Ordning och reda

Att ha grepp på siffror och statistik har betydelse i politiken. Det är också bra att redovisa sådant material ärligt och korrekt. det blir liksom både bättre stämning och riktigaste utgångspunkter för debatten då.

Jag tänkte därför presentera några diagram som säger en hel del om vårt landstings ekonomiska utveckling under de senaste åtta åren. Men innan jag gör kan det också vara på plats att erinra om det jag skrev i går: världen har sedan 2008 gått igenom den djupaste ekonomiska krisen sedan 30-talet. Självklart påverkar det förutsättningarna även för ett landsting som vårt.

Låt oss börja med det egna kapitalet, det vill säga hur mycket pengar landstinget har utvöer skulder och tillgångar. Som synes har det ökat ganska kraftigt sedan 2006, även om ökningen varit något mindre de tre senaste åren. Det finns skäl till det.

Ett större eget kapital ger ekonomisk trygghet på längre sikt. det ökar möjligheten att finansiera investeringar utan att låna och ger en buffert emot tillfälliga nedgångar i ekonomin.

På tal om investeringar. Den här bilden visar att landstinget i Uppsala län under de tre senaste åren har gjort rekordstora investeringar i fastigheter. Det är dyrt, men landstingets ekonomi gör att vi har råd.

Investeringarna är viktiga av flera skäl. Ett av dem är att ge våra medarbetare riktigt bra och moderna lokaler att arbeta i.

Ett tredje nyckeltal som är viktigt att komma ihåg är soliditeten, det vill säga den långsiktiga betalningsförmågan. Sedan 2006 har landstingets soliditet förbättrats kraftigt, äen om soliditeten sjönk något 2013. Faktum är att bara ett fåtal landsting i hela landet har en bättre långsiktig betalningsförmåga än landstinget i Uppsala län. Numera, ska man kanske tillägga.

Glädjande nog gör landstingets revisorer, som inte alltid gör livet så lätt för en ordförande i landstingsstyrelsen, exakt samma bedömning. I revisorernas rapport står att läsa att "soliditeten med beaktande av de pensionsåtaganden som redovisas som ansvarsförbindelser uppgår för LUL till -0,35 mot -0,60 i genomsnitt för samtliga landsting och regioner.

Landstinget i Uppsala län har alltså en klart bättre långsiktig betalningsförmåga än de flesta andra landsting. Numera, ska kanske tilläggas.

Har vi då åstadkommit detta genom ständiga besparingar och nedskärningar? Är förklaringen till landstingets goda ekonomi att vi valt att inte saktsa på vården?

Det stämmer inte heller. Den här bilden visar nettokostnadernas utveckling, det vill säga hur de politiska besluten tillåtit kostnaderna för sjukvård att utvecklas över tid. Som synes har de ökat rejält, även om man tar hänsyn till pris- och löneutveckling.
Det summan av dessa bilder säger är att landstinget i Uppsala län på punkt efter punkt har en bättrre ekonomi idag än när Alliansen tog över för åtta år sedan. Det är staplar, kurvor och grafer som den politiska oppositionen tycker är jobbiga, för de visar tvärtemot deras påståenden att ordningen är god i landstingets ekonomi. Och det ska den fortsätta vara om Alliansen för fortsätta att styra.

Eftertankar

Det är fredagskväll och jag sitter vid datorn och samlar tankarna efter en intensiv vecka. Mycket har kretat kring landstingsfullmäktiges debatt om landstingets bokslut i onsdags.


I oktober 2008 gick Lehman Brothers i konkurs. det var starten till den värsta lågkonjunkturen sedan 30-talet. Självklart påverkar en sådan lågkonjunktur också Sverige, och därmed vårt landsting. men vi klarade överbryggningen utan dramatiska nedskärningar. Inte en enda anställd har behövt lämna sitt arbete i vårt landsting.


Skälet till att vi klarat överbryggningen stavas ordning och reda i landstingets ekonomi. Varje år sedan 2006 har inneburit överskott enligt det kommunala balanskravet i landstingets bokslut. Det egna kapitalet har vuxit med mer än 600 miljoner sedan 2006. Landstinget har kunnat sätta av 800 miljoner till framtida pensioner. samtidigt har landstinget investerat drygt 1,8 miljarder i fastigheter under de senaste tre åren.


Det har lett till en balansräkning som är en av landets starkaste i jämförelse mellan landstingen. Men inte nog med det. Samtidigt som den långsiktiga betalningsförmågan har stärkts, så har vården kunnat tillföras mer resurser. Drygt två miljarder mer än 2006 läggs i dag på hälso- och sjukvård i vårt landsting.


Hur kommer det sig då? Hur har vården kunna få mer resurser? Svaret handlar om jobben. Fler i arbete betyder fler som betalar skatt, och det betyder mer pengar till vården.


Uppsala län har landets lägsta arbetslöshet. Det har lagt grunden till att vårt landsting har kunnat öka anslaget till hälso- och sjukvården. Men det är också en viktig förutsättning för att Alliansen har kunnat stärka landstingets ekonomi sedan 2006 - och är beredda att fortsätta med det.


Men inte nog med det. Det påstås ofta att vårt landsting skulle ha landets längsta vårdköer. Det stämmer inte. I den senaste tidens mätningar ligger vårt landsting nära eller till och med över det nationella genomsnittet. Det stämmer att vårt landsting tidigare haft problem med att klara väntetiderna enligt vårdgarantin, men en fantastisk uppryckning inte minst under hösten 2013 och vintern 2014 har förändrat läget.


Till det kan vi lägga landets näst nöjdaste patienter i primärvården, en medarbetarenkät som visar att de som arbetar i vårt landsting trivs på sitt arbete och sist men inte minst väldigt goda medicinska resultat i de öppna jämförelser som görs mellan landstingen.


Det betyder inte att vi inte har saker att arbeta med. Vi måste arbeta ännu mer med att vara en attraktiv arbetsgivare, och vi kan inte vara nöjda med väntetider och köer. Vi måste fortsätta att hålla ekonomin i strama tyglar och sist men absolut inte minst finns mycket att göra för att rusta upp våra fastigheter och lokaler.


Under åtta år har vi hunnit med många reformer. Men det finns mycket kvar att göra. Vi kan vara stolta över mycket som hänt sedan 2006 - men vi kan inte luta oss tillbaka och vara nöjda.

Bokslutsdebatt

I morgon, onsdag, är det dags att debattera landstingets årsredovisning och bokslut för 2013. det ska bli ett nöje.

Landstinget gör ett positivt resultat enligt det så kallade balanskravet för nionde året i rad och har under de senaste sex åren ökat det egna kapitalet med mer än 600 miljoner kronor. Det har lett till att soliditeten har stärkts, och vårt landsting har en klart bättre långsiktigt betalningsförmåga än det genomsnittliga landstinget. Samtidigt har landstinget investerat drygt 1,8 miljarder i fastigheter under de tre senaste åren, och dessutom satt av rejält med pengar för att möta framtida pensionåtaganden till de anställda.

På det hela taget har vårt landsting en bättre ekonomi än jämförbara landsting, och framför allt ett klart bättre ekonomiskt läge än när Alliansen tog över rodret 2006. Den förbättringen har skett under den längsta och djupaste lågkonjunkturen sedan 30-talet.

Inte nog med det. Patienterna är nöjdare med vår primärvård och har större förtroende för vården på sjukhus, enligt de mätningar som regelbundet görs av Sveriges Kommuner och Landsting. Dessutom visar den senaste medarbetarundersökningen att de anställda i landstinget trivs på jobbet.

Men det är ju val snart, och socialdemokraterna vill naturligtvis vinna det valet. Det är kanske inte så lätt, när patienterna är nöjda, känner trygghet med sjukhusvården och möter personal som trivs på sin arbetsplats.

Så vad göra? Tja, vi talar ju om Gunnar Strängs partikamrater; ni vet finansministern som i marginalen till ett av sina tal skrev "argumentationen svag; höj rösten!". Så i Uppsala Nya Tidning kunde vi häromdagen läsa om "Weimans svaga bokslut".

Vi tar det igen.

- Likviditeten är bättre än 2006

- Det egna kapitalet har vuxit under den sjupaste lågkonjunkturen sedan 30-talet.

- Soliditeten har förbättrats kraftigt och är långt bättre än det genomsnittliga landstinget.

- Årets resultat visar överskott

- Samtidigt har landstinget gjort historiskt stora investeringar, 1,8 miljarder på tre år

- Patienterna är nöjda och trygga, och personalen trivs på jobbet

I det läget kunde man kanske tänka sig att socialdemokraterna om inte hade lite uppskattande ord att säga om de senaste sju årens styre, så i alla fall någonting eget att komma med. Men icke. När man i samband med bokslutsdebatten får utrymme i media, så handlar det mesta om motståndaren.

Nå, med anledning därav har jag skrivit ihop följande.

I UNT skriver Börje, Bertil och Macdisi
Om ett sjukhus som de hävdar det är kris i
Det låter som om vården är ute på rea
När de facto vårt sjukhus är rankat som trea

Men det är skillnad på att argsinta artiklar skriva
och ett landsting politiskt leda och driva
Akademiska sjukhuset går ej alls i kvav
Rustas tvärtom för framtidens krav

Och när det gäller vårt landstings finanser
Så bör våra väljare ej ta några chanser
Sedan nollsex har vi lagrat åttahundra miljoner
För att betala framtida pensioner

Visst kan vi göra ännu mycket mera
till exempel med att rekrytera
Vård kan flyttas till öppen från sluten
Och köer kan kortas än mer på akuten

Det är också precis vad som händer
Vi löser problemen, ett i sänder
Så har det varit så långt nån kan minnas
Mera att göra kommer alltid att finnas

Detta har jag skrivit på cirka en kvart
Med glimten i ögat och alls ej i svart
I majoritet får man finna sig i att tåla
dem som ej vet bättre än att svartmåla

Söndagsvers

Gammalt folk som levt på bröd och vatten
Gläds när Magdalena sänker skatten
I stället för att leta rötter i skogen
Kan de nu smörja kråset på krogen
Femtio spänn räcker både till att släppa bromsen
Och till en kroglunch trots den höjda momsen
Det räcker även till den höjda räntan
Ja det är ingen hejd på deras förväntan
Men frågan är om denna lilla femtiolapp
Räcker till allt som de annars slapp
Bättre vore både för pensionen och jobben
Om vi i september ger sossarna nobben

Svartmålning och personangrepp

Socialdemokraterna skriver idag en debattartikel som innehåller ett antal rena felaktigheter. Bland annat påstår S att "under två mandatperioder med borgerligt styre har landstingets ekonomi urholkats och resurser slösats bort". Det är en direkt osanning.

Landstingets samlade resurser, det egna kapitalet, har tvärtom ökat med drygt 600 miljoner sedan 2006. Det är inte en följd av engångsposter i resultatet utan av överskott i ekonomin. Varje år.

Till det ska läggas att landstinget aldrig investerat så mycket i lokaler och utrustning som under dessa år. Rekordet slås 2013 då investeringarna nådde rekordnivå med cirka 900 miljoner.

Den förbättrade ekonomin har inte räckt bara till investeringar. Landstinget har också kunnat sätta av ungefär en miljard till kommande pensionsåtaganden för de anställda. Det kommer att vara en lättnad för landstingets ekonomi på sikt och är ännu ett exempel på långsiktig ekonomisk planering.

Det är heller inte sant att det saknas en långsiktig strategi för landstinget och för Akademiska sjukhuset. I september fastställdes en sådan plan, med en tydlig inriktning för landstingets och sjukhusets framtid. Det var för övrigt en plan som hade processats i mer än två år med socialdemokraternas deltagande. Av någon anledning ljuger de nu om att planen ens existerar.

Vi har också lyssnat till hur våra anställda upplever sin arbetssituation, i en undersökning som omfattar landstingets alla medarbetare. De allra flesta trivs på jobbet, men vill se förbättringar när det gäller möjligheten att påverka den egna lönen och den fysiska arbetsmljön. Därför har vi fastställt en lönepolicy som verkar i den riktningen, och satsar - som sagt - stort på landstingets tidigare gravt eftersatta lokaler. Till det kan läggas att sjukskrivningarna i vårt landsting nästan har halverats sedan 2006.

Satsningarna kommer att fortsätta. Tre av husblocken inom Akademiska sjukhuset renoveras just nu. Ett nytt hus börjar snart byggas för cancervård och kirurgi. Det nya parkeringshuset ska lösa problem med brist på p-platser.

Socialdemokraternas artikel i UNT idag är ett nytt rekord i osanningar, svartmålning och personangrepp. Så agerar ett parti utan självförtroende, utan idéer och utan en politik för framtiden i vårt landsting. Det ska bli ett nöje att ge väljarna chansen att jämföra de politiska alternativen i den kommande valrörelsen.

Brukare och andra som är viktiga

I förra veckan besökte Jimmie Åkesson Akademiska sjukhuset. I samband med det skriv jag ett tidigare inlägg om att landstinget och dess institutioner ska vara öppna för alla. Jag tänkte spinna vidare på diskussionen om öppenhet och ett landsting för alla. Det är en av våra viktigaste demokratifrågor.


Ett landsting för alla förutsätter också politiker som kan lyssna till alla. Jag kan ibland känna oro för att frågor om delaktighet och demokrati snarare görs till frågor om vilka som ska ha rätt att komma till tals. Därför tycker jag, i vårt demokratiska system, att vi ska vara försiktiga med att hindra vissa från att komma till tals.


Det finns nämligen gott om röster som inte hörs. Om vi inte vårdar synen på demokratin som ett samhälle för alla, så är det lätt hänt att de som får göra sin röst hörd är de som har kanaler och vägar till inflytande och påverkan.


Det lägger ett stort ansvar på oss som har politiska förtroendeuppdrag. Det är alltid lockande att ha ett svar till dem som hör av sig. Men alla de andra då?


Uppsala län har ungefär 350.000 invånare. Jag för ingen exakt statistik, men jag brukar har direkt kontakt varje vecka med några hundra av dem. Det rör sig alltså i bästa fall om några få procent av hela befolkningen - och då blir det ganska många som inte får göra sin röst hörd.


En av de stora utmaningarna för dagens hälso- och sjukvård är den psykiska ohälsan. Upp till en tredjedel av befolkningen drabbas någon gång av psykiska problem av olika slag. För vissa är det en kronisk sjukdom, för andra är det övergående. Tyvärr är detta också kanske den grupp av medborgare som har svårast att göra sin röst hörd.


Det ställer särskilda krav på hur vi på bästa sätt för samtal med dem, lyssnar till dem och lär oss att första deras förväntningar, önskemål och behov. Det ställer också krav på hur vi organiserar en sådan samverkan.


På senare år har det blivit allt vanligare att hitta nya former för påverkan och inflytande för dem som befinner sig utanför det vanliga politiska beslutsfattandet. Öppna sammanträden, möjlighet att lägga medborgarförslag och olika typer av dialogforum är exempel på detta. De har alla sina fördelar, men de innebär också problem. Om bara några få nyttjar dessa möjligheter till direkt dialog och inflytande - vem lyssnar då på alla de andra? Om vissa patient- och brukargrupper i vården och omsorgen lyckas få tillträde till direkt dialog med politiska beslutsfattare - vem tar då tillvara intresset för alla de andra?


Politisk debatt blir ofta en fråga om svart eller vitt - och visst är det bra när alternativ ställs emot varandra. Men vi får aldrig glömma om att det demokratiska samtalet måste ge alla en röst. Det bör vi som har möjlighet att fatta politiska beslut tänka på när vi skapar former för dialog och inflytande. Och det gäller inte bara i sjukvården.

Moment 22 i sjukvården?

Idag gör Sveriges Radio stor sak av att många läkare på landets akutmottagningar "är olegitimerade". Kanske kunde nyheten har kompletterats med en beskrivning av det svenska utbildningssystemet.

I inslagen förekommer intervjuer med patienter, som då säger något ganska självklart. Helst vill vi alla, vid varje läkarbesök, träffa en så erfaren läkare som möjligt. Frågan är bara hur det går till då läkare blir erfarna.

Svaret på det är ganska enkelt. Det som ger erfarenhet är - erfarenhet. Att bli en duktig och erfaren läkare tar tid, och kräver många patientkonotakter även på vägen. Det är därför som svenska läkare ganska tidigt får ha sina första patientkontakter. Det sker dock alltid med erfarna kollegor som stöd i bakgrunden.

Det är en ganska viktig del av berättelsen om den personal som vi kan möta som patienter, vare sig det är på en akutmottagning eller i andra delar av vården. På akutmottagningen är läkarens uppgift dessutom att göra en första bedömning, ofta i samråd med andra. När det sedan är dags för djupare diagnos och behandling, så är det också dags för mer specialiserade läkare att ta vid.

Att låta läkare under utbildning möta patienter under handledning av mer erfarna kollegor innebär naturligtvis en kunskapsöverföring mellan mer erfarna läkare och läkare under utbildning. Det är en ordning som tidigt ger läkare under utbildning tillfälle till kontakter med patienter, och som bidrar aktivt till unskapsöverföring mellan erfarna och mindre erfarna kollegor i läkarkåren.

Vi vill alla möta erfarna läkare när vi går till doktorn. Samtidigt måste vi ha en organisation som gör läkare erfarna, och erfarenhet vinner man genom kontakt med patienter. Kanske är det ändå inte ett moment 22 att vi i vissa situationer möter en läkare som håller på att skaffa sig nödvändig erfarenhet- bara vi vet att det finns kunniga och rutinerade kollegor som ger uppbackning och stöd. Det är så en lärande organisation byggs upp och görs långsiktigt hållbar.

Ett öppet landsting

I morgon torsdag är Jimmie Åkesson i Uppsala. Under dagen besöker han Akademiska sjukhuset.

Det ger Åkesson tillfälle att lära sig något. Akademiska sjukhuset är öppet för alla. Även Åkesson är välkommen, och innan han kommer till sjukhuset sker ingen prövning av hans bakgrund, hans allmänna tillstånd eller hans betalningsförmåga.

Studiebesök gör man för att lära, men också för att se skillnader. När Åkesson besöker Akademiska sjukhuset finns möjligheten att studera de betydande skillnader som finns i etik och människosyn mellan Sverigedemokraterna å den ena sidan, och alla andra politiska partier å den andra.

En del av det som politiken handlar om rör ekonomi. Men i landstingspolitiken är skillnaderna mellan partiernas  ekonomiska politik liten. Det rör sig om enstaka procent av en budget på långt över åtta miljarder. Det är alltså inte där skillnaden ligger mellan (SD) och övriga partier.

I mars 2013 yrkade Sverigedemokraterna som exempel på att människor som vistas illegalt i landet skulle förhindras att få vård de är i behov av. Sverigedemokraterna vill också att landstinget drar sig ur samarbete om integration med länsstyrelsen och länets kommuner och att möjligheten till tolkstöd kraftigt begränsas. Med mera.

I den politik som Sverigedemokraterna för är budskapet därmed uppenbart. Alla är inte lika välkomna. Vårdpersonal ska tvingas göra skillnad på folk. Vården, och samhället som helhet, ska anpassas för dem som passar in.

Sådana samhällen har vi sett förr. Det brukar inte sluta bra när en sådan utveckling få råda. Därför är det viktigt att markera emot en sådan utveckling, och ett bra sätt är att visa Sverigedemokraternas partiledare att landstinget i Uppsala län bygger sin verksamhet på en annan människosyn.

Det vore överdrivet att säga att Jimmie Åkesson är välkommen. Om jag skulle skriva så, skulle jag visa ohörsamhet mot alla de massiva protester som Åkessons studiebesök hittills lett till. Personalen på sjukhus, brandstationer och företag har med all önskvärd tydlighet visat vad man tycker om Sverigedemokraterna.

Men ändå.

Jimmie Åkesson kommer inte att behöva visa sitt pass när han kommer till Akademiska sjukhuset. Han är inte underställd någon särskild klädkod, och ingen kommer att ställa några krav på honom. Det beror inte på att han är partiledare eller på att han är svensk medborgare. Det beror på att han är människa, och för dagen besökare i ett landsting, och på ett sjukhus, som tror på likabahandlingsprincipen.

Där kan Jimmie Åkesson ha en del att lära av sitt studiebesök.

Problem på väg att lösas

Idag berättar UNT att Akademiska sjukhuset håller på att få bukt med bristen på sjuksköterskor. Det är ett glädjande besked, men det finns mycket kvar att göra. Det pågår också ett intensivt arbete med att förbättra lönebildningen och med att skapa bättre arbetsförhållanden.

Nyheten är intressant på mer än ett sätt. Alla gläds säkerligen åt att situationen ljusnar. Det ligger mycket och hårt arbete bakom den utveckling som nu ger resultat. Och det finns som sagt mer att göra. Men det är också intressant att notera det politiska spelet kring den svåra situation som sjukhuset befunnit sig i.

Från Alliansens sida har vi naturligtvis varit angelägna om att lösa problemen. Läget på sjukhuset har verkligen inte varit bra. Självklart har vi också diskuterat situationen med berörda chefer och tjänstemän och resonerat kring tänkbara lösningar.

Men utmaningar och problem i politisk verksamhet löser man naturligtvis inte genom att skriva debattartiklar och insändare, och ännu mindre genom käcka utspel i media. Problem i politisk verksamhet kräver tålamod, erfarenhet, långsiktighet och en tydlig idé om vad man vill göra. Det är också precis det som Alliansen har gjort. Vi har sett viktiga problem, tagit tag i dem och sett till så att de har fått en lösning.

Nya problem kommer att dyka upp i landstingets verksamhet. När problemen dyker upp, ska vi hitta en lösning, se till så att den genomförs och följa upp resultatet. Det viktigaste för Alliansen är att göra rätt saker, så att verksamheten förbättras. Andra får ägna sig åt att skriva debattartiklar och klaga.

Tio skäl för att rösta på Alliansen i landstingsvalet

Det här är egentligen inte politiska skäl. Det är rent objektiva skäl till varför det är viktigt att den nuvarande utvecklingen i vårt landsting inte hindras av resultatet i höstens val.

1. Landets näst nöjdaste primärvårdspatienter.
2. Förtroendet och nöjdheten har stigit även för vården på sjukhus
3. Akademiska sjukhuset rankas som landets tredje bästa universitetssjukhus, och
4. Lasarettet i Enköping rankas som det femte bästa minndre sjukhuset
5. Ekonomin är god. Bara tre landsting har bättre långsiktig betalningsförmåga (soliditet)
6. Resenärerna i kollektivtrafiken är nöjda. Bara tre landsting har nöjdare resenärer
7. Landets lägsta arbetslöshet. Kanske inte bara landstingets förtjänst, men det är ju dumt att chansa
8. SL-pendeln, Upptåget till Gävle och Sala, nya bussar och ett enklare taxesystem
9. Ett rikt kulturliv i samverkan med länets kommuner
10. Landets bästa möjligheter att kunna välja vårdgivare, inte bara i det egna länet

Rent objektivt går det alltså riktigt bra för vården, kulturen och kollektivtrafiken i Uppsala län. Fler än någonsin får vård i tid, bussar och tåg går som det ska och kulturlivet blomstrar. Det beror inte bara på kloka politiska beslut. Men det kan inte gärna vara en slump att så mycket har förbättrats sedan 2006.

Vårdvalet kortar köer

Upsala Nya Tidning inleder idag en intressant artikelserie om vårdvalet. De ökande kostnaderna för hörselvård och psykoterapi beskrivs som ett problem. I själva verket är just dessa vå vårdval bra exempel på tidigare problem som behövde åtgärdas. Den ökande kostnaden hänger nämligen ihop med att fler patienter nu får hjälp med sina besvär. Det kortar köerna och väntetiderna. I primärvården ser vi redan goda resultat av detta, och nu börjar effekterna också komma i sjukhusvården.

Titta gärna på grafiken i UNTs papperstidning. 2011 gjordes 6558 patientbesök; kostnad drygt 7 miljoner kronor. 2013 gjordes 18306 patientbesök, nära nog en tredubbling. Kostnaden per patientbesök sjönk däremot betydligt, med cirka 20 procent. Fler patienter fick den vård de behövde till en lägre kostnad per behandling. Det är så Alliansen utvecklar länets sjukvård!

Ett annat orosmoment som framförs är att vårdvalet skulle skada forskning och utveckling. För att säkerställa att så inte sker, formas regelverket i nära samarbete med Uppsala universitet och med noggrann kontroll av följderna för utbildning och forskning. De fristående vårdgivare som deltar i vårdvalet är skyldiga att fullgöra sin del av dessa viktiga områden.

Vårdvalet leder till kortare köer och mer vård för skattepengarna. Därför ska vi fortsätta att utveckla sjukvården i en riktning som gör att fler får tillgång till den vård de behöver.

Uppsalas viktigaste utvecklingsmotor

Jag kommer just från ett seminarium om fastighetsfrågor. Som så många gånger diskuterades Uppsala utveckling, och en av de frågor som togs upp - som en av Uppsalas viktigaste framgångsfaktorer - var Akademiska sjukhuset.

Att "Ackis" är viktigt för sjukvården i länet är självklart. Betydelsen för medicinsk forskning och utveckling är också ganska naturlig. den tredje viktiga rollen som Akademiska sjukhuset spelar är som motor för länets näringsliv, och inte minst för life science.

I Uppsala finns en lång rad företag som arbetar med läkemedel, medicinslk teknik och andra verkdsamheter som är anknutna till sjukvården. Dessa företag är en helt avgörande del av Uppsalas näringsliv - och därmed en viktig grund till att det går bra för Uppsala. Inte ett enda av dessa företag hade varit lokaliserade till Uppsala om det inte hade varit för Akademiska sjukhuset och dess viktiga roll som ledande universitetssjukhus.

Sedan Alliansen fick väljarnas förtroende 2006 har vi lagt mycket kraft på att framhålla vilken betydelse Aakdemiska sjukhuset har, inte bara för sjukvården och forskningen, utan också för näringslivets goda utveckling. Det är också en insikt som sprider sig allt mer, i näringslivet och bland Uppsalas invånare.

Vi i Alliansen kommer att fortsätta att tala väl om Akademiska sjukhuset. Vi kommer också att fortsätta satsningarna på Framtidens Akademiska och sist men inte minst att se till så att sjukhuset fortsätter att vara Uppsalas viktigaste arbetsgivare. Jag välkomnar alla krafter som deltar i en sådan positiv utveckling och ser vad det betyder för att det ska fortsätta att gå bra för Uppsala.

Lönebildning

Just nu är frågor om lönebildning i offentlig sektor en aktuell fråga. UNT hade artiklar om detta i helgen och idag, och ingen kan väl ha missat diskussioner om löner för lärare, barnmorskor, sjuksköterskor och andra medarbetare i vård, omsorg, utbildning och socialtjänst.

Det är verkligen på tiden att dessa frågor hamnar i debattens fokus. Under årtionden har lönebildningen i verksamhet som domineras av offentlig sektor varit både omodern och eftersatt. Den varuproducerande industrin måste naturligtvis ha konkurrenskraftiga löner för att kuunna sälja varor på exportmarknader. Men det finns också goda skäl att fundera på vilka mekanismer som ska styra lönebildningen i verksamheter som bedrivs med skattemedel.

Den gamla dåliga lönebildningen i dessa branscher byggde på tanken att stanes (och kommunernas/landstingens) kaka var "liten men säker". Lönen var statisk och strikt reglerad enligt lönegrader och löneklasser. Begrepp som löneglidning och förtjänstutveckling förekom knappast.

Dagens arbetsliv ser annorlunda ut, även i verksamhet som präglas av offentliga tjänster. den stora skillnaden är inte att det finns privata alternativ, även om det har betydelse. Den viktigaste skillnaden är att den som arbetar som lärare, sjuksköterska eller socialsekreterare naturligtvis också vill kunna få mer i lönekuvertet för en god arbetsinsats.

Dagens löneavtal för offentlig sektor ser också annorlunda ut, och understödjer en mer individuell lönesättning. En fråga som kan ställas är om vi som är arbetsgivare i offentlig, skattefinansierad verksamhet har hängt med i utvecklingen.

Landstinget i Uppsala län har sedan 2012 en lönepolicy som definitivt gör det. Den säger bland annat att lönesättningen ska grundas på systematiska bedömningar av arbetsuppgifternas svårighetsgrad, medarbetarens arbetsresultat och bidrag till verksamhetsförbättringar. Den säger också att lönen ska vara individuell och differentierad, och anger hur samspelet ska gå till mellan medarbetare och lönesättande chef. Därmed är lönebildningen också individuell och differentierad, och sätts efter dialog mellan medarbetare och närmaste chef.

Tidigare sattes lönerna i detalj genom politiska beslut. Det var en lönebildning som möjligen fungerade på 60-talet, men som är omodern idag. En modernare lönebildning ställer krav på alla berörda. Den ställer krav på den lönesättande chefen, som måste vårda sitt uppdrag och säkerställa att den lokala lönebildningen fungerar bra. Den ställer också krav på medarbetaren som måste ta sin del av dialogen. den ställer också krav på högre chefer och på oss politiker. Dels gäller det att vi vårdar den lönepolicy vi har fastställt. Dessutom måste lönesättande chefer naturligtvis ha en rimlig möjlighet att göra sitt jobb. De måste ha befogenhet att sätta rimliga löner.

Att gå från en tidigare lönebildning till en bättre och modernare är inte enkelt. Det kräver förändring av kulturer och traditioner, men också om att våga tro på lokala chefers förmåga att ta diskussioner och beslut som krävs. Vi arbetar med det i vårt landsting och i kommun- och landstingssektorn som helhet, och vi ser att det går åt rätt håll. Men det finns mycket kvar att göra.

Jag vill avsluta med att varna alla som tror att lösningen på den diskussion som pågår är en återgång till politisk lönebildning där löner sätts genom politiska beslut. Det var den ordningen som skapat dagens situation. En lönebildning som belönar individuella, goda arbetsprestationer är vägen till bättre villkor i alla verksamheter. även om finansieringen kommer från skattebetalarna.

Ersättningssystem i primärvård

Kanske har du noterat inslag i Tv 4 idag om ersättningssystem i primärvården. Ett antal landsting använder ett system för ersättning till vårdcentralet som kan missbrukas genom överdriven regisrering av diagnoser hos pátienter.

Landstinget i Uppsala län har inga sådan inslag i sin ersättningsmodell. När det nuvarande systemet infördes, så diskuterade vi ingående vad som skulle vara grund för hur primärvården skulle ersättas för sitt arbete. I Alliansen kom vi mycket samstämmigt fram till att det var viktigt att forma ett enkelt och tydligt ersättningssystem som är svårt att manipulera. Samtidigt är det viktigt att ersätta all verksamhet efter arbetsinsats och vårdtyngd hos patienterna.

Därför är ersättningssystemet i vårt landsting viktat efter patienternas ålder. Ingen annan faktor väger så tungt när det gäller skillnader i vårdtyngd. Det har skapat ett robust och relativt enkelt system som både ger stabilitet och bidrar till en god sjukvård.

Mot den bakgrunden är inslaget intressant. Det visar att vi i Alliansen i vårt landsting tänkte rätt när vi valde att inte införa den typ av ersättningssystem som prövats på många andra åll i landet. Möjligen bidrar det också till att vår primärvård idag fungerar allt bättre och har landets näst nöjdaste patienter.

Ett sjukhus i världsklass

Socialdemokraternas oppositionsråd Börje Wennberg och Vivianne Macdisi fortsätter sin strävan efter att prata ner Akademiska sjukhuset för att vinna kortsiktiga politiska poäng. Det är djupt olyckligt att sjukhuset av (S) görs till slagträ i valdebatten. Det blir inte bättre av att deras resonemang bygger på rena sakfel.

Påståendet att Akademiska sjukhuset skulle riskera att förlora sin ställning som universitetssjukhus stämmer helt enkelt inte. Däremot pågår en utveckling emot att kopplingen mellan sjukvård, forskning, utveckling och utbildning inte längre kan begränsas till landets sju universitetssjukhus. För Akademiska sjukhuset är det extra viktigt att hitta stabila partners även utanför sjukhusets egna väggar.

Hur går det då för Akademiska sjukhuset under Alliansens ledning? Frågar man andra bedömare än Macdisi och Wennberg så går det ganska bra. I en omfattande rankning av Dagens Medicin placerade sig sjukhuset för andra året i rad bland landets tre främsta. Det är svårt att se det som något annat än ett toppbetyg för vårt fina universitetssjukhus.

Akademiska sjukhuset rankas högt för vårdhygien och medicinska resultat. Väntetider och bemötande drar ner betyget - och är därmed hindret för att sjukhuset ska rankas ännu högre. Därför arbetar Alliansen hårt med att hitta lösningar som förbättrar sjukhusets möjligheter att klättra i kommande rankningar.

Ett sätt är att lägga en del av vården utanför sjukhuset, och att ta hjälp av andra aktörer. Det är detta som Macdisi och Wennberg har svårt för - särskilt när de externa aktörerna kopplas ihop med patientens möjlighet att välja.

Men vårdvalet fungerar! Köerna till operation har kortats betydligt sedan vårdvalet infördes, och till det kan vi lägga succén med vårdval i primärvården - som (S) också protesterat högljutt emot. Den har fått till resultat att länets primärvård har landets näst nöjdaste patienter. Så såg det inte ut när socialdemokraterna styrde.

Så sent som i förra veckan kunde jag stolt lyssna till andra bedömare än Wennberg och Macdisi som gav sitt omdöme om vårt framstående universitetssjukhus. Akademiska sjukhuset har nämligen en stark ställning i svensk sjukvård. Vi i Alliansen tänker se till så att sjukhusets ledande position bevaras och förstärks. Den ranking Dagens Medicin gjort är ett bra mått på hur det arbetet går. Socialdemokraternas svartmålning av sjukhuset är det inte.

Bokslutsanalys

Jag tittar lite i landstingets bokslut inför den politiska behandlingen. Samtidigt kan det vara läge att titta både bakåt och framåt.

Sedan 2006 har landstingets egna kapital stärkts med 604 miljoner kronor eller 34 procent. Soliditeten, det vill säga den långsiktiga betalningsförmågan, har förbättrats från minus 62 procent till minus 35. Att siffran visar minus beror på de stora pensionsåtaganden som landstinget har att möta. Det har vårt landsting gjort genom att sätta undan pengar för ändamålet. I stort sett alla landsting redovisar därför en negativ soliditet inklusive denna ansvarsförbindelse. Vårt landsting är, särskilt sedan försäljningen av Ulleråker, ett av de som ligger allra bäst till.

Landstinget har också gjort stora investeringar. De sex senaste åren har landstinget investerat för 2841 miljoner kronor. De sex åren dessförinnan (under S-styre) investerades endast 1084 miljoner kronor. Skillnaden mellan dessa två siffror säger något om ambitionen att modernisera de fastigheter som landstinget äger och driver verksamhet i.

Orsaken till denna förbättring av de viktigaste ekonomiska nyckeltalen är att landstinget varje år sedan 2006 gått med överskott. Det ger en trygghet inför framtiden och en stabil grund att stå på när nya utmaningar ska mötas.

Tittar vi bakåt, så kan vi konstatera att åren före 2006 inte alls såg likadana ut. Det är på senare år som landstingets ekonomi har rätats upp och utrymme har skapats för nödvändiga investeringar.

Tittar vi framåt, så ser vi att landstinget måste fortsätta att sträva efter att hålla kostnaderna i schack. Sedan 2006 har det heller inte krävts några stora nedskärningar, utan verksamheten har fått något mer pengar att röra sig med varje år.

Valet i september kommer att avgöra den fortsatta färdriktningen. Vi i Alliansen kommer att fortsätta att hålla i landstingets pengar för att klara de utmaningar som väntar.

Att prata politik

I helgen fick jag en fråga. Det var en person som undrade varför jag så ofta skriver om det som vi i Alliansen har gjort under de senaste åren. Personen tyckte att det "mest lät som skryt". I stället borde vi "svara på oppositionens alla anklagelser".

Det ligger något i det. Fast det som kan uppfattas som skryt är ofta just svar på "oppositionens anklagelser".

De rödgröna partierna har gång på gång anklagat oss för att ha infört ett dåligt vårdvalssystem. Men när patienterna ger sitt omdöme är de näst nöjdast i hela landet.

De rödgröna partierna har gång på gång skrivit om hur hotat Akademiska sjukhuset skulle vara, och hur dåligt vården sägs fungera. Men när Dagens Medicin rankar universitetssjukhusen så har Akademiska sjukhuset två år i rad hamnat bland de tre bästa.

De rödgröna partierna har gång på gång bråkat om landstingets ekonomi. I själva verket har vårt landsting haft positiva resultat sju år i rad och är ett av de landsting som har den stabilaste ekonomin.

Politik handlar om att göra saker. Sedan Alliansen fick väljarnas förtroende 2006 har vi gjort åtskilligt. det har vi anledning att berätta om, och det ska vi fortsätta att göra.

Vad Alliansen har gjort, och kommer att göra, det kan du läsa om här på min blogg. Vad de rödgröna partierna tycker om det får du fråga dem om.

Det måste löna sig

Jag har redan skrivit ett inlägg idag om hur vi gör samhället mer rättvist och jämställt (om kvinnligt företagande i välfärden). Den andra viktiga frågan som behöver hanteras politiskt är lönebildningen.

I vårt landsting har vi flera gånger kartlagt osakliga löneskillnader och kunnat rätta till de brister vi hittat. Det är inte där som de stora problemen med rättvisa löner finns. Lika lite är det största och viktigaste problemet ingångslönen inom olika yrkesgrupper. Det verkligt allvarliga med lönebildningen i offentlig verksamhet är den ofta mycket dåliga förtjänstutveckling som väldigt många offentligt anställda lider av. Lönen ökar helt enkelt inte tillräckligt mycket genom yrkeskarriären. Ännu allvarligare är att lönen inte alltid speglar förtjänst och skicklighet. Alldeles för många löner sätts på slentrian, och på samma sätt som i många, många år.

En del av orsaken är historisk och kulturell. Det finns en inrotad föreställning om att lönen i offentlig verksamhet ska vara en kaka som är liten men säker. Det håller inte längre. Stat, kommuner och landsting måste bli moderna arbetsgivare där lönen sätts individuellt och differentierat utifrån varje enskild anställds faktiska arbetsprestation. Så fungerar det inte alltid idag.

I vårt landsting finns både goda och dåliga exempel. I många fall fungerar lönebildningen som den ska. Den som är duktig kan få god ersättning för sin prestation. Den som är chef ska kunna premiera den som förtjänar en god löneutveckling. De centrala och lokala avtal som finns, och den lönepolicy som gäller för landstinget, understödjer en sådan lönebildning. Men jag vet också att det finns undantag. Det är en uppgift för landstingets produktionsstyrelse att hantera och lösa.

Lön ska inte bero på kön. Den som gör ett bra  jobb ska få effekt av det i lönekuvertet. Det är ett rimligt löfte till alla våra anställda. Men det är också ett löfte som ställer krav. Framför allt behöver vi ha chefer som vill och vågar göra lönepolitiska ställningstaganden. Därför utbildas nu alla chefer i landstinget. Det kräver också tydliga kriterier för vad som ska uppnås för att nå en önskad löneutveckling. Det är inte generella påslag som är rätt väg till rätt lön, det är individuella löner med tydliga lönekriterier och en bra dialog mellan chef och medarbetare.

Lönespridning är nämligen bra, både för den enskilde anställde och för en bättre löneutveckling. Därför gäller det att vi arbetar vidare med en lönebildning som verkligen är rättvis. Landstinget i Uppsala län ska vara en riktigt attraktiv arbetsgivare. Det gäller även lönebildningen.

De leker inte affär

I morgon är det den internationella kvinnodagen. En dag före läser jag om Lotta Wiström, som driver barnmorskemottagningen Sinnligt. Hon är en företagare i välfärden, som möts av de mest häpnadsväckande fördomar om sitt företagande.

Att prata om företagande i välfärden med uttryck som "leka affär", så förminskar och hånar man en sektor där många av företagarna är kvinnor. De driver friskolor, privata förskolor, hemtjänst och vårdcentraler. De arbetar med äldrevård, utbildning, barnomsorg och omvårdnad.

Att mot den bakgrunden ens använda uttrycket är ett hån emot tusentals hårt arbetande kvinnor som bryter ny mark inom ett viktigt område. Det förminskar, därför att det beskriver dessa kvinnor på ett rent ut sagt nedsättande sätt. De leker inte affär; de ger viktig service och gör det under svåra ekonomiska omsrändigheter. Det är ett hån, för det sätter en bild som inte stämmer. De kvinnliga företagar jag känner i välfärden leker inte. De tar sitt jobb på betydligt större allvar än de många debattörer som använder sådana nedsättande uttryck.

Jag tänker fira kvinnodagen genom att uttrycka min uppskattning till de fantastiska kvinnor som startar och driver företag inom utbildning, vård, omsorg och service. Ni är värda allt tack och all uppskattning. Ni leker inte affär. Ni är helt avgörande för en god välfärd i vårt land. Det är mer än man kan säga om många av de debattörer som hånar er. Lycka till med ert viktiga arbete.

Ett inlägg om Alliansens vårdpolitik

I veckans nummer av Uppsalatidningen skriver den socialdemokratiske ledaren i landstinget, Börje Wennberg. Hans artikel går framför allt ut  att socialdemokraterna inte gillar det fria vårdval som Alliansen har infört. Samma kritik riktades emot införandet av vårdval i primärvården. Det fanns ingen hejd på allt elände som skulle uppstå om vårdvalet tilläts bli verklighet.

Idag har vi facit. Primärvården har ordning på ekonomin, köerna är kortare och patienterna är nöjdare.

Nu går Alliansen vidare. Att kunna välja även i öppen specialistvård är bra för sjukvården, men framför allt bra för dem som vården är till för: patienterna.

Akademiska sjukhuset har ett komplicerat uppdrag. Det är ett av landets största och främsta universitetssjukhus, nyligen rankat som ett av de tre bästa. Mer än något annat av de större universitetssjukhusen ska Akademiska samtidigt klara uppdraget att både svara för avancerad specialistvård för hela landet och grundläggande sjukvård för invånarna i Uppsala län. Det är en omöjlig ekvation om vi inte vågar tänka nytt.

Vi i Alliansen är stolta över sjukhusets framgångar men samtidigt medvetna om att det krävs nytänkande och kreativa lösningar för att hålla den ledande positionen. Samtidigt växer vårt län, vilket är bra på många sätt men också innebär ett växande behov av vård. Om inte Akademiska sjukhuset ska digna under bördan av detta ökade behov av vård hos länets invånare, så måste fler vårdgivare ges möjlighet att erbjuda invånarna sina tjänster.

Samtidigt som fler vårdgivare öppnar vården och ger nya möjligheter, så sker också satsningar på att göra landstingets egna verksamhet mer skicklig och attraktiv. Ett sätt att göra det är att låta vårdens personal sköta det som det är utbildade för. Så används skattebetalarnas pengar klokare.

I det här inlägget har jag presenterat vad vi i Alliansen gör för att lösa sjukvårdens problem, konkret och i form av faktiska beslut som har fattats i landstingets olika politiska organ. Läs gärna min politiske motståndares inlägg igen. Jag tycker att politiska texter som denna ska handla om vad man själv vill göra, och inte i första hand bestå av beskrivningar av motståndarens förslag.

Reformer ger resultat

2006 vann Alliansen landstingsvalet. En av de första frågorna att ta itu med var siusationoen i primärvården. Läget var då uunder all kritik, med dålig ekonomi, dålig tillgänglighet och oro bland de anställda. Bristerna hade pågått under lång tid och var en orsak till människors missnöje med den tidigare politiska ledningen.

Arbetet med att genomföra reformer inleddes omedelbart. Däremot tog det lite tid innan reformerna kunde komma på plats, och ännu längre tid ininan de fick tydligt genomslag i verksamheten. Idag har vi kommit så långt att vi kan sätta betyg på reformarbetet som inleddes i primärvården på hösten 2006.

Från att ha varit sämst i landet har vår primärvård ryckt upp sig ordentligt. I den senaste patientenkäten är primärvården näst bäst när patienterna får säga sitt. Dessutom är ekonomin i ordning och personalen betydligt nöjdare. Reformerna i primärvården har helt enkelt gett resultat.

Så långt är allt gott och väl. Men eftersom landstinget är en politiskt styrd organisation och debatten varit intensiv om just primärvården, så kan det vara på sin plats att fundera över hur alternativet hade sett ut.

Samtidigt som Alliansen - ibland under stort motstånd - sjösatt ett antal reformer, så har den politiska oppositionen haft en annan uppfattning. Redan när den nuvarande ersättningsmodellen för länets primärvård sjösattes, så protesterade man häftigt. Gång på gång under de sex år som gått sedan beslutet fattades har de rödgröna partierna markerat sitt missnöje med hur primärvården har utvecklats.

Nu har vi facit. Från sämst till näst bäst i landet. På sex år.

F´örra veckan skrev jag om skillnader i politiken. Reformerna i primärvården är ett bra exempel. Där finns en tydlig skillnad mellan de rödgröna partierna och Alliansen.

Vi ville reformera primärvården, och vi gjorde det. Nu har vi alltså facit. Alliansens reformer ger resultat i form av nöjdare patienter, bättre ekonomi och kortare väntetider.

Skillnader som avgör

Idag ska jag skriva om skillnader i politiken. Då tänker jag inte på avståndet mellan partierna i opinionsmätningar, utan om de olika alternativ som finns i politiken.

Det är ofta lätt att få intrycket att skillnaderna i många frågor är himmelsvida mellan olika partier och grupperingar. Så är det oftast inte. Det finns till exempel inga större politiska skiljelinjer när det gäller frågor som rör kvalitet eller finansiering i välfärden. Alla partier utom Vänsterpartiet hade till exempel exakt lika mycket pengar att hantera i landstingets senaste plan och budget för kommande år. Det är ibland svårt att tro, när man lyssnar till de olika partiernas retorik.

Kollektivtrafiken är en annan sådan fråga. Det skiljer ganska lite i synen på hur trafiken ska utvecklas och bedrivas. Att debatten ibland ändå blir intensiv kan bero på att vi som är politiskt aktiva vet hur viktig frågan är - och vill profilera oss därefter.

Alltså: det gäller som väljare att ge akt på vilka frågor det är som faktiskt skiljer mellan partierna inför det val som väntar. Det är liksom viktigare och mer avgörande än en diskussion om i vilka frågor partierna helt enkelt är sams och överens.

En sådan fråga gäller valfriheten i vården. En röst på något av partierna i Alliansen (helst moderaterna, förstås) är alltid en garanti för större valfrihet och mer mångfald. Vissa a.v de rödgröna partierna försöker ibland framstå som valfrihetens värnare, men när man tittar på hur de agerat och röstat, så har de alltid röstat emot.

Frågan om valfrihet och mångfald i välfärden är kanske den viktigaste skiljelinjen mellan partierna i landstingspolitiken - och det är en fråga som dessutom har betydelse för vårdens kvalitet och innehåll. Vi började med att reformera primärvården efter Alliansens valseger 2006, och vi ser nu skillnaden mellan nu och då. Arbetet med att öppna vården för ökad valfrihet har fortsatt under två mandatperioder, och i höstens val söker vi mandat för att fortsätta den goda utveckling vi sett. Men det är inte vi som bestämmer om det även i fortsättningen blir möjligt att välja vårdcentral, barnmorska eller specialistläkare. Det gör du som väljare, i valet i september.

I politiken finns inga kvalitetsgarantier eller varudeklarationer. Därför gäller det för dig som väljare att lyssna, ställa kritiska frågor om vad vi gjort och vill göra - och granska de politiska alternativen. Du är alltid välkommen att kontakta mig eller någon av mina kollegor om du cill veta mer om hur vi faktiskt har agerat i olika frågor.

Utmaningar

Börjar dagen med att bläddra i senaste numret av Dagens Samhälle, som är kommun- och landstingssektorns branschtidning. Idag innehåller den bland annat ett intressant reportage om en undersökning som presenterades i veckan, men refererats ganska lite i media. Den visar svart på vitt att välfärden får mer resurer än någonsin, det vill säga att det läggs mer penar idag än får åtta år sedan på skola, vård och omsrog - även om man tar hänsyn till inflation och befolkningsutveckling. det är viktigt att komma ihåg när myter om att "något håller på att gå sönder" sprids i debatten.

Tidningen berättar också om vilka landsting som varit framgångrika när det gäller att ha egen anställd personal i stället för att behöva hyra in anställda för att klara vakanser. Läget när det gäller brist på personal är svårt i hela landet - men Uppsala län är på en glädjande fjärdeplats. Det betyder absolut inte att faran är över när det gäller att rekrytera och behålla personal - men det ser trots allt bättre ut än på många andra håll i landet.

De problem vi ser med brist på personal i viktiga yrkesgrupper måste lösas med långsiktiga åtgärder. Antalet utbildningspplatser måste öka snarast, och en dialog förs om detta med Uppsala universitet. Så sent som i måndags träffade jag de ansvariga på universitetet för att tala om dessa frågor. Det behövs också krafttag för att göra yrken inom vård och omsorg mer lockande för dem som funderar på sin framtid. Här har Sveriges Kommuner och landsting gjort satsningen Sveriges viktigaste jobb för att lyfta fram fördelar och möjligheter med vård- och omsorgsyrken.

Här ligger två av välfärdens viktigaste utmaningar. Vi måste se till så att vi har råd att fortsätta att göra satsningar på välfärden, bland annat för att kunna betala löner som gör sektorn attraktiv som arbetsgivare. Vi måste också se till så att fler söker utbildningar och yrken i vården, så att vi får bukt med en djup och långvarig bristsituation. Vi jobbar på det.

Det går bra för Uppsala län

Gläds idag åt nyheten att Uppsala universitet blir nod i en stor europeisk satsning på att hitta nya antibiotika. Det är en viktig nyhet på flera sätt.

Det är bra för sjukvården. Allt fler bakterier blir motståndskraftriga emot antibiotika. det är mycket allvarligt och påverkar sjukvården mer än vi tror. Om vi inte har kvar möjligheten att bekämpa infektioner, så blir många ganska rutinmässiga åtgärder i sjukvården omöjliga. GVården är helt enkelt beroende av att nya antibiotika kan forskas fram.

Det är bra för Uppsala unifversitet, och därmed för Akademiska sjukhuset. Tilldelningen visar ett förtroende för ett lärosäte som är ledand einite minst inom medicinsk forskning. Det stärker universitetes ställning och visar att vi kan vara stolta över ett lärosäte i världsklass. Samverkan mellan landstinget och Uppsala universitet är en självklar del i detta.

Det är bra för Uppsala, och för hela vårt län. En stark förskningsmilljö drar till sig externa forskningsmedel, och höjer därmed attraktionskraften. Det ska vi givetvis glädjas åt och arbeta hårt med att behålla och stärka.

Det går bra för Uppsala län, och det är roligt att kunna glädjas åt goda nyheter.

Möte med Uppsalas näringsliv

Foto: Henrik LundströmIdag har jag hälsat på 3H Biomedical (på bilden tillsammans med deras VD Mallen Huang) och diskuterat en viktig fråga för länets utveckling: hur kan vi göra så att Akademiska sjukhuset blir en ännu viktigare aktör för att stärka life science och näringsliv? Det blev ett intressant samtal med Mallen och hennes kollegor om vad som görs idag och vad som kan bli bättre.

 

Uppsala har ett starkt näingsliv och en dynamisk life science-sektor. Vi som på olika sätt har ansvar för och samverkar med näringslivet måste hela tiden fundera över hur vi kan utveckla vårt samarbete. Besöket hos 3H Biomedical gav flera nya och intressanta infallsvinklar. Det är lätt att vi som är verksamma i det offentliga ser lite för snävt på den egan verksamheten och missar att erbjuda möjligheter som bidrar till näringslivets utveckling. Konsekvensen blir i värsta fall fölrlorade arbetstillfällen - och minskade skatteintäkter.

 

Vi resonerade också kring hur Innovation Akademiska kan utvecklas och hur vi tillsammans med andra aktörer kan flytta fram Uppsalas positioner. Jag hade stort utbyte av vårt samtal och hoppas att utbytet var ömsesidigt. Det är möten som det vi hade idag som leder till att Uppsala län växer och utvecklas.

 



Alliansen gör det bättre

Idag har landstingets hälso- och sjukvårdsstyrelse haft sammanträde. Det var ett nöje att få höra vad som klarats av under dagen.


- Två nya vårdval, öron/näsa/hals och ögonsjukvård. Leder till ökad valfrihet och kortare väntetider.
- Analys av köer och väntetider. Landstinget i Uppsala län börjar äntligen klara kömiljardens krav.
- Förberedelse för beslut om ett Äldrecentrum, ett led i bättre samarbete med länets kommuner


För att bara nämna något. En mer komplett rapport kan du hitta här.


En dag på jobbet för Alliansen i ett av vårt landstings politiska organ. Vi som inte sitter i hälso- och sjukvårdsstyrelsen har, till exempel, diskuterat läkarutbildning och forskningssamarbete med Uppsala universitet och förberett kommande beslut i produktionsstyrelse och kollektivtrafiknämnd.


Det händer mycket i vårt landsting. Skälet är enkelt. Saker behöver bli bättre. Även om sjukvården i många delar är väldigt bra, så finns det alltid saker att förbättra. Och det gör Alliansen.


Alliansen gör det bättre, helt enkelt. Varje dag.

Den medicinska paradoxen

Allt fler får cancer. Antalet äldre människor som drabbas av demens blir allt fler. Kraven på äldreomsorgen ökar. Är det ett uttryck för en allt sämre vård och omsorg?

Nej, det är faktiskt tvärt om. Vi människor får det allt bättre, inte bara i vårt land utan i hela världen. Allt fler kan äta sig mätta, lever allt längre och har ett rikare och godare liv. Det är bara det att vi till slut alla också slutar våra dagar på samma sätt. Mortaliteten (det vill säga sannolikheten för att avlida) är fortfarande hundra procent. Vi ska alla en dag lämna jordelivet, det är bara det att det är troligare än någonsin att vi hinner leva länge innan dess.

Mer än var tredje människa kommer någon gång att drabbas av cancer. Det beror inte på att risken för att få cancer i yngre år har ökat; det beror på att många av oss blir så gamla att vi förr eller senare drabbas av cancer.

Naturligtvis är detta en utveckling som på många sätt är bra. Sannolikheten för fler friska och goda liv är större än någonsin. Den medicinska utvecklingen har lett vägen.

Men det innebär också en motsättning. Vi kan se fram emot fler friska och goda år, men vi har samtidigt allt fler äldre som har stora behov av vård och omsorg. Det ställer nya, men helt rimliga, krav på hur välfärden ska finansieras och hur vi gemensamt kan ta ansvar för denna finansiering.

Det finns också flera olika sätt att lösa det problem som uppstår. Ett alternativ är kraftigt höjda skatter. Ett annat alternativ är att begränsa det gemensamma åtagandet, och därmed öppna för ökad ojämlikhet.

Så finns det en tredje väg att gå. Det är att åka antalet år i arbetsliveet, och öka antalet deltagare i den totala arbetskraften. Det ger mer skatteintäkter, men paradoxalt nog också större möjlighet för föer att hålla sig friska längre.

Den medicinska paradoxen är alltså inte i första hand medicinsk. En större utmaning är att hitta en balans mellan antalet år i arbetslivet och behovet av att tillsammans finansiera den gemensamma välfärden.

Det är en fråga som tål att fyndera på.

Dags att ge besked

I kväll möter jag socialdemokraternas oppostionsråd Börje Wennberg i debatt om politiken i landstinget. Det är ett välkommet tillfälle för Wennberg att berätta om vilken politik socialdemokraterna tänker föra i landstinget om de mot förmodan får majoritet i höstens val. Det vore välgörande att vå veta vad de vill, men också med vem de i så fall vill göra det.

Sedan 2006 har Alliansen styrt landstinget. Under de åren har valfriheten ökat, kollektivtrafiken moderniserats, Akademiska sjukhuset flyttat fram sin position som ledande universitetssjukhus och ekonomin stärkts. även om vi i Alliansen själva pekar ut de allt för långa köerna och väntetiderna som ett av landstingets största problem, så är det på plats att påminna om att köerna ändå är klart kortare än de var när vi tog över 2006.

Under dessa sju år har socialdemokraterna, och inte minst Börje Wennberg, sagt sig vara oroliga fär än det ena, och än det andra. oron har rört Akademiska sjukhusets framtid, landstingets ekonomi, utvecklingen av vårdvalet och inte minst interna frågor om organisation och verksamhet. På punkt efter punkt har Alliansen bockat av dessa upplevda orosmoment.

Socialdemokraterna ville efter valet 2006 ha någon sorts "haverikommission" för att räta upp landsitngets ekonomi. Hur det ser ut idag? Tja, redan innan vi har räknat in intäkten för att sälja Ulleråker, så har landsitnget nästan en miljard i kassan. det är pengar som kommer väl till pass när Akademiska sjukhusets ska rustas.

På tal om Akademiska sjukhuset, så har (S) upprepade gånger påstått att Alliansens politik skulle "hota sjukhusets framtid". Sanningen efter sju år är att Akademiska sjukhuset år eftrer år rankas högt bland landets universitetssjukhus. Fortfarande finns gott om utmaningar att möta - men det är hög tid att ta upp handsken och konstatera att det största hotet emot sjukhuset faktiskt är en socialdemokratisk valseger i höst.

Så till valfriheten, som också brukar lyftas fram som ett hot - ibland. I november 2013 skrev Wennberg tillsammans med två S-kollekgor i UNT att man inte gillade Alliansens politik där "patienter tvingas välja". Det är en mening som Wennberg sedan gång på gång försökt distansera sig ifrån. Samtidigt som han i vissa medier (exempelvis lokaltidningen Knivstabygden) närmast har hävdat att socialdemokraterna är valfrihetens viktigaste värnare, så håller han i andra medier (som Arbetarbladet) fast vid att valfriheten inte är bra. I kväll ska det bli intressant att höra vad Börje tycker just nu.

Invånarna är friskare och nöjdare med vården än de var 2006. Köerna är kortare och ekonomin bättre. Pendeltågen till Stockholm, Gävle och Sala går med tätare turer än någonsin, och det finns 13 nya vårdcentraler. Den utvecklingen vill vi i Alliansen fortsätta i fyra år till. Börje Wennberg får gärna fundera till i kväll på enfråga som han inte kunde svara på i tisdags heller: vad är det som var bättre 2006 jämfört med idag?

Supervalåret har börjat

I går träffades landsitngsfullmäkitge för första gången under valåret. Det har nog ingen missat, i varje fall ingen som följer lokala media. På dagordningen stod ett antal viktiga frågor för länet.

En ny busstaxa klubbades. Den  nya taxan ger ett enklare och smidigare biljettsystem med samma pris på månadskortet för all kollektivtrafik. Att åka buss i Uppsala är fortfarande både billigare och enklare än att ta bilen, inte minst på korta sträckor. Nästa steg i utvecklingen av kollektivtrafiken är att förbättra framkomligheten i stadstrafiken.

Extra glädjande var den stora samsynen om behovet av enklare taxor. Bara Vänsterpartiet och Miljöpartiet ville hålla fast vid de tidigare, också kritiserade systemet med olika taxor för olika delar av trafiken. det är många som hört av sig och undrat varför vi inte har förenklat. Nu har vi gjort det vi lpvade när landsitnget tog över ansvaret för all buss- och tågtrafik.

Igår fattades också det formella beslutet om att sälja Ulleråker. Det ger en rejäl förstärkning till landstingets kassa, och en efterlängtad möjlighet för Uppsala kommun att bygga bostäder. Tiden för beslutet var också den rätta, när landstinget nu står inför stora investeringar. Jag är framför allt glad att vi init elockats till att sälja tidigare - och i så fall till betydligt lägre pris. Noggrannt förarbete och genomtänkt planering gav underlag för en bra affär för bägge parter.

Fullmäktige diskuterade också inriktningen på det budgetdokument som tjänstemännen i landstinget nu kan börja arbeta med. Kortare väntetider och ökade möjligheter att bestämma över den egna vården är två av huvudpunkterna i riktlinjerna. Det gäller också att arbeta kostnadsmedvetet samtidigt som vi har stora utmaningar när det gäller att bli en mer attraktiv arbetsgivare. Men idéerna finns, och jag ser framtiden an med optimism.

Förutom dessa tre ärenden stod en lång rad andra frågor på dagordningen. En ny finanspolicy, nya regler för omställningsstöd till förtroendevalda, ett antal motioner och regler för subvention av preventivmedel var några av dem. det ledde till en dag fylld av debatter och beslut. Dagen blev rernt av så välfylld att några av ledamöterna behövde gå hem innan sammanträdet tog slut, vilket i sin tur innebar att några interpellationer fick skjutas upp till ett kommande sammanträde.

Supervalårets första fullmäktige blev intressant eftersom det så tydligt visade skillnaden mellan de politiska alternativen. Alliansen förde fram en lång rad viktiga beslut för landstingets utveckling. Oppositionen förhöll sig passiv och avvaktande. Så kan man inte leda och styra ett landsting.

London calling

Lämnar nu Sverige för tre dagar i London. Tillsammans med en delegation från Mälardalsrådet ska vi se och lära hur man i London arbetat med näringslivs- och utbildningsfrågor, infrastruktur och kollektivtrafik.


Resor som denna är värdefulla av flera skäl. Det är lätt när man är verksam som förtroendevald att bli "hemmablind" och glömma hur viktigt det är att hämta nya intryck utifrån. Naturligtvis finns det stora skillnader mellan Uppsala och London, men det finns också en bra grogrund för nyttiga lärdomar. Att resa i grupp ger också möjlighet att diskutera och jämföra intryck.


Programmet är mycket intensivt. Varje dag avslutas med en arbetsmiddag där intrycken från dagen sorteras och diskuteras. De samtal och föredrag som ingår är förberedda med en tjock bakgrundsbok, som varit intressant läsning. London är en stad som är i ordets verkliga mening dynamisk. Det är svårt att ta till sig de enorma utmaningar London stått inför under praktiskt taget hela efterkrigstiden, och svårt att förstå hur man lyckats lyfta utvecklingen gång på gång.


Det kanske mest intressanta ska bli att se vad som blivit av satsningarna som gjordes i samband med OS för några år sedan. Jag hör inte till dem som tycker att Sverige ska söka, men det kan ju ändå vara värt att se och lära.

Debattförberedelser

Om lite drygt en vecka möter jag socialdemokraternas ledande landstingspolitiker Börje Wennberg i debatt. Du är välkommen till Missionskyrkan i Uppsala den 6 februari klockan 18.00. Inför den kvällen funderar jag naturligtvis på den politik som Alliansen och vi moderater för i landstinget, vilka resultat den poliitken har gett - och hur alternativet skulle ha sett ut.

Häromdagen kunde vi i Svenska Dagbladet läsa ännu ett exempel på den höga kvalitén i svensk sjukvård. I en studie visas att skillnaden i kvalitet mellan svensk och brittisk hjärtsjukvård kan innebär a att upp till 10.000 liv kunnat räddas om den brittiska sjukvården varit lika bra som den svenska. Tidigare har vi kunnat se liknande jämförelser som alla pekar i samma riktning. Svensk sjukvård håller världsklass.

Det gör mig glad. Jag är stolt över den svenska sjukvården och stolt över alla duktiga medarbetare som varje dag gör insatser som bevarar sjukvården på toppnivå. Saken blir inte sämre av att invånarnas förtroende för sjukvården ökar, enligt SKLs och Socialstyrelsens öppna jämförelser.

Mot den bakgrunden är det sorgligt att se exempel på hur sjukvården svartmålas av debattörer som i brist på egna, positiva argument skriver ner värdet på den fina sjukvård vi i Sverige får del av.

Artikeln i Arbetarbladet innehåller flera saker som behöver kommenteras.

Det stämmer inte att sjukskrivningarna ökat, inte över tid sedan 2006 och sannerligen inte i vårt landsting. Här har sjukskrivningstalet gått ned från 6,9 procent 2006 till 4,6 procent idag. Alltså går det knappast att prata om en "allt tyngre arbetssituation med ökade sjukskrivningar som följd".

I artkeln står också att "landstingets ekonomi försämras när Alliansen slösar resurser på kostnadsdrivande vårdvalssystem". I november skrev ett antal socialdemokrater att"Moderaternas system försätter länets patienter i en ohållbar situation när man själv måste vara den som ”väljer” rätt vårdgivare för allehanda behov".

I en annan tidning, Knivstabygden, är tonen en annan. Där är socialdemokraterna i stället för vårdval. Och det kan man förstå med tanke på att åtta av tio invånare gillar att kunna välja mellan olika vårdcentraler. I det läget gäller det att få väljarna att glömma att socialdemokraterna yrkade avslag när vårdvalet infördes 2008.

Att avvisa osakligheter som detta är inte samma sak som att bortse från att det finns samhällsproblem som behöver lösas i sjukvården. Köerna är fortfarande för långa även om utvecklingen under hösten gått åt rätt håll. Bristen på sjuksköterskor är minst sagt besvärande, och det finns åtskilligt att förbättra när det gäller organisation och arbetsmiljö i vården.

Men, åter igen; svensk sjukvård håller väldsklass. De medicinska resultaten är i många fall överlägsna i förhållande till jämförbara länder. Förtroendet för vården har ökat. Människor är friskare och mår bättre.

Svensk sjukvård förtjänar ledande företrädare som visar stolthet över den verksamhet som bedrivs och över medarbetarnas insatser. Det gör man knappast genom att i svepande ordalag svärta ner vården. Man gör det inte heller genom att trixa med fakta eller med att dölja sina egna avsikter.

En viktig del av länets sjukvård

Lasarettet i Enköping är landets femte bästa sjukhus i kategorin mindre sjukhus. Det visar den genomgång som tidningen Dagens Medicin gjort. Lasarettet spelar en viktig roll för länets sjukvård, och den fina placeringen är ett bra mått på hur lasarettets roll leder till att hela länets sjukvård utvecklas.

För sju år sedan såg situationen för Lasarettet helt annorlunda ut. En utredning pekade emot en centralisering av länskirurgin, vilket hade inneburit ökad koncentration av operationer till Akademiska sjukhuset. I stället valde Alliansen efter valet 2006 en inriktning som innebar en decentralisering av sjukvården i länet. Nu ser vi tydligt att den strategin var rätt.

Den andra delen av lasarettets uppdrag handlar om att vara ett lokalt medicinskt centrum för södra delen av länet. Även denna uppgift fyller sjukhuset uppenbart väl. Det lokala samarbetet handlar mycket om att ge bra vård, och rätt vård, till de mest sjuka äldre och andra med stora vårdbehov som inte kräver det stora sjukhusets resurser. Arbetssättet har varit positivt både för landstingets sjukvård och för kommunernas äldreomsorg.

För att ge lasarettet bra förutsättningar att klara sin uppgift har landstinget gjort stora investeringar under senare år. Nya operationssalar ger en bra grund för att sjukhuset ska kunna ta ett stort ansvar för länssjukvården inom både kirurgi och medicin.

Vi i Alliansen är stolta över Lasarettet i Enköping. Utvecklingen sedan 2006 visar att vi är på rätt väg. Nu ska vi jobba vidare med att stärka lasarettet och med dess viktiga roll i länets sjukvård.

Världens bästa hjärtsjukvård

Liksom igår börjar dagen bra. En viktig artikel som skrivits av landets ledande experter på hjärtsjukvård visar skillnaden mellan vården i Sverige och i jämförbara länder. Artikeln redovisar med vetenskaplig grund att den svenska hjärtsjukvården håller högsta internationella klass. Faktum är att det går att räkna ut, i form av sparade människoliv, hur mycket bättre den svenska hjärtsjukvården är.

Liknande data har vi nyligen också kunnat se om till exempel cancervård. Alla tillgängliga data visar entydigt att svensk sjukvård håller världsklass, och behåller denna toppnivå över tiden.

Den toppnivån kan vi vara stolta över.

Ett talesätt som alltid är bra att ha i bakhuvudet är "om någonting fungerar, försök inte laga det". Jag får ibland frågor om vad vi gör för att "åtgärda krisen i sjukvården". Det är en bra fråga, för det finns uppenbara problem i vården - men det gäller att ta tag i rätt saker. Frågor som handlar om vårdens medicinska kvalitet är då sällan de viktigaste. Däremot finns det rejäla bekymmer när det gäller väntetider och tillgänglighet, bemötande och delaktighet. Där kan svensk sjukvård bli mycket bättre.

Många av vårdens problem har vi löst under Alliansens sju år i majoritet. Primärvården är kanske det tydligaste exemplet på hur politiska åtgärder lett till förbättring. Satsningen på planerad kirurgi vid lasarettet i Enköping är ett annat framgångsrikt exempel. En tydligare strategi för och uppföljning av den medicinska forskningen är ett tredje. I sjukhusvården arbetar landstinget för fullt med förbättringar, under ledning av produktionsstyrelsen, med bättre arbetsorganisation.

Det finns alltså mer att göra. Men under pågående arbete kan vi vara stolta över den fantastiska vård som vårt landsting och hela den svenska sjukvården erbjuder. Sist men absolut inte minst är dagens artikel ett erkännande till de fantastiska människor som utför stordåd varje dag.

Ett sjukhus i världsklass

Dagen börjar bra. Tidningen Dagens Medicin har gjort en djup och seriös genomgång av landets alla sjukhus för att ta fram olika värden beträffande medicinska resultat, vårdkvalitet, hygien, väntetider och andra faktorer. Man kan tycka vad man vill om sådana granskningar, men det är väldigt bra att kvalitén i svensk sjukvård studeras och jämförs. Framför allt är det bra om det leder till att vården blir bättre och effektivare.

Akademiska sjukhuset är väldigt ofta i blickpunkten i den lokala debatten. Det är minst sagt naturligt. Sjukhuset är Uppsalas största arbetsplats, ett centrum för hela landets sjukvård, viktigt för näringslivets utveckling och sist men inte minst en grundbult för invånarnas trygghet. Om Akademiska sjukhuset inte fungerar väl, hotas inte bara vården. När det går bra för Akademiska sjukhuset, så går det bra för Uppsala.

Det betyder inte att allt är frid och fröjd. Mycket kan göras för att sjukhuset ska bli ännu bättre, och väldigt mycket kommer att krävas för att klara en stenhård konkurrens med landets övriga sex universitetssjukhus. Dessutom måste det ske i en sjukvård där dessa stora sjukhus måste samverka för patientens bästa. Att navigera i svensk sjukvård är milt talat en utmaning. Därför är det självklart att balansera stoltheten över sjukhusets topposition med ett stort mått av ödmjukhet. En viktig grundval för Akademiska sjukhuset är ett förtroendefullt samarbete med andra aktörer både i Uppsala och runt om i landet. De samarbetena måste också vårdas och värnas.

Ett sjukhus består av de människor som arbetar på sjukhuset. För att behålla positionen som sjukhus i världsklass är en av de viktigaste uppgifterna att vara en arbetsgivare i samma klass. Där kan landstinget och Akademiska sjukhuset bli ännu bättre, och det jobbar vi med. Arbetsmiljön, lönebildningen, utvecklingsmöjligheterna och inte minst dialogen och samarbetet kan utvecklas. Jag möter ofta en stolthet hos människor som arbetar på sjukhuset, men också rimliga krav på förbättring på viktiga områden.

Stolt och ödmjuk, men också ivrig att arbeta vidare, med andra ord. Dagens besked är ett kvitto på det vi gjort under de senaste sju åren. Men resultatet ger också en fingervisning om vad som kan bli bättre.

Mål och medel

När invånarnaför säga vad de tycker, så är tillgänglighet och bemötande viktigt, men debatten om vården verkar ibland handla mer om driftsformer och "vinster i välfärden" än som det som faktiskt leder till god vårdkvalitet.

Visst är det viktigt med ordning och reda i ekonomin. Vårt landsting har till exempel betydligt bättre ordning på siffrorna idag än när Alliansen tog över. men långt viktigare är att se till så att den goda ordningen i ekonomin leder till bra sjukvård och kollektivtrafik.

I vårt landsting har vi satsat mer på vården sedan 2007. det har jag skrivit om tidigare. mer exakt har landstingets kostnader för (dvs satsningar på) hälso- och sjukvård ökat med ungefär 42 procent. Samtidigt har befolkningen ökat med dryga 19 procent, och naturligtvis har löner och andra kostnader också ökat med några procent per år. Men hur man än räknar (alltså inklisive befolknings- och kostnadsökaningar) så är satsningen på sjukvård större idag än när Alliansentog över 2006.

Ändå är det inte den stora frågan. Inte något år sedan 2007 har ekonomin varit en fråga där skillnaderna mellan partier eller block är stora. Det är bättre ordning på ekonomin idag - men den viktiga skillnaden är synen på vad som är viktigt.

Sedan 2006 har tillgängligheten i vården, och särskilt i primärvården, blivit bättre. 2006 var länets primärvård sämst i landet på tillgänglighet - idag är primärvården klart bättre än genomsnittet. det som lagt grunden för dessa förändringar är politiska beslut som har styrt primärvården i en annan riktning. Visserligen är det också bättre ordning på primärvårdens ekonomi, men det är en följd av andra saker som gjorts. Och det viktiga för patienter och invånare, det är att de får snabbare kontakt med sin husläkare.

Samma sak i den specialiserade vården. Där har vi i vårt landsting haft det trögare (vilket delvis beror på att insatserna först sattes in i primärvården), men nu börjar vi stegvis se effekt även på väntetider till diagnos, operation och behandling.

Mot den bakgrunden blir den politiska debatten en aning förvirrad. Inte minst blir jag själv förundrad över LOs senaste utspel. Att försöka förstå vad LO, eller dess politiska gren socialdemokraterna, tycker om sjukvård är inte lätt att begripa. Tillgänglighet är nämligen något som socialdemokrater bara pratar om när de måste, annars tycks man närmast besatta av att diskutera driftformer, avkastningskrav, priset på försäljning av vårdcentraler eller någon annan fråga som i sig själv är totalt ointressanta för den patient som ställer den helt relevanta frågan: när är det min tur att få prata med en läkare?

Jag tycker det är spännande att syssla med sjukvårdspolitik, men jag har svårt att gå igång på frågor om huvudmannaskap, driftform och avkastningskrav på leverantörer. Jag jobbar hellre med de frågor som människor brukar ta upp med mig. Och då handlar det om kvalitet, väntetider och bemötande. Målet med god sjukvårdspolitik måste vara att människor blir friska och får ett bra bemötande.

I medborgarnas tjänst

Måndagen börjar med genomgång av veckans uppgifter. Idag ska den nya organisationen för barnspecialistvården hälsas välkommen. Våra kandidater till kommuner och landsting i södra delen av länet har kandidatskola och ska gnuggas i landstingsfrågor. I morgon är det diskussioner med kollegor från hela landet om hur vi kan förbättra användningen av IT i vården. Uppsala ligger i framkant med bland annat journaler på nätet. På onsdag är det Skandionklinikens ledning och möte med partiledningen och företrädare för kommuner och landsting.
På torsdag träffar jag tillsammmans med Börje Wennberg (S) Sjukhusläkarföreningen på Akademiska sjukhuset för att lyssna till deras synpunkter och berätta vad vi vill göra med sjukvården i länet. Innan dess är det diskussion om hur ett avtal ska se ut mellan staten och de landsting som driver universitetssjukhus. Och på fredag är det, förutom en del annat, dags att gratulera nya doktorer på Uppsala universitet. 22 av dem har doktorerat vid den medicinska fakulteten.

En hel del möten, som synes. Men den här veckan, som alla andra, lär också innehålla en hel del samtal, mail och kontakter via sociala medier om både det ena och det andra. Det är många som hör av sig med både synpunkter och erfarenheter om vården, och det är bra. Det behövs mer - mycket mer - samtal om hur vården fungerar mellan oss som är verksamma som landstingspolitker och våra uppdragsgivare. Redan som det är går det knappast en dag utan sådana kontakter. Men de kan alltid bli ännu fler.

Idag skriver Hans Jäderlund från Uppsala och frågar efter de olika partiernas idéer och visioner för vården. Det bästa sättet att få reda på vad vi moderater tycker, och vad vi gör, är att ta kontakt med någon av oss. Även om veckan innebär ett eller annat möte, så finns det alltid en stund för sådana samtal. Det är rent av den roligaste delen av vårt uppdrag i landstinget.

Materialism eller medmänsklighet

Det blir allt tydligare att skiljelinjen, och konflikten, i sjukvårdspolitiken handlar om olika syn på valfrihet, mångfald och öppenhet för fler vårdgivare. Men det räcker inte att bara diskutera om de olika politiska alternativen gillar patientens möjlighet att välja. En viktig del av synen på frågan handlar om varför det är viktigt med valfrihet och mångfald.

En av de frågor där det inte finns några olika synsätt mellan olika politiska alternativ är betydelsen av god kvalitet. Alla tycker det är viktigt att vården är bra - men det finns faktiskt märkbara och tänkvärda skillnader i synen på vad begreppet kvalitet faktiskt innebär.

Man kan, om man vill, nöja sig med den rent medicinska kvalitén. Den är tydlig, och lätt att mäta. Genom att följa upp faktorer som överlevnad, komplikationer eller vårddygn får man en bra bild av vårdens kvalitet.

Men i nästan alla valsituationer finns det fler värden än de rent materiella. Det gäller inte minst inom sjukvården. Utöver de rent materiella värdena (som har en tendens av vara populära som kvalitetsfaktorer hos dem som är skeptiska till valfrihet och mpngfald), så är det också viktigt att ta fasta på de mer medmänskliga faktorerna. Dit hör bemötande, delaktighet, patientmedverkan och andra "mjuka" faktorer som innehåller allt från upplevelsen av maten på sjukhus till städning och inredning.

När internationella jämförelser rankar olika sjukvårdssystem, så har den svenska sjukvården länge hamnat högst när det gäller de rent medicinska faktorerna. Däremot blir betyget sämre för mjuka värden. Svensk sjukvård är alltså bättre på det rent materiella än på det mer medmänskliga. Det gäller också, i hög grad, i vårt landsting.

Här finns alltså klara möjligheter till rejäl förbättring. Det räcker inte längre att lova patienter att de får en bra medicinsk behandling. Vården måste bli bättre på det som handlar om medmänsklighet och omtanke. Här finns mycket att lära av de fristående vårdgivare som har förstått att delaktigheten och deltagandet är en förutsättning i en sjukvård där patienten kan välja mellan olika alternativ.

Det ska vi arbeta mera med under åren som kommer. Det behövs, om svensk sjukvård ska stanna kvar i den absoluta världstoppen. För sjukvården handlar om mer än att bota och lindra. Den som kommer i kontakt med vården har rätt att ställa större krav.

Intressanta samband

Kvällens inlägg är lite speciellt. Det är ett led i en debatt på Facebook, som är tillräckligt intressant för att föra vidare här på bloggen.

Vänsterpartiets gruppledare i Knivsta, Christer Johansson heter han, har gett sig in i sjukvårdspolitisk debatt. Det sla genast sägas att Christer är en klok vänsterpartist med tänkvärda idéer om kommunala frågor i Knivsta. Men när det kommer till sjukvård är saken lite annorlunda.

I ett inlägg om det här med privatiseringar och vinster i vården skriver Christer nämligen så här:

• 

  Christer Johansson Jag tror inte att någon läkare utför ett ingrepp som de vet är verkningslöst. Men en ortoped har sin tro på vad som fungerar medan en sjukgymnast kan ha en annan och en medicinläkare en tredje.
  Mer forskning och samarbete före vinstutag i vården, är vad jag vill se.

Det är ett uttalande som det finns anledning att granska lite. Christer är alltså inte verksami landstingspolitiken, men han är en ledande företrädare för sitt parti - och bör veta att det bra att man kollar fakta innan man uttalar sig.

Låt oss alltså faktakolla lite vad Christer skriver.
Socialstyrelsen följer svensk sjukvård noga. Bland annat ger man ut riktlinjer för hur vården ska bedrivas och följer upp hur vården fungerar. Det ska på en gång sägas att svensk sjukvård i grunden är bra - men också att den hela tiden blir allt bättre. Denna ständiga förbättring innebär också att det kommer fram nya rön om hur vården kan bedrivas på bästa sätt. Det gör att behandlingsmetoder utvecklas - och därmed att vård som var effektiv och ändamålsenlig för några år sedan kan vara omodern idag.
Det är också exakt det socialstyrelsen har sett och definierat. Det finns behandlingsmetoder i svensk sjukvård som har ersatts av nya och som behöver mönstras ut. Det sker löpande, och det sker därför att vi numera har en allt mer effektiv uppföljning av svensk sjukvård.
Men om man hårddrar lite, så är det faktiskt som Christer tror att det INTE är. Det finns läkare som fortfarande använder behandlingsmetoder som borde mönstras ut. Om det sker avsiktligt, mot bättre vetande eller av okunskap om senaste rön i den medicinska utvecklingen kan man diskutera. Men det finns tveklöst behandlingar som utförs trots vetenskapliga belägg för att de inte är effektiva.

När det gäller sambandet mellan forskning och privata vårdgiare är det än värre. Christer Johansson vet helt enkelt inte vad han pratar om.

Landstinget i Uppsala län satsar mer än något annat landsting, räknat per invånare, på medicinsk forskning.  Det beror inte bara på att vi driver ett stort och ledande universitetssjukhus, utan minst lika mycket på att vi har en politisk ledning som prioriterar forskning och utveckling. Mest i landet, alltså. Samtidigt har vi en mycket öppen inställning till nya initiativ och till andra vårdgivare än landstinget självt.

För övrigt är det just forskningen som driver fram nya behandlingsmetoder - och därmed gör att gamla metoder behöver mönstras ut.

Det landsting som satsar mest på forskning är alltså också mest öppet för externa vårdgivare, och för utveckling och förnyelse av vården. Både forskningen och de privara vårdgivarna bidrar till att utveckla sjukvården och leder till att vården blir bättre och mer effektiv. Det är per definition mer än man kan säga om den politik som Christer Johansson och hans parti driver.

Hälsa och habilitering

Vid årsskiftet fick landstinget en ny förvaltning. Hälsa och habilitering har flera viktiga uppgifter. Genom att lägga samman ett antal verksamheter som hör ihop och har samma målgrupper skapas bättre möjligheter att ge bästa möjliga vård och omsorg till dem som behöver.

De flesta som kommer i kontakt med vården gör det via vårdcentraler eller sjukhus. Men det finns också patienter och brukare som behöver andra kontaktvägar. Det gäller människor med funktionshinder eller särskilda behov, äldre och människor som kommer till vårt land med en bakgrund som ställer särskilda krav på vården.

Tidigare har dessa uppgifter varit splittrade, och de verksamheter som haft ansvaret har haft en splittrad organisation. Nu är möjligheterna till samverkan inom landstinget och med andra aktörer (till exempel kommunerna) har alla förutsättningar att bli riktigt bra.

Det har varit en krävande uppgift för dem som varit berörda att forma den nya förvaltningen, men resultatet verkar ha varit väl värt mödan. Idag har jag haft tillfälle att prata med många av dem som kommer att arbeta med den nya verksamheten. Det har varit riktigt inspirerande. Arbetsglädjen och lusten att ta itu med nya utmaningar var påtaglig. Det bådar gott inför kommande år.

Framtidens sjukvård

Är väldigt glad för att Radio Uppland berättar om forskningsprojektet EpiHealth. Det är roligt av två olika anledningar.


Den första, och viktigaste anledningen, är naturligtvis att det är ett spännande forskningsprojekt som visar en del av vart medicinen är på väg. Det kan låta skrämmande, men vi närmar oss den dag då det faktiskt går att förutse olika sjukdomar. Men det innebär också att vi i samma takt kan lära oss att förebygga och tidigt upptäcka olika tillstånd som därmed kan behandlas mycket snabbare - och därmed effektivare.


Därmed kommer sjukvården självklart att förändras. det blir ännu mindre viktigt att bli inlagd i en sjukhussäng, och i stället ännu viktigare med olika former av tidiga diagnoser, tester (som man säkerligen också kommer att kunna utföra själv) och screening, det vill säga att man i förebyggande syfte söker efter riskfaktorer. Mammografi är ett exempel på screening.


Den här utvecklingen av sjukvården är viktig att bejaka, men den kan vara svårt att förstå. Vi är vana vid att vårdens trygghetsfaktorer kan räknas i vårdplatser och anta anställda. Framtidens sjukvård kommer att behöva både vårdpersonal (därför arbetar vårt landsting intensivt med arbetsgivarfrågor)och lokaler (det är därför vi bygger Framtidens Akademiska). Men minst lika viktigt kommer att vara att ha en bra organisation för uppsökande och förebyggande insatser.


Det är också glädjande att se den positiva berättelsen om framtidens sjukvård. Jag tror det är viktigt att vi som är ansvariga för sjukvården kan bli bättre på att berätta vad det är som händer med vården utveckling. Det ställer krav på oss politiker, men medierna har också en intressant roll. Reportage som detta betyder mycket för att människor ska kunna förstå hur framtidens sjukvård utvecklas. Och det är roligt!