräver krafttag för att åtgärda. Notervärt är att socialdemokraternas senaste linjeartikel i sjukvårdsfrågor, med ett helt annat innehåll, publicerades så sent som för en vecka sedan. Därmed har begreppet ”veckopolitik” fått en betydelse i en verksamhet som mer än något annat kräver ett långsiktigt och konsekvent tänkande. Därmed är socialdemokratin faktiskt överspelad som betydande politisk kraft både nationellt och i vårt landsting.
02 september 2010
Rödgrön löfteskarusell
Jag har noterat att företrädare för de rödgröna - eller snarare rödröda - partierna åker runt i länet. Där det passar sig stannar man till och strör lite välljudande löften innan man åker vidare. Vart och ett för sig låter dessa löften kanske inte så kostsamma, men när man börjar räkna ser det annorlunda ut.
I Tierp ska det badas och lyftas vikter. I Morgongåva blir det tågtrafik, och till alla fullt friska pensionärer ska det nu utlovas regelbundna hälsokontroller. I Enköping ska maten bli godare, och både här och var ska diverse lyckade verksamhetsförändringar "återföras".
Som svar på hur denna löfteskarusell ska finansieras är svaret minst sagt svävande. En variant är att det får vi se hur vi gör, en annan att det minsann finns "reformutrymme" (ett uttalande som förtjänar en alldeles särskild granskning) och en tredje - när man tycks tro att ingen hör eller ser - kan vara att säga att en skattehöjning "inte kan uteslutas.
Låt oss nu titta lite bakom alla dessa löften om utgifter och icke-besked om finansiering.
Att det finns ett reformutrymme är en sanning med modifikation. Det vet alla landstingsråd som var närvarande på Wik under två viktiga dagar i förra veckan. Flertalet av de rödgröna landstingsråden vet det inte, eftersom de prioriterade interna partiaktiviteter framför viktig diskussion om landstingets framtidsfrågor. De kan därmed inte heller gärna veta om jag sov under dragningarna (det gjorde jag sannerligen inte - jag ledde dem), eftersom de helt enkelt inte var där under stora delar av tiden. Det som då kunde konstateras var att vårt landstings ekonomi är i utmärkt ordning - men bara kommer att förbli så om vi har stenhård kontroll på kostnaderna. På alla nivåer. Och det kräver åtgärder. Det var liksom det som diskuterades.
Hur tappar man då kontrollen över kostnadsutvecklingen. Tja, den som har någon erfarenhet av att ta ansvar för offentlig - eller för den delen privat - ekonomi vet att det handlar om att just ha kontroll på kostnaderna. Ständig uppföljning är en del, men en annan minst lika viktig är faktiskt konsten att säga nej. Det är inte alltid så roligt, men det leder som sagt till ordning och reda i ekonomin vilket brukar leda till ordning och reda i verksamheten.
Landstinget har inte råd med allting, och därför är det politikens uppgift att prioritera. I själva verket handlar detta med att ta ansvar om att just kunna göra prioriteringar. Det är att vara stolt över sina beslut och att våga stå för dem även om de inte är bekväma.
Det löfteskarusell som de rödgröna nu ägnar sig åt är inte ansvarstagande. Den bäddar tvärtom för något som vi på senare år har sett i flera vänsterstyrda landsting: höjda kostnader som leder till höjda skatter - och när smärtgränsen är nådd dessutom till neddragningar och uppsägningar av personal.
Vi i Alliansen tar ansvar för landstinget. Vi tar ansvar för hela primärvården, för kollektivtrafiken i hela länet, för all sjukhusvård och för hela landsitngets utveckling. Det gör att det blir lite lite tuffare på varje ställe där ett välljudande löfte skulle kunna spridas - men i slutändan känns det bättre, och på sista raden i landstingets resultaträkning ser vi alla vad det leder till.
I Tierp ska det badas och lyftas vikter. I Morgongåva blir det tågtrafik, och till alla fullt friska pensionärer ska det nu utlovas regelbundna hälsokontroller. I Enköping ska maten bli godare, och både här och var ska diverse lyckade verksamhetsförändringar "återföras".
Som svar på hur denna löfteskarusell ska finansieras är svaret minst sagt svävande. En variant är att det får vi se hur vi gör, en annan att det minsann finns "reformutrymme" (ett uttalande som förtjänar en alldeles särskild granskning) och en tredje - när man tycks tro att ingen hör eller ser - kan vara att säga att en skattehöjning "inte kan uteslutas.
Låt oss nu titta lite bakom alla dessa löften om utgifter och icke-besked om finansiering.
Att det finns ett reformutrymme är en sanning med modifikation. Det vet alla landstingsråd som var närvarande på Wik under två viktiga dagar i förra veckan. Flertalet av de rödgröna landstingsråden vet det inte, eftersom de prioriterade interna partiaktiviteter framför viktig diskussion om landstingets framtidsfrågor. De kan därmed inte heller gärna veta om jag sov under dragningarna (det gjorde jag sannerligen inte - jag ledde dem), eftersom de helt enkelt inte var där under stora delar av tiden. Det som då kunde konstateras var att vårt landstings ekonomi är i utmärkt ordning - men bara kommer att förbli så om vi har stenhård kontroll på kostnaderna. På alla nivåer. Och det kräver åtgärder. Det var liksom det som diskuterades.
Hur tappar man då kontrollen över kostnadsutvecklingen. Tja, den som har någon erfarenhet av att ta ansvar för offentlig - eller för den delen privat - ekonomi vet att det handlar om att just ha kontroll på kostnaderna. Ständig uppföljning är en del, men en annan minst lika viktig är faktiskt konsten att säga nej. Det är inte alltid så roligt, men det leder som sagt till ordning och reda i ekonomin vilket brukar leda till ordning och reda i verksamheten.
Landstinget har inte råd med allting, och därför är det politikens uppgift att prioritera. I själva verket handlar detta med att ta ansvar om att just kunna göra prioriteringar. Det är att vara stolt över sina beslut och att våga stå för dem även om de inte är bekväma.
Det löfteskarusell som de rödgröna nu ägnar sig åt är inte ansvarstagande. Den bäddar tvärtom för något som vi på senare år har sett i flera vänsterstyrda landsting: höjda kostnader som leder till höjda skatter - och när smärtgränsen är nådd dessutom till neddragningar och uppsägningar av personal.
Vi i Alliansen tar ansvar för landstinget. Vi tar ansvar för hela primärvården, för kollektivtrafiken i hela länet, för all sjukhusvård och för hela landsitngets utveckling. Det gör att det blir lite lite tuffare på varje ställe där ett välljudande löfte skulle kunna spridas - men i slutändan känns det bättre, och på sista raden i landstingets resultaträkning ser vi alla vad det leder till.
31 augusti 2010
Möte med vårdens viktigaste människor
Tillsammans med kollegor i landstingsalliansen besökte jag idag Danielsgården i Tierp för att får veta hur de arbetar med äldre multisjuka. Att hitta bra lösningar för äldre med stora vårdbehov är en fråga som vi i Alliansen tar på stort allvar. Det ställer krav på bra samarbete med länets kommuner, men också på att vi lyckas skapa en gemensam syn på resurser och behov.
En viktig del i detta är att lyssna på personalen och deras tankar om sitt arbete. Det kunde vi göra idag, och jag är övertygad om att det kommer att bidra till en bättre och värdigare vård för dem med stora och återkommande vårdbehov.
Dagen fortsatte med kampanjaktiviteter i centrala Tierp. Samtal med väljare och glada tillrop från förbipasserande gjorde mig än mer övertygad. Tierp kommer att höra till de kommuner där vi får väljarnas förtroende i valet. Det gör att vi kan arbeta vidare med att utveckla våra idéer till glädje för dem som bor i Tierp.
29 augusti 2010
Besked om Ärna och Ledningsregementet, tack.
De rödgröna partierna slingrar sig som maskar när de lokalt ställs till svars om framtiden för våra militära förband i länet. Mina kollegor i Enköpings och Uppsala kommuner, Anna Wiklund och Gunnar hedberg, skriver idag i Svenska Dagbladet tillsammans med tjugo andra ledande moderater i kommuner med militära förband och kräver svar på var nedläggningar kommer att äga rum.
I Uppsala är frågan uppebart känslig. Den lokala ledaren för (MP), Maria Gardfjell, slingrar sig genom att lägga rökridåer och hitta svepskäl för att slippa svara. Det gör frågan än mer angelägen att ställa: kommer Ärna att läggas ner om de rödgröna vinner? Hur ser framtiden ut för Ledningsregementet i Enköping? Hur ser de rödgröna i så fall på möjligheterna att försvara Stockholm, Uppsala och Mälardalen?
Maria Gardfjell hukar och lägger rökridåer. Det intressanta är givetvis inte rökridåerna och krumbukterna, utan svaret på de frågor vi ställer utan att få svar. Och givetvis den fråga som följer: vad är det Maria Gardfjell har att dölja om den allt mer vänsterorienterade försvarspolitiken?
I Uppsala är frågan uppebart känslig. Den lokala ledaren för (MP), Maria Gardfjell, slingrar sig genom att lägga rökridåer och hitta svepskäl för att slippa svara. Det gör frågan än mer angelägen att ställa: kommer Ärna att läggas ner om de rödgröna vinner? Hur ser framtiden ut för Ledningsregementet i Enköping? Hur ser de rödgröna i så fall på möjligheterna att försvara Stockholm, Uppsala och Mälardalen?
Maria Gardfjell hukar och lägger rökridåer. Det intressanta är givetvis inte rökridåerna och krumbukterna, utan svaret på de frågor vi ställer utan att få svar. Och givetvis den fråga som följer: vad är det Maria Gardfjell har att dölja om den allt mer vänsterorienterade försvarspolitiken?
Frågor som väljarna ställer
Med tre veckor kvar till valdagen börjar temperaturen stiga, och det märks i kontakten med väljarna. Frågorna blir fler och nyfikenheten större på vad vi vill göra under kommande år. I debatten kring landstinget märks detta alldeles särskilt. Där står debatten mellan fortsatt förnyelse eller återgång till köer och krångel.
I veckan har jag fått flera positiva reaktioner på just detta. Både i dörrknackningssamtal och ute på gator och torg har signalen varit tydlig från väljarna: fortsätt förändringsarbetet! Jag får många synpunkter på vad som måste förbättras i vården, och det är bra.
Men i arbetet med förändring är det också viktigt att det sker med en trygghet för alla som berörs. Därför känns det bra att kunna lute sig mot det som vi gjort under de senaste fyra åren. Mycket har hänt - men grunden är stabil. I det läget är det givetvis märkligt att våra motståndare försöker dra in frågor i debatten som överhuvudtaget inte är aktuella, men det visar kanske också hur svarslösa de är i just de frågor som väljarna ställer.
För oss i Alliansen, och inte minst oss moderater, är akutvården, vården av äldre med stora vårdbehov och väntetiderna och tillgängligheten de viktigaste frågorna i vården - inte vem som äger vårdcentraler eller om de ska kunna gå med vinst. När vi pratar med väljarna - och det gör vi ofta just nu! - så är det mycket riktigt akuten, de äldres situation och väntetiderna som tas upp. När vi möter våra motståndare vill de prata om helt andra frågor.
Vi har många viktiga uppgifter i arbetet med att utveckla svensk sjukvård. Vi i Alliansen tänker fortsätta det arbetet, och göra det med utgångspunkt i de frågor som väljarna ställer. Den debatt med ideologiska övertoner som vänsterpartierna vill driva saknar intresse hos medborgarna.
Men ändå; ideologin spelar roll även i sjukvårdspolitiken. Därför är det anmärkningsvärt att det parti som driver de andra framför sig i vänsterblocket, det vill säga vänsterpartiet, är så tydliga i dessa frågor. I en radiodebatt i torsdags sade Sören Bergqvist (V) rakt ut att "riktig frihet handlar om att inte behöva välja". Citatet är en ypperlig sammanfattning av vänsterpartiernas politik under många år.
I veckan har jag fått flera positiva reaktioner på just detta. Både i dörrknackningssamtal och ute på gator och torg har signalen varit tydlig från väljarna: fortsätt förändringsarbetet! Jag får många synpunkter på vad som måste förbättras i vården, och det är bra.
Men i arbetet med förändring är det också viktigt att det sker med en trygghet för alla som berörs. Därför känns det bra att kunna lute sig mot det som vi gjort under de senaste fyra åren. Mycket har hänt - men grunden är stabil. I det läget är det givetvis märkligt att våra motståndare försöker dra in frågor i debatten som överhuvudtaget inte är aktuella, men det visar kanske också hur svarslösa de är i just de frågor som väljarna ställer.
För oss i Alliansen, och inte minst oss moderater, är akutvården, vården av äldre med stora vårdbehov och väntetiderna och tillgängligheten de viktigaste frågorna i vården - inte vem som äger vårdcentraler eller om de ska kunna gå med vinst. När vi pratar med väljarna - och det gör vi ofta just nu! - så är det mycket riktigt akuten, de äldres situation och väntetiderna som tas upp. När vi möter våra motståndare vill de prata om helt andra frågor.
Vi har många viktiga uppgifter i arbetet med att utveckla svensk sjukvård. Vi i Alliansen tänker fortsätta det arbetet, och göra det med utgångspunkt i de frågor som väljarna ställer. Den debatt med ideologiska övertoner som vänsterpartierna vill driva saknar intresse hos medborgarna.
Men ändå; ideologin spelar roll även i sjukvårdspolitiken. Därför är det anmärkningsvärt att det parti som driver de andra framför sig i vänsterblocket, det vill säga vänsterpartiet, är så tydliga i dessa frågor. I en radiodebatt i torsdags sade Sören Bergqvist (V) rakt ut att "riktig frihet handlar om att inte behöva välja". Citatet är en ypperlig sammanfattning av vänsterpartiernas politik under många år.
24 augusti 2010
Valfrihet och människosyn
Susanne Eriksson (S) tror på de rödgrönas landstingsblogg att vi i Alliansen "kraftigt överskattar rörligheten bland länets patientgrupper."
Det gör vi inte. Däremot underskattar vi inte heller deras förmåga att göra egna val. Eller betydelsen av att faktiskt ge människor rätten att välja mellan olika alternativ.
Det gör vi inte. Däremot underskattar vi inte heller deras förmåga att göra egna val. Eller betydelsen av att faktiskt ge människor rätten att välja mellan olika alternativ.
23 augusti 2010
Nu gäller det att skrämmas!
Den socialdemokratiska landstingspolitikern och riksdagskandidaten Pyry Niemi blottlägger socialdemokratins och de rödgrönas brist på politik på de rödgrönas blogg. Inte särskilt förvånande. Nu gäller det nämligen att, i brist på egen politik, med alla medel skrämma upp både väljare och medarbetare med "nedskärningsspöket".
Sanningen är att vi aldrig satsat så mycket på vården och kollektivtrafiken som nu. Så sent som i juni anslogs för övrigt 100 miljoner kronor extra just till vården.
Det finns däremot alla skäl för att utfärda en varning för de signaler som de rödgröna sänder, med en känsla av att faran är över när det gäller att hålla ordning på landstingets ekonomi. Vårt landsting har god ordning på ekonomin, men det är också centralt att kostnadsutvecklingen hålls i strama tyglar. Därför är dagens (S)-utspel inte bara osant utan dessutom ekonomiskt oansvarigt.
Här kan du se min kommentar till frågan.
Sanningen är att vi aldrig satsat så mycket på vården och kollektivtrafiken som nu. Så sent som i juni anslogs för övrigt 100 miljoner kronor extra just till vården.
Det finns däremot alla skäl för att utfärda en varning för de signaler som de rödgröna sänder, med en känsla av att faran är över när det gäller att hålla ordning på landstingets ekonomi. Vårt landsting har god ordning på ekonomin, men det är också centralt att kostnadsutvecklingen hålls i strama tyglar. Därför är dagens (S)-utspel inte bara osant utan dessutom ekonomiskt oansvarigt.
Här kan du se min kommentar till frågan.
Alliansen håller ihop
Noterade attt UNT igår skrev om att "blocken krackelerar", vilket för landstingets del i och för sig mest handlade om de rödgrönas olika hållning i viktiga frågor som konkurrensutsättning och patienternas valfrihet. Från den dagspolitisk verkligeheten kan dock noteras att frågan tycks vara avgjord inom det rödgröna blocken även om retoriken låter annorlunda. de rödgröna motsätter sig nämligen i praktisk handling konsekvent all ökad mångfald.
Nå, möjligen kamn deras inre oenighet vara orsaken till att de fokuserar på det enda de är överens om, nämligen att de vill styra. troligen är det därför som all kraft på deras blogg läggs på att kritisera oss i Alliansen och inte minst mig personligen.
jag kan glädja läsaren med att det faktiskt finns skillnader i synsätt mellan partierna i Alliansen - men också att de inte är större än att vi genom hela mandatperioden har kunnat hålla samman såväl i stort som i detaljer. Receptet är respekt för varandra, vilja att pröva olika lösningar och en ständigt pågående dialog mellan företrädare. Vi håller ihop. och inte nog med det. Vi har ganska trevligt tillsammans också. Förmodligen är det orsaken till goda resultat. Den som har roligast vinner!
Nå, möjligen kamn deras inre oenighet vara orsaken till att de fokuserar på det enda de är överens om, nämligen att de vill styra. troligen är det därför som all kraft på deras blogg läggs på att kritisera oss i Alliansen och inte minst mig personligen.
jag kan glädja läsaren med att det faktiskt finns skillnader i synsätt mellan partierna i Alliansen - men också att de inte är större än att vi genom hela mandatperioden har kunnat hålla samman såväl i stort som i detaljer. Receptet är respekt för varandra, vilja att pröva olika lösningar och en ständigt pågående dialog mellan företrädare. Vi håller ihop. och inte nog med det. Vi har ganska trevligt tillsammans också. Förmodligen är det orsaken till goda resultat. Den som har roligast vinner!
22 augusti 2010
Mycket kvar att göra
Söndag morgon, och det ligger givetvis ett leende på läpparna. Dagens SIFO kunde förstås vara sämre, men inte nog med det. Solen skiner, sensommaren är fortfarande njutbar och socialdemokraternas så kallade skräckrapport slår nog denna gång mest tillbaka på dem själva.
Men intressantast just nu är ett annat av vänsterpartierna, nämligen miljöpartiet. Den halländske bloggaren Pierre Ringborg slår huvudet på spiken. Detta parti börjar uppenbert inse att det inte var en helt enkel och klockren staregi att slå sig i slang med socialdemokraterna och Vänsterpartiet, av flera skäl. Dels börjar nu de miljöpartistiska hjärtefrågorna halka allt längre iväg från dagordningen men ännu värre är vad som dyker upp i stället. Vilket givietvis leder till att man stöter ihop med allt fler miljöpartister som blir allt mer obekväma med att behöva försvara...ja, lite allt möjligt.
Så är det också alldeles klart. En röst på miljöpartiet är inte en röst på någon sorts halvborgerlig alternativrörelse. Den som vill kombinera en grön politik med liberala idéer inom allt från utbildning till sjukvård kan inte rösta på miljöpartiet. För då röstar man på Lars Ohly, och på ett komplett paket av en politik som ligger så långt från Alliansen som det går att komma.
Det viktiga är dock inte andra partier, utan vårt eget arbete för att berätta om väljarna hur vår fortsatta renovering av välfärden ser ut Hur vi ska korta köerna i vården, förbättra resultaten i skolan, fortsätta att bygga ut infrastrukturen och skapa en värdig livsmiljö för gamla och multisjuka. Mot denna politik har våra motståndare inget att komma med annat än tjafs och skrämsel. Deras bloggar fortsätter att handla mer om oss om om den egna politiken. Vårt svara på detta ska vara att prata med väljarna opch att beskriva den politik vi vill föra. det verkar vara en ganska lyckad strategi, att döma av opnionsinstitutens mätningar.
Men intressantast just nu är ett annat av vänsterpartierna, nämligen miljöpartiet. Den halländske bloggaren Pierre Ringborg slår huvudet på spiken. Detta parti börjar uppenbert inse att det inte var en helt enkel och klockren staregi att slå sig i slang med socialdemokraterna och Vänsterpartiet, av flera skäl. Dels börjar nu de miljöpartistiska hjärtefrågorna halka allt längre iväg från dagordningen men ännu värre är vad som dyker upp i stället. Vilket givietvis leder till att man stöter ihop med allt fler miljöpartister som blir allt mer obekväma med att behöva försvara...ja, lite allt möjligt.
Så är det också alldeles klart. En röst på miljöpartiet är inte en röst på någon sorts halvborgerlig alternativrörelse. Den som vill kombinera en grön politik med liberala idéer inom allt från utbildning till sjukvård kan inte rösta på miljöpartiet. För då röstar man på Lars Ohly, och på ett komplett paket av en politik som ligger så långt från Alliansen som det går att komma.
Det viktiga är dock inte andra partier, utan vårt eget arbete för att berätta om väljarna hur vår fortsatta renovering av välfärden ser ut Hur vi ska korta köerna i vården, förbättra resultaten i skolan, fortsätta att bygga ut infrastrukturen och skapa en värdig livsmiljö för gamla och multisjuka. Mot denna politik har våra motståndare inget att komma med annat än tjafs och skrämsel. Deras bloggar fortsätter att handla mer om oss om om den egna politiken. Vårt svara på detta ska vara att prata med väljarna opch att beskriva den politik vi vill föra. det verkar vara en ganska lyckad strategi, att döma av opnionsinstitutens mätningar.
21 augusti 2010
Den desperata skräckrapporten
Jag har tagit del av brottstycken av den rapport som socialdemokraterna påstås ligga i startgroparna för att publicera och är egentligen inte ett dugg förvånad. det hela är egentligen ganska enkelt.
Opinionen går socialdemokraterna emot, och det är ju inte så bra - för socialdemokraterna. Eftersom detta parti anser sig företräda inte bara sina egna väljare utan rent av vara någon sorts allmän bärare av den gemensamma välfärden så är nu alla medel tillåtna för att skapa misstro mot den sittande regeringen - och mot sittande majoriteter i en lång rad kommuner och landsting.
Men den metod som enligt uppgift används för att få fram stoff för en "skräckrapport" är så ovederhäftig att den i sig är skäl nog att belysa hur direkt olämpliga socialdemokraterna är, när det gäller att ta ansvar för Sverige.
Men det går att sätta in denna kampanj i ett sammanhang där också exempelvis LO:s annonskampanj ingår. Lyckligtvis märks effekterna när vi pratar med människor i valstugan, vid olika kampanjaktiviteter, när vi knackar på dörrar och i liknande sammanhang. Folk tror helt enkelt inte på socialdemokraterna och deras lögner längre. Visst finns det fortfarande en hel del människor som röstar socialdemokratiskt och därmed också tror på "sitt" parti, men i påfallande hög utsträckning tycks ändå skrämseltaktiken ha slagit fel.
Det är tråkigt, lika tråkigt som när en företrädare för ett annat vänsterparti, miljöpartisten Edstav, medvetet (?) och fullständigt beskriver vår satsning på dem med de absolut största vårdbehoven, de allra sköraste som söker vård, för "en gräddfil för miljonärer".
Slutsatsen är enkel. Seriös debatt passar inte vänsterpartierna. Och den politik vi i Alliansen lägger fram är så svår för vänsterpartierna att bemöta att de inte drar sig för både lögner och medvetna misstolkningar. Möjligen beror de på att de upptäckt och insett att fyra år med Alliansens politik har gett positiva effekter för människor.
Opinionen går socialdemokraterna emot, och det är ju inte så bra - för socialdemokraterna. Eftersom detta parti anser sig företräda inte bara sina egna väljare utan rent av vara någon sorts allmän bärare av den gemensamma välfärden så är nu alla medel tillåtna för att skapa misstro mot den sittande regeringen - och mot sittande majoriteter i en lång rad kommuner och landsting.
Men den metod som enligt uppgift används för att få fram stoff för en "skräckrapport" är så ovederhäftig att den i sig är skäl nog att belysa hur direkt olämpliga socialdemokraterna är, när det gäller att ta ansvar för Sverige.
Men det går att sätta in denna kampanj i ett sammanhang där också exempelvis LO:s annonskampanj ingår. Lyckligtvis märks effekterna när vi pratar med människor i valstugan, vid olika kampanjaktiviteter, när vi knackar på dörrar och i liknande sammanhang. Folk tror helt enkelt inte på socialdemokraterna och deras lögner längre. Visst finns det fortfarande en hel del människor som röstar socialdemokratiskt och därmed också tror på "sitt" parti, men i påfallande hög utsträckning tycks ändå skrämseltaktiken ha slagit fel.
Det är tråkigt, lika tråkigt som när en företrädare för ett annat vänsterparti, miljöpartisten Edstav, medvetet (?) och fullständigt beskriver vår satsning på dem med de absolut största vårdbehoven, de allra sköraste som söker vård, för "en gräddfil för miljonärer".
Slutsatsen är enkel. Seriös debatt passar inte vänsterpartierna. Och den politik vi i Alliansen lägger fram är så svår för vänsterpartierna att bemöta att de inte drar sig för både lögner och medvetna misstolkningar. Möjligen beror de på att de upptäckt och insett att fyra år med Alliansens politik har gett positiva effekter för människor.
Medvind
Tar det lugnt hemma i Krusenberg efter en riktigt hektisk vecka. Presentation av Alliansens valplattform, kampanjaktiviteter från morgon till kväll och medias uppmärksamhet kring Upplands Lokaltrafik och avtalen med landstingen i regionen har fyllt veckan. Plus en resa till Malmö för sammanträde.
Roligast under veckan har utan tvekan varit alla positiva kommentarer. Det känns verkligen att vi har medvind!
Roligast under veckan har utan tvekan varit alla positiva kommentarer. Det känns verkligen att vi har medvind!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)